Job 41

an extrahere poteris Leviathan hamo et fune ligabis linguam eius

 Så oförvägen är ingen, att han törs reta denne.  Vem vågar då sätta sig upp mot mig själv?

numquid pones circulum in naribus eius et armilla perforabis maxillam eius

 Vem har först givit mig något, som jag alltså bör betala igen?  Mitt är ju allt vad som finnes under himmelen.

numquid multiplicabit ad te preces aut loquetur tibi mollia

 Jag vill ej höra upp att tala om hans lemmar,  om huru väldig han är, och huru härligt han är danad.

numquid feriet tecum pactum et accipies eum servum sempiternum

 Vem mäktar rycka av honom hans pansar?  Vem vågar sig in mellan hans käkars par?

numquid inludes ei quasi avi aut ligabis illum ancillis tuis

 Hans gaps dörrar, vem vill öppna dem?  Runtom hans tänder bor ju förskräckelse.

concident eum amici divident illum negotiatores

 Stolta sitta på honom sköldarnas rader;  hopslutna äro de med fast försegling.

numquid implebis sagenas pelle eius et gurgustium piscium capite illius

 Tätt fogar sig den ena intill den andra,  icke en vindfläkt tränger in mellan dem.

pone super eum manum tuam memento belli nec ultra addas loqui

 Var och en håller ihop med den nästa,  de gripa in i varandra och skiljas ej åt.

ecce spes eius frustrabitur eum et videntibus cunctis praecipitabitur

 När han fnyser, strålar det av ljus;  hans blickar äro såsom morgonrodnadens ögonbryn.

non quasi crudelis suscitabo eum quis enim resistere potest vultui meo

 Bloss fara ut ur hans gap,  eldgnistor springa fram därur.

quis ante dedit mihi ut reddam ei omnia quae sub caelo sunt mea sunt

 Från hans näsborrar utgår rök  såsom ur en sjudande panna på bränslet.

non parcam ei et verbis potentibus et ad deprecandum conpositis

 Hans andedräkt framgnistrar eldkol,  och lågor bryta fram ur hans gap.

quis revelavit faciem indumenti eius et in medium oris eius quis intrabit

 På hans hals har kraften sin boning,  och framför honom stapplar försagdhet.

portas vultus eius quis aperiet per gyrum dentium eius formido

 Själva det veka på hans buk är ett stadigt fogverk,  det sitter orubbligt, såsom gjutet på honom.

corpus illius quasi scuta fusilia et conpactum squamis se prementibus

 Hans hjärta är fast såsom sten,  fast såsom bottenstenen i kvarnen.

una uni coniungitur et ne spiraculum quidem incedit per eas

 När han reser sig, bäva hjältar,  av ångest mista de all sans.

una alteri adherebunt et tenentes se nequaquam separabuntur

 Angripes han med ett svärd, så håller det ej stånd,  ej heller spjut eller pil eller pansar.

sternutatio eius splendor ignis et oculi eius ut palpebrae diluculi

 Han aktar järn såsom halm  och koppar såsom murket trä.

de ore eius lampades procedunt sicut taedae ignis accensae

 Bågskott skrämma honom ej bort,  slungstenar förvandlas för honom till strå;

de naribus eius procedit fumus sicut ollae succensae atque ferventis

 ja, stridsklubbor aktar han såsom strå,  han ler åt rasslet av lansar.

halitus eius prunas ardere facit et flamma de ore eius egreditur

 På sin buk bär han skarpa eggar,  spår såsom av en tröskvagn ristar han i dyn.

in collo eius morabitur fortitudo et faciem eius praecedet egestas

 Han gör djupet sjudande som en gryta,  likt en salvokokares kittel förvandlar han vattnet.

membra carnium eius coherentia sibi mittet contra eum fulmina et ad locum alium non ferentur

 Bakom honom strålar vägen av ljus,  djupet synes bära silverhår.

cor eius indurabitur quasi lapis et stringetur quasi malleatoris incus

 Ja, på jorden finnes intet som är honom likt,  otillgänglig för fruktan skapades han.

cum sublatus fuerit timebunt angeli et territi purgabuntur

 På allt vad högt är ser han med förakt,  konung är han över alla stolta vilddjur.

cum adprehenderit eum gladius subsistere non poterit neque hasta neque torax

reputabit enim quasi paleas ferrum et quasi lignum putridum aes

non fugabit eum vir sagittarius in stipulam versi sunt ei lapides fundae

quasi stipulam aestimabit malleum et deridebit vibrantem hastam

sub ipso erunt radii solis sternet sibi aurum quasi lutum

fervescere faciet quasi ollam profundum mare ponet quasi cum unguenta bulliunt

post eum lucebit semita aestimabit abyssum quasi senescentem

non est super terram potestas quae conparetur ei qui factus est ut nullum timeret

omne sublime videt ipse est rex super universos filios superbiae