Psalms 77

För sångmästaren, till Jedutun; av Asaf; en psalm.

Yüksek sesle Tanrı’ya yakarıyorum, Haykırıyorum beni duysun diye.

 Jag vill höja min röst till Gud och ropa;  jag vill höja min röst till Gud,      för att han må lyssna till mig.

Sıkıntılı günümde Rab’be yönelir, Gece hiç durmadan ellerimi açarım, Gönlüm avunmaz bir türlü.

 På min nöds dag söker jag Herren;  min hand är utsträckt om natten      och förtröttas icke;  min själ vill icke låta trösta sig.

Tanrı’yı anımsayınca inlerim, Düşündükçe içim daralır. Sela

 Jag vill tänka på Gud och klaga;  jag vill utgjuta mitt bekymmer, ty min ande försmäktar.  Sela.

Açık tutuyorsun göz kapaklarımı, Sıkıntıdan konuşamıyorum.

 Mina ögonlock håller du öppna;  jag är full av oro och kan icke tala.

Geçmiş günleri, Yıllar öncesini düşünüyorum.

 Jag tänker på forntidens dagar,  på år som längesedan hava gått.

Gece ilahilerimi anacağım, Kendi kendimle konuşacağım, İnceden inceye soracağım:

 Jag vill om natten komma ihåg mitt strängaspel;  i mitt hjärta vill jag utgjuta mitt bekymmer,  och min ande skall eftersinna.

“Rab sonsuza dek mi bizi reddedecek? Lütfunu bir daha göstermeyecek mi?

 Skall då Herren förkasta evinnerligen  och ingen nåd mer bevisa?

Sevgisi sonsuza dek mi yok oldu? Sözü geçerli değil mi artık?

 Är det då ute med hans godhet för beständigt,  har hans ord blivit till intet för alla tider?

Tanrı unuttu mu acımayı? Sevecenliğinin yerini öfke mi aldı?” Sela

 Har Gud förgätit att vara nådig  eller i vrede tillslutit sin barmhärtighet?  Sela.

Sonra kendi kendime, “İşte benim derdim bu!” dedim, “Yüceler Yücesi gücünü göstermiyor artık.”

 Jag svarar: Nej, detta är min plågas tid,  den Högstes högra hand är ej såsom förr.

RAB’bin işlerini anacağım, Evet, geçmişteki harikalarını anacağım.

 Jag vill prisa HERRENS gärningar,  ja, jag vill tänka på dina fordomtima under;

Yaptıkları üzerinde derin derin düşüneceğim, Bütün işlerinin üzerinde dikkatle duracağım.

 jag vill begrunda alla dina gärningar  och eftersinna dina verk.

Ey Tanrı, yolun kutsaldır! Hangi ilah Tanrı kadar uludur?

 Gud, i helighet går din väg;  vem är en gud så stor som Gud?

Harikalar yaratan Tanrı sensin, Halklar arasında gücünü gösterdin.

 Du är Gud, en Gud som gör under;  du har uppenbarat din makt bland folken.

Güçlü bileğinle kendi halkını, Yakup ve Yusuf oğullarını kurtardın. Sela

 Med väldig arm förlossade du ditt folk,  Jakobs och Josefs barn.  Sela.

Sular seni görünce, ey Tanrı, Sular seni görünce çalkalandı, Enginler titredi.

 Vattnen sågo dig, och Gud,  vattnen sågo dig och våndades,  själva djupen darrade.

Bulutlar suyunu boşalttı, Gökler gürledi, Her yanda okların uçuştu.

 Molnen göto ut strömmar av vatten,  skyarna läto höra sin röst,  och dina pilar foro omkring.

Kasırgada gürleyişin duyuldu, Şimşekler dünyayı aydınlattı, Yer titreyip sarsıldı.

 Ditt dunder ljöd i stormvirveln,  ljungeldar lyste upp jordens krets,  jorden darrade och bävade.

Kendine denizde, Derin sularda yollar açtın, Ama ayak izlerin belli değildi.

 Genom havet gick din väg,  din stig genom stora vatten,  och dina fotspår fann man icke. [ (Psalms 77:21)  Så förde du ditt folk såsom en hjord  genom Moses och Arons hand. ]

Musa ve Harun’un eliyle Halkını bir sürü gibi güttün.