Psalms 78

He Makiri na Ahapa. Kia anga mai te taringa, e toku iwi, ki taku ture: tahuri mai o koutou taringa ki nga kupu a toku mangai.

En sång av Asaf. Lyssna, mitt folk, till min undervisning; böjen edra öron till min muns ord.

Ka puaki te kupu whakarite i toku mangai, ka korerotia e ahau nga mea ngaro onamata:

Jag vill öppna min mun till lärorikt tal, uppenbara förborgade ting ifrån fordom.

I rongo nei, i matau nei tatou, i korero ai hoki o tatou matua ki a tatou.

Vad vi hava hört och känna, och vad våra fäder hava förtäljt för oss,

E kore e huna e matou i a ratou tamariki: me whakaatu ki to muri whakatupuranga nga whakamoemiti ki a Ihowa, me tona kaha, me ana mahi whakamiharo i mea ai ia.

det vilja vi icke dölja för deras barn; för ett kommande släkte vilja vi förtälja HERRENS lov och hans makt och de under han har gjort.

Kua pumau hoki i a ia he whakaaturanga i roto i a Hakopa, kua takoto he ture i roto i a Iharaira: a whakahaua mai ana e ia o tatou tupuna, kia whakaakona ki a ratou tamariki.

Ty han upprättade ett vittnesbörd i Jakob och stiftade en lag i Israel; han påbjöd den för våra fäder, och de skulle kungöra den för sina barn.

Kia matauria ai e to muri whakatupuranga, e nga tamariki e whanau, e ara ake a mua: mo ta ratou whakaatu ki a ratou tamariki.

Så skulle det bliva kunnigt för ett kommande släkte, för barn som en gång skulle födas, och dessa skulle stå upp och förtälja det för sina barn.

Kia u ai ta ratou tumanako ki te Atua, kei wareware hoki ki nga mahi a te Atua: engari kia mau ki ana whakahau.

Då skulle de sätta sitt hopp till Gud och icke förgäta Guds verk, utan taga hans bud i akt.

Kei rite hoki ki o ratou tupuna, ki te whakatupuranga whakakeke, tutu, ki te whakatupuranga kihai nei i whakatikatika i to ratou ngakau, kihai hoki i u to ratou wairua ki te Atua.

Och de skulle icke bliva, såsom deras fäder, ett gensträvigt och upproriskt släkte, ett släkte som icke höll sitt hjärta ståndaktigt, och vars ande icke var trofast mot Gud.

He hunga mau patu nga tama a Eparaima, he hunga hapai kopere, heoi tahuri ana ratou i te ra o te tatauranga.

Efraims barn, välbeväpnade bågskyttar, vände om på stridens dag.

Kihai i puritia e ratou te kawenata a te Atua; kihai ano i pai ki te haere i tana ture;

De höllo icke Guds förbund, och efter hans lag ville de ej vandra.

Heoi, kua wareware ki ana mahi, me ana mea whakamiharo i whakakitea e ia ki a ratou.

De glömde hans gärningar och de under han hade låtit dem se.

He mea whakamiharo ana mahi i te aroaro o o ratou tupuna, i te whenua o Ihipa, i te parae o Toana.

Ja, inför deras fäder hade han gjort under, i Egyptens land, på Soans mark.

Tapahia ana e ia te moana, a meinga ana ratou kia whiti: tu ake i a ia nga wai ano he puranga.

Han klöv havet och lät dem gå därigenom och lät vattnet stå såsom en hög.

He mea arahi ratou e ia i te awatea ki te kapua: i te roa hoki o te po ki te marama o te ahi.

Han ledde dem om dagen med molnskyn, och hela natten med eldens sken.

I wahia e ia nga kohatu i te koraha; a me te mea no nga rire nui tana wai hei inu ma ratou.

Han klöv sönder klippor i öknen och gav dem rikligen att dricka, såsom ur väldiga hav.

Puta mai ana i a ia he awa i roto i te kamaka: meinga ana nga wai kia heke, ano he waipuke.

Rinnande bäckar lät han framgå ur klippan och vatten flyta ned såsom strömmar.

Heoi ka hara ano ratou ki a ia: whakatoi ana ki te Runga Rawa i te koraha.

Likväl syndade de allt framgent mot honom och voro gensträviga mot den Högste, i öknen.

Na kei te whakamatautau to ratou ngakau i te Atua, kei te inoi kai ma to ratou hiahia.

De frestade Gud i sina hjärtan, i det de begärde mat för sin lystnad.

I korero kino ano ratou ki te Atua, i mea; E ahei ranei i te Atua te taka he tepu ki te koraha?

Och de talade mot Gud, de sade: »Kan väl Gud duka ett bord i öknen?

Nana, ko tana patunga i te kohatu, ka pakaru mai te wai, a puke ana nga awa: e taea ano ranei e ia te homai taro, e pae ranei i a ia he kikokiko ma tana iwi?

Se, visst slog han klippan, så att vatten flödade och bäckar strömmade fram, men kan han ock giva bröd eller skaffa kött åt sitt folk?»

Na ko te rongonga o Ihowa, na ka riri: a toro ana te kapura ki a Hakopa, puta ake ana te riri ki a Iharaira;

Så förgrymmades då HERREN, när han hörde det; och eld upptändes i Jakob, jag, vrede kom över Israel,

Mo ratou kihai i whakapono ki te Atua, kihai ano i whakawhirinaki ki tana whakaoranga.

eftersom de icke trodde på Gud och ej förtröstade på hans frälsning.

Nana nei hoki i whakahau nga kapua i runga, i whakatuwhera nga tatau o te rangi.

Och han gav befallning åt skyarna i höjden och öppnade himmelens dörrar;

A whakauaina iho te mana ki runga ki a ratou hei kai; homai ana hoki e ia te witi o te rangi ma ratou.

han lät manna regna över dem till föda, och korn från himmelen gav han dem.

Kai ana te tangata i ta te anahera kai: i tukua e ia he kai ma ratou, a makona noa.

Änglabröd fingo människor äta; han sände dem mat till fyllest.

I whakaohokia e ia te marangai i te rangi: i takina ano te tonga e tona kaha.

Han lät östanvinden fara ut på himmelen, och genom sin makt förde han sunnanvinden fram.

A whakauaina iho e ia te kikokiko ki a ratou ano he puehu; he manu whai pakau ano he one no te moana.

Och han lät kött regna över dem såsom stoft, bevingade fåglar såsom havets sand;

A whakangahorotia iho e ia ki waenganui i to ratou puni: ki o ratou nohoanga a tawhio noa.

han lät det falla ned i sitt läger, runt omkring sin boning.

Na kai ana ratou, tino makona; i tukua hoki e ia ki a ratou ta ratou i hiahia ai:

Då åto de och blevo övermätta; han lät dem få vad de hade lystnad efter.

Kihai ratou i ngaruru ki ta ratou i hiahia ai; a i roto tonu ta ratou kai i o ratou mangai,

Men ännu hade de icke stillat sin lystnad, ännu var maten i deras mun,

Na ka pa te riri o te Atua ki a ratou, a patua iho e ia te hunga tetere o ratou; piko ana i a ia nga taitamariki o Iharaira.

då kom Guds vrede över dem; han sände död bland deras ypperste och slog ned Israels unga män.

Ahakoa pa katoa tenei, i hara ano ratou, kihai ano i whakapono ki ana mahi whakamiharo.

Likväl syndade de alltjämt och trodde icke på hans under.

I whakapaua ai e ia o ratou ra ki te horihori, o ratou tau ki te potatutatu.

Då lät han deras dagar försvinna i förgängelse och deras år i plötslig undergång.

Ka patua ratou e ia, na, ka rapu ratou i a ia, a ka hoki, ka ui wawe ki te Atua.

När han dräpte folket, frågade de efter honom och vände om och sökte Gud.

Ka mahara hoki ko te Atua to ratou kohatu, ko te Atua, ko te Runga Rawa, to ratou kaihoko.

De tänkte då på att Gud var deras klippa, och att Gud den Högste var deras förlossare;

Otiia kei te patipati o ratou mangai ki a ia, a teka ana o ratou arero ki a ia.

och de talade inställsamt för honom med sin mun och skrymtade för honom med sin tunga.

Kihai hoki to ratou ngakau i tika ki a ia; kihai ano ratou i u ki tana kawenata.

Men deras hjärtan höllo sig icke ståndaktigt vid honom, och de voro icke trogna i hans förbund.

Ko tana ia, he aroha; hipokina ana e ia te he, kihai ano i whakangaro: ae ra, he maha ana whakahokinga iho i tona riri, a kihai i oho katoa tona riri.

Dock, han är barmhärtig, han förlåter missgärning, och han vill icke fördärva. Därför avvände han ofta sin vrede och lät ej hela sin förtörnelse bryta fram.

I mahara hoki ia he kikokiko nei ratou: he hau e pahure atu ana, a e kore e hoki mai.

Ty han tänkte därpå att de voro kött, en vind som far bort och icke kommer åter.

Ano te tini o a ratou whakatoinga i a ia i te koraha, o a ratou whakapouritanga i a ia i te tahora!

Huru ofta voro de ej gensträviga mot honom i öknen och bedrövade honom i ödemarken!

Hoki whakamuri ana ratou, whakamatautau ana i te Atua: whakatoia ana e ratou te Mea Tapu o Iharaira.

Ja, de frestade Gud allt framgent och förtörnade Israels Helige.

Kihai ratou i mahara ki tona ringa, ki te ra i whakaorangia ai ratou e ia i te hoariri;

De betänkte icke vad hans hand hade uträttat på den tid då han förlossade dem från ovännen,

Ki tana meatanga i ana tohu ki Ihipa, i ana merekara ki te parae o Toana;

då han gjorde sina tecken i Egypten och sina under på Soans mark.

I puta ke ai i a ia o ratou awa hei toto, me o ratou manga wai, te inu ai ratou.

Där förvandlade han deras strömmar till blod, så att de ej kunde dricka ur sina rinnande vatten;

I tonoa ai e ia he huihuinga namu ki a ratou, a pau iho ratou; he poroka, i huna ai ratou.

han sände bland dem flugsvärmar, som åto dem, och paddor, som voro dem till fördärv.

A hoatu ana e ia o ratou hua ki te moka; me to ratou mauiui ki te mawhitiwhiti.

Han gav deras gröda åt gräsmaskar och deras arbetes frukt åt gräshoppor;

Whakamatea ana e ia a ratou waina ki te whatu, a ratou rakau hikamora ki te haupapa.

han slog deras vinträd med hagel och deras fikonträd med hagelstenar;

Tukua ana e ia a ratou kararehe ma te whatu, a ratou kahui ma nga uira.

han gav deras husdjur till pris åt hagel och deras boskap åt ljungeldar.

I tukua whakareretia e ia ki a ratou tona riri, aritarita, weriweri, me te raruraru; he whakaeke na nga anahera kino.

Han sände över dem sin vredes glöd, förgrymmelse och ogunst och nöd, en skara av olycksänglar.

A whakatikaia ana e ia he ara mo tona riri; kihai i tohungia to ratou wairua kei mate: otiia tukua ana e ia to ratou ora ki te mate uruta.

Han gav fritt lopp åt sin vrede; han skonade icke deras själ från döden, utan gav deras liv till pris åt pesten.

Na patua iho e ia nga matamua i Ihipa, te muanga o to ratou kaha i nga teneti o Hama.

Och han slog allt förstfött i Egypten, kraftens förstling i Hams hyddor.

Otira arahina ana e ia ana ake tangata ano he hipi; whakahaerea ana ratou e ia i te koraha ano he kahui.

Och han lät sitt folk bryta upp såsom en fårhjord och förde dem såsom en boskapshjord genom öknen.

Na ka arahina marietia ratou e ia, te wehi ratou: ko o ratou hoariri ia taupokina iho e te moana.

Han ledde dem säkert, så att de icke behövde frukta; men deras fiender övertäcktes av havet.

Na ka kawea ratou e ia ki te rohe o tona wahi tapu, ki tenei maunga, i hokona nei e tona matau.

Och han lät dem komma till sitt heliga land, till det berg som hans högra hand hade förvärvat.

Peia ana e ia nga tauiwi i to ratou aroaro: a wehea ana e ia he kainga mo ratou ki te aho, whakanohoia iho nga hapu o Iharaira ki o ratou teneti.

Han förjagade hedningarna för dem och gav dem deras land till arvslott och lät Israels stammar bo i deras hyddor.

Heoi ka whakamatauria, ka whakatoia e ratou te Atua, te Runga Rawa; kihai hoki i mau ki ana whakaaturanga;

Men i sin gensträvighet frestade de Gud den Högste och höllo icke hans vittnesbörd;

A hoki whakamuri ana, mahi hianga ana, pera ana me o ratou matua: parori ke ana ratou, he pera me te kopere tinihanga.

de veko trolöst tillbaka, de såsom deras fäder, de vände om, lika en båge som sviker.

Na ko o ratou wahi tiketike hei whakapataritari i a ia; ko o ratou whakapakoko hei mea i a ia kia hae.

De förtörnade honom med sina offerhöjder och retade honom genom sina beläten.

I te rongonga o te Atua, ka riri, ka tino whakarihariha hoki ki a Iharaira.

Gud förnam det och vart förgrymmad och förkastade Israel med harm.

A mahue ake i a ia te tapenakara a Hiro, te teneti i whakaturia e ia ki waenganui i nga tangata;

Och han försköt sin boning i Silo, det tält han hade slagit upp bland människorna;

A tukua ana e ia tona kaha hei whakarau, tona kororia ki te ringa o te hoariri.

han gav sin makt i fångenskap och sin ära i fiendehand.

I tukua atu ano e ia tana iwi ma te hoari; a i riri ki tona kainga tupu.

Ja, han gav sitt folk till pris åt svärdet, och på sin arvedel förgrymmades han.

Pau ake a ratou taitama i te ahi; kihai ano a ratou kotiro i marenatia.

Deras unga män förtärdes av eld, och deras jungfrur blevo utan brudsång.

I hinga o ratou tohunga i te hoari; kihai hoki i tangi a ratou pouaru.

Deras präster föllo för svärd, och inga änkor kunde hålla klagogråt.

Na ka maranga te Ariki ano ko tetahi i te moe, me te tangata kaha e hamama ana i te waina.

Då vaknade Herren såsom ur en sömn, han reste sig, lik en hjälte som hade legat dövad av vin.

A patua iho e ia a muri o ona hoariri, meinga ana ratou e ia hei taunutanga mo ake tonu atu.

Och han slog sina ovänner tillbaka, evig smälek lät han komma över dem.

I whakakahore ano ia ki te teneti a Hohepa: a kihai i whiriwhiri i te hapu o Eparaima;

Han förkastade ock Josefs hydda och utvalde icke Efraims stam.

Heoi ko te hapu o Hura tana i whiriwhiri ai, ko Maunga Hiona tana i aroha ai.

Men han utvalde Juda stam, Sions berg, som han älskade.

A whakaturia ana e ia tona wahi tapu kia pera me nga wahi teitei; me te whenua i whakapumautia e ia mo ake tonu atu.

Och han byggde sin helgedom hög såsom himmelen, fast såsom jorden, som han har grundat för evigt.

I whiriwhiria ano e ia a Rawiri, tana pononga: he mea tango nana i nga kainga hipi:

Och han utvalde sin tjänare David och tog honom ifrån fårhjordens fållor.

Mauria ana mai e ia i te whai i nga hipi whaereere, hei whangai i a Hakopa, i tana iwi, i a Iharaira hoki, i tona kainga tupu.

Ja, ifrån fåren hämtade han honom och satte honom till en herde för Jakob, sitt folk, och för Israel, sin arvedel.

A rite tonu ki te tapatahi o tona ngakau tana whangai i a ratou: he arahi mohio hoki ta tona ringa i a ratou.

Och han var deras herde med redligt hjärta och ledde dem med förståndig hand.