Psalms 78

En sång av Asaf.  Lyssna, mitt folk, till min undervisning;  böjen edra öron till min muns ord.

He Makiri na Ahapa. Kia anga mai te taringa, e toku iwi, ki taku ture: tahuri mai o koutou taringa ki nga kupu a toku mangai.

 Jag vill öppna min mun till lärorikt tal,  uppenbara förborgade ting ifrån fordom.

Ka puaki te kupu whakarite i toku mangai, ka korerotia e ahau nga mea ngaro onamata:

 Vad vi hava hört och känna,  och vad våra fäder hava förtäljt för oss,

I rongo nei, i matau nei tatou, i korero ai hoki o tatou matua ki a tatou.

 det vilja vi icke dölja för deras barn;  för ett kommande släkte vilja vi förtälja HERRENS lov  och hans makt och de under han har gjort.

E kore e huna e matou i a ratou tamariki: me whakaatu ki to muri whakatupuranga nga whakamoemiti ki a Ihowa, me tona kaha, me ana mahi whakamiharo i mea ai ia.

 Ty han upprättade ett vittnesbörd i Jakob  och stiftade en lag i Israel;  han påbjöd den för våra fäder,  och de skulle kungöra den för sina barn.

Kua pumau hoki i a ia he whakaaturanga i roto i a Hakopa, kua takoto he ture i roto i a Iharaira: a whakahaua mai ana e ia o tatou tupuna, kia whakaakona ki a ratou tamariki.

 Så skulle det bliva kunnigt för ett kommande släkte,  för barn som en gång skulle födas,  och dessa skulle stå upp och förtälja det för sina barn.

Kia matauria ai e to muri whakatupuranga, e nga tamariki e whanau, e ara ake a mua: mo ta ratou whakaatu ki a ratou tamariki.

 Då skulle de sätta sitt hopp till Gud  och icke förgäta Guds verk,  utan taga hans bud i akt.

Kia u ai ta ratou tumanako ki te Atua, kei wareware hoki ki nga mahi a te Atua: engari kia mau ki ana whakahau.

 Och de skulle icke bliva, såsom deras fäder,  ett gensträvigt och upproriskt släkte,  ett släkte som icke höll sitt hjärta ståndaktigt,  och vars ande icke var trofast mot Gud.

Kei rite hoki ki o ratou tupuna, ki te whakatupuranga whakakeke, tutu, ki te whakatupuranga kihai nei i whakatikatika i to ratou ngakau, kihai hoki i u to ratou wairua ki te Atua.

 Efraims barn, välbeväpnade bågskyttar,  vände om på stridens dag.

He hunga mau patu nga tama a Eparaima, he hunga hapai kopere, heoi tahuri ana ratou i te ra o te tatauranga.

 De höllo icke Guds förbund,  och efter hans lag ville de ej vandra.

Kihai i puritia e ratou te kawenata a te Atua; kihai ano i pai ki te haere i tana ture;

 De glömde hans gärningar  och de under han hade låtit dem se.

Heoi, kua wareware ki ana mahi, me ana mea whakamiharo i whakakitea e ia ki a ratou.

 Ja, inför deras fäder hade han gjort under,  i Egyptens land, på Soans mark.

He mea whakamiharo ana mahi i te aroaro o o ratou tupuna, i te whenua o Ihipa, i te parae o Toana.

 Han klöv havet och lät dem gå därigenom  och lät vattnet stå såsom en hög.

Tapahia ana e ia te moana, a meinga ana ratou kia whiti: tu ake i a ia nga wai ano he puranga.

 Han ledde dem om dagen med molnskyn,  och hela natten med eldens sken.

He mea arahi ratou e ia i te awatea ki te kapua: i te roa hoki o te po ki te marama o te ahi.

 Han klöv sönder klippor i öknen  och gav dem rikligen att dricka, såsom ur väldiga hav.

I wahia e ia nga kohatu i te koraha; a me te mea no nga rire nui tana wai hei inu ma ratou.

 Rinnande bäckar lät han framgå ur klippan  och vatten flyta ned såsom strömmar.

Puta mai ana i a ia he awa i roto i te kamaka: meinga ana nga wai kia heke, ano he waipuke.

 Likväl syndade de allt framgent mot honom  och voro gensträviga mot den Högste, i öknen.

Heoi ka hara ano ratou ki a ia: whakatoi ana ki te Runga Rawa i te koraha.

 De frestade Gud i sina hjärtan,  i det de begärde mat för sin lystnad.

Na kei te whakamatautau to ratou ngakau i te Atua, kei te inoi kai ma to ratou hiahia.

 Och de talade mot Gud, de sade:      »Kan väl Gud      duka ett bord i öknen?

I korero kino ano ratou ki te Atua, i mea; E ahei ranei i te Atua te taka he tepu ki te koraha?

 Se, visst slog han klippan,      så att vatten flödade      och bäckar strömmade fram,  men kan han ock giva bröd  eller skaffa kött åt sitt folk?»

Nana, ko tana patunga i te kohatu, ka pakaru mai te wai, a puke ana nga awa: e taea ano ranei e ia te homai taro, e pae ranei i a ia he kikokiko ma tana iwi?

 Så förgrymmades då HERREN, när han hörde det;  och eld upptändes i Jakob,  jag, vrede kom över Israel,

Na ko te rongonga o Ihowa, na ka riri: a toro ana te kapura ki a Hakopa, puta ake ana te riri ki a Iharaira;

 eftersom de icke trodde på Gud  och ej förtröstade på hans frälsning.

Mo ratou kihai i whakapono ki te Atua, kihai ano i whakawhirinaki ki tana whakaoranga.

 Och han gav befallning åt skyarna i höjden  och öppnade himmelens dörrar;

Nana nei hoki i whakahau nga kapua i runga, i whakatuwhera nga tatau o te rangi.

 han lät manna regna över dem till föda,  och korn från himmelen gav han dem.

A whakauaina iho te mana ki runga ki a ratou hei kai; homai ana hoki e ia te witi o te rangi ma ratou.

 Änglabröd fingo människor äta;  han sände dem mat till fyllest.

Kai ana te tangata i ta te anahera kai: i tukua e ia he kai ma ratou, a makona noa.

 Han lät östanvinden fara ut på himmelen,  och genom sin makt förde han sunnanvinden fram.

I whakaohokia e ia te marangai i te rangi: i takina ano te tonga e tona kaha.

 Och han lät kött regna över dem såsom stoft,  bevingade fåglar såsom havets sand;

A whakauaina iho e ia te kikokiko ki a ratou ano he puehu; he manu whai pakau ano he one no te moana.

 han lät det falla ned i sitt läger,  runt omkring sin boning.

A whakangahorotia iho e ia ki waenganui i to ratou puni: ki o ratou nohoanga a tawhio noa.

 Då åto de och blevo övermätta;  han lät dem få vad de hade lystnad efter.

Na kai ana ratou, tino makona; i tukua hoki e ia ki a ratou ta ratou i hiahia ai:

 Men ännu hade de icke stillat sin lystnad,  ännu var maten i deras mun,

Kihai ratou i ngaruru ki ta ratou i hiahia ai; a i roto tonu ta ratou kai i o ratou mangai,

 då kom Guds vrede över dem;  han sände död bland deras ypperste  och slog ned Israels unga män.

Na ka pa te riri o te Atua ki a ratou, a patua iho e ia te hunga tetere o ratou; piko ana i a ia nga taitamariki o Iharaira.

 Likväl syndade de alltjämt  och trodde icke på hans under.

Ahakoa pa katoa tenei, i hara ano ratou, kihai ano i whakapono ki ana mahi whakamiharo.

 Då lät han deras dagar försvinna i förgängelse  och deras år i plötslig undergång.

I whakapaua ai e ia o ratou ra ki te horihori, o ratou tau ki te potatutatu.

 När han dräpte folket, frågade de efter honom  och vände om och sökte Gud.

Ka patua ratou e ia, na, ka rapu ratou i a ia, a ka hoki, ka ui wawe ki te Atua.

 De tänkte då på att Gud var deras klippa,  och att Gud den Högste var deras förlossare;

Ka mahara hoki ko te Atua to ratou kohatu, ko te Atua, ko te Runga Rawa, to ratou kaihoko.

 och de talade inställsamt för honom med sin mun  och skrymtade för honom med sin tunga.

Otiia kei te patipati o ratou mangai ki a ia, a teka ana o ratou arero ki a ia.

 Men deras hjärtan höllo sig icke ståndaktigt vid honom,  och de voro icke trogna i hans förbund.

Kihai hoki to ratou ngakau i tika ki a ia; kihai ano ratou i u ki tana kawenata.

 Dock, han är barmhärtig, han förlåter missgärning,  och han vill icke fördärva.  Därför avvände han ofta sin vrede  och lät ej hela sin förtörnelse bryta fram.

Ko tana ia, he aroha; hipokina ana e ia te he, kihai ano i whakangaro: ae ra, he maha ana whakahokinga iho i tona riri, a kihai i oho katoa tona riri.

 Ty han tänkte därpå att de voro kött,  en vind som far bort och icke kommer åter.

I mahara hoki ia he kikokiko nei ratou: he hau e pahure atu ana, a e kore e hoki mai.

 Huru ofta voro de ej gensträviga mot honom i öknen  och bedrövade honom i ödemarken!

Ano te tini o a ratou whakatoinga i a ia i te koraha, o a ratou whakapouritanga i a ia i te tahora!

 Ja, de frestade Gud allt framgent  och förtörnade Israels Helige.

Hoki whakamuri ana ratou, whakamatautau ana i te Atua: whakatoia ana e ratou te Mea Tapu o Iharaira.

 De betänkte icke vad hans hand hade uträttat  på den tid då han förlossade dem från ovännen,

Kihai ratou i mahara ki tona ringa, ki te ra i whakaorangia ai ratou e ia i te hoariri;

 då han gjorde sina tecken i Egypten  och sina under på Soans mark.

Ki tana meatanga i ana tohu ki Ihipa, i ana merekara ki te parae o Toana;

 Där förvandlade han deras strömmar till blod,  så att de ej kunde dricka ur sina rinnande vatten;

I puta ke ai i a ia o ratou awa hei toto, me o ratou manga wai, te inu ai ratou.

 han sände bland dem flugsvärmar, som åto dem,  och paddor, som voro dem till fördärv.

I tonoa ai e ia he huihuinga namu ki a ratou, a pau iho ratou; he poroka, i huna ai ratou.

 Han gav deras gröda åt gräsmaskar  och deras arbetes frukt åt gräshoppor;

A hoatu ana e ia o ratou hua ki te moka; me to ratou mauiui ki te mawhitiwhiti.

 han slog deras vinträd med hagel  och deras fikonträd med hagelstenar;

Whakamatea ana e ia a ratou waina ki te whatu, a ratou rakau hikamora ki te haupapa.

 han gav deras husdjur till pris åt hagel  och deras boskap åt ljungeldar.

Tukua ana e ia a ratou kararehe ma te whatu, a ratou kahui ma nga uira.

 Han sände över dem sin vredes glöd,  förgrymmelse och ogunst och nöd,  en skara av olycksänglar.

I tukua whakareretia e ia ki a ratou tona riri, aritarita, weriweri, me te raruraru; he whakaeke na nga anahera kino.

 Han gav fritt lopp åt sin vrede;  han skonade icke deras själ från döden,  utan gav deras liv till pris åt pesten.

A whakatikaia ana e ia he ara mo tona riri; kihai i tohungia to ratou wairua kei mate: otiia tukua ana e ia to ratou ora ki te mate uruta.

 Och han slog allt förstfött i Egypten,  kraftens förstling i Hams hyddor.

Na patua iho e ia nga matamua i Ihipa, te muanga o to ratou kaha i nga teneti o Hama.

 Och han lät sitt folk bryta upp såsom en fårhjord  och förde dem såsom en boskapshjord genom öknen.

Otira arahina ana e ia ana ake tangata ano he hipi; whakahaerea ana ratou e ia i te koraha ano he kahui.

 Han ledde dem säkert, så att de icke behövde frukta;  men deras fiender övertäcktes av havet.

Na ka arahina marietia ratou e ia, te wehi ratou: ko o ratou hoariri ia taupokina iho e te moana.

 Och han lät dem komma till sitt heliga land,  till det berg som hans högra hand hade förvärvat.

Na ka kawea ratou e ia ki te rohe o tona wahi tapu, ki tenei maunga, i hokona nei e tona matau.

 Han förjagade hedningarna för dem  och gav dem deras land till arvslott  och lät Israels stammar bo i deras hyddor.

Peia ana e ia nga tauiwi i to ratou aroaro: a wehea ana e ia he kainga mo ratou ki te aho, whakanohoia iho nga hapu o Iharaira ki o ratou teneti.

 Men i sin gensträvighet frestade de Gud den Högste  och höllo icke hans vittnesbörd;

Heoi ka whakamatauria, ka whakatoia e ratou te Atua, te Runga Rawa; kihai hoki i mau ki ana whakaaturanga;

 de veko trolöst tillbaka, de såsom deras fäder,  de vände om, lika en båge som sviker.

A hoki whakamuri ana, mahi hianga ana, pera ana me o ratou matua: parori ke ana ratou, he pera me te kopere tinihanga.

 De förtörnade honom med sina offerhöjder  och retade honom genom sina beläten.

Na ko o ratou wahi tiketike hei whakapataritari i a ia; ko o ratou whakapakoko hei mea i a ia kia hae.

 Gud förnam det och vart förgrymmad  och förkastade Israel med harm.

I te rongonga o te Atua, ka riri, ka tino whakarihariha hoki ki a Iharaira.

 Och han försköt sin boning i Silo,  det tält han hade slagit upp bland människorna;

A mahue ake i a ia te tapenakara a Hiro, te teneti i whakaturia e ia ki waenganui i nga tangata;

 han gav sin makt i fångenskap  och sin ära i fiendehand.

A tukua ana e ia tona kaha hei whakarau, tona kororia ki te ringa o te hoariri.

 Ja, han gav sitt folk till pris åt svärdet,  och på sin arvedel förgrymmades han.

I tukua atu ano e ia tana iwi ma te hoari; a i riri ki tona kainga tupu.

 Deras unga män förtärdes av eld,  och deras jungfrur blevo utan brudsång.

Pau ake a ratou taitama i te ahi; kihai ano a ratou kotiro i marenatia.

 Deras präster föllo för svärd,  och inga änkor kunde hålla klagogråt.

I hinga o ratou tohunga i te hoari; kihai hoki i tangi a ratou pouaru.

 Då vaknade Herren såsom ur en sömn,  han reste sig, lik en hjälte som hade legat dövad av vin.

Na ka maranga te Ariki ano ko tetahi i te moe, me te tangata kaha e hamama ana i te waina.

 Och han slog sina ovänner tillbaka,  evig smälek lät han komma över dem.

A patua iho e ia a muri o ona hoariri, meinga ana ratou e ia hei taunutanga mo ake tonu atu.

 Han förkastade ock Josefs hydda  och utvalde icke Efraims stam.

I whakakahore ano ia ki te teneti a Hohepa: a kihai i whiriwhiri i te hapu o Eparaima;

 Men han utvalde Juda stam,  Sions berg, som han älskade.

Heoi ko te hapu o Hura tana i whiriwhiri ai, ko Maunga Hiona tana i aroha ai.

 Och han byggde sin helgedom hög såsom himmelen,  fast såsom jorden, som han har grundat för evigt.

A whakaturia ana e ia tona wahi tapu kia pera me nga wahi teitei; me te whenua i whakapumautia e ia mo ake tonu atu.

 Och han utvalde sin tjänare David  och tog honom ifrån fårhjordens fållor.

I whiriwhiria ano e ia a Rawiri, tana pononga: he mea tango nana i nga kainga hipi:

 Ja, ifrån fåren hämtade han honom  och satte honom till en herde för Jakob, sitt folk,  och för Israel, sin arvedel.

Mauria ana mai e ia i te whai i nga hipi whaereere, hei whangai i a Hakopa, i tana iwi, i a Iharaira hoki, i tona kainga tupu.

 Och han var deras herde med redligt hjärta  och ledde dem med förståndig hand.

A rite tonu ki te tapatahi o tona ngakau tana whangai i a ratou: he arahi mohio hoki ta tona ringa i a ratou.