Luke 1

Alldenstund många andra hava företagit sig att om de händelser, som bland oss hava timat, avfatta berättelser,

Na, i te mea he tokomaha kua anga ki te whakakaupapa i te korero o nga mea kua whakatutukitia nei i waenganui i a tatou,

i enlighet med vad som har blivit oss meddelat av dem som själva voro åsyna vittnen och ordets tjänare,

He mea whakarite ki nga mea i homai ki a tatou e te hunga i kite a kanohi, i mahi hoki i te kupu,

så har ock jag, sedan jag grundligt har efterforskat allt ända ifrån begynnelsen, beslutit mig för att i följd och ordning skriva därom till dig, ädle Teofilus,

Koia ahau i mahara ai, i te mea kua ata whakatakina iho e ahau nga mea katoa i te timatanga mai, kia tuhituhi whakatepe atu ki a koe, e Tiopira, e te tangata pai rawa,

så att du kan inse huru tillförlitliga de stycken äro, i vilka du har blivit undervisad.

Kia matau ai koe ki te tuturutanga o nga mea i whakaakona ai koe.

På den tid då Herodes var konung över Judeen levde en präst vid namn Sakarias, av Abias' »dagsavdelning». Denne hade till hustru en av Arons döttrar som hette Elisabet.

No mua, no nga ra o Herora kingi o Huria, tera tohunga, ko Hakaraia te ingoa, no te wiki o Apiata: ko tana wahine hoki no nga tamahine a Arona, ko Erihapeti tona ingoa.

De voro båda rättfärdiga inför Gud och vandrade ostraffligt efter alla Herrens bud och stadgar.

He hunga tika hoki raua i te aroaro o te Atua, kahore he he o ta raua haere i runga i nga kupu ako katoa, i nga tikanga a te Ariki.

Men de hade inga barn, ty Elisabet var ofruktsam; och båda voro de komna till hög ålder.

Na kahore a raua tamariki, he pakoko hoki a Erihapeti, a i taua wa kua maha haere rawa nga ra o tetahi, o tetahi.

Medan han nu en gång, när ordningen kom till hans avdelning, gjorde prästerlig tjänst inför Gud,

Na tupono tonu, i a ia e mahi ana i a te tohunga mahi i te aroaro o te Atua i te takanga o tana wiki,

hände det sig, vid den övliga lottningen om de prästerliga sysslorna, att det tillföll honom att gå in i Herrens tempel och tända rökelsen.

E whakarite ana i nga ritenga o nga tohunga, ka taka mana te haere ki roto ki te whare tapu o te Ariki, tahu ai te whakakakara.

Och hela menigheten stod utanför och bad, medan rökoffret förrättades.

Na i waho te nuinga katoa o te iwi e inoi ana i te haora whakakakara.

Då visade sig för honom en Herrens ängel, stående på högra sidan om rökelsealtaret.

A ka puta mai ki a ia tetahi anahera a te Ariki e tu ana i te taha matau o te aata whakakakara.

Och när Sakarias såg honom, blev han förskräckt, och fruktan föll över honom.

Na ka ohorere a Hakaraia i tona kitenga i a ia, a tau ana te wehi ki a ia.

Men ängeln sade till honom: »Frukta icke, Sakarias; ty din bön är hörd, och din hustru Elisabet skall föda dig en son, och honom skall du giva namnet Johannes.

Otira ka mea te anahera ki a ia, kaua e wehi, e Hakaraia: kua rangona hoki tau inoi, a ka whanau i tau wahine, i a Erihapeti, he tama mau, a ka huaina e koe tona ingoa ko Hoani.

Och han skall bliva dig till glädje och fröjd, och många skola glädja sig över hans födelse.

A ka whiwhi koe i te hari me te harakoa; a he tokomaha hoki e hari i tona whanautanga.

Ty han skall bliva stor inför Herren. Vin och starka drycker skall han icke dricka, och redan i sin moders liv skall han bliva uppfylld av helig ande.

E nui hoki ia i te aroaro o te Atua: e kore ia e inu i te waina, i te wai whakahaurangi ranei: a ka ki ia i te Wairua Tapu, mai ano o te kopu o tona whaea.

Och många av Israels barn skall han omvända till Herren, deras Gud.

He tokomaha ano hoki o nga tama a Iharaira ka whakatahuritia e ia ki te Ariki, ki to ratou Atua.

Han skall gå framför honom i Elias' ande och kraft, för att 'vända fädernas hjärtan till barnen' och omvända de ohörsamma till de rättfärdigas sinnelag, så att han skaffar åt Herren ett välberett folk.»

Ka haere ano ia i tona aroaro i runga i te wairua, i te mana, o Iraia, hei whakatahuri i nga ngakau o nga matua ki nga tamariki, i te hunga whakatuturi ki nga whakaaro o te hunga tika; hei whakarite mo te Ariki i tetahi iwi i ata taka mona.

Då sade Sakarias till ängeln: »Varav skall jag veta detta? Jag är ju själv gammal, och min hustru är kommen till hög ålder.»

Na ko te meatanga a Hakaraia ki te anahera, Ma te aha ka matau ai ahau ki tenei mea? he koroheke nei hoki ahau, kua maha haere hoki nga ra o taku wahine.

Ängeln svarade och sade till honom: »Jag är Gabriel, som står inför Gud, och jag är utsänd för att tala till dig och förkunna dig detta glada budskap.

Na ka whakahoki te anahera, ka mea ki a ia, Ko Kapariera ahau, kei te aroaro o te Atua toku turanga; kua tonoa mai hoki ahau ki te korero ki a koe, ki te whakapuaki i tenei rongo pai ki a koe.

Och se, ända till den dag då detta sker skall du vara mållös och icke kunna tala, därför att du icke trodde mina ord, vilka dock i sin tid skola fullbordas.»

Nana, ka noho puku koe, kahore hoki e puta te korero i a koe, kia tae mai ra ano te ra e meatia ai enei mea, mou kihai i whakapono ki aku kupu, ka mana nei i te wa e rite ai.

Och folket stod och väntade på Sakarias och förundrade sig över att han så länge dröjde i templet;

A tatari tonu te iwi ki a Hakaraia, me te miharo ano i a ia e whakaroa ana i roto i te whare tapu.

och när han kom ut, kunde han icke tala till dem. Då förstodo de att han hade sett någon syn i templet. Och han tecknade åt dem och förblev stum.

A, i tona putanga mai ki waho, kihai ia i ahei te korero ki a ratou: a ka mohio ratou kua kite ia i tetahi putanga atua ki a ia i roto i te whare tapu: hono tonu tana waitohu ki a ratou me te wahangu ano.

Och när tiden för hans tjänstgöring hade gått till ända, begav han sig hem.

A ka rite nga ra hei minitatanga mana, ka hoki ia ki tona whare.

Men efter den tiden blev hans hustru Elisabet havande och höll sig dold i fem månader;

Na muri iho i aua ra ka hapu tana wahine, a Erihapeti, a e rima nga marama i whakangaro ai i a ia, a i mea ia,

och hon sade: »Så har Herren gjort med mig nu, då han har sett till min smälek bland människorna, för att borttaga den.»

Ko ta te Ariki tenei i mea ai ki ahau, i nga ra i titiro mai ai ia, ki te whakamutu i toku tawainga i roto i nga tangata.

I sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd av Gud till en stad i Galileen som hette Nasaret,

Na i te ono o nga marama ka tonoa a Kapariera, te anahera, e te Atua ki tetahi pa o Kariri, ko Nahareta te ingoa,

till en jungfru som var trolovad med en man vid namn Josef, av Davids hus; och jungfruns namn var Maria.

Ki tetahi wahine i taumautia ma tetahi tangata, ko Hohepa te ingoa, no te whare o Rawiri; ko te ingoa o te wahine ko Meri.

Och ängeln kom in till henne och sade: »Hell dig, du högtbenådade! Herren är med dig.»

Na, ko tona haerenga ki roto, ki a ia, ka mea, Tena koe, e te wahine kua manakohia nei; kei a koe te Ariki: ko koe te manaakitia i roto i nga wahine.

Men hon blev mycket förskräckt vid hans ord och tänkte på vad denna hälsning månde innebära.

Otira he nui tona oho ki taua kupu, ka whakaaroaro ki te tikanga o tenei ohatanga.

Då sade ängeln till henne: »Frukta icke, Maria; ty du har funnit nåd för Gud.

Na ka mea te anahera ki a ia, Kei wehi koe, e Meri; kua paingia hoki koe e te Atua.

Se, du skall bliva havande och föda en son, och honom skall du giva namnet Jesus.

Nana, tera koe e hapu, ka whanau he tama, a ka huaina e koe tona ingoa ko Ihu.

Han skall bliva stor och kallas den Högstes Son, och Herren Gud skall giva honom hans fader Davids tron.

Ka nui ia, ka kiia hoki ko te Tama a te Runga Rawa: a ka hoatu ki a ia e te Ariki, e te Atua, te torona o Rawiri, o tona papa.

Och han skall vara konung över Jakobs hus till evig tid, och på hans rike skall ingen ände vara.»

Hei kingi hoki ia mo te whare o Hakopa ake ake; e kore ano e mutu tona rangatiratanga.

Då sade Maria till ängeln: »Huru skall detta ske? Jag vet ju icke av någon man.»

Na ka mea a Meri ki te anahera, E peheatia tenei, kahore nei hoki ahau e mohio ki te tane?

Ängeln svarade och sade till henne: »Helig ande skall komma över dig, och kraft från den Högste skall överskygga dig; därför skall ock det heliga som varder fött kallas Guds Son.

Na ka whakahoki te anahera, ka mea ki a ia, Ka tae te Wairua Tapu ki runga ki a koe, ka taumarumaru iho te kaha o te Runga Rawa ki runga ki a koe: no reira hoki ka kiia te mea e whanau mai he tapu, ko te Tama a te Atua.

Och se, jämväl din fränka Elisabet har blivit havande och skall föda en son, nu på sin ålderdom; och detta är sjätte månaden för henne, som säges vara ofruktsam.

Na, ko tou whanaunga, ko Erihapeti, kua hapu hoki ia i tona ruruhitanga, he tama; a koe te ono tenei o nga marama ki a ia, i kiia ra he pakoko.

Ty för Gud kan intet vara omöjligt.»

Kahore hoki he kupu i ahu mai i te Atua i kore e whai mana.

Då sade Maria: »Se, jag är Herrens tjänarinna; ske mig såsom du har sagt.» Och ängeln lämnade henne.

Ano ra ko Meri, Ina, te pononga a te Ariki; kia peratia ahau me tau i korero ai. A mawehe atu ana te anahera i a ia.

En av de närmaste dagarna stod Maria upp och begav sig skyndsamt till en stad i Judeen, uppe i bergsbygden.

Na ka whakatika a Meri i aua ra, a haere kaika ana ki te whenua pukepuke ki tetahi pa o Hura;

Och hon trädde in i Sakarias' hus och hälsade Elisabet.

A ka tomo ki te whare o Hakaraia, ka oha ki a Erihapeti.

När då Elisabet hörde Marias hälsning, spratt barnet till i hennes liv; och Elisabet blev fylld av helig ande

A, no te rongonga o Erihapeti i te oha a Meri, ka koiri te tamaiti i roto i tona kopu; na kua ki a Erihapeti i te Wairua Tapu:

och brast ut och ropade högt och sade: »Välsignad vare du bland kvinnor, och välsignad din livsfrukt!

A he nui tona reo ki te karanga, ka mea, Ka manaakitia koe i roto i nga wahine, ka manaakitia ano te hua o tou kopu.

Men varför sker mig detta, att min Herres moder kommer till mig?

No hea hoki tenei ki ahau, kia haere mai te whaea o toku Ariki ki ahau?

Se, när ljudet av din hälsning nådde mina öron, spratt barnet till av fröjd i mitt liv.

Na, pa kau mai te reo o tau oha ki oku taringa, ka oho te tamaiti i toku kopu i te hari.

Och salig är du, som trodde att det skulle fullbordas, som blev dig sagt från Herren.»

Ka koa ano ia e whakapono ana: ka whakaritea hoki nga mea i korerotia ki a ia e te Ariki.

Då sade Maria:  »Min själ prisar storligen Herren,

A ka mea a Meri, Ka whakanui toku wairua i te Ariki,

 och min ande fröjdar sig i Gud, min Frälsare.

E hari ana toku wairua ki te Atua, ki toku Kaiwhakaora;

 Ty han har sett till sin tjänarinnas ringhet;  och se, härefter skola alla släkten prisa mig salig.

Mona i titiro ki te iti o tana pononga; ta te mea hoki katahi ahau ka kiia e nga whakatupuranga katoa e haere ake nei, he wahine hari.

 Ty den Mäktige har gjort stora ting med mig,  och heligt är hans namn.

He nui hoki nga mahi a te Mea Kaha ki ahau; he tapu hoki tona ingoa.

 Hans barmhärtighet varar från släkte till släkte  över dem som frukta honom.

He mahi tohu tana ki te hunga e wehi ana ki a ia, ki tenei whakatupuranga, ki tenei whakatupuranga.

 Han har utfört väldiga gärningar med sin arm,  han har förskingrat dem som tänkte övermodiga tankar i sina hjärtan.

Kua whakaputaina he kaha e ia, ara e tona ringa; nana te hunga whakakake i marara ai, i te whakaaro o o ratou ngakau.

 Härskare har han störtat från deras troner,  och ringa män har han upphöjt;

Kua whakataka e ia nga piriniha i o ratou torona, a whakateiteitia ake ana te hunga iti.

 hungriga har han mättat med sitt goda,  och rika har han skickat bort med tomma händer.

Kua whakakiia e ia te hunga mate hiakai ki nga mea pai; kua tonoa kautia atu te hunga taonga.

 Han har tagit sig an sin tjänare Israel  och tänkt på att bevisa barmhärtighet

Kua tautokona e ia a Iharaira, tana pononga, he whakamahara hoki ki tana mahi tohu;

 mot Abraham  och mot hans säd till evig tid,  efter sitt löfte till våra fäder.»

Ki a Aperahama ratou ko tana whanau ake tonu atu, pera hoki me tana i korero ai ki o tatou matua.

Och Maria stannade hos henne vid pass tre månader och vände därefter hem igen.

Na tata tonu ki te toru marama a Meri e noho ana ki a ia, a hoki ana ki tona whare.

Så var nu för Elisabet tiden inne, då hon skulle föda; och hon födde en son.

A ka rite te taima o Erihapeti e whanau ai; na ka whanau he tama.

Och när hennes grannar och fränder fingo höra att Herren hade bevisat henne så stor barmhärtighet, gladde de sig med henne.

A ka rongo te hunga e noho tata ana, me ona whanaunga, kua whakanuia e te Ariki tona aroha ki a ia; na ka hari tahi me ia.

Och på åttonde dagen kommo de för att omskära barnet; och de ville kalla honom Sakarias, efter hans fader.

A i te waru o nga ra ka haere mai ratou ki te kokoti i te tamaiti; ka mea kia huaina e ratou ko Hakaraia, ko te ingoa o tona papa.

Men hans moder tog till orda och sade: »Ingalunda; han skall heta Johannes.»

Na ka whakahoki tona whaea, ka mea, Kahore; engari me hua ia ko Hoani.

Då sade de till henne: »I din släkt finnes ju ingen som har det namnet.»

Na ko ta ratou meatanga ki a ia, Ara, kahore tenei ingoa i huaina ki tetahi o ou whanaunga.

Och de frågade hans fader genom tecken vad han ville att barnet skulle heta.

Na ka ui ratou ki tona papa, he mea waitohu, ko wai tana e pai ai kia huaina ki a ia.

Då begärde han en tavla och skrev dessa ord: »Johannes är hans namn.» Och alla förundrade sig.

Ka mea ia ki tetahi papa tuhituhi, a ka tuhituhi, ka mea, Ko Hoani hei ingoa mona. A miharo ana ratou katoa.

Men i detsamma öppnades hans mun, och hans tunga löstes, och han talade och lovade Gud.

Na whai reo tonu iho tona mangai, ka matara tona arero, ka korero ia, ka whakapai ki te Atua.

Och deras grannar betogos alla av häpnad, och ryktet om allt detta gick ut över Judeens hela bergsbygd.

A tau ana te wehi ki te hunga katoa e noho tata ana ki a ratou: ka korerotia enei mea katoa puta noa i te whenua pukepuke katoa o Huria.

Och alla som hörde det lade märke därtill och sade: »Vad månde väl varda av detta barn?» Också var ju Herrens hand med honom.

Na ka rongoatia enei mea e te hunga katoa i rangona ai ki roto ki o ratou ngakau, ka mea, He tamaiti aha ianei tenei? i a ia hoki te ringa o te Ariki.

Och hans fader Sakarias blev uppfylld av helig ande och profeterade och sade:

Na kua ki a Hakaraia, tona papa, i te Wairua tapu, ka poropiti, ka mea,

 »Lovad vare Herren, Israels Gud,  som har sett till sitt folk och berett det förlossning,

Kia whakapaingia te Ariki, te Atua o Iharaira; kua titiro mai hoki ia, kua hoko i tana iwi,

 och som har upprättat åt oss ett frälsningens horn  i sin tjänare Davids hus,

Kua whakaarahia ake e ia he haona whakaora mo tatou, i roto i te whare o Rawiri, o tana pononga;

 såsom han hade lovat  genom sin forntida heliga profeters mun.

Ko tana hoki ia i korerotia e te mangai o ana poropiti tapu, no te timatanga mai ano o te ao:

 Ty han ville frälsa oss från våra ovänner  och ur alla våra motståndares hand,

Hei whakaora i a tatou i o tatou hoa whawhai, i te ringa ano o te hunga katoa e kino ana ki a tatou;

 och så göra barmhärtighet med våra fäder  och tänka på sitt heliga förbund,

Hei whakaputa i te mahi tohu ki o tatou tupuna, hei whakamahara ki tana kawenata tapu;

 vad han med ed hade lovat för vår fader Abraham,

Ki te oati i oati ai ia ki a Aperahama, ki to tatou tupuna,

 Han ville beskära oss  att få tjäna honom utan fruktan,  frälsta ur våra ovänners hand,

Kia tukua mai e ia ki a tatou he ora i te ringa o o tatou hoa whawhai, kia mahi wehikore tatou ki a ia,

 ja, att göra tjänst inför honom i helighet och rättfärdighet  i alla våra dagar.

I runga i te tapu, i te tika, ki tona aroaro, i nga ra katoa e ora ai tatou.

 Och du, barn, skall bliva kallad  den Högstes profet,  ty du skall gå framför Herren  och bereda vägar för honom,

A ko koe, e tama, ka kiia ko te poropiti a te Runga Rawa: e haere hoki koe i te aroaro o te Ariki, hei whakapai i ona ara;

 till att giva hans folk kunskap om frälsning,  i det att deras synder bliva dem förlåtna.

Hei whakamatau i tana iwi ki te ora, i o ratou hara e murua ana;

 Så skall ske för vår Guds förbarmande kärleks skull,  som skall låta ett ljus gå upp  och skåda ned till oss från höjden,

He mea hoki na te aroha, na te mahi tohu a to tatou Atua; na reira hoki i puta mai ai te puaotanga o runga ki a tatou,

 för att 'skina över dem som sitta i mörker och dödsskugga'  och så styra våra fötter in på fridens väg.»

Hei whakamarama i te hunga e noho ana i te pouri, i te atarangi hoki o te mate, hei whakatika i o tatou waewae ki te huarahi o te rangimarie.

Och barnet växte upp och blev allt starkare i anden. Och han vistades i öknen, intill den dag då han skulle träda fram för Israel.

Na ka tupu taua tamaiti, a ka kaha haere tona wairua, a noho ana i nga koraha, taea noatia te ra e whakakitea ai ia ki a Iharaira.