I Corinthians 15

Mina bröder, jag vill påminna eder om det evangelium som jag förkunnade för eder, som I jämväl togen emot, och som I ännu stån kvar i,

Звіщаю ж вам, браття, Євангелію, яку я вам благовістив, і яку прийняли ви, в якій і стоїте,

genom vilket I ock bliven frälsta; jag vill påminna eder om huru jag förkunnade det för eder, såframt I eljest hållen fast därvid -- om nu icke så är att I förgäves haven kommit till tro.

Якою й спасаєтесь, коли пам'ятаєте, яким словом я благовістив вам, якщо тільки ви ввірували не наосліп.

Jag meddelade eder ju såsom ett huvudstycke vad jag själv hade undfått: att Kristus dog för våra synder, enligt skrifterna,

Бо я передав вам найперш, що й прийняв, що Христос був умер ради наших гріхів за Писанням,

och att han blev begraven, och att han har uppstått på tredje dagen, enligt skrifterna,

і що Він був похований, і що третього дня Він воскрес за Писанням,

och att han visade sig för Cefas och sedan för de tolv.

і що з'явився Він Кифі, потім Дванадцятьом.

Därefter visade han sig för mer än fem hundra bröder på en gång, av vilka de flesta ännu leva kvar, medan några äro avsomnade.

А потім з'явився нараз більше як п'ятистам браттям, що більшість із них живе й досі, а дехто й спочили.

Därefter visade han sig för Jakob och sedan för alla apostlarna.

Потому з'явився Він Якову, опісля усім апостолам.

Allra sist visade han sig också för mig, som är att likna vid ett ofullgånget foster.

А по всіх Він з'явився й мені, мов якому недородкові.

Ty jag är den ringaste bland apostlarna, ja, icke ens värdig att kallas apostel, jag som har förföljt Guds församling.

Я бо найменший з апостолів, що негідний зватись апостолом, бо я переслідував був Божу Церкву.

Men genom Guds nåd är jag vad jag är, och hans nåd mot mig har icke varit fåfäng, utan jag har arbetat mer än de alla -- dock icke jag, utan Guds nåd, som har varit med mig.

Та благодаттю Божою я те, що є, і благодать Його, що в мені, не даремна була, але я працював більше всіх їх, правда не я, але Божа благодать, що зо мною вона.

Det må nu vara jag eller de andra, så är det på det sättet vi predika, och på det sättet I haven kommit till tro.

Тож чи я, чи вони, ми так проповідуємо, і так ви ввірували.

Om det nu predikas om Kristus att han har uppstått från de döda, huru kunna då somliga bland eder säga att det icke finnes någon uppståndelse från de döda?

Коли ж про Христа проповідується, що воскрес Він із мертвих, як же дехто між вами говорять, що немає воскресення мертвих?

Om det åter icke finnes någon uppståndelse från de döda, då har icke heller Kristus uppstått.

Як немає ж воскресення мертвих, то й Христос не воскрес!

Men om Kristus icke har uppstått, då är ju vår predikan fåfäng, då är ock eder tro fåfäng;

оли ж бо Христос не воскрес, то проповідь наша даремна, даремна також віра ваша!

då befinnas vi ock vara falska Guds vittnen, eftersom vi hava vittnat mot Gud att han har uppväckt Kristus, som han icke har uppväckt, om det är sant att döda icke uppstå.

Ми знайшлися б тоді неправдивими свідками Божими, бо про Бога ми свідчили, що воскресив Він Христа, Якого Він не воскресив, якщо не воскресають померлі.

Ja, om döda icke uppstå, så har ej heller Kristus uppstått.

Бо як мертві не воскресають, то й Христос не воскрес!

Men om Kristus icke har uppstått, så är eder tro förgäves; I ären då ännu kvar i edra synder.

Коли ж бо Христос не воскрес, тоді віра ваша даремна, ви в своїх ще гріхах,

Då hava ju ock de gått förlorade, som hava avsomnat i Kristus.

тоді то загинули й ті, що в Христі упокоїлись!

Om vi i detta livet hava i Kristus haft vårt hopp, och därav intet bliver, då äro vi de mest ömkansvärda av alla människor.

Коли ми надіємося на Христа тільки в цьому житті, то ми найнещасніші від усіх людей!

Men nu har Kristus uppstått från de döda, såsom förstlingen av de avsomnade.

Та нині Христос воскрес із мертвих, первісток серед покійних.

Ty eftersom döden kom genom en människa, så kom ock genom en människa de dödas uppståndelse.

Смерть бо через людину, і через Людину воскресення мертвих.

Och såsom i Adam alla dö, så skola ock i Kristus alla göras levande.

Бо так, як в Адамі вмирають усі, так само в Христі всі оживуть,

Men var och en i sin ordning: Kristus såsom förstlingen, därnäst, vid Kristi tillkommelse, de som höra honom till.

кожен у своєму порядку: первісток Христос, потім ті, що Христові, під час Його приходу.

Därefter kommer änden, då när han överlämnar riket åt Gud och Fadern, sedan han från andevärldens alla furstar och alla väldigheter och makter har tagit all deras makt.

А потому кінець, коли Він передасть царство Богові й Отцеві, коли Він зруйнує всякий уряд, і владу всяку та силу.

Ty han måste regera  »till dess han har lagt alla sina fiender  under sina fötter».

Бо належить Йому царювати, аж доки Він не покладе всіх Своїх ворогів під ногами Своїми!

Sist bland hans fiender bliver ock döden berövad all sin makt;

Як ворог останній смерть знищиться,

ty  »allt har han lagt under hans fötter». Men när det heter att »allt är honom underlagt», då är uppenbarligen den undantagen, som har lagt allt under honom.

бо під ноги Його Він усе впокорив. Коли ж каже, що впокорено все, то ясно, що все, окрім Того, Хто впокорив Йому все.

Och sedan allt har blivit Sonen underlagt, då skall ock Sonen själv giva sig under den som har lagt allt under honom. Och så skall Gud bliva allt i alla.

А коли Йому все Він упокорить, тоді й Сам Син упокориться Тому, Хто все впокорив Йому, щоб Бог був у всьому все.

Vad kunna annars de som låta döpa sig för de dödas skull vinna därmed? Om så är att döda alls icke uppstå, varför låter man då döpa sig för deras skull?

Бо що зроблять ті, хто христяться ради мертвих? Коли мертві не воскресають зовсім, то нащо вони ради мертвих і христяться?

Och varför undsätta vi oss själva var stund för faror?

Для чого й ми повсякчас наражаємось на небезпеки?

Ty -- så sant jag i Kristus Jesus, vår Herre, kan berömma mig av eder, mina bröder -- jag lider döden dag efter dag.

Я щодень умираю. Так свідчу, браття, вашою хвалою, що маю її в Христі Ісусі, Господі нашім.

Om jag hade tänkt såsom människor pläga tänka, när jag i Efesus kämpade mot vilddjuren, vad gagnade mig då det jag gjorde? Om döda icke uppstå -- »låtom oss då äta och dricka, ty i morgon måste vi dö».

Коли я зо звірами боровся в Ефесі, яка мені по-людському користь, коли мертві не воскресають? Будем їсти та пити, бо ми взавтра вмрем!...

Faren icke vilse:  »För goda seder dåligt sällskap är fördärv.»

Не дайте себе звести, товариство лихе псує добрі звичаї!

Vaknen upp till rätt nykterhet, och synden icke. Somliga finnas ju, som leva i okunnighet om Gud; eder till blygd säger jag detta.

Протверезіться правдиво, та й не грішіть, бо деякі Бога не знають, говорю вам на сором!

Nu torde någon fråga: »På vad sätt uppstå då de döda, och med hurudan kropp skola de träda fram?»

Але дехто скаже: Як мертві воскреснуть? І в якім тілі прийдуть?

Du oförståndige! Det frö du sår, det får ju icke liv, om det icke först har dött.

Нерозумний, що ти сієш, те не оживе, як не вмре.

Och när du sår, då är det du sår icke den växt som en gång skall komma upp, utan ett naket korn, kanhända ett vetekorn, kanhända något annat.

І коли сієш, то сієш не тіло майбутнє, але голе зерно, яке трапиться, пшениці або чого іншого,

Men Gud giver det en kropp, en sådan som han vill, och åt vart frö dess särskilda kropp.

і Бог йому тіло дає, як захоче, і кожному зерняті тіло його.

Icke allt kött är av samma slag, utan människors har sin art, boskapsdjurs kött en annan art, fåglars kött åter en annan, fiskars återigen en annan.

Не кожне тіло однакове тіло, але ж інше в людей, та інше тіло в скотини, та інше тіло в пташок, та інше у риб.

Så finnas ock både himmelska kroppar och jordiska kroppar, men de himmelska kropparnas härlighet är av ett slag, de jordiska kropparnas av ett annat slag.

Є небесні тіла й тіла земні, але ж інша слава небесним, а інша земним.

En härlighet har solen, en annan härlighet har månen, åter en annan härlighet hava stjärnorna; ja, den ena stjärnan är icke lik den andra i härlighet. --

Інша слава для сонця, та інша слава для місяця, та інша слава для зір, бо зоря від зорі відрізняється славою!

Så är det ock med de dödas uppståndelse: vad som bliver sått förgängligt, det uppstår oförgängligt;

Так само й воскресення мертвих: сіється в тління, в нетління встає,

vad som bliver sått i ringhet, det uppstår i härlighet; vad som bliver sått i svaghet, det uppstår i kraft;

сіється в неславу, у славі встає, сіється в немочі, у силі встає,

här sås en »själisk» kropp, där uppstår en andlig kropp. Så visst som det finnes en »själisk» kropp, så visst finnes det ock en andlig.

сіється тіло звичайне, встає тіло духовне. Є тіло звичайне, є й тіло духовне.

Så är ock skrivet: »Den första människan, Adam, blev en levande varelse med själ.» Den siste Adam åter blev en levandegörande ande.

Так і написано: Перша людина Адам став душею живою, а останній Адам то дух оживляючий.

Men icke det andliga är det första, utan det »själiska»; sedan kommer det andliga.

Та не перше духовне, але звичайне, а потім духовне.

Den första människan var av jorden och jordisk, den andra människan är av himmelen.

Перша людина з землі, земна, друга Людина із неба Господь.

Sådan som den jordiska var, sådana äro ock de jordiska; och sådan som den himmelska är, sådana äro ock de himmelska.

Який земний, такі й земні, і Який небесний, такі й небесні.

Och såsom vi hava burit den jordiskas gestalt, så skola vi ock bära den himmelskas gestalt.

І, як носили ми образ земного, так і образ небесного будемо носити.

Mina bröder, vad jag nu vill säga är detta, att kött och blod icke kunna få Guds rike till arvedel; ej heller får förgängligheten oförgängligheten till arvedel.

І це скажу, браття, що тіло й кров посісти Божого Царства не можуть, ані тління нетління не посяде.

Se, jag säger eder en hemlighet: Vi skola icke alla avsomna, men alla skola vi bliva förvandlade,

Ось кажу я вам таємницю: не всі ми заснемо, та всі перемінимось,

och det i ett nu, i ett ögonblick, vid den sista basunens ljud. Ty basunen skall ljuda, och de döda skola uppstå till oförgänglighet, och då skola vi bliva förvandlade.

раптом, як оком змигнути, при останній сурмі: бо засурмить вона і мертві воскреснуть, а ми перемінимось!...

Ty detta förgängliga måste ikläda sig oförgänglighet, och detta dödliga ikläda sig odödlighet.

Мусить бо тлінне оце зодягнутись в нетління, а смертне оце зодягтися в безсмертя.

Men när detta förgängliga har iklätt sig oförgänglighet, och detta dödliga har iklätt sig odödlighet, då skall det ord fullbordas, som står skrivet: »Döden är uppslukad och seger vunnen.»

А коли оце тлінне в нетління зодягнеться, і оце смертне в безсмертя зодягнеться, тоді збудеться слово написане: Поглинута смерть перемогою!

Du död, var är din seger? Du död, var är din udd?

Де, смерте, твоя перемога? Де твоє, смерте, жало?

Dödens udd är synden, och syndens makt kommer av lagen.

Жало ж смерти то гріх, а сила гріха то Закон.

Men Gud vare tack, som giver oss segern genom vår Herre Jesus Kristus!

А Богові дяка, що Він Господом нашим Ісусом Христом перемогу нам дав.

Alltså, mina älskade bröder, varen fasta, orubbliga, alltid överflödande i Herrens verk, eftersom I veten att edert arbete icke är fåfängt i Herren.

Отож, брати любі мої, будьте міцні, непохитні, збагачуйтесь завжди в Господньому ділі, знаючи, що ваша праця не марнотна у Господі!