Psalms 107

 Tacken HERREN, ty han är god,  ty hans nåd varar evinnerligen.

Pris Herren, for han er god, hans miskunnhet varer evindelig.

 Så säge HERRENS förlossade,  de som han har förlossat ur nöden,

Så sie Herrens gjenløste, de som han har gjenløst av nødens hånd,

 de som han har församlat ifrån länderna,  från öster och från väster,  från norr och från havssidan.

og som han har samlet fra landene, fra øst og fra vest, fra nord og fra havet.

 De irrade omkring i öknen på öde stigar,  de funno ingen stad där de kunde bo;

De fór vill i ørkenen, i et uveisomt øde, de fant ikke en by å bo i.

 de hungrade och törstade,  deras själ försmäktade i dem.

De var hungrige og tørste, deres sjel vansmektet i dem.

 Men de ropade till HERREN i sin nöd,  och han räddade dem ur deras trångmål.

Da ropte de til Herren i sin nød; av deres trengsler utfridde han dem,

 Och han ledde dem på en rätt väg,  så att de kommo till en stad där de kunde bo.

og han førte dem på rett vei, så de gikk til en by de kunde bo i.

 De må tacka HERREN för hans nåd  och för hans under med människors barn,

De skal prise Herren for hans miskunnhet og for hans undergjerninger mot menneskenes barn;

 att han mättade den försmäktande själen  och uppfyllde den hungrande själen med sitt goda.

for han mettet den vansmektende sjel og fylte den hungrige sjel med godt.

 De sutto i mörker och dödsskugga,  fångna i elände och järnbojor,

De satt i mørke og i dødsskygge, bundet i elendighet og jern,

 därför att de hade varit gensträviga mot Guds ord  och hade föraktat den Högstes råd.

fordi de hadde vært gjenstridige mot Guds ord og foraktet den Høiestes råd.

 Han kuvade deras hjärtan med olycka;  de kommo på fall och hade ingen hjälpare.

Derfor bøide han deres hjerter ved lidelse; de snublet, og det var ikke nogen hjelper.

 Men de ropade till HERREN i sin nöd,  och han frälste dem ur deras trångmål;

Da ropte de til Herren i sin nød; av deres trengsler frelste han dem.

 han förde dem ut ur mörkret och dödsskuggan,  och deras bojor slet han sönder.

Han førte dem ut av mørke og dødsskygge og rev sønder deres bånd.

 De må tacka HERREN för hans nåd  och för hans under med människors barn,

De skal prise Herren for hans miskunnhet og for hans undergjerninger mot menneskenes barn;

 att han krossade kopparportarna  och bröt sönder järnbommarna.

for han brøt sønder porter av kobber og hugg sønder bommer av jern.

 De voro oförnuftiga, ty de vandrade i överträdelse,  och blevo nu plågade för sina missgärningars skull;

De var dårer og blev plaget for sin syndige vei og for sine misgjerninger;

 deras själ vämjdes vid all mat,  och de voro nära dödens portar.

deres sjel vemmedes ved all mat, og de kom nær til dødens porter.

 Men de ropade till HERREN i sin nöd,  och han frälste dem ur deras trångmål.

Da ropte de til Herren i sin nød; av deres trengsler frelste han dem.

 Han sände sitt ord och botade dem  och räddade dem från graven.

Han sendte sitt ord og helbredet dem og reddet dem fra deres graver.

 De må tacka HERREN för hans nåd  och för hans under med människors barn;

De skal prise Herren for hans miskunnhet og for hans undergjerninger mot menneskenes barn;

 de må offra lovets offer  och förtälja hans verk med jubel.

og ofre takkoffere og fortelle om hans gjerninger med jubel.

 De foro på havet med skepp  och drevo sin handel på stora vatten;

De som fór ut på havet i skib, som drev handel på store vann,

 där fingo de se HERRENS gärningar  och hans under på havsdjupet.

de så Herrens gjerninger og hans underverker på dypet.

 Med sitt ord uppväckte han stormvinden,  så att den hävde upp dess böljor.

Han bød og lot det komme en stormvind, og den reiste dets bølger.

 De foro upp mot himmelen, ned i djupen;  deras själ upplöstes av ångest.

De fór op imot himmelen, de fór ned i avgrunnene, deres sjel blev motløs i ulykken.

 De raglade och stapplade såsom druckna,  och all deras vishet blev till intet.

De tumlet og vaklet som en drukken mann, og all deres visdom blev til intet.

 Men de ropade till HERREN i sin nöd,  och han förde dem ut ur deras trångmål.

Da ropte de til Herren i sin nød, og av deres trengsler førte han dem ut.

 Han förbytte stormen i lugn,  så att böljorna omkring dem tystnade.

Han lot stormen bli til stille, og bølgene omkring dem tidde.

 Och de blevo glada att det vart stilla,  och han förde dem till den hamn dit de ville.

Og de gledet sig over at de la sig; og han førte dem til den havn de ønsket.

 De må tacka HERREN för hans nåd  och för hans under med människors barn;

De skal prise Herren for hans miskunnhet og for hans undergjerninger mot menneskenes barn

 de må upphöja honom i folkets församling  och lova honom där de äldste sitta.

og ophøie ham i folkets forsamling og love ham der hvor de gamle sitter.

 Han gjorde strömmar till öken,  källsprång till torr mark,

Han gjorde elver til en ørken og vannkilder til et tørstig land,

 bördigt land till salthed,  för dess inbyggares ondskas skull.

et fruktbart land til et saltland for deres ondskaps skyld som bodde der.

 Han gjorde öknen till en vattenrik sjö  och torrt land till källsprång.

Han gjorde en ørken til en vannrik sjø og et tørt land til vannkilder.

 Och han lät de hungrande bo där,  och de byggde en stad där de kunde bo.

Og han lot de hungrige bo der, og de grunnla en by til å bo i.

 De besådde åkrar och planterade vingårdar,  som gåvo dem sin frukt i avkastning.

Og de tilsådde akrer og plantet vingårder, og de vant den frukt de bar.

 Han välsignade dem, och de förökades storligen,  och deras boskapshjordar lät han icke förminskas.

Og han velsignet dem, og de blev meget tallrike, og av fe gav han dem ikke lite.

 Väl blevo de sedan ringa och nedböjda,  i det olycka och bedrövelse tryckte dem,

Så minket de igjen og blev nedbøiet ved trengsel, ulykke og sorg.

 men han som utgjuter förakt över furstar  och låter dem irra omkring i väglösa ödemarker,

Han som utøser forakt over fyrster og lar dem fare vill i et uveisomt øde,

 han upphöjde då den fattige ur eländet  och lät släkterna växa till såsom fårhjordar.

han ophøiet den fattige av elendighet og gjorde slektene som hjorden.

 De redliga se det och glädja sig,  och all orättfärdighet måste tillsluta sin mun.

De opriktige ser det og gleder sig, og all ondskap lukker sin munn.

 Den som är vis, han akte härpå  och besinne HERRENS nådegärningar.

Den som er vis, han akte på dette og merke på Herrens nådegjerninger!