Psalms 109

För sångmästaren; av David; en psalm.  Min lovsångs Gud, tig icke.
Til sangmesteren; av David; en salme. Min lovsangs Gud, ti ikke!
 Ty sin ogudaktiga mun,      sin falska mun      hava de upplåtit mot mig,  de hava talat mot mig      med lögnaktig tunga.
For ugudelighets munn og falskhets munn har de oplatt imot mig, de har talt med mig med løgnens tunge.
 Med hätska ord      hava de omgivit mig,  de hava begynt strid      mot mig utan sak.
Og med hatets ord har de omgitt mig og stridt imot mig uten årsak.
 Till lön för min kärlek      stå de mig emot,  men jag beder allenast.
Til lønn for min kjærlighet stod de mig imot, enda jeg er bare bønn.
 De hava bevisat mig      ont för gott  och hat för min kärlek.
Og de la ondt på mig til lønn for godt og hat til lønn for min kjærlighet.
 Låt en ogudaktig man träda upp emot honom,  och låt en åklagare stå på hans högra sida.
Sett en ugudelig over ham, og la en anklager stå ved hans høire hånd!
 När han kommer inför rätta, må han dömas skyldig,  och hans bön vare synd.
Når han dømmes, da la ham gå ut som skyldig, og la hans bønn bli til synd!
 Blive hans dagar få,  hans ämbete tage en annan.
La hans dager bli få, la en annen få hans embede!
 Varde hans barn faderlösa  och hans hustru änka.
La hans barn bli farløse og hans hustru enke,
 Må hans barn alltid      gå husvilla och tigga  och söka sitt bröd fjärran ifrån ödelagda hem.
og la hans barn flakke omkring og tigge, og la dem gå som tiggere fra sine ødelagte hjem!
 Må ockraren få i sin snara      allt vad han äger,  och må främmande plundra hans gods.
La ågerkaren kaste garn ut efter alt det han har, og fremmede røve frukten av hans arbeid!
 Må ingen finnas,      som hyser misskund med honom,  och ingen, som förbarmar sig      över hans faderlösa.
La ham ikke finne nogen som bevarer miskunnhet imot ham og la ingen forbarme sig over hans farløse barn!
 Hans framtid varde avskuren,  i nästa led vare sådanas      namn utplånat.
La hans fremtid bli avskåret, deres navn bli utslettet i det annet ættledd!
 Hans fäders missgärning      varde ihågkommen inför HERREN,  och hans moders synd      varde icke utplånad.
Hans fedres misgjerning bli ihukommet hos Herren, og hans mors synd bli ikke utslettet!
 Må den alltid stå      inför HERRENS ögon;  ja, sådana mäns åminnelse      må utrotas från jorden.
De være alltid for Herrens øine, og han utrydde deres minne av jorden,
 Ty han tänkte ju icke      på att öva misskund,  utan förföljde den      som var betryckt och fattig  och den vilkens hjärta var bedrövat,      för att döda dem.
fordi han ikke kom i hu å gjøre barmhjertighet, men forfulgte en mann som var fattig og elendig og bedrøvet i hjertet, og vilde drepe ham.
 Han älskade förbannelse,      och den kom över honom;  han hade icke behag till välsignelse,      och den blev fjärran ifrån honom.
Han elsket forbannelse, og den kom over ham; han hadde ikke lyst til velsignelse, og den blev langt borte fra ham;
 Han klädde sig i förbannelse såsom i en klädnad,  och såsom vatten trängde den in i hans liv  och såsom olja in i hans ben.
han klædde sig i forbannelse som sin klædning, og den trengte som vann inn i hans liv og som olje i hans ben.
 Den varde honom såsom en mantel att hölja sig i,  och såsom en gördel att alltid omgjorda sig med.
La den være ham som et klædebon som han dekker sig med, og som et belte som han alltid omgjorder sig med!
 Detta vare mina motståndares      lön från HERREN,  och deras som tala ont mot min själ.
Dette være mine motstanderes lønn fra Herren, og deres som taler ondt imot min sjel!
 Men du, HERRE, Herre,  stå mig bi för ditt namn skull;  god är ju din nåd, så må du då rädda mig.
Og du, Herre, Herre, gjør vel imot mig for ditt navns skyld! Fordi din miskunnhet er god, så redde du mig!
 Ty jag är betryckt och fattig,  och mitt hjärta är genomborrat i mitt bröst.
For jeg er elendig og fattig, og mitt hjerte er gjennemboret i mitt indre.
 Såsom skuggan, när den förlänges, går jag bort;  jag ryckes bort såsom en gräshoppssvärm.
Som en skygge, når den heller, farer jeg avsted; jeg blir jaget bort som en gresshoppe.
 Mina knän äro vacklande av fasta,  och min kropp förlorar sitt hull.
Mine knær vakler av faste, og mitt kjød svinner og er uten fedme.
 Till smälek har jag blivit inför dem;  när de se mig, skaka de huvudet.
Og jeg er blitt til spott for dem; de ser mig og ryster på hodet.
 Hjälp mig, HERRE, min Gud;  fräls mig efter din nåd;
Hjelp mig, Herre min Gud, frels mig efter din miskunnhet,
 och må de förnimma att det är din hand,  att du, HERRE, har gjort det.
så de må kjenne at dette er din hånd, at du, Herre, har gjort det!
 Om de förbanna,      så välsigna du;  om de resa sig upp,      så komme de på skam,  men må din tjänare få glädja sig.
De forbanner, men du velsigner; de reiser sig og blir til skamme, men din tjener gleder sig.
 Mina motståndare varde klädda i blygd  och höljda i skam såsom i en mantel.
Mine motstandere skal klæ sig i vanære og svøpe sig i sin skam som i en kappe.
 Min mun skall storligen  tacka HERREN;  mitt ibland många vill jag lova honom.
Jeg vil storlig prise Herren med min munn, og midt iblandt mange vil jeg love ham;
 Ty han står på den fattiges högra sida  för att frälsa honom från dem som fördöma hans själ.
for han står ved den fattiges høire hånd for å frelse ham fra dem som dømmer hans sjel.