Psalms 77

(Til Sangmesteren. Til Jedutun. Af Asaf. En Salme.) Jeg råber, højt til Gud, og han hører mig,

För sångmästaren, till Jedutun; av Asaf; en psalm.

jeg søger Herren på Nødens Dag, min Hånd er om Natten utrættet udrakt, min Sjæl vil ikke lade sig trøste;

 Jag vill höja min röst till Gud och ropa;  jag vill höja min röst till Gud,      för att han må lyssna till mig.

jeg ihukommer Gud og stønner, jeg sukker, min Ånd vansmægter. - Sela.

 På min nöds dag söker jag Herren;  min hand är utsträckt om natten      och förtröttas icke;  min själ vill icke låta trösta sig.

Du holder mine Øjne vågne, jeg er urolig og målløs.

 Jag vill tänka på Gud och klaga;  jag vill utgjuta mitt bekymmer, ty min ande försmäktar.  Sela.

Jeg tænker på fordums dage, ihukommer længst henrundne År;

 Mina ögonlock håller du öppna;  jag är full av oro och kan icke tala.

jeg gransker om Natten i Hjertet, grunder og ransager min Ånd.

 Jag tänker på forntidens dagar,  på år som längesedan hava gått.

Vil Herren bortstøde for evigt og aldrig mer vise Nåde,

 Jag vill om natten komma ihåg mitt strängaspel;  i mitt hjärta vill jag utgjuta mitt bekymmer,  och min ande skall eftersinna.

er hans Miskundhed ude for stedse, hans Trofasthed omme for evigt og altid,

 Skall då Herren förkasta evinnerligen  och ingen nåd mer bevisa?

har Gud da glemt at ynkes, lukket sit Hjerte i Vrede? - Sela.

 Är det då ute med hans godhet för beständigt,  har hans ord blivit till intet för alla tider?

Jeg sagde: Det er min Smerte; at den Højestes højre er ikke som før.

 Har Gud förgätit att vara nådig  eller i vrede tillslutit sin barmhärtighet?  Sela.

Jeg kommer HERRENs Gerninger i Hu, ja kommer dine fordums Undere i Hu.

 Jag svarar: Nej, detta är min plågas tid,  den Högstes högra hand är ej såsom förr.

Jeg tænker på al din Gerning og grunder over dine Værker.

 Jag vill prisa HERRENS gärningar,  ja, jag vill tänka på dina fordomtima under;

Gud, din Vej var i Hellighed, hvo er en Gud så stor som Gud!

 jag vill begrunda alla dina gärningar  och eftersinna dina verk.

Du er en Gud, som gør Undere, du gjorde din Vælde kendt blandt Folkene,

 Gud, i helighet går din väg;  vem är en gud så stor som Gud?

udøste dit Folk med din Arm, Jakobs og Josefs Sønner. - Sela.

 Du är Gud, en Gud som gör under;  du har uppenbarat din makt bland folken.

Vandene så dig, Gud, Vandene så dig og vred sig i Angst, ja Dybet tog til at skælve;

 Med väldig arm förlossade du ditt folk,  Jakobs och Josefs barn.  Sela.

Skyerne udøste Vand, Skyhimlens Stemme gjaldede, dine Pile for hid og did;

 Vattnen sågo dig, och Gud,  vattnen sågo dig och våndades,  själva djupen darrade.

din bragende Torden rullede, Lynene oplyste Jorderig, Jorden bæved og skjalv;

 Molnen göto ut strömmar av vatten,  skyarna läto höra sin röst,  och dina pilar foro omkring.

din Vej gik midt gennem Havet, din Sti gennem store Vande, dine Fodspor kendtes ikke.

 Ditt dunder ljöd i stormvirveln,  ljungeldar lyste upp jordens krets,  jorden darrade och bävade.

Du førte dit Folk som en Hjord ved Moses's og Arons Hånd.

 Genom havet gick din väg,  din stig genom stora vatten,  och dina fotspår fann man icke. [ (Psalms 77:21)  Så förde du ditt folk såsom en hjord  genom Moses och Arons hand. ]