Psalms 107

[] RAB’be şükredin, çünkü O iyidir, Sevgisi sonsuzdur.

 Tacken HERREN, ty han är god,  ty hans nåd varar evinnerligen.

Böyle desin RAB’bin kurtardıkları, Düşman pençesinden özgür kıldıkları,

 Så säge HERRENS förlossade,  de som han har förlossat ur nöden,

Doğudan, batıdan, kuzeyden, güneyden, Bütün ülkelerden topladıkları.

 de som han har församlat ifrån länderna,  från öster och från väster,  från norr och från havssidan.

Issız çöllerde dolaştılar, Yerleşecekleri kente giden bir yol bulamadılar.

 De irrade omkring i öknen på öde stigar,  de funno ingen stad där de kunde bo;

Aç, susuz, Sefil oldular.

 de hungrade och törstade,  deras själ försmäktade i dem.

O zaman sıkıntı içinde RAB’be yakardılar, RAB kurtardı onları dertlerinden.

 Men de ropade till HERREN i sin nöd,  och han räddade dem ur deras trångmål.

Yerleşecekleri bir kente varıncaya dek, Onlara doğru yolda öncülük etti.

 Och han ledde dem på en rätt väg,  så att de kommo till en stad där de kunde bo.

Şükretsinler RAB’be sevgisi için, İnsanlar yararına yaptığı harikalar için.

 De må tacka HERREN för hans nåd  och för hans under med människors barn,

Çünkü O susamış canın susuzluğunu giderir, Aç canı iyiliklerle doyurur.

 att han mättade den försmäktande själen  och uppfyllde den hungrande själen med sitt goda.

Zincire vurulmuş, acıyla kıvranan tutsaklar, Karanlıkta, zifiri karanlıkta oturmuştu.

 De sutto i mörker och dödsskugga,  fångna i elände och järnbojor,

Çünkü Tanrı’nın buyruklarına karşı çıkmışlardı, Küçümsemişlerdi Yüceler Yücesi’nin öğüdünü.

 därför att de hade varit gensträviga mot Guds ord  och hade föraktat den Högstes råd.

Ağır işlerle hayatı onlara zehir etti, Çöktüler, yardım eden olmadı.

 Han kuvade deras hjärtan med olycka;  de kommo på fall och hade ingen hjälpare.

O zaman sıkıntı içinde RAB’be yakardılar, RAB kurtardı onları dertlerinden;

 Men de ropade till HERREN i sin nöd,  och han frälste dem ur deras trångmål;

Çıkardı karanlıktan, zifiri karanlıktan, Kopardı zincirlerini.

 han förde dem ut ur mörkret och dödsskuggan,  och deras bojor slet han sönder.

Şükretsinler RAB’be sevgisi için, İnsanlar yararına yaptığı harikalar için!

 De må tacka HERREN för hans nåd  och för hans under med människors barn,

Çünkü tunç kapıları kırdı, Demir kapı kollarını parçaladı O.

 att han krossade kopparportarna  och bröt sönder järnbommarna.

Cezalarını buldu aptallar, Suçları, isyanları yüzünden.

 De voro oförnuftiga, ty de vandrade i överträdelse,  och blevo nu plågade för sina missgärningars skull;

İğrenir olmuşlardı bütün yemeklerden, Ölümün kapılarına yaklaşmışlardı.

 deras själ vämjdes vid all mat,  och de voro nära dödens portar.

O zaman sıkıntı içinde RAB’be yakardılar, RAB kurtardı onları dertlerinden.

 Men de ropade till HERREN i sin nöd,  och han frälste dem ur deras trångmål.

Sözünü gönderip iyileştirdi onları, Kurtardı ölüm çukurundan.

 Han sände sitt ord och botade dem  och räddade dem från graven.

Şükretsinler RAB’be sevgisi için, İnsanlar yararına yaptığı harikalar için!

 De må tacka HERREN för hans nåd  och för hans under med människors barn;

Şükran kurbanları sunsunlar Ve sevinç çığlıklarıyla duyursunlar O’nun yaptıklarını!

 de må offra lovets offer  och förtälja hans verk med jubel.

Gemilerle denize açılanlar, Okyanuslarda iş yapanlar,

 De foro på havet med skepp  och drevo sin handel på stora vatten;

RAB’bin işlerini, Derinliklerde yaptığı harikaları gördüler.

 där fingo de se HERRENS gärningar  och hans under på havsdjupet.

Çünkü O buyurunca şiddetli bir fırtına koptu, Dalgalar şaha kalktı.

 Med sitt ord uppväckte han stormvinden,  så att den hävde upp dess böljor.

Göklere yükselip diplere indi gemiler, Sıkıntıdan canları burunlarına geldi gemicilerin,

 De foro upp mot himmelen, ned i djupen;  deras själ upplöstes av ångest.

Sarhoş gibi sallanıp sendelediler, Ustalıkları işe yaramadı.

 De raglade och stapplade såsom druckna,  och all deras vishet blev till intet.

O zaman sıkıntı içinde RAB’be yakardılar, RAB kurtardı onları dertlerinden.

 Men de ropade till HERREN i sin nöd,  och han förde dem ut ur deras trångmål.

Fırtınayı limanlığa çevirdi, Yatıştı dalgalar;

 Han förbytte stormen i lugn,  så att böljorna omkring dem tystnade.

Rahatlayınca sevindiler, Diledikleri limana götürdü RAB onları.

 Och de blevo glada att det vart stilla,  och han förde dem till den hamn dit de ville.

Şükretsinler RAB’be sevgisi için, İnsanlar yararına yaptığı harikalar için!

 De må tacka HERREN för hans nåd  och för hans under med människors barn;

Yüceltsinler O’nu halk topluluğunda, Övgüler sunsunlar ileri gelenlerin toplantısında.

 de må upphöja honom i folkets församling  och lova honom där de äldste sitta.

Irmakları çöle çevirir, Pınarları kurak toprağa,

 Han gjorde strömmar till öken,  källsprång till torr mark,

Verimli toprağı çorak alana, Orada yaşayanların kötülüğü yüzünden.

 bördigt land till salthed,  för dess inbyggares ondskas skull.

Çölü su birikintisine çevirir, Kuru toprağı pınara.

 Han gjorde öknen till en vattenrik sjö  och torrt land till källsprång.

Açları yerleştirir oraya; Oturacak bir kent kursunlar,

 Och han lät de hungrande bo där,  och de byggde en stad där de kunde bo.

Tarlalar ekip bağlar diksinler, Bol ürün alsınlar diye.

 De besådde åkrar och planterade vingårdar,  som gåvo dem sin frukt i avkastning.

RAB’bin kutsamasıyla, Çoğaldılar alabildiğine, Eksiltmedi hayvanlarını.

 Han välsignade dem, och de förökades storligen,  och deras boskapshjordar lät han icke förminskas.

Sonra azaldılar, alçaldılar, Baskı, sıkıntı ve acı yüzünden.

 Väl blevo de sedan ringa och nedböjda,  i det olycka och bedrövelse tryckte dem,

[] RAB rezalet saçtı soylular üzerine, Yolu izi belirsiz bir çölde dolaştırdı onları.

 men han som utgjuter förakt över furstar  och låter dem irra omkring i väglösa ödemarker,

Ama yoksulu sefaletten kurtardı, Davar sürüsü gibi çoğalttı ailelerini.

 han upphöjde då den fattige ur eländet  och lät släkterna växa till såsom fårhjordar.

Doğru insanlar görüp sevinecek, Kötülerse ağzını kapayacak.

 De redliga se det och glädja sig,  och all orättfärdighet måste tillsluta sin mun.

Aklı olan bunları göz önünde tutsun, RAB’bin sevgisini dikkate alsın.

 Den som är vis, han akte härpå  och besinne HERRENS nådegärningar.