Luke 1

Na, i te mea he tokomaha kua anga ki te whakakaupapa i te korero o nga mea kua whakatutukitia nei i waenganui i a tatou,

Alldenstund många andra hava företagit sig att om de händelser, som bland oss hava timat, avfatta berättelser,

He mea whakarite ki nga mea i homai ki a tatou e te hunga i kite a kanohi, i mahi hoki i te kupu,

i enlighet med vad som har blivit oss meddelat av dem som själva voro åsyna vittnen och ordets tjänare,

Koia ahau i mahara ai, i te mea kua ata whakatakina iho e ahau nga mea katoa i te timatanga mai, kia tuhituhi whakatepe atu ki a koe, e Tiopira, e te tangata pai rawa,

så har ock jag, sedan jag grundligt har efterforskat allt ända ifrån begynnelsen, beslutit mig för att i följd och ordning skriva därom till dig, ädle Teofilus,

Kia matau ai koe ki te tuturutanga o nga mea i whakaakona ai koe.

så att du kan inse huru tillförlitliga de stycken äro, i vilka du har blivit undervisad.

No mua, no nga ra o Herora kingi o Huria, tera tohunga, ko Hakaraia te ingoa, no te wiki o Apiata: ko tana wahine hoki no nga tamahine a Arona, ko Erihapeti tona ingoa.

På den tid då Herodes var konung över Judeen levde en präst vid namn Sakarias, av Abias' »dagsavdelning». Denne hade till hustru en av Arons döttrar som hette Elisabet.

He hunga tika hoki raua i te aroaro o te Atua, kahore he he o ta raua haere i runga i nga kupu ako katoa, i nga tikanga a te Ariki.

De voro båda rättfärdiga inför Gud och vandrade ostraffligt efter alla Herrens bud och stadgar.

Na kahore a raua tamariki, he pakoko hoki a Erihapeti, a i taua wa kua maha haere rawa nga ra o tetahi, o tetahi.

Men de hade inga barn, ty Elisabet var ofruktsam; och båda voro de komna till hög ålder.

Na tupono tonu, i a ia e mahi ana i a te tohunga mahi i te aroaro o te Atua i te takanga o tana wiki,

Medan han nu en gång, när ordningen kom till hans avdelning, gjorde prästerlig tjänst inför Gud,

E whakarite ana i nga ritenga o nga tohunga, ka taka mana te haere ki roto ki te whare tapu o te Ariki, tahu ai te whakakakara.

hände det sig, vid den övliga lottningen om de prästerliga sysslorna, att det tillföll honom att gå in i Herrens tempel och tända rökelsen.

Na i waho te nuinga katoa o te iwi e inoi ana i te haora whakakakara.

Och hela menigheten stod utanför och bad, medan rökoffret förrättades.

A ka puta mai ki a ia tetahi anahera a te Ariki e tu ana i te taha matau o te aata whakakakara.

Då visade sig för honom en Herrens ängel, stående på högra sidan om rökelsealtaret.

Na ka ohorere a Hakaraia i tona kitenga i a ia, a tau ana te wehi ki a ia.

Och när Sakarias såg honom, blev han förskräckt, och fruktan föll över honom.

Otira ka mea te anahera ki a ia, kaua e wehi, e Hakaraia: kua rangona hoki tau inoi, a ka whanau i tau wahine, i a Erihapeti, he tama mau, a ka huaina e koe tona ingoa ko Hoani.

Men ängeln sade till honom: »Frukta icke, Sakarias; ty din bön är hörd, och din hustru Elisabet skall föda dig en son, och honom skall du giva namnet Johannes.

A ka whiwhi koe i te hari me te harakoa; a he tokomaha hoki e hari i tona whanautanga.

Och han skall bliva dig till glädje och fröjd, och många skola glädja sig över hans födelse.

E nui hoki ia i te aroaro o te Atua: e kore ia e inu i te waina, i te wai whakahaurangi ranei: a ka ki ia i te Wairua Tapu, mai ano o te kopu o tona whaea.

Ty han skall bliva stor inför Herren. Vin och starka drycker skall han icke dricka, och redan i sin moders liv skall han bliva uppfylld av helig ande.

He tokomaha ano hoki o nga tama a Iharaira ka whakatahuritia e ia ki te Ariki, ki to ratou Atua.

Och många av Israels barn skall han omvända till Herren, deras Gud.

Ka haere ano ia i tona aroaro i runga i te wairua, i te mana, o Iraia, hei whakatahuri i nga ngakau o nga matua ki nga tamariki, i te hunga whakatuturi ki nga whakaaro o te hunga tika; hei whakarite mo te Ariki i tetahi iwi i ata taka mona.

Han skall gå framför honom i Elias' ande och kraft, för att 'vända fädernas hjärtan till barnen' och omvända de ohörsamma till de rättfärdigas sinnelag, så att han skaffar åt Herren ett välberett folk.»

Na ko te meatanga a Hakaraia ki te anahera, Ma te aha ka matau ai ahau ki tenei mea? he koroheke nei hoki ahau, kua maha haere hoki nga ra o taku wahine.

Då sade Sakarias till ängeln: »Varav skall jag veta detta? Jag är ju själv gammal, och min hustru är kommen till hög ålder.»

Na ka whakahoki te anahera, ka mea ki a ia, Ko Kapariera ahau, kei te aroaro o te Atua toku turanga; kua tonoa mai hoki ahau ki te korero ki a koe, ki te whakapuaki i tenei rongo pai ki a koe.

Ängeln svarade och sade till honom: »Jag är Gabriel, som står inför Gud, och jag är utsänd för att tala till dig och förkunna dig detta glada budskap.

Nana, ka noho puku koe, kahore hoki e puta te korero i a koe, kia tae mai ra ano te ra e meatia ai enei mea, mou kihai i whakapono ki aku kupu, ka mana nei i te wa e rite ai.

Och se, ända till den dag då detta sker skall du vara mållös och icke kunna tala, därför att du icke trodde mina ord, vilka dock i sin tid skola fullbordas.»

A tatari tonu te iwi ki a Hakaraia, me te miharo ano i a ia e whakaroa ana i roto i te whare tapu.

Och folket stod och väntade på Sakarias och förundrade sig över att han så länge dröjde i templet;

A, i tona putanga mai ki waho, kihai ia i ahei te korero ki a ratou: a ka mohio ratou kua kite ia i tetahi putanga atua ki a ia i roto i te whare tapu: hono tonu tana waitohu ki a ratou me te wahangu ano.

och när han kom ut, kunde han icke tala till dem. Då förstodo de att han hade sett någon syn i templet. Och han tecknade åt dem och förblev stum.

A ka rite nga ra hei minitatanga mana, ka hoki ia ki tona whare.

Och när tiden för hans tjänstgöring hade gått till ända, begav han sig hem.

Na muri iho i aua ra ka hapu tana wahine, a Erihapeti, a e rima nga marama i whakangaro ai i a ia, a i mea ia,

Men efter den tiden blev hans hustru Elisabet havande och höll sig dold i fem månader;

Ko ta te Ariki tenei i mea ai ki ahau, i nga ra i titiro mai ai ia, ki te whakamutu i toku tawainga i roto i nga tangata.

och hon sade: »Så har Herren gjort med mig nu, då han har sett till min smälek bland människorna, för att borttaga den.»

Na i te ono o nga marama ka tonoa a Kapariera, te anahera, e te Atua ki tetahi pa o Kariri, ko Nahareta te ingoa,

I sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd av Gud till en stad i Galileen som hette Nasaret,

Ki tetahi wahine i taumautia ma tetahi tangata, ko Hohepa te ingoa, no te whare o Rawiri; ko te ingoa o te wahine ko Meri.

till en jungfru som var trolovad med en man vid namn Josef, av Davids hus; och jungfruns namn var Maria.

Na, ko tona haerenga ki roto, ki a ia, ka mea, Tena koe, e te wahine kua manakohia nei; kei a koe te Ariki: ko koe te manaakitia i roto i nga wahine.

Och ängeln kom in till henne och sade: »Hell dig, du högtbenådade! Herren är med dig.»

Otira he nui tona oho ki taua kupu, ka whakaaroaro ki te tikanga o tenei ohatanga.

Men hon blev mycket förskräckt vid hans ord och tänkte på vad denna hälsning månde innebära.

Na ka mea te anahera ki a ia, Kei wehi koe, e Meri; kua paingia hoki koe e te Atua.

Då sade ängeln till henne: »Frukta icke, Maria; ty du har funnit nåd för Gud.

Nana, tera koe e hapu, ka whanau he tama, a ka huaina e koe tona ingoa ko Ihu.

Se, du skall bliva havande och föda en son, och honom skall du giva namnet Jesus.

Ka nui ia, ka kiia hoki ko te Tama a te Runga Rawa: a ka hoatu ki a ia e te Ariki, e te Atua, te torona o Rawiri, o tona papa.

Han skall bliva stor och kallas den Högstes Son, och Herren Gud skall giva honom hans fader Davids tron.

Hei kingi hoki ia mo te whare o Hakopa ake ake; e kore ano e mutu tona rangatiratanga.

Och han skall vara konung över Jakobs hus till evig tid, och på hans rike skall ingen ände vara.»

Na ka mea a Meri ki te anahera, E peheatia tenei, kahore nei hoki ahau e mohio ki te tane?

Då sade Maria till ängeln: »Huru skall detta ske? Jag vet ju icke av någon man.»

Na ka whakahoki te anahera, ka mea ki a ia, Ka tae te Wairua Tapu ki runga ki a koe, ka taumarumaru iho te kaha o te Runga Rawa ki runga ki a koe: no reira hoki ka kiia te mea e whanau mai he tapu, ko te Tama a te Atua.

Ängeln svarade och sade till henne: »Helig ande skall komma över dig, och kraft från den Högste skall överskygga dig; därför skall ock det heliga som varder fött kallas Guds Son.

Na, ko tou whanaunga, ko Erihapeti, kua hapu hoki ia i tona ruruhitanga, he tama; a koe te ono tenei o nga marama ki a ia, i kiia ra he pakoko.

Och se, jämväl din fränka Elisabet har blivit havande och skall föda en son, nu på sin ålderdom; och detta är sjätte månaden för henne, som säges vara ofruktsam.

Kahore hoki he kupu i ahu mai i te Atua i kore e whai mana.

Ty för Gud kan intet vara omöjligt.»

Ano ra ko Meri, Ina, te pononga a te Ariki; kia peratia ahau me tau i korero ai. A mawehe atu ana te anahera i a ia.

Då sade Maria: »Se, jag är Herrens tjänarinna; ske mig såsom du har sagt.» Och ängeln lämnade henne.

Na ka whakatika a Meri i aua ra, a haere kaika ana ki te whenua pukepuke ki tetahi pa o Hura;

En av de närmaste dagarna stod Maria upp och begav sig skyndsamt till en stad i Judeen, uppe i bergsbygden.

A ka tomo ki te whare o Hakaraia, ka oha ki a Erihapeti.

Och hon trädde in i Sakarias' hus och hälsade Elisabet.

A, no te rongonga o Erihapeti i te oha a Meri, ka koiri te tamaiti i roto i tona kopu; na kua ki a Erihapeti i te Wairua Tapu:

När då Elisabet hörde Marias hälsning, spratt barnet till i hennes liv; och Elisabet blev fylld av helig ande

A he nui tona reo ki te karanga, ka mea, Ka manaakitia koe i roto i nga wahine, ka manaakitia ano te hua o tou kopu.

och brast ut och ropade högt och sade: »Välsignad vare du bland kvinnor, och välsignad din livsfrukt!

No hea hoki tenei ki ahau, kia haere mai te whaea o toku Ariki ki ahau?

Men varför sker mig detta, att min Herres moder kommer till mig?

Na, pa kau mai te reo o tau oha ki oku taringa, ka oho te tamaiti i toku kopu i te hari.

Se, när ljudet av din hälsning nådde mina öron, spratt barnet till av fröjd i mitt liv.

Ka koa ano ia e whakapono ana: ka whakaritea hoki nga mea i korerotia ki a ia e te Ariki.

Och salig är du, som trodde att det skulle fullbordas, som blev dig sagt från Herren.»

A ka mea a Meri, Ka whakanui toku wairua i te Ariki,

Då sade Maria:  »Min själ prisar storligen Herren,

E hari ana toku wairua ki te Atua, ki toku Kaiwhakaora;

 och min ande fröjdar sig i Gud, min Frälsare.

Mona i titiro ki te iti o tana pononga; ta te mea hoki katahi ahau ka kiia e nga whakatupuranga katoa e haere ake nei, he wahine hari.

 Ty han har sett till sin tjänarinnas ringhet;  och se, härefter skola alla släkten prisa mig salig.

He nui hoki nga mahi a te Mea Kaha ki ahau; he tapu hoki tona ingoa.

 Ty den Mäktige har gjort stora ting med mig,  och heligt är hans namn.

He mahi tohu tana ki te hunga e wehi ana ki a ia, ki tenei whakatupuranga, ki tenei whakatupuranga.

 Hans barmhärtighet varar från släkte till släkte  över dem som frukta honom.

Kua whakaputaina he kaha e ia, ara e tona ringa; nana te hunga whakakake i marara ai, i te whakaaro o o ratou ngakau.

 Han har utfört väldiga gärningar med sin arm,  han har förskingrat dem som tänkte övermodiga tankar i sina hjärtan.

Kua whakataka e ia nga piriniha i o ratou torona, a whakateiteitia ake ana te hunga iti.

 Härskare har han störtat från deras troner,  och ringa män har han upphöjt;

Kua whakakiia e ia te hunga mate hiakai ki nga mea pai; kua tonoa kautia atu te hunga taonga.

 hungriga har han mättat med sitt goda,  och rika har han skickat bort med tomma händer.

Kua tautokona e ia a Iharaira, tana pononga, he whakamahara hoki ki tana mahi tohu;

 Han har tagit sig an sin tjänare Israel  och tänkt på att bevisa barmhärtighet

Ki a Aperahama ratou ko tana whanau ake tonu atu, pera hoki me tana i korero ai ki o tatou matua.

 mot Abraham  och mot hans säd till evig tid,  efter sitt löfte till våra fäder.»

Na tata tonu ki te toru marama a Meri e noho ana ki a ia, a hoki ana ki tona whare.

Och Maria stannade hos henne vid pass tre månader och vände därefter hem igen.

A ka rite te taima o Erihapeti e whanau ai; na ka whanau he tama.

Så var nu för Elisabet tiden inne, då hon skulle föda; och hon födde en son.

A ka rongo te hunga e noho tata ana, me ona whanaunga, kua whakanuia e te Ariki tona aroha ki a ia; na ka hari tahi me ia.

Och när hennes grannar och fränder fingo höra att Herren hade bevisat henne så stor barmhärtighet, gladde de sig med henne.

A i te waru o nga ra ka haere mai ratou ki te kokoti i te tamaiti; ka mea kia huaina e ratou ko Hakaraia, ko te ingoa o tona papa.

Och på åttonde dagen kommo de för att omskära barnet; och de ville kalla honom Sakarias, efter hans fader.

Na ka whakahoki tona whaea, ka mea, Kahore; engari me hua ia ko Hoani.

Men hans moder tog till orda och sade: »Ingalunda; han skall heta Johannes.»

Na ko ta ratou meatanga ki a ia, Ara, kahore tenei ingoa i huaina ki tetahi o ou whanaunga.

Då sade de till henne: »I din släkt finnes ju ingen som har det namnet.»

Na ka ui ratou ki tona papa, he mea waitohu, ko wai tana e pai ai kia huaina ki a ia.

Och de frågade hans fader genom tecken vad han ville att barnet skulle heta.

Ka mea ia ki tetahi papa tuhituhi, a ka tuhituhi, ka mea, Ko Hoani hei ingoa mona. A miharo ana ratou katoa.

Då begärde han en tavla och skrev dessa ord: »Johannes är hans namn.» Och alla förundrade sig.

Na whai reo tonu iho tona mangai, ka matara tona arero, ka korero ia, ka whakapai ki te Atua.

Men i detsamma öppnades hans mun, och hans tunga löstes, och han talade och lovade Gud.

A tau ana te wehi ki te hunga katoa e noho tata ana ki a ratou: ka korerotia enei mea katoa puta noa i te whenua pukepuke katoa o Huria.

Och deras grannar betogos alla av häpnad, och ryktet om allt detta gick ut över Judeens hela bergsbygd.

Na ka rongoatia enei mea e te hunga katoa i rangona ai ki roto ki o ratou ngakau, ka mea, He tamaiti aha ianei tenei? i a ia hoki te ringa o te Ariki.

Och alla som hörde det lade märke därtill och sade: »Vad månde väl varda av detta barn?» Också var ju Herrens hand med honom.

Na kua ki a Hakaraia, tona papa, i te Wairua tapu, ka poropiti, ka mea,

Och hans fader Sakarias blev uppfylld av helig ande och profeterade och sade:

Kia whakapaingia te Ariki, te Atua o Iharaira; kua titiro mai hoki ia, kua hoko i tana iwi,

 »Lovad vare Herren, Israels Gud,  som har sett till sitt folk och berett det förlossning,

Kua whakaarahia ake e ia he haona whakaora mo tatou, i roto i te whare o Rawiri, o tana pononga;

 och som har upprättat åt oss ett frälsningens horn  i sin tjänare Davids hus,

Ko tana hoki ia i korerotia e te mangai o ana poropiti tapu, no te timatanga mai ano o te ao:

 såsom han hade lovat  genom sin forntida heliga profeters mun.

Hei whakaora i a tatou i o tatou hoa whawhai, i te ringa ano o te hunga katoa e kino ana ki a tatou;

 Ty han ville frälsa oss från våra ovänner  och ur alla våra motståndares hand,

Hei whakaputa i te mahi tohu ki o tatou tupuna, hei whakamahara ki tana kawenata tapu;

 och så göra barmhärtighet med våra fäder  och tänka på sitt heliga förbund,

Ki te oati i oati ai ia ki a Aperahama, ki to tatou tupuna,

 vad han med ed hade lovat för vår fader Abraham,

Kia tukua mai e ia ki a tatou he ora i te ringa o o tatou hoa whawhai, kia mahi wehikore tatou ki a ia,

 Han ville beskära oss  att få tjäna honom utan fruktan,  frälsta ur våra ovänners hand,

I runga i te tapu, i te tika, ki tona aroaro, i nga ra katoa e ora ai tatou.

 ja, att göra tjänst inför honom i helighet och rättfärdighet  i alla våra dagar.

A ko koe, e tama, ka kiia ko te poropiti a te Runga Rawa: e haere hoki koe i te aroaro o te Ariki, hei whakapai i ona ara;

 Och du, barn, skall bliva kallad  den Högstes profet,  ty du skall gå framför Herren  och bereda vägar för honom,

Hei whakamatau i tana iwi ki te ora, i o ratou hara e murua ana;

 till att giva hans folk kunskap om frälsning,  i det att deras synder bliva dem förlåtna.

He mea hoki na te aroha, na te mahi tohu a to tatou Atua; na reira hoki i puta mai ai te puaotanga o runga ki a tatou,

 Så skall ske för vår Guds förbarmande kärleks skull,  som skall låta ett ljus gå upp  och skåda ned till oss från höjden,

Hei whakamarama i te hunga e noho ana i te pouri, i te atarangi hoki o te mate, hei whakatika i o tatou waewae ki te huarahi o te rangimarie.

 för att 'skina över dem som sitta i mörker och dödsskugga'  och så styra våra fötter in på fridens väg.»

Na ka tupu taua tamaiti, a ka kaha haere tona wairua, a noho ana i nga koraha, taea noatia te ra e whakakitea ai ia ki a Iharaira.

Och barnet växte upp och blev allt starkare i anden. Och han vistades i öknen, intill den dag då han skulle träda fram för Israel.