Psalms 106

 Halleluja!  Tacken HERREN, ty han är god,  ty hans nåd varar evinnerligen.

Halleluja! Pris Herren, for han er god, hans miskunnhet varer evindelig.

 Vem kan uttala HERRENS väldiga gärningar  och förkunna allt hans lov?

Hvem kan utsi Herrens veldige gjerninger, forkynne all hans pris?

 Saliga äro de som akta på vad rätt är,  de som alltid öva rättfärdighet.

Salige er de som tar vare på det som rett er, den som gjør rettferdighet til enhver tid.

 Tänk på mig, HERRE, efter din nåd mot ditt folk,  besök mig med din frälsning,

Kom mig i hu, Herre, efter din nåde mot ditt folk, se til mig med din frelse,

 så att jag med lust får se dina utvaldas lycka,  glädja mig med ditt folks glädje,  berömma mig med din arvedel.

så jeg kan se på dine utvalgtes lykke, glede mig med ditt folks glede, rose mig med din arv!

 Vi hava syndat likasom våra fäder,  vi hava gjort illa, vi hava varit ogudaktiga.

Vi har syndet med våre fedre, vi har gjort ille, vi har vært ugudelige.

 Våra fäder i Egypten aktade icke på dina under;  de tänkte icke på dina många nådegärningar,  utan voro gensträviga vid havet, invid Röda havet.

Våre fedre i Egypten aktet ikke på dine undergjerninger, de kom ikke i hu dine mange nådegjerninger, men var gjenstridige ved havet, ved det Røde Hav.

 Men han frälste dem för sitt namns skull,  för att göra sin makt kunnig.

Dog frelste han dem for sitt navns skyld, for å kunngjøre sitt velde,

 Han näpste Röda havet, så att det blev torrt,  och förde dem genom djupen såsom genom en öken.

og han truet det Røde Hav, og det blev tørt, og han lot dem gå gjennem dypene som i en ørken,

 Han frälste dem från deras motståndares hand  och förlossade dem ifrån fiendens hand.

og han frelste dem av hans hånd som hatet dem, og forløste dem av fiendens hånd,

 Vattnet övertäckte deras ovänner;  icke en enda av dem blev kvar.

og vannet skjulte deres motstandere, det blev ikke én av dem tilbake.

 Då trodde de på hans ord,  då sjöngo de hans lov.

Da trodde de på hans ord, de sang hans pris.

 Men snart glömde de hans gärningar,  de förbidade icke hans råd.

Men snart glemte de hans gjerninger, de bidde ikke på hans råd;

 De grepos av lystnad i öknen  och frestade Gud i ödemarken.

men de blev grepet av begjærlighet i ørkenen, og de fristet Gud på det øde sted.

 Då gav han dem vad de begärde,  men sände tärande sjukdom över dem.

Da gav han dem det de vilde ha, men sendte tærende sykdom over deres liv.

 Och de upptändes av avund mot Mose i lägret,  mot Aron, HERRENS helige.

Og de blev avindsyke mot Moses i leiren, mot Aron, Herrens hellige.

 Men jorden öppnade sig och uppslukade Datan  och övertäckte Abirams hop.

Jorden oplot sig og slukte Datan og skjulte Abirams hop,

 Och eld begynte brinna i deras hop,  en låga brände upp de ogudaktiga.

og en ild satte deres hop i brand, en lue brente op de ugudelige.

 De gjorde en kalv vid Horeb  och tillbådo ett gjutet beläte;

De gjorde en kalv ved Horeb og tilbad et støpt billede,

 sin ära bytte de bort  mot bilden av en oxe, som äter gräs.

og de byttet sin ære mot billedet av en okse, som eter gress.

 De glömde Gud, sin frälsare,  som hade gjort så stora ting i Egypten,

De glemte Gud, sin frelser, som hadde gjort store ting i Egypten,

 så underbara verk i Hams land,  så fruktansvärda gärningar vid Röda havet.

undergjerninger i Kams land, forferdelige ting ved det Røde Hav.

 Då hotade han att förgöra dem;  men Mose, den man som han hade utvalt,  trädde fram såsom medlare inför honom  till att avvända hans vrede, så att den icke skulle fördärva.

Da sa han at han vilde ødelegge dem, dersom ikke Moses, hans utvalgte, hadde stilt sig i gapet for hans åsyn for å avvende hans vrede fra å ødelegge dem.

 De föraktade det ljuvliga landet  och trodde icke på hans ord.

Og de foraktet det herlige land, de trodde ikke hans ord,

 De knorrade i sina tält  och lyssnade icke till HERRENS röst.

og de knurret i sine telt, de hørte ikke på Herrens røst.

 Då lyfte han upp sin hand mot dem  och svor att slå ned dem i öknen,

Da opløftet han sin hånd og svor at han vilde la dem falle i ørkenen

 att slå ned deras barn ibland hedningarna  och förströ dem i länderna.

og la deres avkom falle iblandt hedningene og sprede dem i landene.

 Och de slöto sig till Baal-Peor  och åto det som var offrat åt döda.

Og de bandt sig til Ba'al-Peor og åt av offere til døde,

 De förtörnade Gud med sina gärningar,  och en hemsökelse bröt in över dem.

og de vakte harme ved sine gjerninger, og en plage brøt inn iblandt dem.

 Men Pinehas trädde fram och skipade rätt,  och så upphörde hemsökelsen;

Da stod Pinehas frem og holdt dom, og plagen stanset;

 det vart honom räknat till rättfärdighet  från släkte till släkte, för evig tid.

og det blev regnet ham til rettferdighet fra slekt til slekt evindelig.

 De förtörnade honom ock vid Meribas vatten,  och det gick Mose illa för deras skull.

Og de vakte vrede ved Meribas vann, og det gikk Moses ille for deres skyld;

 Ty de voro gensträviga mot hans Ande,  och han talade obetänksamt med sina läppar.

for de var gjenstridige mot hans Ånd, og han talte tankeløst med sine leber.

 De förgjorde icke de folk  om vilka HERREN hade givit dem befallning,

De ødela ikke de folk som Herren hadde talt til dem om,

 utan beblandade sig med hedningarna  och lärde sig deras gärningar.

men de blandet sig med hedningene og lærte deres gjerninger,

 De tjänade deras avgudar,  och dessa blevo dem till en snara.

og de tjente deres avguder, og disse blev dem til en snare,

 Och de offrade sina söner och döttrar  till offer åt onda andar.

og de ofret sine sønner og sine døtre til maktene.

 Ja, de utgöto oskyldigt blod,  sina söners och döttrars blod  och offrade dessa åt Kanaans avgudar;  och landet vart ohelgat genom blodskulder.

og de utøste uskyldig blod, sine sønners og sine døtres blod, som de ofret til Kana'ans avguder, og landet blev vanhelliget ved blod.

 Så blevo de orena genom sina gärningar  och betedde sig trolöst i sina verk.

De blev urene ved sine gjerninger og drev hor ved sin adferd.

 Då upptändes HERRENS vrede mot hans folk,  och hans arvedel blev honom en styggelse.

Da optendtes Herrens vrede mot hans folk, og han fikk avsky for sin arv.

 Och han gav dem i hedningars hand,  så att de som hatade dem fingo råda över dem.

Og han gav dem i hedningers hånd, og de som hatet dem, hersket over dem,

 Deras fiender trängde dem,  och de blevo kuvade under deras hand.

og deres fiender trengte dem, og de blev ydmyket under deres hånd.

 Många gånger räddade han dem,  men de voro gensträviga i sin egenvilja  och förgingos så genom sin missgärning.

Mange ganger utfridde han dem; men de var gjenstridige i sine råd, og de sank ned i usseldom for sin misgjernings skyld.

 Men han såg till dem i deras nöd,  när han hörde deras rop.

Og han så til dem når de var i nød, idet han hørte deres klagerop.

 Och han tänkte, dem till fromma, på sitt förbund  och ömkade sig efter sin stora nåd.

Og i sin godhet mot dem kom han sin pakt i hu, og det gjorde ham ondt efter hans store miskunnhet,

 Och han lät dem finna barmhärtighet  inför alla dem som hade fört dem i fångenskap.

og han lot dem finne barmhjertighet for alle deres åsyn som hadde ført dem i fangenskap.

 Fräls oss, HERRE, vår Gud,  och församla oss från hedningarna,  så att vi få prisa ditt heliga namn  och berömma oss av ditt lov.               ----

Frels oss, Herre vår Gud, og samle oss fra hedningene til å love ditt hellige navn, rose oss av å kunne prise dig!

Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet! Och allt folket säge: »Amen, Halleluja!»            Israels förlossades tacksamhet mot                         HERREN.

Lovet være Herren, Israels Gud, fra evighet og til evighet! Og alt folket sier: Amen. Halleluja!