Job 38

Och HERREN svarade Job ur stormvinden och sade:

Allora l’Eterno rispose a Giobbe dal seno della tempesta, e disse:

 Vem är du som stämplar vishet såsom mörker,  i det att du talar så utan insikt?

"Chi è costui che oscura i miei disegni con parole prive di senno?

 Omgjorda nu såsom ej man dina länder;  jag vill fråga dig, och du må giva mig besked.

Orsù, cingiti i lombi come un prode; io ti farò delle domande e tu insegnami!

 Var var du, när jag lade jordens grund?  Säg det, om du har ett så stort förstånd.

Dov’eri tu quand’io fondavo la terra? Dillo, se hai tanta intelligenza.

 Vem har fastställt hennes mått -- du vet ju det?  Och vem spände sitt mätsnöre ut över henne?

Chi ne fissò le dimensioni? giacché tu il sai! chi tirò sovr’essa la corda da misurare?

 Var fingo hennes pelare sina fästen,  och vem var det som lade hennes hörnsten,

Su che furon poggiate le sue fondamenta, o chi ne pose la pietra angolare

 medan morgonstjärnorna tillsammans jublade  och alla Guds söner höjde glädjerop?

quando le stelle del mattino cantavan tutte assieme e tutti i figli di Dio davan in gridi di giubilo?

 Och vem satte dörrar för havet,  när det föddes och kom ut ur moderlivet,

Chi chiuse con porte il mare balzante fuor dal seno materno,

 när jag gav det moln till beklädnad  och lät töcken bliva dess linda,

quando gli detti le nubi per vestimento e per fasce l’oscurità,

 när jag åt det utstakade min gräns  och satte bom och dörrar därför,

quando gli tracciai de’ confini, gli misi sbarre e porte,

 och sade: »Härintill skall du komma, men ej vidare,  här skola dina stolta böljor lägga sig»?

e dissi: "Fin qui tu verrai, e non oltre; qui si fermerà l’orgoglio de’ tuoi flutti?"

 Har du i din tid bjudit dagen att gry  eller anvisat åt morgonrodnaden dess plats,

Hai tu mai, in vita tua, comandato al mattino? o insegnato il suo luogo all’aurora,

 där den skulle fatta jorden i dess flikar,  så att de ogudaktiga skakades bort därifrån?

perch’ella afferri i lembi della terra, e ne scuota via i malvagi?

 Då ändrar den form såsom leran under signetet,  och tingen stå fram såsom klädda i skrud;

La terra si trasfigura come creta sotto il sigillo, e appar come vestita d’un ricco manto;

 då berövas de ogudaktiga sitt ljus,  och den arm som lyftes för högt brytes sönder.

i malfattori sono privati della luce loro, e il braccio, alzato già, è spezzato.

 Har du stigit ned till havets källor  och vandrat omkring på djupets botten?

Sei tu penetrato fino alle sorgenti del mare? hai tu passeggiato in fondo all’abisso?

 Hava dödens portar avslöjat sig för dig,  ja, såg du dödsskuggans portar?

Le porte della morte ti son esse state scoperte? Hai tu veduto le porte dell’ombra di morte?

 Har du överskådat jordens vidder?  Om du känner allt detta, så låt höra.

Hai tu abbracciato collo sguardo l’ampiezza della terra? Parla, se la conosci tutta!

 Vet du vägen dit varest ljuset bor,  eller platsen där mörkret har sin boning,

Dov’è la via che guida al soggiorno della luce? E la tenebra dov’è la sua dimora?

 så att du kan hämta dem ut till deras gräns  och finna stigarna som leda till deras hus?

Le puoi tu menare verso i loro domini, e sai tu bene i sentieri per ricondurle a casa?

 Visst kan du det, ty så tidigt blev du ju född,  så stort är ju dina dagars antal!

Lo sai di sicuro! ché tu eri, allora, già nato, e il numero de’ tuoi giorni è grande!…

 Har du varit framme vid snöns förrådshus?  Och haglets förrådshus, du såg väl dem

Sei tu entrato ne’ depositi della neve? Li hai visti i depositi della grandine

 -- de förråd som jag har sparat till hemsökelsens tid,  till stridens och drabbningens dag?

ch’io tengo in serbo per i tempi della distretta, pel giorno della battaglia e della guerra?

 Vet du vägen dit varest ljuset delar sig,  dit där stormen sprider sig ut över jorden?

Per quali vie si diffonde la luce e si sparge il vento orientale sulla terra?

 Vem har åt regnflödet öppnat en ränna  och banat en väg för tordönets stråle,

Chi ha aperto i canali all’acquazzone e segnato la via al lampo dei tuoni,

 till att sända regn över länder där ingen bor,  över öknar, där ingen människa finnes,

perché la pioggia cada sulla terra inabitata, sul deserto ove non sta alcun uomo,

 till att mätta ödsliga ödemarker  och giva växt åt gräsets brodd?

e disseti le solitudini desolate, sì che vi germogli e cresca l’erba?

 Säg om regnet har någon fader,  och vem han är, som födde daggens droppar?

Ha forse la pioggia un padre? o chi genera le gocce della rugiada?

 Ur vilken moders liv är det isen gick fram,  och vem är hon som födde himmelens rimfrost?

Dal seno di chi esce il ghiaccio, e la brina del cielo chi la dà alla luce?

 Se, vattnet tätnar och bliver likt sten,  så ytan sluter sig samman över djupet.

Le acque, divenute come pietra, si nascondono, e la superficie dell’abisso si congela.

 Knyter du tillhopa Sjustjärnornas knippe?  Och förmår du att lossa Orions band?

Sei tu che stringi i legami delle Pleiadi, o potresti tu scioglier le catene d’Orione?

 Är det du som, när tid är, för himmelstecknen fram,  och som leder Björninnan med hennes ungar?

Sei tu che, al suo tempo, fai apparire le costellazioni e guidi la grand’Orsa insieme a’ suoi piccini?

 Ja, förstår du himmelens lagar,  och ordnar du dess välde över jorden?

Conosci tu le leggi del cielo? e regoli tu il dominio di esso sulla terra?

 Kan du upphöja din röst till molnen  och förmå vattenflöden att övertäcka dig?

Puoi tu levar la voce fino alle nubi, e far che abbondanza di pioggia ti ricopra?

 Kan du sända ljungeldar åstad, så att de gå,  så att de svara dig: »Ja vi äro redo»?

I fulmini parton forse al tuo comando? Ti dicono essi: "Eccoci qua"?

 Vem har lagt vishet i de mörka molnen,  och vem gav förstånd åt järtecknen i luften?

Chi ha messo negli strati delle nubi sapienza, o chi ha dato intelletto alla meteora?

 Vem håller med sin vishet räkning på skyarna?  Och himmelens läglar, vem häller ut dem,

Chi conta con sapienza le nubi? e gli otri del cielo chi li versa

 medan mullen smälter såsom malm  och jordkokorna klibbas tillhopa?

allorché la polvere stemperata diventa come una massa in fusione e le zolle de’ campi si saldan fra loro?

Sei tu che cacci la preda per la leonessa, che sazi la fame de’ leoncelli

quando si appiattano nelle tane e si mettono in agguato nella macchia?

Chi provvede il pasto al corvo quando i suoi piccini gridano a Dio e vanno errando senza cibo?