Job 39

 Är det du som jagar upp rov åt lejoninnan  och stillar de unga lejonens hunger,

Tiedätkös, koska metsävuohet poikivat, eli oletkos havainnut peurat käyvän tiineenä?

 när de trycka sig ned i sina kulor  eller ligga på lur i snåret?

Oletkos lukenut heidän kuukautensa, koska ne täydellänsä ovat? eli tiedätkös ajan, koska he poikivat?

 Vem är det som skaffar mat åt korpen,  när hans ungar ropar till Gud,  där de sväva omkring utan föda?

He kumartavat heitänsä poikiessansa, ja ajavat sen pois, josta heillä kipu on.

 Vet du tiden för stengetterna att föda,  vakar du över när hindarna bör kalva?

Heidän poikansa vahvistuvat ja kasvavat jyvistä: ne menevät ulos, ja ei palaja heidän tykönsä.

 Räknar du månaderna som de skola gå dräktiga,  ja, vet du tiden för dem att föda?

Kuka on metsä-aasin antanut niin vapaana käydä? kuka on metsä-aasin siteen päästänyt?

 De böja sig ned, de avbörda sig sina foster,  hastigt göra de sig fria ifrån födslovåndan.

Jolle minä olen erämaan huoneeksi antanut ja korven asuinsiaksi.

 Deras ungar frodas och växa till på marken,  så springa de sin väg och vända ej tillbaka.

Hän katsoo ylön kaupungin pauhinaa: vartian huutoa ei hän kuule.

 Vem har skänkt vildåsnan hennes frihet,  vem har lossat den skyggas band?

Hän katsoo vuorella laiduntansa, ja etsii kussa viheriäistä on.

 Se, hedmarken gav jag henne till hem,  och saltöknen blev hennes boning.

Luuletkos yksisarvisen palvelevan sinuas, ja makaavan yötä sinun seimelläs?

 Hon ler åt larmet i staden,  hon hör ingen pådrivares rop.

Taidatkos sitoa yksisarvisen vaolle köydellä, niin että hän kiskois ketoa laaksossa sinun perässäs?

 Vad hon spanar upp på berget har hon till bete,  hon letar efter allt som är grönt.

Taidatkos sinus luottaa häneen, ehkä hän paljon voi, ja jättää työs hänen haltuunsa?

 Skall vildoxen finnas hågad att tjäna dig  och att stanna över natten invid din krubba?

Uskotkos hänen siemenes kotia tuovan, ja riihees kokoovan?

 Kan du tvinga vildoxen att gå i fåran efter töm  och förmå honom att i ditt spår harva markerna jämna?

Ovatko riikinkukkoin sulat kauniimmat kuin nälkäkurjen sulat?

 Kan du lita på honom, då ju hans kraft är så stor,  kan du betro åt honom ditt arbetes frukt?

Joka munansa jättää maahan, ja antaa maan lämpimän hautoa niitä.

 Överlåter du åt honom att föra hem din säd  och att hämta den tillhopa till din loge?

Hän unohtaa ne tallattavan,ja että peto kedolla ne rikkois.

 Strutshonans vingar flaxa med fröjd,  men vad modersömhet visa väl hennes pennor, hennes fjädrar?

Hän on niin kova poikiansa vastaan, kuin ei ne hänen olisikaan: Ei hän tottele turhaan työtä tehdä.

 Åt jorden överlåter hon ju sina ägg  och ruvar dem ovanpå sanden.

Sillä Jumala on häneltä taidon ottanut pois, ja ei ole antanut hänelle ymmärrystä.

 Hon bryr sig ej om att en fot kan krossa dem,  att ett vilddjur kan trampa dem sönder.

Kuin hän ylentää itsensä korkeuteen, nauraa hän hevosta ja miestä.

 Hård är hon mot sin avkomma, såsom vore den ej hennes;  att hennes avel kan gå under, det bekymrar henne ej.

Taidatkos antaa hevoselle väen, eli taidatkos kaunistaa hänen kaulansa hirnumisella?

 Ty Gud har gjort henne glömsk för vishet,  han har ej tilldelat henne förstånd.

Taidatkos peljättää hänen niinkuin heinäsirkan? peljättävä on hänen sieramiensa päristys.

 Men när det gäller, piskar hon sig själv upp till språng;  då ler hon åt både häst och man.

Hän kaivaa maata kavioillansa, on riemuinen väkevyydessänsä, ja menee sota-aseita vastaan.

 Är det du som giver åt hästen hans styrka  och kläder hans hals med brusande man?

Hän nauraa pelkoa ja ei hämmästy, eikä pakene miekkaa.

 Är det du som lär honom gräshoppans språng?  Hans stolta frustning, en förskräckelse är den!

Ehkä vielä viini kalisis häntä vastaan, ja keihäät ja kilvet välkkyisivät;

 Han skrapar marken och fröjdar sig i sin kraft  och rusar så fram mot väpnade skaror.

Hän korskuu, pudistelee ja kaivaa maata, ja ei tottele vasikitorven helinää.

 Han ler åt fruktan och känner ej förfäran,  han ryggar icke tillbaka för svärd.

Kuin vaskitorvi heliästi soi, luihkaa hän: hui, ja haastaa sodan taampaa, niin myös päämiesten huudon ja riemun.

 Omkring honom ljuder ett rassel av koger,  av ljungande spjut och lans.

Lentääkö haukka sinun ymmärryksestäs, ja hajoittaa siipensä etelään käsin?

 Han skakas och rasar och uppslukar marken,  han kan icke styra sig, när basunen har ljudit.

Lentääkö kotka sinun kädestäs niin korkialle, että hän tekee pesänsä korkeuteen?

 För var basunstöt frustar han: Huj!  Ännu i fjärran vädrar han striden,  anförarnas rop och larmet av härskrin.

Hän asuu vuorilla ja yöttelee vuorten kukkuloilla ja vahvoissa paikoissa.

 Är det ett verk av ditt förstånd, att falken svingar sig upp  och breder ut sina vingar till flykt mot söder?

Sieltä hän katsoo ruan perään, ja hänen silmänsä näkevät kauvas.

 Eller är det på ditt bud som örnen stiger så högt  och bygger sitt näste i höjden? [ (Job 39:31)  På klippan bor han, där har han sitt tillhåll,  på klippans spets och på branta berget. ] [ (Job 39:32)  Därifrån spanar han efter sitt byte,  långt bort i fjärran skådar hans ögon. ] [ (Job 39:33)  Hans ungar frossa på blod,  och där slagna ligga, där finner man honom.                     Job, 40 Kapitlet            Herren manar Job ytterligare till          ödmjukhet, med hänvisning på sina båda         underskapelser Behemot (flodhästen) och                  Leviatan (krokodilen). ] [ (Job 39:34) Så svarade nu HERREN Job och sade: ] [ (Job 39:35)  Vill du tvista med den Allsmäktige, du mästare?  Svara då, du som så klagar på Gud! ] [ (Job 39:36) Job svarade HERREN och sade: ] [ (Job 39:37)  Nej, därtill är jag för ringa; vad skulle jag svara dig?  Jag måste lägga handen på munnen. ] [ (Job 39:38)  En gång har jag talat, och nu säger jag intet mer;  ja, två gånger, men jag gör det icke åter. ]

Hänen poikansa särpävät verta; ja kussa raato on, siellä myös hän on.