Psalms 73

En psalm av Asaf.  Sannerligen, Gud är god mot Israel,  mot dem som hava rena hjärtan.

En salme av Asaf. Ja, Gud er god mot Israel, mot de rene av hjertet.

 Men jag hade så när stapplat med mina fötter,  mina steg voro nära att slinta;

Men jeg - nær hadde mine føtter snublet, på lite nær var mine trin glidd ut.

 ty jag upptändes av avund mot de övermodiga,  när jag såg att det gick dem väl i deras ogudaktighet.

For jeg harmedes over de overmodige da jeg så at det gikk de ugudelige vel.

 Ty fria ifrån vedermödor äro de till sin död,  och deras hull är frodigt.

For de er fri for lidelser inntil sin død, og deres styrke er vel ved makt.

 De komma icke i olycka såsom andra dödliga  och varda icke plågade såsom andra människor.

De kjenner ikke til nød som andre folk, og de blir ikke plaget som andre mennesker.

 Därför är högmod deras halsprydnad,  våld den klädnad som höljer dem.

Derfor er overmot deres halssmykke, vold omhyller dem som et klædebon.

 Ur fetma skåda deras ögon fram,  deras hjärtans inbillningar hava intet mått.

Deres øine står ut av fedme, hjertets tanker bryter frem.

 De håna och tala förtryck i sin ondska;  med höga åthävor tala de.

De håner og taler i ondskap om undertrykkelse; fra det høie taler de.

 Med sin mun stiga de upp i himmelen,  och deras tunga far fram på jorden;

De løfter sin munn op til himmelen, og deres tunge farer frem på jorden.

 därför vänder sig deras folk till dem  och super så in vattnet i fulla drag.

Derfor får de sitt folk til å vende sig om til dem, og vann i overflod suger de i sig.

 Och de säga: »Huru skulle Gud kunna veta det?  Skulle sådan kunskap finnas hos den Högste?»

Og de sier: Hvorledes skulde Gud vite noget? Er det vel kunnskap hos den Høieste?

 Ja, så är det med de ogudaktiga;  det går dem alltid väl, och de växa i makt.

Se, dette er de ugudelige, og evig trygge vokser de i velmakt.

 Sannerligen, förgäves bevarade jag mitt hjärta rent  och tvådde mina händer i oskuld;

Ja, forgjeves har jeg renset mitt hjerte og tvettet mine hender i uskyld;

 jag vart dock plågad hela dagen,  och var morgon kom tuktan över mig.

jeg blev dog plaget hele dagen, og hver morgen kom til mig med tukt.

 Om jag hade sagt: »Så vill jag lära»,  då hade jag svikit dina barns släkte.

Dersom jeg hadde sagt: Jeg vil tale således, se, da hadde jeg vært troløs mot dine barns slekt.

 När jag nu tänkte efter för att begripa detta,  syntes det mig alltför svårt,

Og jeg tenkte efter for å forstå dette; det var en plage i mine øine

 till dess jag trängde in i Guds heliga rådslut  och aktade på dess ände.

- inntil jeg gikk inn i Guds helligdommer og gav akt på deres endelikt.

 Sannerligen, på slipprig mark ställer du dem,  du störtar dem ned i fördärv.

Ja, på glatte steder setter du dem; du lot dem falle, så de gikk til grunne.

 Huru varda de ej till intet i ett ögonblick!  De förgås och få en ände med förskräckelse.

Hvor de blev ødelagt i et øieblikk! De gikk under og tok ende med forferdelse.

 Såsom det är med en dröm, när man vaknar, o Herre,  så aktar du dem för intet, såsom skuggbilder, när du vaknar.

Likesom en akter for intet en drøm når en har våknet op, således akter du, Herre, deres skyggebillede for intet når du våkner op.

 När mitt hjärta förbittrades  och jag kände styng i mitt inre,

Når mitt hjerte var bittert, og det stakk mig i mine nyrer,

 då var jag oförnuftig och förstod intet;  såsom ett oskäligt djur var jag inför dig.

da var jeg ufornuftig og forstod intet; som et dyr var jeg imot dig.

 Dock förbliver jag städse hos dig;  du håller mig vid min högra hand.

Men jeg blir alltid hos dig, du har grepet min høire hånd.

 Du skall leda mig efter ditt råd  och sedan upptaga mig med ära.

Du leder mig ved ditt råd, og derefter optar du mig i herlighet.

 Vem har jag i himmelen utom dig!  Och när jag har dig, då frågar jag efter intet på jorden.

Hvem har jeg ellers i himmelen? Og når jeg har dig, har jeg ikke lyst til noget på jorden.

 Om än min kropp och min själ försmäkta,  så är dock Gud mitt hjärtas klippa  och min del evinnerligen.

Vansmekter enn mitt kjød og mitt hjerte, så er dog Gud mitt hjertes klippe og min del evindelig.

 Ty se, de som hava vikit bort ifrån dig skola förgås;  du förgör var och en som trolöst avfaller från dig.

For se, de som holder sig borte fra dig, går til grunne; du utrydder hver den som faller fra dig i hor.

 Men jag har min glädje i att hålla mig intill Gud;  jag söker min tillflykt hos Herren, HERREN,  för att kunna förtälja alla dina gärningar.

Men for mig er det godt å holde mig nær til Gud; jeg setter min lit til Herren, Israels Gud, for å fortelle alle dine gjerninger.