Job 39

¿CAZARÁS tú la presa para el león? ¿Y saciarás el hambre de los leoncillos,

 Är det du som jagar upp rov åt lejoninnan  och stillar de unga lejonens hunger,

Cuando están echados en las cuevas, Ó se están en sus guaridas para acechar?

 när de trycka sig ned i sina kulor  eller ligga på lur i snåret?

¿Quién preparó al cuervo su alimento, Cuando sus pollos claman á Dios, Bullendo de un lado á otro por carecer de comida?

 Vem är det som skaffar mat åt korpen,  när hans ungar ropar till Gud,  där de sväva omkring utan föda?

¿Sabes tú el tiempo en que paren las cabras monteses? ¿Ó miraste tú las ciervas cuando están pariendo?

 Vet du tiden för stengetterna att föda,  vakar du över när hindarna bör kalva?

¿Contaste tú los meses de su preñez, Y sabes el tiempo cuando han de parir?

 Räknar du månaderna som de skola gå dräktiga,  ja, vet du tiden för dem att föda?

Encórvanse, hacen salir sus hijos, Pasan sus dolores.

 De böja sig ned, de avbörda sig sina foster,  hastigt göra de sig fria ifrån födslovåndan.

Sus hijos están sanos, crecen con el pasto: Salen y no vuelven á ellas.

 Deras ungar frodas och växa till på marken,  så springa de sin väg och vända ej tillbaka.

¿Quién echó libre al asno montés, y quién soltó sus ataduras?

 Vem har skänkt vildåsnan hennes frihet,  vem har lossat den skyggas band?

Al cual yo puse casa en la soledad, Y sus moradas en lugares estériles.

 Se, hedmarken gav jag henne till hem,  och saltöknen blev hennes boning.

Búrlase de la multitud de la ciudad: No oye las voces del arriero.

 Hon ler åt larmet i staden,  hon hör ingen pådrivares rop.

Lo oculto de los montes es su pasto, Y anda buscando todo lo que está verde.

 Vad hon spanar upp på berget har hon till bete,  hon letar efter allt som är grönt.

¿Querrá el unicornio servirte á ti, Ni quedar á tu pesebre?

 Skall vildoxen finnas hågad att tjäna dig  och att stanna över natten invid din krubba?

¿Atarás tú al unicornio con su coyunda para el surco? ¿Labrará los valles en pos de ti?

 Kan du tvinga vildoxen att gå i fåran efter töm  och förmå honom att i ditt spår harva markerna jämna?

¿Confiarás tú en él, por ser grande su fortaleza, Y le fiarás tu labor?

 Kan du lita på honom, då ju hans kraft är så stor,  kan du betro åt honom ditt arbetes frukt?

¿Fiarás de él que te tornará tu simiente, Y que la allegará en tu era?

 Överlåter du åt honom att föra hem din säd  och att hämta den tillhopa till din loge?

¿Diste tú hermosas alas al pavo real, Ó alas y plumas al avestruz?

 Strutshonans vingar flaxa med fröjd,  men vad modersömhet visa väl hennes pennor, hennes fjädrar?

El cual desampara en la tierra sus huevos, Y sobre el polvo los calienta,

 Åt jorden överlåter hon ju sina ägg  och ruvar dem ovanpå sanden.

Y olvídase de que los pisará el pie, Y que los quebrará bestia del campo.

 Hon bryr sig ej om att en fot kan krossa dem,  att ett vilddjur kan trampa dem sönder.

Endurécese para con sus hijos, como si no fuesen suyos, No temiendo que su trabajo haya sido en vano:

 Hård är hon mot sin avkomma, såsom vore den ej hennes;  att hennes avel kan gå under, det bekymrar henne ej.

Porque le privó Dios de sabiduría, Y no le dió inteligencia.

 Ty Gud har gjort henne glömsk för vishet,  han har ej tilldelat henne förstånd.

Luego que se levanta en alto, Búrlase del caballo y de su jinete.

 Men när det gäller, piskar hon sig själv upp till språng;  då ler hon åt både häst och man.

¿Diste tú al caballo la fortaleza? ¿Vestiste tú su cerviz de relincho?

 Är det du som giver åt hästen hans styrka  och kläder hans hals med brusande man?

¿Le intimidarás tú como á alguna langosta? El resoplido de su nariz es formidable:

 Är det du som lär honom gräshoppans språng?  Hans stolta frustning, en förskräckelse är den!

Escarba la tierra, alégrase en su fuerza, Sale al encuentro de las armas:

 Han skrapar marken och fröjdar sig i sin kraft  och rusar så fram mot väpnade skaror.

Hace burla del espanto, y no teme, Ni vuelve el rostro delante de la espada.

 Han ler åt fruktan och känner ej förfäran,  han ryggar icke tillbaka för svärd.

Contra él suena la aljaba, El hierro de la lanza y de la pica:

 Omkring honom ljuder ett rassel av koger,  av ljungande spjut och lans.

Y él con ímpetu y furor escarba la tierra, Sin importarle el sonido de la bocina;

 Han skakas och rasar och uppslukar marken,  han kan icke styra sig, när basunen har ljudit.

Antes como que dice entre los clarines: ¡Ea! Y desde lejos huele la batalla, el grito de los capitanes, y la vocería.

 För var basunstöt frustar han: Huj!  Ännu i fjärran vädrar han striden,  anförarnas rop och larmet av härskrin.

¿Vuela el gavilán por tu industria, Y extiende hacia el mediodía sus alas?

 Är det ett verk av ditt förstånd, att falken svingar sig upp  och breder ut sina vingar till flykt mot söder?

¿Se remonta el águila por tu mandamiento, Y pone en alto su nido? Ella habita y está en la piedra, En la cumbre del peñasco y de la roca. Desde allí acecha la comida: Sus ojos observan de muy lejos. Sus pollos chupan la sangre: Y donde hubiere cadáveres, allí está. Á más de eso respondió JEHOVÁ á Job y dijo: ¿Es sabiduría contender con el Omnipotente? El que disputa con Dios, responda á esto. Y respondió Job á JEHOVÁ, y dijo: He aquí que yo soy vil, ¿qué te responderé? Mi mano pongo sobre mi boca. Una vez hablé, y no responderé: Aun dos veces, mas no tornaré á hablar.

 Eller är det på ditt bud som örnen stiger så högt  och bygger sitt näste i höjden? [ (Job 39:31)  På klippan bor han, där har han sitt tillhåll,  på klippans spets och på branta berget. ] [ (Job 39:32)  Därifrån spanar han efter sitt byte,  långt bort i fjärran skådar hans ögon. ] [ (Job 39:33)  Hans ungar frossa på blod,  och där slagna ligga, där finner man honom.                     Job, 40 Kapitlet            Herren manar Job ytterligare till          ödmjukhet, med hänvisning på sina båda         underskapelser Behemot (flodhästen) och                  Leviatan (krokodilen). ] [ (Job 39:34) Så svarade nu HERREN Job och sade: ] [ (Job 39:35)  Vill du tvista med den Allsmäktige, du mästare?  Svara då, du som så klagar på Gud! ] [ (Job 39:36) Job svarade HERREN och sade: ] [ (Job 39:37)  Nej, därtill är jag för ringa; vad skulle jag svara dig?  Jag måste lägga handen på munnen. ] [ (Job 39:38)  En gång har jag talat, och nu säger jag intet mer;  ja, två gånger, men jag gör det icke åter. ]