Psalms 78

(En Maskil af Asaf.) Lyt, mit folk til min lære, bøj eders øre til ord fra min Mund;

En sång av Asaf.  Lyssna, mitt folk, till min undervisning;  böjen edra öron till min muns ord.

jeg vil åbne min Mund med Billedtale, fremsætte Gåder fra fordums Tid,

 Jag vill öppna min mun till lärorikt tal,  uppenbara förborgade ting ifrån fordom.

hvad vi har hørt og ved, hvad vore Fædre har sagt os;

 Vad vi hava hört och känna,  och vad våra fäder hava förtäljt för oss,

vi dølger det ikke for deres Børn, men melder en kommende Slægt om HERRENs Ære og Vælde og Underne, som han har gjort.

 det vilja vi icke dölja för deras barn;  för ett kommande släkte vilja vi förtälja HERRENS lov  och hans makt och de under han har gjort.

Han satte et Vidnesbyrd i Jakob, i Israel gav han en Lov, idet han bød vore Fædre at lade deres Børn det vide,

 Ty han upprättade ett vittnesbörd i Jakob  och stiftade en lag i Israel;  han påbjöd den för våra fäder,  och de skulle kungöra den för sina barn.

at en senere Slægt kunde vide det, og Børn, som fødtes siden, stå frem og fortælle deres Børn derom,

 Så skulle det bliva kunnigt för ett kommande släkte,  för barn som en gång skulle födas,  och dessa skulle stå upp och förtälja det för sina barn.

så de slår deres Lid til Gud og ikke glemmer Guds Gerninger, men overholder hans Bud,

 Då skulle de sätta sitt hopp till Gud  och icke förgäta Guds verk,  utan taga hans bud i akt.

ej slægter Fædrene på, en vanartet, stridig Slægt, hvis Hjerte ikke var fast, hvis Ånd var utro mod Gud

 Och de skulle icke bliva, såsom deras fäder,  ett gensträvigt och upproriskt släkte,  ett släkte som icke höll sitt hjärta ståndaktigt,  och vars ande icke var trofast mot Gud.

- Efraims Børn var rustede Bueskytter, men svigted på Stridens Dag -

 Efraims barn, välbeväpnade bågskyttar,  vände om på stridens dag.

Gudspagten holdt de ikke, de nægtede at følge hans Lov;

 De höllo icke Guds förbund,  och efter hans lag ville de ej vandra.

hans Gerninger gik dem ad Glemme, de Undere, han lod dem skue.

 De glömde hans gärningar  och de under han hade låtit dem se.

Han gjorde Undere for deres Fædre i Ægypten på Zoans Mark;

 Ja, inför deras fäder hade han gjort under,  i Egyptens land, på Soans mark.

han kløvede Havet og førte dem over, lod Vandet stå som en Vold;

 Han klöv havet och lät dem gå därigenom  och lät vattnet stå såsom en hög.

han ledede dem ved Skyen om Dagen, Natten igennem ved Ildens Skær;

 Han ledde dem om dagen med molnskyn,  och hela natten med eldens sken.

han kløvede Klipper i Ørkenen, lod dem rigeligt drikke som af Strømme,

 Han klöv sönder klippor i öknen  och gav dem rikligen att dricka, såsom ur väldiga hav.

han lod Bække rinde af Klippen og Vand strømme ned som Floder.

 Rinnande bäckar lät han framgå ur klippan  och vatten flyta ned såsom strömmar.

Men de blev ved at synde imod ham og vække den Højestes Vrede i Ørkenen;

 Likväl syndade de allt framgent mot honom  och voro gensträviga mot den Högste, i öknen.

de fristede Gud i Hjertet og krævede Mad til at stille Sulten,

 De frestade Gud i sina hjärtan,  i det de begärde mat för sin lystnad.

de talte mod Gud og sagde: "Kan Gud dække Bord i en Ørken?

 Och de talade mot Gud, de sade:      »Kan väl Gud      duka ett bord i öknen?

Se, Klippen slog han, så Vand flød frem, og Bække vælded ud; mon han også kan give Brød og skaffe kød til sit Folk?"

 Se, visst slog han klippan,      så att vatten flödade      och bäckar strömmade fram,  men kan han ock giva bröd  eller skaffa kött åt sitt folk?»

Det hørte HERREN, blev vred, der tændtes en Ild mod Jakob, ja Vrede kom op mod Israel,

 Så förgrymmades då HERREN, när han hörde det;  och eld upptändes i Jakob,  jag, vrede kom över Israel,

fordi de ikke troede Gud eller stolede på hans Frelse.

 eftersom de icke trodde på Gud  och ej förtröstade på hans frälsning.

Da bød han Skyerne oventil, lod Himlens Døre åbne

 Och han gav befallning åt skyarna i höjden  och öppnade himmelens dörrar;

og Manna regne på dem til Føde, han gav dem Himmelkorn;

 han lät manna regna över dem till föda,  och korn från himmelen gav han dem.

Mennesker spiste Englebrød, han sendte dem Mad at mætte sig med.

 Änglabröd fingo människor äta;  han sände dem mat till fyllest.

Han rejste Østenvinden på Himlen, førte Søndenvinden frem ved sin Kraft;

 Han lät östanvinden fara ut på himmelen,  och genom sin makt förde han sunnanvinden fram.

Kød lod han regne på dem som Støv og vingede Fugle som Havets Sand,

 Och han lät kött regna över dem såsom stoft,  bevingade fåglar såsom havets sand;

lod dem falde midt i sin Lejr, rundt omkring sine Boliger;

 han lät det falla ned i sitt läger,  runt omkring sin boning.

Og de spiste sig overmætte, hvad de ønskede, lod han dem få.

 Då åto de och blevo övermätta;  han lät dem få vad de hade lystnad efter.

Men før deres Attrå var stillet, mens Maden var i deres Mund,

 Men ännu hade de icke stillat sin lystnad,  ännu var maten i deras mun,

rejste Guds Vrede sig mod dem; han vog deres kraftige Mænd, fældede Israels Ynglinge.

 då kom Guds vrede över dem;  han sände död bland deras ypperste  och slog ned Israels unga män.

Og dog blev de ved at synde og troede ej på hans Undere.

 Likväl syndade de alltjämt  och trodde icke på hans under.

Da lod han deres Dage svinde i Tomhed og endte brat deres År.

 Då lät han deras dagar försvinna i förgängelse  och deras år i plötslig undergång.

Når han vog dem, søgte de ham, vendte om og spurgte om Gud,

 När han dräpte folket, frågade de efter honom  och vände om och sökte Gud.

kom i Hu, at Gud var deres Klippe, Gud den Allerhøjeste deres Genløser.

 De tänkte då på att Gud var deras klippa,  och att Gud den Högste var deras förlossare;

De hyklede for ham med Munden, løj for ham med deres Tunge;

 och de talade inställsamt för honom med sin mun  och skrymtade för honom med sin tunga.

deres Hjerter holdt ikke fast ved ham, hans Pagt var de ikke tro.

 Men deras hjärtan höllo sig icke ståndaktigt vid honom,  och de voro icke trogna i hans förbund.

Og dog er han barmhjertig, han tilgiver Misgerning, lægger ej øde, hans Vrede lagde sig Gang på Gang, han lod ikke sin Harme fuldt bryde frem;

 Dock, han är barmhärtig, han förlåter missgärning,  och han vill icke fördärva.  Därför avvände han ofta sin vrede  och lät ej hela sin förtörnelse bryta fram.

han kom i Hu, de var Kød, et Pust, der svinder og ej vender tilbage.

 Ty han tänkte därpå att de voro kött,  en vind som far bort och icke kommer åter.

Hvor tit stod de ham ikke imod i Ørkenen og voldte ham Sorg i det øde Land!

 Huru ofta voro de ej gensträviga mot honom i öknen  och bedrövade honom i ödemarken!

De fristede alter Gud, de krænkede Israels Hellige;

 Ja, de frestade Gud allt framgent  och förtörnade Israels Helige.

hans Hånd kom de ikke i Hu, de Dag han friede dem fra Fjenden,

 De betänkte icke vad hans hand hade uträttat  på den tid då han förlossade dem från ovännen,

da han gjorde sine Tegn i Ægypten, sine Undere på Zoans Mark,

 då han gjorde sina tecken i Egypten  och sina under på Soans mark.

forvandlede deres Floder til Blod, så de ej kunde drikke af Strømmene,

 Där förvandlade han deras strömmar till blod,  så att de ej kunde dricka ur sina rinnande vatten;

sendte Myg imod dem, som åd dem, og Frøer, som lagde dem øde,

 han sände bland dem flugsvärmar, som åto dem,  och paddor, som voro dem till fördärv.

gav Æderen, hvad de avlede, Græshoppen al deres Høst,

 Han gav deras gröda åt gräsmaskar  och deras arbetes frukt åt gräshoppor;

slog deres Vinstokke ned med Hagl, deres Morbærtræer med Frost,

 han slog deras vinträd med hagel  och deras fikonträd med hagelstenar;

prisgav Kvæget for Hagl og deres Hjorde for Lyn.

 han gav deras husdjur till pris åt hagel  och deras boskap åt ljungeldar.

Han sendte sin Vredesglød mod dem, Harme, Vrede og Trængsel, en Sendefærd af Ulykkesengle;

 Han sände över dem sin vredes glöd,  förgrymmelse och ogunst och nöd,  en skara av olycksänglar.

frit Løb gav han sin Vrede, skånede dem ikke for Døden, gav deres Liv til Pris for Pest;

 Han gav fritt lopp åt sin vrede;  han skonade icke deras själ från döden,  utan gav deras liv till pris åt pesten.

alt førstefødt i Ægypten slog han, Mandskraftens Førstegrøde i Kamiternes Telte,

 Och han slog allt förstfött i Egypten,  kraftens förstling i Hams hyddor.

lod sit Folk bryde op som en Hjord, ledede dem som Kvæg i Ørkenen,

 Och han lät sitt folk bryta upp såsom en fårhjord  och förde dem såsom en boskapshjord genom öknen.

ledede dem trygt, uden Frygt, mens Havet lukked sig over deres Fjender;

 Han ledde dem säkert, så att de icke behövde frukta;  men deras fiender övertäcktes av havet.

han bragte dem til sit hellige Land, de Bjerge, hans højre vandt,

 Och han lät dem komma till sitt heliga land,  till det berg som hans högra hand hade förvärvat.

drev Folkeslag bort foran dem, udskiftede ved Lod deres Land og lod Israels Stammer bo i deres Telte.

 Han förjagade hedningarna för dem  och gav dem deras land till arvslott  och lät Israels stammar bo i deras hyddor.

Dog fristed og trodsede de Gud den Allerhøjeste og overholdt ikke hans Vidnesbyrd;

 Men i sin gensträvighet frestade de Gud den Högste  och höllo icke hans vittnesbörd;

de faldt fra, var troløse som deres Fædre, svigtede som en slappet Bue,

 de veko trolöst tillbaka, de såsom deras fäder,  de vände om, lika en båge som sviker.

de krænkede ham med deres Offerhøje, æggede ham med deres Gudebilleder.

 De förtörnade honom med sina offerhöjder  och retade honom genom sina beläten.

Det hørte Gud og blev vred følte højlig Lede ved Israel;

 Gud förnam det och vart förgrymmad  och förkastade Israel med harm.

han opgav sin Bolig i Silo, det Telt, hvor han boede blandt Mennesker;

 Och han försköt sin boning i Silo,  det tält han hade slagit upp bland människorna;

han gav sin Stolthed i Fangenskab, sin Herlighed i Fjendehånd,

 han gav sin makt i fångenskap  och sin ära i fiendehand.

prisgav sit Folk for Sværdet, blev vred på sin Arvelod;

 Ja, han gav sitt folk till pris åt svärdet,  och på sin arvedel förgrymmades han.

Ild fortærede dets unge Mænd, dets Jomfruer fik ej Bryllupssange,

 Deras unga män förtärdes av eld,  och deras jungfrur blevo utan brudsång.

dets Præster faldt for Sværdet, dets Enker holdt ikke Klagefest.

 Deras präster föllo för svärd,  och inga änkor kunde hålla klagogråt.

Da vågnede Herren som en, der har sovet, som en Helt, der er døvet af Vin;

 Då vaknade Herren såsom ur en sömn,  han reste sig, lik en hjälte som hade legat dövad av vin.

han slog sine Fjender på Ryggen, gjorde dem evigt til Skamme.

 Och han slog sina ovänner tillbaka,  evig smälek lät han komma över dem.

Men han fik Lede ved Josefs Telt, Efraims Stamme udvalgte han ikke;

 Han förkastade ock Josefs hydda  och utvalde icke Efraims stam.

han udvalgte Judas Stamme, Zions Bjerg, som han elsker;

 Men han utvalde Juda stam,  Sions berg, som han älskade.

han byggede sit Tempel himmelhøjt, grundfæstede det evigt som Jorden.

 Och han byggde sin helgedom hög såsom himmelen,  fast såsom jorden, som han har grundat för evigt.

Han udvalgte David, sin Tjener, og tog ham fra Fårenes Folde,

 Och han utvalde sin tjänare David  och tog honom ifrån fårhjordens fållor.

hentede ham fra de diende Dyr til at vogte Jakob, hans Folk, Israel, hans Arvelod;

 Ja, ifrån fåren hämtade han honom  och satte honom till en herde för Jakob, sitt folk,  och för Israel, sin arvedel.

han vogtede dem med oprigtigt Hjerte, ledede dem med kyndig Hånd.

 Och han var deras herde med redligt hjärta  och ledde dem med förståndig hand.