Job 39

numquid nosti tempus partus hibicum in petris vel parturientes cervas observasti

 Är det du som jagar upp rov åt lejoninnan  och stillar de unga lejonens hunger,

dinumerasti menses conceptus earum et scisti tempus partus earum

 när de trycka sig ned i sina kulor  eller ligga på lur i snåret?

incurvantur ad fetum et pariunt et rugitus emittunt

 Vem är det som skaffar mat åt korpen,  när hans ungar ropar till Gud,  där de sväva omkring utan föda?

separantur filii earum pergunt ad pastum egrediuntur et non revertuntur ad eas

 Vet du tiden för stengetterna att föda,  vakar du över när hindarna bör kalva?

quis dimisit onagrum liberum et vincula eius quis solvit

 Räknar du månaderna som de skola gå dräktiga,  ja, vet du tiden för dem att föda?

cui dedi in solitudine domum et tabernacula eius in terra salsuginis

 De böja sig ned, de avbörda sig sina foster,  hastigt göra de sig fria ifrån födslovåndan.

contemnit multitudinem civitatis clamorem exactoris non audit

 Deras ungar frodas och växa till på marken,  så springa de sin väg och vända ej tillbaka.

circumspicit montes pascuae suae et virentia quaeque perquirit

 Vem har skänkt vildåsnan hennes frihet,  vem har lossat den skyggas band?

numquid volet rinoceros servire tibi aut morabitur ad praesepe tuum

 Se, hedmarken gav jag henne till hem,  och saltöknen blev hennes boning.

numquid alligabis rinocerota ad arandum loro tuo aut confringet glebas vallium post te

 Hon ler åt larmet i staden,  hon hör ingen pådrivares rop.

numquid fiduciam habebis in magna fortitudine eius et derelinques ei labores tuos

 Vad hon spanar upp på berget har hon till bete,  hon letar efter allt som är grönt.

numquid credes ei quoniam reddat sementem tibi et aream tuam congreget

 Skall vildoxen finnas hågad att tjäna dig  och att stanna över natten invid din krubba?

pinna strutionum similis est pinnis herodii et accipitris

 Kan du tvinga vildoxen att gå i fåran efter töm  och förmå honom att i ditt spår harva markerna jämna?

quando derelinquit in terra ova sua tu forsitan in pulvere calefacis ea

 Kan du lita på honom, då ju hans kraft är så stor,  kan du betro åt honom ditt arbetes frukt?

obliviscitur quod pes conculcet ea aut bestiae agri conterant

 Överlåter du åt honom att föra hem din säd  och att hämta den tillhopa till din loge?

duratur ad filios suos quasi non sint sui frustra laboravit nullo timore cogente

 Strutshonans vingar flaxa med fröjd,  men vad modersömhet visa väl hennes pennor, hennes fjädrar?

privavit enim eam Deus sapientia nec dedit illi intellegentiam

 Åt jorden överlåter hon ju sina ägg  och ruvar dem ovanpå sanden.

cum tempus fuerit in altum alas erigit deridet equitem et ascensorem eius

 Hon bryr sig ej om att en fot kan krossa dem,  att ett vilddjur kan trampa dem sönder.

numquid praebebis equo fortitudinem aut circumdabis collo eius hinnitum

 Hård är hon mot sin avkomma, såsom vore den ej hennes;  att hennes avel kan gå under, det bekymrar henne ej.

numquid suscitabis eum quasi lucustas gloria narium eius terror

 Ty Gud har gjort henne glömsk för vishet,  han har ej tilldelat henne förstånd.

terram ungula fodit exultat audacter in occursum pergit armatis

 Men när det gäller, piskar hon sig själv upp till språng;  då ler hon åt både häst och man.

contemnit pavorem nec cedit gladio

 Är det du som giver åt hästen hans styrka  och kläder hans hals med brusande man?

super ipsum sonabit faretra vibrabit hasta et clypeus

 Är det du som lär honom gräshoppans språng?  Hans stolta frustning, en förskräckelse är den!

fervens et fremens sorbet terram nec reputat tubae sonare clangorem

 Han skrapar marken och fröjdar sig i sin kraft  och rusar så fram mot väpnade skaror.

ubi audierit bucinam dicet va procul odoratur bellum exhortationem ducum et ululatum exercitus

 Han ler åt fruktan och känner ej förfäran,  han ryggar icke tillbaka för svärd.

numquid per sapientiam tuam plumescit accipiter expandens alas suas ad austrum

 Omkring honom ljuder ett rassel av koger,  av ljungande spjut och lans.

aut ad praeceptum tuum elevabitur aquila et in arduis ponet nidum suum

 Han skakas och rasar och uppslukar marken,  han kan icke styra sig, när basunen har ljudit.

in petris manet et in praeruptis silicibus commoratur atque inaccessis rupibus

 För var basunstöt frustar han: Huj!  Ännu i fjärran vädrar han striden,  anförarnas rop och larmet av härskrin.

inde contemplatur escam et de longe oculi eius prospiciunt

 Är det ett verk av ditt förstånd, att falken svingar sig upp  och breder ut sina vingar till flykt mot söder?

pulli eius lambent sanguinem et ubicumque cadaver fuerit statim adest

 Eller är det på ditt bud som örnen stiger så högt  och bygger sitt näste i höjden? [ (Job 39:31)  På klippan bor han, där har han sitt tillhåll,  på klippans spets och på branta berget. ] [ (Job 39:32)  Därifrån spanar han efter sitt byte,  långt bort i fjärran skådar hans ögon. ] [ (Job 39:33)  Hans ungar frossa på blod,  och där slagna ligga, där finner man honom.                     Job, 40 Kapitlet            Herren manar Job ytterligare till          ödmjukhet, med hänvisning på sina båda         underskapelser Behemot (flodhästen) och                  Leviatan (krokodilen). ] [ (Job 39:34) Så svarade nu HERREN Job och sade: ] [ (Job 39:35)  Vill du tvista med den Allsmäktige, du mästare?  Svara då, du som så klagar på Gud! ] [ (Job 39:36) Job svarade HERREN och sade: ] [ (Job 39:37)  Nej, därtill är jag för ringa; vad skulle jag svara dig?  Jag måste lägga handen på munnen. ] [ (Job 39:38)  En gång har jag talat, och nu säger jag intet mer;  ja, två gånger, men jag gör det icke åter. ]