Lamentations 3

 Jag är en man som har prövat elände      under hans vredes ris.

RAB’bin gazap değneği altında acı çeken adam benim.

 Mig har han fört och låtit vandra      genom mörker och genom ljus.

Beni güttü, Işıkta değil karanlıkta yürüttü.

 Ja, mot mig vänder han sin hand beständigt,      åter och åter.

Evet, dönüp dönüp bütün gün bana elini kaldırıyor.

 Han har uppfrätt mitt kött och min hud,      han har krossat benen i mig.Ps. 51,10.

Etimi, derimi yıprattı, kemiklerimi kırdı.

 Han har kringskansat och omvärvt mig      med gift och vedermöda.

Beni kuşattı, Acı ve zahmetle sardı çevremi.

 I mörker har han lagt mig      såsom de längesedan döda.Ps. 143,3.

Çoktan ölmüş ölüler gibi Beni karanlıkta yaşattı.

 Han har kringmurat mig, så att jag ej kommer ut,      han har lagt på mig tunga fjättrar.

Çevreme duvar çekti, dışarı çıkamıyorum, Zincirimi ağırlaştırdı.

 Huru jag än klagar och ropar,      tillstoppar han öronen för min bön.Job 19,7. Ps. 22,3.

Feryat edip yardım isteyince de Duama set çekiyor.

 Med huggen sten har han murat för mina vägar,      mina stigar har han gjort svåra.Job 19.8.

Yontma taşlarla yollarımı kesti, Dolaştırdı yollarımı.

 En lurande björn är han mot mig,      ett lejon som ligger i försåt.Hos. 5,14. 13,7 f.

Benim için O pusuya yatmış bir ayı, Gizlenmiş bir aslandır.

 Han förde mig på villoväg och rev mig i stycken,      förödelse lät han gå över mig.

Yollarımı saptırdı, paraladı, Mahvetti beni.

 Han spände sin båge och satte mig upp      till ett mål för sin pil.Job 16,12. Ps. 7,13. Klag. 2,4.

Yayını gerdi, okunu savurmak için Beni nişangah olarak dikti.

 Ja, pilar från sitt koger sände han      in i mina njurar.

Oklarını böbreklerime sapladı.

 Jag blev ett åtlöje för hela mitt folk      en visa för dem hela dagen.Job 30,9. Ps. 69,12 f. Jer. 20,7.

Halkımın önünde gülünç düştüm, Gün boyu alay konusu oldum türkülerine.

 Han mättade mig med bittra örter,      han gav mig malört att dricka.

Beni acıya doyurdu, Bana doyasıya pelinsuyu içirdi.

 Han lät mina tänder bita sönder sig på stenar,      han höljde mig med aska.

Dişlerimi çakıl taşlarıyla kırdı, Kül içinde diz çöktürdü bana.

 Ja, du förkastade min själ och tog bort min frid;      jag visste ej mer vad lycka var.

Esenlik yüzü görmedi canım, Mutluluğu unuttum.

 Jag sade: »Det är ute med min livskraft      och med mitt hopp till HERREN.»

Bu yüzden diyorum ki, “Dermanım tükendi, RAB’den umudum kesildi.”

 Tänk på mitt elände och min husvillhet,      på malörten och giftet!

Acımı, başıboşluğumu, Pelinotuyla ödü anımsa!

 Stadigt tänker min själ därpå      och är bedrövad i mig.

Hâlâ onları düşünmekte Ve sıkılmaktayım.

 Men detta vill jag besinna,      och därför skall jag hoppas:

Ama şunu anımsadıkça umutlanıyorum:

 HERRENS nåd är det att det icke är ute med oss,      ty det är icke slut med hans barmhärtighet.

RAB’bin sevgisi hiç tükenmez, Merhameti asla son bulmaz;

 Den är var morgon ny,      ja, stor är din trofasthet.

Her sabah tazelenir onlar, Sadakatin büyüktür.

 HERREN är min del, det säger min själ mig;      därför vill jag hoppas på honom.Ps. 16,5. 73,26. 119,57.

“Benim payıma düşen RAB’dir” diyor canım, “Bu yüzden O’na umut bağlıyorum.”

 HERREN är god mot dem som förbida honom,      mot den själ som söker honom.

RAB kendisini bekleyenler, O’nu arayan canlar için iyidir.

 Det är gott att hoppas i stillhet      på hjälp från HERREN.

RAB’bin kurtarışını sessizce beklemek iyidir.

 Det är gott för en man att han får bära      ett ok i sin ungdom.Ps. 119,71. Matt. 11,29.

İnsan için boyunduruğu gençken taşımak iyidir.

 Må han sitta ensam och tyst,      när ett sådant pålägges honom.

RAB insana boyunduruk takınca, İnsan tek başına oturup susmalı;

 Må han sänka sin mun i stoftet;      kanhända finnes ännu hopp.

Umudunu kesmeden yere kapanmalı,

 Må han vända kinden till åt den som slår honom      och låta mätta sig med smälek.Matt. 5,39.

Kendisine vurana yanağını dönüp Utanca doymalı;

 Ty Herren förkastar icke      för evig tid;Ps. 103,9.

Çünkü Rab kimseyi sonsuza dek geri çevirmez.

 utan om han har bedrövat, så förbarmar han sig igen,      efter sin stora nåd.

Dert verse de, Büyük sevgisinden ötürü yine merhamet eder;

 Ty icke av villigt hjärta plågar han människors barn      och vållar dem bedrövelse.

Çünkü isteyerek acı çektirmez, İnsanları üzmez.

 Att man krossar under sina fötter      alla fångar i landet,

Ülkedeki bütün tutsakları ayak altında ezmeyi,

 att man vränger en mans rätt      inför den Högstes ansikte,

Yüceler Yücesi’nin huzurunda insan hakkını saptırmayı,

 att man gör orätt mot en människa i någon hennes sak,      skulle Herren icke se det?

Davasında insana haksızlık etmeyi Rab doğru bulmaz.

 Vem sade, och det vart,      om det ej var Herren som bjöd?Ps. 33,9.

Rab buyurmadıkça kim bir şey söyler de yerine gelir?

 Kommer icke från den Högstes mun      både ont och gott?Jes. 45,7. Am. 3,6.

İyilikler gibi felaketler de Yüceler Yücesi’nin ağzından çıkmıyor mu?

 Varför knorrar då en människa här i livet,      varför en man, om han drabbas av sin synd?Luk. 23,41.

İnsan, yaşayan insan Niçin günahlarının cezasından yakınır?

 Låtom oss rannsaka våra vägar och pröva dem      och omvända oss till HERREN.

Davranışlarımızı sınayıp gözden geçirelim, Yine RAB’be dönelim.

 Låtom oss upplyfta våra hjärtan, såväl som våra händer,      till Gud i himmelen.

Ellerimizin yanısıra yüreklerimizi de göklerdeki Tanrı’ya açalım:

 Vi hava varit avfälliga och gensträviga,      och du har icke förlåtit det.Ps. 106,6.

“Biz karşı çıkıp başkaldırdık, Sen bağışlamadın.

 Du har höljt dig i vrede och förföljt oss,      du har dräpt utan förskoning.

Öfkeyle örtünüp bizi kovaladın, Acımadan öldürdün.

 Du har höljt dig i moln,      så att ingen bön har nått fram.

Dualar sana erişmesin diye Bulutları örtündün.

 Ja, orena och föraktade låter du oss stå      mitt ibland folken.

Uluslar arasında bizi pisliğe, süprüntüye çevirdin.

 Alla våra fiender ia upp      munnen emot oss.Klag. 2,16.

Düşmanlarımızın hepsi bizimle alay etti.

 Faror och fallgropar möta oss      fördärv och skada.Jes. 24,17. Jer. 48,43.

Dehşet ve çukur, kırgın ve yıkım çıktı önümüze.”

 Vattenbäckar rinna ned från mitt öga      för dottern mitt folks skada.Jer. 9,1. 14,17. Klag. 1,16.

Kırılan halkım yüzünden Gözlerimden sel gibi yaşlar akıyor.

 Mitt öga flödar utan uppehåll      och förtröttas icke,

Durup dinmeden yaş boşanıyor gözümden,

 till dess att HERREN blickar ned från himmelen      och ser härtill.

RAB göklerden bakıp görünceye dek.

 Mitt öga vållar mig plåga      för alla min stads döttrars skull.

Kentimdeki kızların halini gördükçe Yüreğim sızlıyor.

 Jag bliver ivrigt jagad såsom en fågel      av dem som utan sak äro mina fiender.

Boş yere bana düşman olanlar bir kuş gibi avladılar beni.

 De vilja förgöra mitt liv här i djupet,      de kasta stenar på mig.Jer. 38,6.

Beni sarnıca atıp öldürmek istediler, Üzerime taş attılar.

 Vatten strömma över mitt huvud,      jag säger: »Det är ute med mig.»

Sular başımdan aştı, “Tükendim” dedim.

 Jag åkallar ditt namn, o HERRE,      har underst i djupet.Ps. 88,7.

Sarnıcın dibinden seni adınla çağırdım, ya RAB;

 Du hör min röst; tillslut icke ditt öra,      bered mig lindring, då jag nu ropar.

Sesimi, “Ahıma, çağrıma kulağını kapama!” dediğimi duydun.

 Ja, du nalkas mig, när jag åkallar dig;      du säger: »Frukta icke.»Ps. 145,18.

Seni çağırınca yaklaşıp, “Korkma!” dedin.

 Du utför, Herre, min själs sak,      du förlossar mitt liv.

Davamı sen savundun, ya Rab, Canımı kurtardın.

 Du ser, HERRE, den orätt mig vederfares;      skaffa mig rätt.

Bana yapılan haksızlığı gördün, ya RAB, Davamı sen gör.

 Du ser all deras hämndgirighet,      alla deras anslag mot mig.

Benden nasıl öç aldıklarını, Bana nasıl dolap çevirdiklerini gördün.

 Du hör deras smädelser, HERRE,      alla deras anslag mot mig.

Aşağılamalarını, ya RAB, Çevirdikleri bütün dolapları, Bana saldıranların dediklerini, Gün boyu söylendiklerini duydun.

 Vad mina motståndare tala och tänka ut      är beständigt riktat mot mig.

Aşağılamalarını, ya RAB, Çevirdikleri bütün dolapları, Bana saldıranların dediklerini, Gün boyu söylendiklerini duydun.

 Akta på huru de hava mig till sin visa,      evad de sitta eller stå upp.

Oturup kalkışlarına bak, Alay konusu oldum türkülerine.

 Du skall giva dem vedergällning, HERRE,      efter deras händers verk.Ps. 28,4.

Yaptıklarının karşılığını ver, ya RAB.

 Du skall lägga ett täckelse över deras hjärtan;      din förbannelse skall komma över dem.Ps. 69,24. 2 Kor. 3,14 f.

İnat etmelerini sağla, Lanetin üzerlerinden eksilmesin.

 Du skall förfölja dem i vrede och förgöra dem,      så att de ej bestå under HERRENS himmel.

Göklerinin altından öfkeyle kovala, yok et onları, ya RAB.