Psalms 78

En sång av Asaf.  Lyssna, mitt folk, till min undervisning;  böjen edra öron till min muns ord.

Dinle, ey halkım, öğrettiklerimi, Kulak ver ağzımdan çıkan sözlere.

 Jag vill öppna min mun till lärorikt tal,  uppenbara förborgade ting ifrån fordom.

[] Özdeyişlerle söze başlayacağım, Eski sırları anlatacağım,

 Vad vi hava hört och känna,  och vad våra fäder hava förtäljt för oss,

Duyduğumuzu, bildiğimizi, Atalarımızın bize anlattığını.

 det vilja vi icke dölja för deras barn;  för ett kommande släkte vilja vi förtälja HERRENS lov  och hans makt och de under han har gjort.

Torunlarından bunları gizlemeyeceğiz; RAB’bin övgüye değer işlerini, Gücünü, yaptığı harikaları Gelecek kuşağa duyuracağız.

 Ty han upprättade ett vittnesbörd i Jakob  och stiftade en lag i Israel;  han påbjöd den för våra fäder,  och de skulle kungöra den för sina barn.

RAB Yakup soyuna koşullar bildirdi, İsrail’e yasa koydu. Bunları çocuklarına öğretsinler diye Atalarımıza buyruk verdi.

 Så skulle det bliva kunnigt för ett kommande släkte,  för barn som en gång skulle födas,  och dessa skulle stå upp och förtälja det för sina barn.

Öyle ki, gelecek kuşak, yeni doğacak çocuklar bilsinler, Onlar da kendi çocuklarına anlatsınlar,

 Då skulle de sätta sitt hopp till Gud  och icke förgäta Guds verk,  utan taga hans bud i akt.

Tanrı’ya güven duysunlar, Tanrı’nın yaptıklarını unutmasınlar, O’nun buyruklarını yerine getirsinler;

 Och de skulle icke bliva, såsom deras fäder,  ett gensträvigt och upproriskt släkte,  ett släkte som icke höll sitt hjärta ståndaktigt,  och vars ande icke var trofast mot Gud.

Ataları gibi inatçı, başkaldırıcı, Yüreği kararsız, Tanrı’ya sadakatsiz bir kuşak olmasınlar.

 Efraims barn, välbeväpnade bågskyttar,  vände om på stridens dag.

Oklarla, yaylarla kuşanmış Efrayimoğulları Savaş günü sırtlarını döndüler.

 De höllo icke Guds förbund,  och efter hans lag ville de ej vandra.

Tanrı’nın antlaşmasına uymadılar, O’nun yasasına göre yaşamayı reddettiler.

 De glömde hans gärningar  och de under han hade låtit dem se.

Unuttular O’nun işlerini, Kendilerine gösterdiği harikaları.

 Ja, inför deras fäder hade han gjort under,  i Egyptens land, på Soans mark.

[] Mısır’da, Soan bölgesinde Tanrı harikalar yapmıştı atalarının önünde.

 Han klöv havet och lät dem gå därigenom  och lät vattnet stå såsom en hög.

[] Denizi yarıp geçirmişti onları, Bir duvar gibi ayakta tutmuştu suları.

 Han ledde dem om dagen med molnskyn,  och hela natten med eldens sken.

[] Gündüz bulutla, Gece ateş ışığıyla onlara yol göstermişti.

 Han klöv sönder klippor i öknen  och gav dem rikligen att dricka, såsom ur väldiga hav.

[] Çölde kayaları yarmış, Sanki dipsiz kaynaklardan Onlara kana kana su içirmişti.

 Rinnande bäckar lät han framgå ur klippan  och vatten flyta ned såsom strömmar.

Kayadan akarsular fışkırtmış, Suları ırmak gibi akıtmıştı.

 Likväl syndade de allt framgent mot honom  och voro gensträviga mot den Högste, i öknen.

Ama onlar çölde Yüceler Yücesi’ne başkaldırarak Günah işlemeye devam ettiler.

 De frestade Gud i sina hjärtan,  i det de begärde mat för sin lystnad.

[] Canlarının çektiği yiyeceği isteyerek İçlerinde Tanrı’yı denediler.

 Och de talade mot Gud, de sade:      »Kan väl Gud      duka ett bord i öknen?

“Tanrı çölde sofra kurabilir mi?” diyerek, Tanrı’ya karşı konuştular.

 Se, visst slog han klippan,      så att vatten flödade      och bäckar strömmade fram,  men kan han ock giva bröd  eller skaffa kött åt sitt folk?»

“Bak, kayaya vurunca sular fışkırdı, Dereler taştı. Peki, ekmek de verebilir mi, Et sağlayabilir mi halkına?”

 Så förgrymmades då HERREN, när han hörde det;  och eld upptändes i Jakob,  jag, vrede kom över Israel,

RAB bunu duyunca çok öfkelendi, Yakup’a ateş püskürdü, Öfkesi tırmandı İsrail’e karşı;

 eftersom de icke trodde på Gud  och ej förtröstade på hans frälsning.

Çünkü Tanrı’ya inanmıyorlardı, O’nun kurtarıcılığına güvenmiyorlardı.

 Och han gav befallning åt skyarna i höjden  och öppnade himmelens dörrar;

Yine de RAB buyruk verdi bulutlara, Kapaklarını açtı göklerin;

 han lät manna regna över dem till föda,  och korn från himmelen gav han dem.

[] Man yağdırdı onları beslemek için, Göksel tahıl verdi onlara.

 Änglabröd fingo människor äta;  han sände dem mat till fyllest.

Meleklerin ekmeğini yedi her biri, Doyasıya yiyecek gönderdi onlara.

 Han lät östanvinden fara ut på himmelen,  och genom sin makt förde han sunnanvinden fram.

Doğu rüzgarını estirdi göklerde, Gücüyle güney rüzgarına yol gösterdi.

 Och han lät kött regna över dem såsom stoft,  bevingade fåglar såsom havets sand;

Toz gibi et yağdırdı başlarına, Deniz kumu kadar kuş;

 han lät det falla ned i sitt läger,  runt omkring sin boning.

Ordugahlarının ortasına, Konakladıkları yerin çevresine düşürdü.

 Då åto de och blevo övermätta;  han lät dem få vad de hade lystnad efter.

Yediler, tıka basa doydular, İsteklerini yerine getirdi Tanrı.

 Men ännu hade de icke stillat sin lystnad,  ännu var maten i deras mun,

Ancak onlar isteklerine doymadan, Daha ağızları doluyken,

 då kom Guds vrede över dem;  han sände död bland deras ypperste  och slog ned Israels unga män.

Tanrı’nın öfkesi parladı üzerlerine. En güçlülerini öldürdü, Yere serdi İsrail yiğitlerini.

 Likväl syndade de alltjämt  och trodde icke på hans under.

Yine de günah işlemeye devam ettiler, O’nun harikalarına inanmadılar.

 Då lät han deras dagar försvinna i förgängelse  och deras år i plötslig undergång.

Bu yüzden Tanrı onların günlerini boşluk, Yıllarını dehşet içinde bitirdi.

 När han dräpte folket, frågade de efter honom  och vände om och sökte Gud.

Tanrı onları öldürdükçe O’na yönelmeye, İstekle O’nu yeniden aramaya başlıyorlardı.

 De tänkte då på att Gud var deras klippa,  och att Gud den Högste var deras förlossare;

Tanrı’nın kayaları olduğunu, Yüce Tanrı’nın kurtarıcıları olduğunu anımsıyorlardı.

 och de talade inställsamt för honom med sin mun  och skrymtade för honom med sin tunga.

Oysa ağızlarıyla O’na yaltaklanıyor, Dilleriyle yalan söylüyorlardı.

 Men deras hjärtan höllo sig icke ståndaktigt vid honom,  och de voro icke trogna i hans förbund.

[] O’na yürekten bağlı değillerdi, Antlaşmasına sadık kalmadılar.

 Dock, han är barmhärtig, han förlåter missgärning,  och han vill icke fördärva.  Därför avvände han ofta sin vrede  och lät ej hela sin förtörnelse bryta fram.

Yine de Tanrı sevecendi, Suçlarını bağışlıyor, onları yok etmiyordu; Çok kez öfkesini tuttu, Bütün gazabını göstermedi.

 Ty han tänkte därpå att de voro kött,  en vind som far bort och icke kommer åter.

Onların yalnızca insan olduğunu anımsadı, Geçip giden, dönmeyen bir rüzgar gibi.

 Huru ofta voro de ej gensträviga mot honom i öknen  och bedrövade honom i ödemarken!

Çölde kaç kez O’na başkaldırdılar, Issız yerlerde O’nu gücendirdiler!

 Ja, de frestade Gud allt framgent  och förtörnade Israels Helige.

Defalarca denediler Tanrı’yı, İncittiler İsrail’in Kutsalı’nı.

 De betänkte icke vad hans hand hade uträttat  på den tid då han förlossade dem från ovännen,

Anımsamadılar O’nun güçlü elini, Kendilerini düşmandan kurtardığı günü,

 då han gjorde sina tecken i Egypten  och sina under på Soans mark.

Mısır’da gösterdiği belirtileri, Soan bölgesinde yaptığı şaşılası işleri.

 Där förvandlade han deras strömmar till blod,  så att de ej kunde dricka ur sina rinnande vatten;

[] Mısır’ın kanallarını kana çevirdi, Sularını içemediler.

 han sände bland dem flugsvärmar, som åto dem,  och paddor, som voro dem till fördärv.

[] [] Gönderdiği at sinekleri yedi halkı, Gönderdiği kurbağalar yok etti ülkeyi.

 Han gav deras gröda åt gräsmaskar  och deras arbetes frukt åt gräshoppor;

[] Ekinlerini tırtıllara, Emeklerinin ürününü çekirgelere verdi.

 han slog deras vinträd med hagel  och deras fikonträd med hagelstenar;

[] Asmalarını doluyla, Yabanıl incir ağaçlarını iri dolu taneleriyle yok etti.

 han gav deras husdjur till pris åt hagel  och deras boskap åt ljungeldar.

Büyükbaş hayvanlarını kırgına, Küçükbaş hayvanlarını yıldırıma teslim etti.

 Han sände över dem sin vredes glöd,  förgrymmelse och ogunst och nöd,  en skara av olycksänglar.

Üzerlerine kızgın öfkesini, Gazap, hışım, bela Ve bir alay kötülük meleği gönderdi.

 Han gav fritt lopp åt sin vrede;  han skonade icke deras själ från döden,  utan gav deras liv till pris åt pesten.

Yol verdi öfkesine, Canlarını ölümden esirgemedi, Onları salgın hastalığın pençesine düşürdü.

 Och han slog allt förstfött i Egypten,  kraftens förstling i Hams hyddor.

[] Mısır’da bütün ilk doğanları, Ham’ın çadırlarında bütün ilk çocukları vurdu.

 Och han lät sitt folk bryta upp såsom en fårhjord  och förde dem såsom en boskapshjord genom öknen.

[] Kendi halkını davar gibi götürdü, Çölde onları bir sürü gibi güttü.

 Han ledde dem säkert, så att de icke behövde frukta;  men deras fiender övertäcktes av havet.

[] Onlara güvenlik içinde yol gösterdi, korkmadılar; Düşmanlarınıysa deniz yuttu.

 Och han lät dem komma till sitt heliga land,  till det berg som hans högra hand hade förvärvat.

[] Böylece onları kendi kutsal topraklarının sınırına, Sağ elinin kazandığı dağlık bölgeye getirdi.

 Han förjagade hedningarna för dem  och gav dem deras land till arvslott  och lät Israels stammar bo i deras hyddor.

[] Önlerinden ulusları kovdu, Mülk olarak topraklarını İsrail oymakları arasında bölüştürdü. Halkını konutlarına yerleştirdi.

 Men i sin gensträvighet frestade de Gud den Högste  och höllo icke hans vittnesbörd;

[] Ama onlar yüce Tanrı’yı denediler, O’na başkaldırdılar, Koşullarına uymadılar.

 de veko trolöst tillbaka, de såsom deras fäder,  de vände om, lika en båge som sviker.

Döneklik edip ataları gibi ihanet ettiler, Güvenilmez bir yay gibi bozuk çıktılar.

 De förtörnade honom med sina offerhöjder  och retade honom genom sina beläten.

Puta taptıkları yerlerle O’nu kızdırdılar, Putlarıyla O’nu kıskandırdılar.

 Gud förnam det och vart förgrymmad  och förkastade Israel med harm.

Tanrı bunları duyunca çok öfkelendi, İsrail’i büsbütün reddetti.

 Och han försköt sin boning i Silo,  det tält han hade slagit upp bland människorna;

[] İnsanlar arasında kurduğu çadırı, Şilo’daki konutunu terk etti.

 han gav sin makt i fångenskap  och sin ära i fiendehand.

[] Kudretini tutsaklığa, Görkemini düşman eline teslim etti.

 Ja, han gav sitt folk till pris åt svärdet,  och på sin arvedel förgrymmades han.

Halkını kılıç önüne sürdü, Öfkesini kendi halkından çıkardı.

 Deras unga män förtärdes av eld,  och deras jungfrur blevo utan brudsång.

Gençlerini ateş yuttu, Kızlarına düğün türküsü söylenmez oldu.

 Deras präster föllo för svärd,  och inga änkor kunde hålla klagogråt.

Kâhinleri kılıç altında öldü, Dul kadınları ağlayamadı.

 Då vaknade Herren såsom ur en sömn,  han reste sig, lik en hjälte som hade legat dövad av vin.

O zaman Rab uykudan uyanır gibi, Şarabın rehavetinden ayılan bir yiğit gibi oldu.

 Och han slog sina ovänner tillbaka,  evig smälek lät han komma över dem.

Düşmanlarını püskürttü, Onları sonsuz utanca boğdu.

 Han förkastade ock Josefs hydda  och utvalde icke Efraims stam.

Tanrı Yusuf soyunu reddetti, Efrayim oymağını seçmedi;

 Men han utvalde Juda stam,  Sions berg, som han älskade.

Ancak Yahuda oymağını, Sevdiği Siyon Dağı’nı seçti.

 Och han byggde sin helgedom hög såsom himmelen,  fast såsom jorden, som han har grundat för evigt.

Tapınağını doruklar gibi, Sonsuzluk için kurduğu yeryüzü gibi yaptı.

 Och han utvalde sin tjänare David  och tog honom ifrån fårhjordens fållor.

[] Kulu Davut’u seçti, Onu koyun ağılından aldı.

 Ja, ifrån fåren hämtade han honom  och satte honom till en herde för Jakob, sitt folk,  och för Israel, sin arvedel.

Halkı Yakup’u, kendi halkı İsrail’i gütmek için, Onu yavru kuzuların ardından getirdi.

 Och han var deras herde med redligt hjärta  och ledde dem med förståndig hand.

Böylece Davut onlara dürüstçe çobanlık etti, Becerikli elleriyle onlara yol gösterdi.