1. Home
  2. Pair
  3. Swe1917
  4. TurNTB
  5. Ps.109

Psalms 109

109:1
För sångmästaren; av David; en psalm.  Min lovsångs Gud, tig icke.
Ey övgüler sunduğum Tanrı, Sessiz kalma!
109:2
 Ty sin ogudaktiga mun,      sin falska mun      hava de upplåtit mot mig,  de hava talat mot mig      med lögnaktig tunga.
Çünkü kötüler, yalancılar Bana karşı ağzını açtı, Karalıyorlar beni.
109:3
 Med hätska ord      hava de omgivit mig,  de hava begynt strid      mot mig utan sak.
Nefret dolu sözlerle beni kuşatıp Yok yere bana savaş açtılar.
109:4
 Till lön för min kärlek      stå de mig emot,  men jag beder allenast.
Sevgime karşılık bana düşman oldular, Bense dua etmekteyim.
109:5
 De hava bevisat mig      ont för gott  och hat för min kärlek.
İyiliğime kötülük, Sevgime nefretle karşılık verdiler.
109:6
 Låt en ogudaktig man träda upp emot honom,  och låt en åklagare stå på hans högra sida.
Kötü bir adam koy düşmanın başına, Sağında onu suçlayan biri dursun!
109:7
 När han kommer inför rätta, må han dömas skyldig,  och hans bön vare synd.
Yargılanınca suçlu çıksın, Duası bile günah sayılsın!
109:8
 Blive hans dagar få,  hans ämbete tage en annan.
[] Ömrü kısa olsun, Görevini bir başkası üstlensin!
109:9
 Varde hans barn faderlösa  och hans hustru änka.
Çocukları öksüz, Karısı dul kalsın!
109:10
 Må hans barn alltid      gå husvilla och tigga  och söka sitt bröd fjärran ifrån ödelagda hem.
Çocukları avare gezip dilensin, Yıkık evlerinden uzakta yiyecek arasın!
109:11
 Må ockraren få i sin snara      allt vad han äger,  och må främmande plundra hans gods.
Bütün malları tefecinin ağına düşsün, Emeğini yabancılar yağmalasın!
109:12
 Må ingen finnas,      som hyser misskund med honom,  och ingen, som förbarmar sig      över hans faderlösa.
Kimse ona sevgi göstermesin, Öksüzlerine acıyan olmasın!
109:13
 Hans framtid varde avskuren,  i nästa led vare sådanas      namn utplånat.
Soyu kurusun, Bir kuşak sonra adı silinsin!
109:14
 Hans fäders missgärning      varde ihågkommen inför HERREN,  och hans moders synd      varde icke utplånad.
Atalarının suçları RAB’bin önünde anılsın, Annesinin günahı silinmesin!
109:15
 Må den alltid stå      inför HERRENS ögon;  ja, sådana mäns åminnelse      må utrotas från jorden.
Günahları hep RAB’bin önünde dursun, RAB anılarını yok etsin yeryüzünden!
109:16
 Ty han tänkte ju icke      på att öva misskund,  utan förföljde den      som var betryckt och fattig  och den vilkens hjärta var bedrövat,      för att döda dem.
Çünkü düşmanım sevgi göstermeyi düşünmedi, Ölesiye baskı yaptı mazluma, yoksula, Yüreği kırık insana.
109:17
 Han älskade förbannelse,      och den kom över honom;  han hade icke behag till välsignelse,      och den blev fjärran ifrån honom.
Sevdiği lanet başına gelsin! Madem kutsamaktan hoşlanmıyor, Uzak olsun ondan kutsamak!
109:18
 Han klädde sig i förbannelse såsom i en klädnad,  och såsom vatten trängde den in i hans liv  och såsom olja in i hans ben.
Laneti bir giysi gibi giydi, Su gibi içine, yağ gibi kemiklerine işlesin lanet!
109:19
 Den varde honom såsom en mantel att hölja sig i,  och såsom en gördel att alltid omgjorda sig med.
Bir giysi gibi onu örtünsün, Bir kuşak gibi hep onu sarsın!
109:20
 Detta vare mina motståndares      lön från HERREN,  och deras som tala ont mot min själ.
Düşmanlarıma, beni kötüleyenlere, RAB böyle karşılık versin!
109:21
 Men du, HERRE, Herre,  stå mig bi för ditt namn skull;  god är ju din nåd, så må du då rädda mig.
Ama sen, ey Egemen RAB, Adın uğruna bana ilgi göster; Kurtar beni, iyiliğin, sevgin uğruna!
109:22
 Ty jag är betryckt och fattig,  och mitt hjärta är genomborrat i mitt bröst.
Çünkü düşkün ve yoksulum, Yüreğim yaralı içimde.
109:23
 Såsom skuggan, när den förlänges, går jag bort;  jag ryckes bort såsom en gräshoppssvärm.
Batan güneş gibi geçip gidiyorum, Çekirge gibi silkilip atılıyorum.
109:24
 Mina knän äro vacklande av fasta,  och min kropp förlorar sitt hull.
Dizlerim titriyor oruç tutmaktan; Bir deri bir kemiğe döndüm.
109:25
 Till smälek har jag blivit inför dem;  när de se mig, skaka de huvudet.
[] Düşmanlarıma yüzkarası oldum; Beni görünce kafalarını sallıyorlar!
109:26
 Hjälp mig, HERRE, min Gud;  fräls mig efter din nåd;
Yardım et bana, ya RAB Tanrım; Kurtar beni sevgin uğruna!
109:27
 och må de förnimma att det är din hand,  att du, HERRE, har gjort det.
Bilsinler bu işte senin elin olduğunu, Bunu senin yaptığını, ya RAB!
109:28
 Om de förbanna,      så välsigna du;  om de resa sig upp,      så komme de på skam,  men må din tjänare få glädja sig.
Varsın lanet etsin onlar, sen kutsa beni, Bana saldıranlar utanacak, Ben kulunsa sevineceğim.
109:29
 Mina motståndare varde klädda i blygd  och höljda i skam såsom i en mantel.
Rezilliğe bürünsün beni suçlayanlar, Kaftan giyer gibi utançlarıyla örtünsünler!
109:30
 Min mun skall storligen  tacka HERREN;  mitt ibland många vill jag lova honom.
RAB’be çok şükredeceğim, Kalabalığın arasında O’na övgüler dizeceğim;
109:31
 Ty han står på den fattiges högra sida  för att frälsa honom från dem som fördöma hans själ.
Çünkü O yoksulun sağında durur, Onu yargılayanlardan kurtarmak için.

© bibleglot.com