Job 39

Är det du som jagar upp rov åt lejoninnan och stillar de unga lejonens hunger,

Sais-tu quand les chèvres sauvages font leurs petits? Observes-tu les biches quand elles mettent bas?

när de trycka sig ned i sina kulor eller ligga på lur i snåret?

Comptes-tu les mois pendant lesquels elles portent, Et connais-tu l'époque où elles enfantent?

Vem är det som skaffar mat åt korpen, när hans ungar ropar till Gud, där de sväva omkring utan föda?

Elles se courbent, laissent échapper leur progéniture, Et sont délivrées de leurs douleurs.

Vet du tiden för stengetterna att föda, vakar du över när hindarna bör kalva?

Leurs petits prennent de la vigueur et grandissent en plein air, Ils s'éloignent et ne reviennent plus auprès d'elles.

Räknar du månaderna som de skola gå dräktiga, ja, vet du tiden för dem att föda?

Qui met en liberté l'âne sauvage, Et l'affranchit de tout lien?

De böja sig ned, de avbörda sig sina foster, hastigt göra de sig fria ifrån födslovåndan.

J'ai fait du désert son habitation, De la terre salée sa demeure.

Deras ungar frodas och växa till på marken, så springa de sin väg och vända ej tillbaka.

Il se rit du tumulte des villes, Il n'entend pas les cris d'un maître.

Vem har skänkt vildåsnan hennes frihet, vem har lossat den skyggas band?

Il parcourt les montagnes pour trouver sa pâture, Il est à la recherche de tout ce qui est vert.

Se, hedmarken gav jag henne till hem, och saltöknen blev hennes boning.

Le buffle veut-il être à ton service? Passe-t-il la nuit vers ta crèche?

Hon ler åt larmet i staden, hon hör ingen pådrivares rop.

L'attaches-tu par une corde pour qu'il trace un sillon? Va-t-il après toi briser les mottes des vallées?

Vad hon spanar upp på berget har hon till bete, hon letar efter allt som är grönt.

Te reposes-tu sur lui, parce que sa force est grande? Lui abandonnes-tu le soin de tes travaux?

Skall vildoxen finnas hågad att tjäna dig och att stanna över natten invid din krubba?

Te fies-tu à lui pour la rentrée de ta récolte? Est-ce lui qui doit l'amasser dans ton aire?

Kan du tvinga vildoxen att gå i fåran efter töm och förmå honom att i ditt spår harva markerna jämna?

L'aile de l'autruche se déploie joyeuse; On dirait l'aile, le plumage de la cigogne.

Kan du lita på honom, då ju hans kraft är så stor, kan du betro åt honom ditt arbetes frukt?

Mais l'autruche abandonne ses oeufs à la terre, Et les fait chauffer sur la poussière;

Överlåter du åt honom att föra hem din säd och att hämta den tillhopa till din loge?

Elle oublie que le pied peut les écraser, Qu'une bête des champs peut les fouler.

Strutshonans vingar flaxa med fröjd, men vad modersömhet visa väl hennes pennor, hennes fjädrar?

Elle est dure envers ses petits comme s'ils n'étaient point à elle; Elle ne s'inquiète pas de l'inutilité de son enfantement.

Åt jorden överlåter hon ju sina ägg och ruvar dem ovanpå sanden.

Car Dieu lui a refusé la sagesse, Il ne lui a pas donné l'intelligence en partage.

Hon bryr sig ej om att en fot kan krossa dem, att ett vilddjur kan trampa dem sönder.

Quand elle se lève et prend sa course, Elle se rit du cheval et de son cavalier.

Hård är hon mot sin avkomma, såsom vore den ej hennes; att hennes avel kan gå under, det bekymrar henne ej.

Est-ce toi qui donnes la vigueur au cheval, Et qui revêts son cou d'une crinière flottante?

Ty Gud har gjort henne glömsk för vishet, han har ej tilldelat henne förstånd.

Le fais-tu bondir comme la sauterelle? Son fier hennissement répand la terreur.

Men när det gäller, piskar hon sig själv upp till språng; då ler hon åt både häst och man.

Il creuse le sol et se réjouit de sa force, Il s'élance au-devant des armes;

Är det du som giver åt hästen hans styrka och kläder hans hals med brusande man?

Il se rit de la crainte, il n'a pas peur, Il ne recule pas en face de l'épée.

Är det du som lär honom gräshoppans språng? Hans stolta frustning, en förskräckelse är den!

Sur lui retentit le carquois, Brillent la lance et le javelot.

Han skrapar marken och fröjdar sig i sin kraft och rusar så fram mot väpnade skaror.

Bouillonnant d'ardeur, il dévore la terre, Il ne peut se contenir au bruit de la trompette.

Han ler åt fruktan och känner ej förfäran, han ryggar icke tillbaka för svärd.

Quand la trompette sonne, il dit: En avant! Et de loin il flaire la bataille, La voix tonnante des chefs et les cris de guerre.

Omkring honom ljuder ett rassel av koger, av ljungande spjut och lans.

Est-ce par ton intelligence que l'épervier prend son vol, Et qu'il étend ses ailes vers le midi?

Han skakas och rasar och uppslukar marken, han kan icke styra sig, när basunen har ljudit.

Est-ce par ton ordre que l'aigle s'élève, Et qu'il place son nid sur les hauteurs?

För var basunstöt frustar han: Huj! Ännu i fjärran vädrar han striden, anförarnas rop och larmet av härskrin.

C'est dans les rochers qu'il habite, qu'il a sa demeure, Sur la cime des rochers, sur le sommet des monts.

Är det ett verk av ditt förstånd, att falken svingar sig upp och breder ut sina vingar till flykt mot söder?

De là il épie sa proie, Il plonge au loin les regards.

Eller är det på ditt bud som örnen stiger så högt och bygger sitt näste i höjden? [ (Job 39:31) På klippan bor han, där har han sitt tillhåll, på klippans spets och på branta berget. ] [ (Job 39:32) Därifrån spanar han efter sitt byte, långt bort i fjärran skådar hans ögon. ] [ (Job 39:33) Hans ungar frossa på blod, och där slagna ligga, där finner man honom. Job, 40 Kapitlet Herren manar Job ytterligare till ödmjukhet, med hänvisning på sina båda underskapelser Behemot (flodhästen) och Leviatan (krokodilen). ] [ (Job 39:34) Så svarade nu HERREN Job och sade: ] [ (Job 39:35) Vill du tvista med den Allsmäktige, du mästare? Svara då, du som så klagar på Gud! ] [ (Job 39:36) Job svarade HERREN och sade: ] [ (Job 39:37) Nej, därtill är jag för ringa; vad skulle jag svara dig? Jag måste lägga handen på munnen. ] [ (Job 39:38) En gång har jag talat, och nu säger jag intet mer; ja, två gånger, men jag gör det icke åter. ]

Ses petits boivent le sang; Et là où sont des cadavres, l'aigle se trouve.