Job 31

Io avevo stretto un patto con gli occhi miei; come dunque avrei fissati gli sguardi sopra una vergine?

 Ett förbund slöt jag med mina ögon:  aldrig skulle jag skåda efter någon jungfru.

Che parte mi avrebbe assegnata Iddio dall’alto e quale eredità m’avrebbe data l’Onnipotente dai luoghi eccelsi?

 Vilken lott finge jag eljest av Gud i höjden,  vilken arvedel av den Allsmäktige därovan?

La sventura non è ella per il perverso e le sciagure per quelli che fanno il male?

 Ofärd kommer ju över de orättfärdiga,  och olycka drabbar ogärningsmän.

Iddio non vede egli le mie vie? non conta tutti i miei passi?

 Ser icke han mina vägar,  räknar han ej alla mina steg?

Se ho camminato insieme alla menzogna, se il piede mio s’è affrettato dietro alla frode

 Har jag väl umgåtts med lögn,  och har min fot varit snar till svek?

(Iddio mi pesi con bilancia giusta e riconoscerà la mia integrità)

 Nej, må jag vägas på en riktig våg,  så skall Gud förnimma min ostrafflighet.

se i miei passi sono usciti dalla retta via, se il mio cuore è ito dietro ai miei occhi, se qualche sozzura mi s’è attaccata alle mani,

 Hava mina steg vikit av ifrån vägen,  har mitt hjärta följt efter mina ögon,  eller låder vid min händer en fläck?

ch’io semini e un altro mangi, e quel ch’è cresciuto nei miei campi sia sradicato!

 Då må en annan äta var jag har sått,  och vad jag har planterat må ryckas upp med roten.

Se il mio cuore s’è lasciato sedurre per amor d’una donna, se ho spiato la porta del mio prossimo,

 Har mitt hjärta låtit dåra sig av någon kvinna,  så att jag har stått på lur vid min nästas dörr?

che mia moglie giri la macina ad un altro, e che altri abusino di lei!

 Då må min hustru mala mjöl åt en annan,  och främmande män må då famntaga henne.

Poiché quella è una scelleratezza, un misfatto punito dai giudici,

 Ja, sådant hade varit en skändlighet,  en straffbar missgärning hade det varit,

un fuoco che consuma fino a perdizione, e che avrebbe distrutto fin dalle radici ogni mia fortuna.

 en eld som skulle förtära intill avgrunden  och förhärja till roten all min gröda.

Se ho disconosciuto il diritto del mio servo e della mia serva, quand’eran meco in lite,

 Har jag kränkt min tjänares eller tjänarinnas rätt,  när de hade någon tvist med mig?

che farei quando Iddio si levasse per giudicarmi, e che risponderei quando mi esaminasse?

 Vad skulle jag då göra, när Gud stode upp,  och när han hölle räfst, vad kunde jag då svara honom?

Chi fece me nel seno di mia madre non fece anche lui? non ci ha formati nel seno materno uno stesso Iddio?

 Han som skapade mig skapade ju och dem i moderlivet,  han, densamme, har berett dem i modersskötet.

Se ho rifiutato ai poveri quel che desideravano, se ho fatto languire gli occhi della vedova,

 Har jag vägrat de arma vad de begärde  eller låtit änkans ögon försmäkta?

se ho mangiato da solo il mio pezzo di pane senza che l’orfano ne mangiasse la sua parte,

 Har jag ätit mitt brödstycke allena,  utan att den faderlöse och har fått äta därav?

io che fin da giovane l’ho allevato come un padre, io che fin dal seno di mia madre sono stato guida alla vedova,

 Nej, från min ungdom fostrades han hos mig såsom hos en fader,  och från min moders liv var jag änkors ledare.

se ho visto uno perire per mancanza di vesti o il povero senza una coperta,

 Har jag kunnat se en olycklig gå utan kläder,  se en fattig ej äga något att skyla sig med?

se non m’hanno benedetto i suoi fianchi, ed egli non s’è riscaldato colla lana dei miei agnelli,

 Måste ej fastmer hans länd välsigna mig,  och fick han ej värma sig i ull av mina lamm?

se ho levato la mano contro l’orfano perché mi sapevo sostenuto alla porta…

 Har jag lyft min hand mot den faderlöse,  därför att jag såg mig hava medhåll i porten?

che la mia spalla si stacchi dalla sua giuntura, il mio braccio si spezzi e cada!

 Då må min axel lossna från sitt fäste  och min arm brytas av ifrån sin led.

E invero mi spaventava il castigo di Dio, ed ero trattenuto dalla maestà di lui.

 Jag måste då frukta ofärd ifrån Gud  och skulle stå maktlös inför hans majestät.

Se ho riposto la mia fiducia nell’oro, se all’oro fino ho detto: "Tu sei la mia speranza",

 Har jag satt mitt hopp till guldet  och kallat guldklimpen min förtröstan?

se mi son rallegrato che le mie ricchezze fosser grandi e la mia mano avesse molto accumulato,

 Var det min glädje att min rikedom blev så stor,  och att min hand förvärvade så mycket?

se, contemplando il sole che raggiava e la luna che procedeva lucente nel suo corso,

 Hände det, när jag såg solljuset, huru det sken,  och månen, huru härligt den gick fram,

il mio cuore, in segreto, s’è lasciato sedurre e la mia bocca ha posato un bacio sulla mano

 att mitt hjärta hemligen lät dåra sig,  så att jag med handkyss gav dem min hyllning?

(misfatto anche questo punito dai giudici ché avrei difatti rinnegato l’Iddio ch’è di sopra),

 Nej, också det hade varit en straffbar missgärning;  därmed hade jag ju förnekat Gud i höjden.

se mi son rallegrato della sciagura del mio nemico ed ho esultato quando gli ha incolto sventura

 Har jag glatt mig åt min fiendes ofärd  och fröjdats, när olycka träffade honom?

(io, che non ho permesso alle mie labbra di peccare chiedendo la sua morte con imprecazione),

 Nej, jag tillstadde ej min mun att synda så,  ej att med förbannelse begära hans liv.

se la gente della mia tenda non ha detto: "Chi è che non si sia saziato della carne delle sue bestie?"

 Och kan mitt husfolk icke bevittna  att envar fick mätta sig av kött vid mitt bord?

(lo straniero non passava la notte fuori; le mie porte erano aperte al viandante),

 Främlingen behövde ej stanna över natten på gatan,  mina dörrar lät jag stå öppna utåt vägen.

se, come fan gli uomini, ho coperto i miei falli celando nel petto la mia iniquità,

 Har jag på människovis skylt mina överträdelser  och gömt min missgärning i min barm,

perché avevo paura della folla e dello sprezzo delle famiglie al punto da starmene queto e non uscir di casa…

 av fruktan för den stora hopen  och av rädsla för stamfränders förakt,  så att jag teg och ej gick utom min dörr?

Oh, avessi pure chi m’ascoltasse!… ecco qua la mia firma! l’Onnipotente mi risponda! Scriva l’avversario mio la sua querela,

 Ack att någon funnes, som ville höra mig!  Jag har sagt mitt ord.  Den Allsmäktige må nu svara mig;  ack att jag finge min vederparts motskrift!

ed io la porterò attaccata alla mia spalla, me la cingerò come un diadema!

 Sannerligen, jag skulle då bära den högt på min skuldra,  såsom en krona skulle jag fästa den på mig.

Gli renderò conto di tutt’i miei passi, a lui m’appresserò come un principe!

 Jag ville då göra honom räkenskap för alla mina steg,  lik en furste skulle jag då träda inför honom.

Se la mia terra mi grida contro, se tutti i suoi solchi piangono,

 Har min mark höjt rop över mig,  och hava dess fåror gråtit med varandra?

se ne ho mangiato il frutto senza pagarla, se ho fatto sospirare chi la coltivava,

 Har jag förtärt dess gröda obetald  eller utpinat dess brukares liv?

che invece di grano mi nascano spine, invece d’orzo mi crescano zizzanie!" Qui finiscono i discorsi di Giobbe.

 Då må törne växa upp för vete,  och ogräs i stället för korn. Slut på Jobs tal.