Job 38

Och HERREN svarade Job ur stormvinden och sade:

فَأَجَابَ الرَّبُّ أَيُّوبَ مِنَ الْعَاصِفَة وَقَالَ:

 Vem är du som stämplar vishet såsom mörker,  i det att du talar så utan insikt?

«مَنْ هذَا الَّذِي يُظْلِمُ الْقَضَاءَ بِكَلاَمٍ بِلاَ مَعْرِفَةٍ؟

 Omgjorda nu såsom ej man dina länder;  jag vill fråga dig, och du må giva mig besked.

اُشْدُدِ الآنَ حَقْوَيْكَ كَرَجُل، فَإِنِّي أَسْأَلُكَ فَتُعَلِّمُنِي.

 Var var du, när jag lade jordens grund?  Säg det, om du har ett så stort förstånd.

أَيْنَ كُنْتَ حِينَ أَسَّسْتُ الأَرْضَ؟ أَخْبِرْ إِنْ كَانَ عِنْدَكَ فَهْمٌ.

 Vem har fastställt hennes mått -- du vet ju det?  Och vem spände sitt mätsnöre ut över henne?

مَنْ وَضَعَ قِيَاسَهَا؟ لأَنَّكَ تَعْلَمُ! أَوْ مَنْ مَدَّ عَلَيْهَا مِطْمَارًا؟

 Var fingo hennes pelare sina fästen,  och vem var det som lade hennes hörnsten,

عَلَى أَيِّ شَيْءٍ قَرَّتْ قَوَاعِدُهَا؟ أَوْ مَنْ وَضَعَ حَجَرَ زَاوِيَتِهَا،

 medan morgonstjärnorna tillsammans jublade  och alla Guds söner höjde glädjerop?

عِنْدَمَا تَرَنَّمَتْ كَوَاكِبُ الصُّبْحِ مَعًا، وَهَتَفَ جَمِيعُ بَنِي اللهِ؟

 Och vem satte dörrar för havet,  när det föddes och kom ut ur moderlivet,

«وَمَنْ حَجَزَ الْبَحْرَ بِمَصَارِيعَ حِينَ انْدَفَقَ فَخَرَجَ مِنَ الرَّحِمِ.

 när jag gav det moln till beklädnad  och lät töcken bliva dess linda,

إِذْ جَعَلْتُ السَّحَابَ لِبَاسَهُ، وَالضَّبَابَ قِمَاطَهُ،

 när jag åt det utstakade min gräns  och satte bom och dörrar därför,

وَجَزَمْتُ عَلَيْهِ حَدِّي، وَأَقَمْتُ لَهُ مَغَالِيقَ وَمَصَارِيعَ،

 och sade: »Härintill skall du komma, men ej vidare,  här skola dina stolta böljor lägga sig»?

وَقُلْتُ: إِلَى هُنَا تَأْتِي وَلاَ تَتَعَدَّى، وَهُنَا تُتْخَمُ كِبْرِيَاءُ لُجَجِكَ؟

 Har du i din tid bjudit dagen att gry  eller anvisat åt morgonrodnaden dess plats,

«هَلْ فِي أَيَّامِكَ أَمَرْتَ الصُّبْحَ؟ هَلْ عَرَّفْتَ الْفَجْرَ مَوْضِعَهُ

 där den skulle fatta jorden i dess flikar,  så att de ogudaktiga skakades bort därifrån?

لِيُمْسِكَ بِأَكْنَافِ الأَرْضِ، فَيُنْفَضَ الأَشْرَارُ مِنْهَا؟

 Då ändrar den form såsom leran under signetet,  och tingen stå fram såsom klädda i skrud;

تَتَحَوَّلُ كَطِينِ الْخَاتِمِ، وَتَقِفُ كَأَنَّهَا لاَبِسَةٌ.

 då berövas de ogudaktiga sitt ljus,  och den arm som lyftes för högt brytes sönder.

وَيُمْنَعُ عَنِ الأَشْرَارِ نُورُهُمْ، وَتَنْكَسِرُ الذِّرَاعُ الْمُرْتَفِعَةُ.

 Har du stigit ned till havets källor  och vandrat omkring på djupets botten?

«هَلِ انْتَهَيْتَ إِلَى يَنَابِيعِ الْبَحْرِ، أَوْ فِي مَقْصُورَةِ الْغَمْرِ تَمَشَّيْتَ؟

 Hava dödens portar avslöjat sig för dig,  ja, såg du dödsskuggans portar?

هَلِ انْكَشَفَتْ لَكَ أَبْوَابُ الْمَوْتِ، أَوْ عَايَنْتَ أَبْوَابَ ظِلِّ الْمَوْتِ؟

 Har du överskådat jordens vidder?  Om du känner allt detta, så låt höra.

هَلْ أَدْرَكْتَ عَرْضَ الأَرْضِ؟ أَخْبِرْ إِنْ عَرَفْتَهُ كُلَّهُ.

 Vet du vägen dit varest ljuset bor,  eller platsen där mörkret har sin boning,

«أَيْنَ الطَّرِيقُ إِلَى حَيْثُ يَسْكُنُ النُّورُ؟ وَالظُّلْمَةُ أَيْنَ مَقَامُهَا،

 så att du kan hämta dem ut till deras gräns  och finna stigarna som leda till deras hus?

حَتَّى تَأْخُذَهَا إِلَى تُخُومِهَا وَتَعْرِفَ سُبُلَ بَيْتِهَا؟

 Visst kan du det, ty så tidigt blev du ju född,  så stort är ju dina dagars antal!

تَعْلَمُ، لأَنَّكَ حِينَئِذٍ كُنْتَ قَدْ وُلِدْتَ، وَعَدَدُ أَيَّامِكَ كَثِيرٌ!

 Har du varit framme vid snöns förrådshus?  Och haglets förrådshus, du såg väl dem

«أَدَخَلْتَ إِلَى خَزَائِنِ الثَّلْجِ، أَمْ أَبْصَرْتَ مَخَازِنَ الْبَرَدِ،

 -- de förråd som jag har sparat till hemsökelsens tid,  till stridens och drabbningens dag?

الَّتِي أَبْقَيْتَهَا لِوَقْتِ الضَّرِّ، لِيَوْمِ الْقِتَالِ وَالْحَرْبِ؟

 Vet du vägen dit varest ljuset delar sig,  dit där stormen sprider sig ut över jorden?

فِي أَيِّ طَرِيق يَتَوَزَّعُ النُّورُ، وَتَتَفَرَّقُ الشَّرْقِيَّةُ عَلَى الأَرْضِ؟

 Vem har åt regnflödet öppnat en ränna  och banat en väg för tordönets stråle,

مَنْ فَرَّعَ قَنَوَاتٍ لِلْهَطْلِ، وَطَرِيقًا لِلصَّوَاعِقِ،

 till att sända regn över länder där ingen bor,  över öknar, där ingen människa finnes,

لِيَمْطُرَ عَلَى أَرْضٍ حَيْثُ لاَ إِنْسَانَ، عَلَى قَفْرٍ لاَ أَحَدَ فِيهِ،

 till att mätta ödsliga ödemarker  och giva växt åt gräsets brodd?

لِيُرْوِيَ الْبَلْقَعَ وَالْخَلاَءَ وَيُنْبِتَ مَخْرَجَ الْعُشْبِ؟

 Säg om regnet har någon fader,  och vem han är, som födde daggens droppar?

«هَلْ لِلْمَطَرِ أَبٌ؟ وَمَنْ وَلَدَ مَآجِلَ الطَّلِّ؟

 Ur vilken moders liv är det isen gick fram,  och vem är hon som födde himmelens rimfrost?

مِنْ بَطْنِ مَنْ خَرَجَ الْجَمَدُ؟ صَقِيعُ السَّمَاءِ، مَنْ وَلَدَهُ؟

 Se, vattnet tätnar och bliver likt sten,  så ytan sluter sig samman över djupet.

كَحَجَرٍ صَارَتِ الْمِيَاهُ. اخْتَبَأَتْ. وَتَلَكَّدَ وَجْهُ الْغَمْرِ.

 Knyter du tillhopa Sjustjärnornas knippe?  Och förmår du att lossa Orions band?

«هَلْ تَرْبِطُ أَنْتَ عُقْدَ الثُّرَيَّا، أَوْ تَفُكُّ رُبُطَ الْجَبَّارِ؟

 Är det du som, när tid är, för himmelstecknen fram,  och som leder Björninnan med hennes ungar?

أَتُخْرِجُ الْمَنَازِلَ فِي أَوْقَاتِهَا وَتَهْدِي النَّعْشَ مَعَ بَنَاتِهِ؟

 Ja, förstår du himmelens lagar,  och ordnar du dess välde över jorden?

هَلْ عَرَفْتَ سُنَنَ السَّمَاوَاتِ، أَوْ جَعَلْتَ تَسَلُّطَهَا عَلَى الأَرْضِ؟

 Kan du upphöja din röst till molnen  och förmå vattenflöden att övertäcka dig?

أَتَرْفَعُ صَوْتَكَ إِلَى السُّحُبِ فَيُغَطِّيَكَ فَيْضُ الْمِيَاهِ؟

 Kan du sända ljungeldar åstad, så att de gå,  så att de svara dig: »Ja vi äro redo»?

أَتُرْسِلُ الْبُرُوقَ فَتَذْهَبَ وَتَقُولَ لَكَ: هَا نَحْنُ؟

 Vem har lagt vishet i de mörka molnen,  och vem gav förstånd åt järtecknen i luften?

مَنْ وَضَعَ فِي الطَّخَاءِ حِكْمَةً، أَوْ مَنْ أَظْهَرَ فِي الشُّهُبِ فِطْنَةً؟

 Vem håller med sin vishet räkning på skyarna?  Och himmelens läglar, vem häller ut dem,

مَنْ يُحْصِي الْغُيُومَ بِالْحِكْمَةِ، وَمَنْ يَسْكُبُ أَزْقَاقَ السَّمَاوَاتِ،

 medan mullen smälter såsom malm  och jordkokorna klibbas tillhopa?

إِذْ يَنْسَبِكُ التُّرَابُ سَبْكًا وَيَتَلاَصَقُ الْمَدَرُ؟

«أَتَصْطَادُ لِلَّبْوَةِ فَرِيسَةً، أَمْ تُشْبعُ نَفْسَ الأَشْبَالِ،

حِينَ تَجْرَمِزُّ فِي عَرِيسِهَا وَتَجْلِسُ فِي عِيصِهَا لِلْكُمُونِ؟

مَنْ يُهَيِّئُ لِلْغُرَابِ صَيْدَهُ، إِذْ تَنْعَبُ فِرَاخُهُ إِلَى اللهِ، وَتَتَرَدَّدُ لِعَدَمِ الْقُوتِ؟