Matthew 26

När nu Jesus hade talat allt detta till slut, sade han till sina lärjungar:

Og det skjedde da Jesus hadde endt hele denne tale, da sa han til sine disipler:

»I veten att det två dagar härefter är påsk; då skall Människosonen bliva förrådd och utlämnad till att korsfästas.»

I vet at om to dager er det påske, og da skal Menneskesønnen overgis til å korsfestes.

Därefter församlade sig översteprästerna och folkets äldste hos översteprästen, som hette Kaifas, i hans hus,

Da kom yppersteprestene og folkets eldste sammen hos ypperstepresten, som hette Kaifas, i hans gård,

och rådslogo om att låta gripa Jesus med list och döda honom.

og de rådslo om å gripe Jesus med list og slå ham ihjel.

Men de sade: »Icke under högtiden, för att ej oroligheter skola uppstå bland folket.»

Men de sa: Ikke på høitiden, forat det ikke skal bli opstyr blandt folket.

Men när Jesus var i Betania, i Simon den spetälskes hus,

Men da Jesus var kommet til Betania og var i Simon den spedalskes hus,

framträdde till honom en kvinna som hade med sig en alabasterflaska med dyrbar smörjelse; denna göt hon ut över hans huvud, där han låg till bords.

da kom en kvinne til ham, som hadde en alabaster-krukke med kostelig salve, og hun helte den ut over hans hode, mens han satt til bords.

Då lärjungarna sågo detta, blevo de misslynta och sade: »Varför skulle detta förspillas?

Men da disiplene så det, blev de vrede og sa: Hvad skal denne spille være til?

Man hade ju kunnat sälja det för mycket penningar och giva dessa åt de fattiga.»

Dette kunde jo være solgt for mange penger og gitt til de fattige.

När Jesus märkte detta, sade han till dem: »Varför oroen I kvinnan? Det är en god gärning som hon har gjort mot mig.

Men da Jesus merket det, sa han til dem: Hvorfor gjør I kvinnen fortred? hun har jo gjort en god gjerning mot mig.

De fattiga haven I ju alltid ibland eder, men mig haven I icke alltid.

For de fattige har I alltid hos eder, men mig har I ikke alltid.

När hon göt ut denna smörjelse på min kropp, gjorde hon det såsom en tillredelse till min begravning.

For da hun helte denne salve ut over mitt legeme, gjorde hun mig i stand til min jordeferd.

Sannerligen säger jag eder: Varhelst i hela världen detta evangelium bliver predikat, där skall ock det som hon nu har gjort bliva omtalat, henne till åminnelse.»

Sannelig sier jeg eder: Hvor som helst dette evangelium forkynnes i all verden, skal også det hun gjorde, omtales til minne om henne.

Därefter gick en av de tolv, den som hette Judas Iskariot, bort till översteprästerna

Da gikk en av de tolv, som hette Judas Iskariot, til yppersteprestene

och sade: »Vad viljen I giva mig för att jag skall överlämna honom åt eder?» Då vägde de upp åt honom trettio silverpenningar.

og sa: Hvad vil I gi mig, så skal jeg gi ham i eders vold? De gav ham da tretti sølvpenninger.

Och från den stunden sökte han efter lägligt tillfälle att förråda honom.

Og fra den tid av søkte han leilighet til å forråde ham.

Men på första dagen i det osyrade brödets högtid trädde lärjungarna fram till Jesus och frågade: »Var vill du att vi skola reda till åt dig att äta påskalammet?»

Men på den første dag av de usyrede brøds høitid gikk disiplene til Jesus og sa til ham: Hvor vil du vi skal gjøre i stand for dig til å ete påskelammet?

Han svarade: »Gån in i staden till den och den och sägen till honom: 'Mästaren låter säga: Min tid är nära; hos dig vill jag hålla påskhögtid med mina lärjungar.'»

Han sa: Gå inn i byen til en mann der, og si til ham: Mesteren sier: Min tid er nær; hos dig vil jeg holde påske med mine disipler.

Och lärjungarna gjorde såsom Jesus hade befallt dem och redde till påskalammet.

Og disiplene gjorde som Jesus bød dem, og gjorde i stand påskelammet.

När det nu hade blivit afton, lade han sig till bords med de tolv.

Men da det var blitt aften, satte han sig til bords med de tolv.

Och medan de åto, sade han: »Sannerligen säger jag eder: En av eder skall förråda mig.»

Og mens de åt, sa han: Sannelig sier jeg eder: En av eder skal forråde mig.

Då blevo de mycket bedrövade och begynte fråga honom, var efter annan: »Icke är det väl jag, Herre?»

Og de blev meget bedrøvet, og begynte å si til ham hver for sig: Det er da vel ikke mig, Herre?

Då svarade han och sade: »Den som jämte mig nu doppade handen i fatet, han skall förråda mig.

Han svarte og sa: Den som dypper hånden i fatet sammen med mig, han skal forråde mig.

Människosonen skall gå bort, såsom det är skrivet om honom; men ve den människa genom vilken Människosonen bliver förrådd! Det hade varit bättre för den människan, om hon icke hade blivit född.»

Menneskesønnen går bort, som skrevet er om ham; men ve det menneske ved hvem Menneskesønnen blir forrådt! Det hadde vært godt for det menneske om han aldri var født.

Judas, han som förrådde honom, tog då till orda och frågade: »Rabbi, icke är det väl jag?» Han svarade honom: »Du har själv sagt det.»

Da svarte Judas, som forrådte ham: Det er da vel ikke mig, rabbi? Han sa til ham: Du har selv sagt det.

Medan de nu åto, tog Jesus ett bröd och välsignade det och bröt det och gav åt lärjungarna och sade: »Tagen och äten; detta är min lekamen.»

Men mens de åt, tok Jesus et brød, velsignet og brøt det, gav disiplene og sa: Ta, et! Dette er mitt legeme.

Och han tog en kalk och tackade Gud och gav åt dem och sade: »Dricken härav alla;

Og han tok en kalk og takket, gav dem og sa: Drikk alle derav!

ty detta är mitt blod, förbundsblodet, som varder utgjutet för många till syndernas förlåtelse.

For dette er mitt blod, den nye pakts blod, som utgydes for mange til syndenes forlatelse.

Och jag säger eder: Härefter skall jag icke mer dricka av det som kommer från vinträd, förrän på den dag då jag dricker det nytt med eder i min Faders rike.»

Men jeg sier eder: Fra nu av skal jeg ikke drikke av denne vintreets frukt, før den dag da jeg skal drikke den ny med eder i min Faders rike.

När de sedan hade sjungit lovsången, gingo de ut till Oljeberget.

Og da de hadde sunget lovsangen, gikk de ut til Oljeberget.

Då sade Jesus till dem: »I denna natt skolen I alla komma på fall för min skull, ty det är skrivet:  'Jag skall slå herden,  och fåren i hjorden skola förskingras.'

Da sier Jesus til dem: I denne natt skal I alle ta anstøt av mig; for det er skrevet: Jeg vil slå hyrden, og hjordens får skal adspredes.

Men efter min uppståndelse skall jag före eder gå till Galileen.»

Men når jeg er opstanden, vil jeg gå i forveien for eder til Galilea.

Då svarade Petrus och sade till honom: »Om än alla andra komma på fall för din skull, så skall dock jag aldrig komma på fall.»

Da svarte Peter og sa til ham: Om alle tar anstøt av dig, så vil jeg aldri ta anstøt.

Jesus sade till honom: »Sannerligen säger jag dig: I denna natt, förrän hanen har galit, skall du tre gånger förneka mig.»

Jesus sa til ham: Sannelig sier jeg dig: I denne natt, før hanen galer, skal du fornekte mig tre ganger.

Petrus svarade honom: »Om jag än måste dö med dig, så skall jag dock förvisso icke förneka dig.» Sammalunda sade ock alla de andra lärjungarna.

Peter sa til ham: Om jeg så skal dø med dig, vil jeg ikke fornekte dig. Det samme sa alle disiplene.

Därefter kom Jesus med dem till ett ställe som hette Getsemane. Och han sade till lärjungarna: »Bliven kvar här, medan jag går dit bort och beder.»

Da kom Jesus med dem til et sted som heter Getsemane, og han sa til disiplene: Sett eder her, mens jeg går der bort og beder!

Och han tog med sig Petrus och Sebedeus' två söner; och han begynte bedrövas och ängslas.

Og han tok Peter og de to Sebedeus' sønner med sig og begynte å bedrøves og engstes.

Då sade han till dem: »Min själ är djupt bedrövad, ända till döds; stannen kvar här och vaken med mig.»

Da sier han til dem: Min sjel er bedrøvet inntil døden; bli her og våk med mig!

Därefter gick han litet längre bort och föll ned på sitt ansikte och bad och sade: »Min Fader, om det är möjligt, så gånge denna kalk ifrån mig. Dock icke såsom jag vill, utan såsom du vill!»

Og han gikk et lite stykke frem, falt på sitt ansikt og bad og sa: Min Fader! er det mulig, da la denne kalk gå mig forbi! Dog, ikke som jeg vil, men som du vil!

Sedan kom han tillbaka till lärjungarna och fann dem sovande. Då sade han till Petrus: »Så litet förmådden I då vaka en kort stund med mig!

Og han kommer til disiplene og finner dem sovende og sier til Peter: Så var I da ikke i stand til å våke en time med mig!

Vaken, och bedjen att I icke mån komma i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt.»

Våk og bed, forat I ikke skal komme i fristelse! Ånden er villig, men kjødet er skrøpelig.

Åter gick han bort, för andra gången, och bad och sade: »Min Fader, om detta icke kan gå ifrån mig, utan jag måste dricka denna kalk, så ske din vilja.»

Atter gikk han annen gang bort, bad og sa: Min Fader! kan ikke dette gå mig forbi, uten at jeg må drikke det, da skje din vilje!

När han sedan kom tillbaka, fann han dem åter sovande, ty deras ögon voro förtyngda.

Og han kom og fant dem atter sovende; for deres øine var tunge.

Då lät han dem vara och gick åter bort och bad, för tredje gången, och sade återigen samma ord.

Og han lot dem være, og gikk atter bort og bad tredje gang og talte de samme ord.

Därefter kom han tillbaka till lärjungarna och sade till dem: »Ja, I soven ännu alltjämt och vilen eder! Se, stunden är nära då Människosonen skall bliva överlämnad i syndares händer.

Da kom han til disiplene og sa til dem: I sover altså og hviler eder! Se, timen er nær da Menneskesønnen skal overgis i synderes hender;

Stån upp, låt oss gå; se, den är nära, som förråder mig.»

stå op, la oss gå! Se, han er nær som forråder mig.

Och se, medan han ännu talade, kom Judas, en av de tolv, och jämte honom en stor folkskara, med svärd och stavar, utsänd från översteprästerna och folkets äldste.

Og mens han ennu talte, se, da kom Judas, en av de tolv, og med ham fulgte en stor hop med sverd og stokker; de kom fra yppersteprestene og folkets eldste.

Men förrädaren hade givit dem ett tecken; han hade sagt: »Den som jag kysser, den är det; honom skolen I gripa.»

Men han som forrådte ham, hadde gitt dem et tegn og sagt: Den jeg kysser, ham er det; grip ham!

Och han trädde nu strax fram till Jesus och sade: »Hell dig, rabbi!» och kysste honom häftigt.

Og straks gikk han bort til Jesus og sa: Vær hilset, rabbi! og kysset ham.

Jesus sade till honom: »Min vän, gör vad du är här för att göra.» Då stego de fram och grepo Jesus och togo honom fången.

Men Jesus sa til ham: Venn, hvorfor er du her? Da trådte de til og la hånd på Jesus og grep ham.

Men en av dem som voro med Jesus förde handen till sitt svärd och drog ut det och högg till översteprästens tjänare och högg så av honom örat.

Og se, en av dem som var med Jesus, grep til med hånden og drog sitt sverd, og han slo til yppersteprestens tjener og hugg øret av ham.

Då sade Jesus till honom: »Stick ditt svärd tillbaka i skidan: ty alla som taga till svärd skola förgöras genom svärd.

Da sa Jesus til ham: Stikk ditt sverd i skjeden! for alle som griper til sverd, skal falle for sverd.

Eller menar du att jag icke kunde utbedja mig av min Fader, att han nu sände till min tjänst mer än tolv legioner änglar?

Eller tror du ikke at jeg i denne stund kan bede min Fader, og han vilde sende mig mere enn tolv legioner engler?

Men huru bleve då skrifterna fullbordade, som säga att så måste ske?»

Hvorledes skulde da skriftene opfylles, at så må skje?

I samma stund sade Jesus till folkskaran: »Såsom mot en rövare haven I gått ut med svärd och stavar för att fasttaga mig. Var dag har jag suttit i helgedomen och undervisat, utan att I haven gripit mig.

I samme stund sa Jesus til hopen: I er gått ut som mot en røver med sverd og stokker for å gripe mig; daglig satt jeg i templet og lærte, og I grep mig ikke.

Men allt detta har skett, för att profeternas skrifter skola fullbordas.» Då övergåvo alla lärjungarna honom och flydde.

Men alt dette er skjedd forat profetenes skrifter skal opfylles. Da forlot alle disiplene ham og flydde.

Men de som hade gripit Jesus förde honom bort till översteprästen Kaifas, hos vilken de skriftlärde och de äldste hade församlat sig.

Men de som hadde grepet Jesus, førte ham til ypperstepresten Kaifas; der var de skriftlærde og de eldste samlet.

Och Petrus följde honom på avstånd ända till översteprästens gård; där gick han in och satte sig bland rättstjänarna för att se vad slutet skulle bliva.

Og Peter fulgte ham langt bakefter like til yppersteprestens gård, og han gikk inn og satte sig hos tjenerne for å se hvad enden vilde bli.

Och översteprästerna och hela Stora rådet sökte efter något falskt vittnesbörd mot Jesus, för att kunna döda honom;

Men yppersteprestene og hele rådet søkte falskt vidnesbyrd mot Jesus, forat de kunde drepe ham;

men fastän många falska vittnen trädde fram, funno de likväl intet. Slutligen trädde dock två män fram

men de fant ikke noget, enda mange falske vidner kom frem. Men til sist kom to frem og sa:

och sade: »Denne har sagt: 'Jag kan bryta ned Guds tempel och på tre dagar bygga upp det igen.'»

Denne mann har sagt: Jeg kan bryte ned Guds tempel og bygge det op igjen på tre dager.

Då stod översteprästen upp och sade till honom: »Svarar du intet? Huru är det med det som dessa vittna mot dig?»

Da stod ypperstepresten op og sa til ham: Svarer du ikke på det som disse vidner mot dig?

Men Jesus teg. Då sade översteprästen till honom: »Jag besvär dig vid den levande Guden, att du säger oss om du är Messias, Guds Son.»

Men Jesus tidde. Og ypperstepresten tok til orde og sa til ham: Jeg tar dig i ed ved den levende Gud at du sier oss om du er Messias, Guds Sønn.

Jesus svarade honom: »Du har själv sagt det. Men jag säger eder: Härefter skolen I få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himmelens skyar.»

Jesus sa til ham: Du har sagt det. Dog, jeg sier eder: Fra nu av skal I se Menneskesønnen sitte ved kraftens høire hånd og komme i himmelens skyer.

Då rev översteprästen sönder sina kläder och sade: »Han har hädat. Vad behöva vi mer några vittnen? I haven nu hört hädelsen.

Da sønderrev ypperstepresten sine klær og sa: Han har spottet Gud; hvad skal vi mere med vidner? Se, nu har I hørt gudsbespottelsen!

Vad synes eder?» De svarade och sade: »Han är skyldig till döden.»

Hvad tykkes eder? De svarte og sa: Han er skyldig til døden.

Därefter spottade man honom i ansiktet och slog honom på kinderna, den ene med knytnäven, den andre med flata handen,

Da spyttet de ham i ansiktet og slo ham med knyttet neve; andre slo ham med stokker

och sade: »Profetera för oss, Messias: vem var det som slog dig?»

og sa: Spå oss, Messias: Hvem var det som slo dig?

Men Petrus satt utanför på gården. Då kom en tjänstekvinna fram till honom och sade: »Också du var med Jesus från Galileen.»

Men Peter satt utenfor i gårdsrummet. Og en tjenestepike gikk bort til ham og sa: Også du var med Jesus fra Galilea.

Men han nekade inför alla och sade: »Jag förstår icke vad du menar.»

Men han nektet for dem alle og sa: Jeg forstår ikke hvad du mener.

När han sedan hade kommit ut i porten, fick en annan kvinna se honom och sade till dem som voro där: »Denne var med Jesus från Nasaret.»

Men da han gikk ut i portgangen, så en annen pike ham, og sa til dem som var der: Også denne var med Jesus fra Nasaret.

Åter nekade han med en ed och sade: »Jag känner icke den mannen.»

Og atter nektet han det med en ed: Jeg kjenner ikke det menneske.

Litet därefter kommo de kringstående fram och sade till Petrus: »Förvisso är också du en av dem; redan ditt uttal röjer dig ju.»

Men litt efter gikk de frem som stod der, og sa til Peter: Sannelig, også du er en av dem; ditt mål røber dig.

Då begynte han förbanna sig och svärja: »Jag känner icke den mannen.» Och i detsamma gol hanen.

Da gav han sig til å forbanne sig og sverge: Jeg kjenner ikke det menneske. Og straks gol hanen.

Då kom Petrus ihåg Jesu ord, huru han hade sagt: »Förrän hanen gal, skall du tre gånger förneka mig.» Och han gick ut och grät bitterligen.

Da kom Peter Jesu ord i hu, at han hadde sagt til ham: Før hanen galer, skal du fornekte mig tre ganger; og han gikk ut og gråt bitterlig.