Psalms 105

 Tacken HERREN,      åkallen hans namn,  gören hans gärningar kunniga bland folken.

Whakawhetai ki a Ihowa, karanga atu ki tona ingoa: whakapuakina ana mahi ki waenganui o nga iwi.

 Sjungen till hans ära,      lovsägen honom,  talen om alla hans under.

Waiata ki a ia, himene ki a ia: korerotia ana mahi whakamiharo katoa.

 Berömmen eder av hans heliga namn;  glädje sig av hjärtat      de som söka HERREN.

Whakamanamana ki tona ingoa tapu: kia hari te ngakau o te hunga e rapu ana i a Ihowa.

 Frågen efter HERREN och hans makt,  söken hans ansikte beständigt.

Rapua a Ihowa me tona kaha: rapua tonutia tona mata, ake ake.

 Tänken på de underbara verk som han har gjort,  på hans under och hans muns domar,

Maharatia ana mahi whakamiharo i mahia e ia; ana merekara me nga whakaritenga a tona mangai,

 I Abrahams, hans tjänares, säd,  I Jakobs barn, hans utvalda.

E nga uri o Aperahama, o tana pononga, e nga tama a Hakopa, e ana i whiriwhiri ai.

 Han är HERREN, vår Gud;  över hela jorden gå hans domar.

Ko Ihowa ia, ko to tatou Atua; kei te whenua katoa ana whakaritenga.

 Han tänker evinnerligen på sitt förbund,  intill tusen släkten på vad han har stadgat,

Mahara tonu ia ki tana kawenata ake ake, ki te kupu i kiia iho e ia ki te mano o nga whakatupuranga.

 på det förbund han slöt med Abraham  och på sin ed till Isak.

Ki tana i whakarite ai ki a Aperahama, ki tana oati hoki ki a Ihaka;

 Han fastställde det för Jakob till en stadga,  för Israel till ett evigt förbund;

A whakapumautia iho e ia hei tikanga ki a Hakopa, hei kawenata mau tonu ki a Iharaira.

 han sade: »Åt dig vill jag giva Kanaans land,  det skall bliva eder arvedels lott.»

I a ia ra i mea, Ka hoatu e ahau ki a koe te whenua o Kanaana hei wahi pumau mo koutou.

 Då voro de ännu en liten hop,  de voro ringa och främlingar därinne.

I te mea he hunga torutoru ratou: ae ra, he iti rawa, he manene ano ki reira.

 Och de vandrade åstad ifrån folk till folk,  ifrån ett rike bort till ett annat.

I a ratou e haereere ana i tenei iwi ki tera atu iwi, i tetahi rangatiratanga ki tetahi iwi ke;

 Han tillstadde ingen att göra dem skada,  han straffade konungar för deras skull:

Kihai ratou i tukua e ia kia tukinotia e te tangata: he whakaaro ano ki a ratou i riria ai e ia nga kingi.

 »Kommen icke vid mina smorda,  och gören ej mina profeter något ont.»

I mea ia, Kei pa ki aku i whakawahi ai: kei kino ki aku poropiti.

 Och när han bjöd hungersnöd komma över landet  och fördärvade allt deras livsuppehälle,

I karangatia e ia te matekai ki te whenua: whati katoa i a ia te tokotoko, ara te taro.

 då sände han åstad en man framför dem:  Josef blev såld till träl.

I tonoa e ia he tangata i mua i a ratou; i hokona a Hohepa hei pononga:

 Man slog hans fötter i bojor,  i järn fick han ligga fjättrad,

I whakamamaetia ona waewae ki te mekameka: takoto ana ia i te rino;

 till den tid då hans ord uppfylldes,  då HERRENS tal bevisade hans oskuld.

A puta noa tana kupu: whakamatautauria ana ia e te kupu a Ihowa.

 Då sände konungen och lät släppa honom lös,  folkens behärskare gav honom fri.

I tono te kingi, a wetekina ana ia; ara te kingi o nga iwi, a tukua ana ia.

 Han satte honom till herre över sitt hus,  till att råda över all hans egendom;

A meinga ana ia e ia hei ariki mo tona whare, hei rangatira mo ona taonga katoa;

 han skulle binda hans furstar efter sin vilja  och lära hans äldste vishet.

Hei herehere i ana rangatira ua pai ia, hei ako i ana kaumatua ki te whakaaro.

 Och Israel kom till Egypten,  Jakob blev en gäst i Hams land.

I haere mai ano a Iharaira ki Ihipa: a noho ana a Hakopa ki te whenua o Hama.

 Och HERREN gjorde sitt folk mycket fruktsamt  och mäktigare än dess ovänner voro,

Na ka tino whakanuia e ia tana iwi: a ka meinga ratou kia kaha ake i o ratou hoariri.

 de vilkas hjärtan han vände till att hata hans folk,  till att lägga onda råd mot hans tjänare.

I whakakoarotia e ia to ratou ngakau kia kino ki tana iwi, kia mahi lhianga ki ana pononga.

 Han sände Mose, sin tjänare,  och Aron, som han hade utvalt.

I tonoa e ia a Mohi, tana pononga, raua ko Arona, ko tana i whiriwhiri ai.

 De gjorde hans tecken ibland dem  och under i Hams land.

Whakaputaina ana e raua ana tohu i waenganui i a ratou, he merekara i te whenua o Hama.

 Han sände mörker och lät allt bliva mörkt;  och de stodo icke emot hans ord.

I tukua e ia te pouri, a kua pouri: kihai ano ratou i whakakeke ki ana kupu.

 Han förvandlade deras vatten till blod  och lät så deras fiskar dö.

I whakaputaia ketia e ia o ratou wai hei toto; a mate ake i a ia a ratou ngohi.

 Deras land kom att vimla av paddor,  ända in i deras konungars kamrar.

I whakangahue ake to ratou whenua i te poroka, i roto i nga whare moenga o o ratou kingi.

 Han bjöd, och flugsvärmar kommo,  mygg i hela deras land.

I whai kupu ia, a puta ana mai nga pokai namu: me te kutu i o ratou kainga.

 Han gav dem hagel för regn,  eldslågor sände han i deras land.

I tukua iho e ia ki a ratou te whatu hei ua, me te ahi mura ki to ratou whenua.

 Och han slog deras vinträd och fikonträd  och bröt sönder träden i deras land.

I pakia ano e ia a ratou waina me a ratou piki; a whatiwhatiia ana e ia nga rakau o o ratou kainga.

 Han bjöd, och gräshoppor kommo,  och gräsmaskar i tallös mängd.

I korero ia, a puta ana mai te mawhitiwhiti me te moka, te taea te tatau.

 De åto upp alla örter i deras land,  de åto upp frukten på deras mark.

A kainga katoatia ana nga otaota o to ratou whenua; pau ake nga hua o to ratou oneone.

 Och han slog allt förstfött i deras land,  förstlingen av all deras kraft.

I whakamatea katoatia ano hoki e ia nga matamua o to ratou whenua, te muanga o to ratou kaha.

 Så förde han dem ut, med silver och guld,  och i hans stammar var ingen som stapplade.

A whakaputaina mai ana ratou e ia, me te hiriwa, me te koura, kahore hoki he mea tuoi i roto i ana iwi.

 Egyptierna gladde sig, när de drogo ut;  ty förskräckelse för Israel hade fallit över dem.

Na hari ana a Ihipa i to ratou haerenga; i mau hoki to ratou wehi ki a ratou.

 Han bredde ut ett moln till skygd,  och en eld för att lysa om natten.

I horahia e ia te kapua hei hipoki, me te ahi hei whakamarama i te po.

 De begärde, då lät han vaktlar komma,  och med bröd från himmelen mättade han dem.

I inoi ratou, a homai ana e ia te koitareke; a ka makona ratou i te taro o te rangi.

 Han öppnade klippan, och vatten flödade;  det gick genom öknen såsom en ström.

I wahia e ia te kohatu, a ka pakaru mai nga wai: rere ana i nga wahi maroke, koia ano kei te awa.

 Ty han tänkte på sitt heliga ord,  på sin tjänare Abraham.

I mahara hoki ia ki tana kuputapu, ki a Aperahama ano, ki tana pononga.

 Så förde han ut sitt folk med fröjd,  med jubel dem som han hade utvalt.

A whakaputaina mai ana e ia tana iwi i runga i te hari, ana i whiriwhiri ai i runga i te koa.

 Han gav åt dem hedningarnas länder,  och folkens förvärv fingo de till besittning,

A homai ana e ia ki a ratou nga whenua o nga tauiwi: a riro ana i a ratou nga mauiuitanga o te iwi;

 för att de skulle hålla hans stadgar  och taga hans lagar i akt.  Halleluja!

Kia puritia ai e ratou ana tikanga, kia mau ai ki ana ture. Whakamoemititia a Ihowa.