Psalms 109

För sångmästaren; av David; en psalm.  Min lovsångs Gud, tig icke.

Ki te tino kaiwhakatangi. He himene na Rawiri. E te Atua, e whakamoemiti nei ahau, kei wahangu koe:

 Ty sin ogudaktiga mun,      sin falska mun      hava de upplåtit mot mig,  de hava talat mot mig      med lögnaktig tunga.

Kua puaki hoki te mangai o te tangata kino me te mangai o te tangata tinihanga, ki te he moku: he teka o ratou arero, e korero nei moku.

 Med hätska ord      hava de omgivit mig,  de hava begynt strid      mot mig utan sak.

I karapotia hoki ahau e ratou ki nga kupu mauahara, a i whawhai takekore ki ahau.

 Till lön för min kärlek      stå de mig emot,  men jag beder allenast.

Mo toku aroha he riri ta ratou whakautu: ko ahau ia, he inoi taku.

 De hava bevisat mig      ont för gott  och hat för min kärlek.

E homai ana e ratou ki ahau he kino mo te pai, he mauahara mo toku aroha.

 Låt en ogudaktig man träda upp emot honom,  och låt en åklagare stå på hans högra sida.

Meinga he tangata kino hei rangatira mona; kia tu he hoariri ki tona ringa matau.

 När han kommer inför rätta, må han dömas skyldig,  och hans bön vare synd.

Kia tau te he ki a ia, ina whakawakia: kia waiho ano tana inoi hei hara.

 Blive hans dagar få,  hans ämbete tage en annan.

Kia torutoru ona ra; kia riro tana mahi tirotiro i tetahi atu.

 Varde hans barn faderlösa  och hans hustru änka.

Kia pania ana tamariki, kia pouarutia hoki tana wahine.

 Må hans barn alltid      gå husvilla och tigga  och söka sitt bröd fjärran ifrån ödelagda hem.

Kia kopikopiko noa ana tamariki, pinono ai: kia rapu kai hoki ma ratou i o ratou wahi mokemoke.

 Må ockraren få i sin snara      allt vad han äger,  och må främmande plundra hans gods.

Kia haoa e te kaituku moni ana mea katoa; kia pahuatia hoki e nga tangata iwi ke ana mauiuitanga.

 Må ingen finnas,      som hyser misskund med honom,  och ingen, som förbarmar sig      över hans faderlösa.

Kaua tetahi hei hoatu noa i te aroha ki a ia: kaua hoki tetahi hei atawhai i ana pani.

 Hans framtid varde avskuren,  i nästa led vare sådanas      namn utplånat.

Kia hatepea putia ona uri: a i to muri whakatupuranga kia horoia rawatia atu o ratou ingoa.

 Hans fäders missgärning      varde ihågkommen inför HERREN,  och hans moders synd      varde icke utplånad.

Kia maharatia e Ihowa te kino o ona matua: kei murua hoki te hara o tona whaea.

 Må den alltid stå      inför HERRENS ögon;  ja, sådana mäns åminnelse      må utrotas från jorden.

Kia mau tonu ki te aroaro o Ihowa: kia hatepea atu ai e ia te maharatanga ki a ratou i runga i te whenua.

 Ty han tänkte ju icke      på att öva misskund,  utan förföljde den      som var betryckt och fattig  och den vilkens hjärta var bedrövat,      för att döda dem.

Mona kihai i mahara ki te mahi tohu: heoi tukino ana ia i te ware, i te rawakore, i te hunga ngakau maru, kia patua ai ratou.

 Han älskade förbannelse,      och den kom över honom;  han hade icke behag till välsignelse,      och den blev fjärran ifrån honom.

Ae ra, i pai ia ki te kanga, a kua tae mai ki a ia: kihai ia i aro ki te manaaki, heoi kua mamao tera i a ia.

 Han klädde sig i förbannelse såsom i en klädnad,  och såsom vatten trängde den in i hans liv  och såsom olja in i hans ben.

I kakahu ia i te kanga ki a ia, ano ko tona kakahu: na kua tae tera ki roto ki a ia ano he wai, me he hinu hoki ki roto ki ona wheua.

 Den varde honom såsom en mantel att hölja sig i,  och såsom en gördel att alltid omgjorda sig med.

Waiho ki a ia hei kakahu hipoki mona, hei whitiki hoki e whitikiria tonutia ai ia.

 Detta vare mina motståndares      lön från HERREN,  och deras som tala ont mot min själ.

Na hei utu tena ma Ihowa ki oku hoariri, ki te hunga hoki e korero kino nei ki toku wairua.

 Men du, HERRE, Herre,  stå mig bi för ditt namn skull;  god är ju din nåd, så må du då rädda mig.

Kia puta tau mahi moku, e te Atua, e te Ariki, he whakaaro ki tou ingoa: na te mea he pai tau mahi tohu, whakaorangia ahau,

 Ty jag är betryckt och fattig,  och mitt hjärta är genomborrat i mitt bröst.

He ware hoki ahau, he rawakore, kua mamae hoki toku ngakau i roto i ahau.

 Såsom skuggan, när den förlänges, går jag bort;  jag ryckes bort såsom en gräshoppssvärm.

Ka riro ahau me te atarangi e whakawairua kau ana: e peipeia ana ahau me he mawhitiwhiti.

 Mina knän äro vacklande av fasta,  och min kropp förlorar sitt hull.

Hurorirori kau oku turi i te nohopuku; a e kohia ana te ngako o oku kikokiko.

 Till smälek har jag blivit inför dem;  när de se mig, skaka de huvudet.

Kua waiho ahau hei tawainga ma ratou: ka kite ratou i ahau, ka ruru o ratou matenga.

 Hjälp mig, HERRE, min Gud;  fräls mig efter din nåd;

Awhinatia ahau, e Ihowa, e toku Atua: kia rite ki tou aroha tau whakaora i ahau.

 och må de förnimma att det är din hand,  att du, HERRE, har gjort det.

Kia matau ai ratou ko tou ringa itene: a nau tenei, e Ihowa, i mea.

 Om de förbanna,      så välsigna du;  om de resa sig upp,      så komme de på skam,  men må din tjänare få glädja sig.

Ma ratou e kanga, mau ia e manaaki: kia whakama ratou ina whakatika; ko tau pononga ia kia hari.

 Mina motståndare varde klädda i blygd  och höljda i skam såsom i en mantel.

Kia whakakakahuria oku hoariri ki te whakama, a ko to ratou numinumi hei koroka hipoki mo ratou.

 Min mun skall storligen  tacka HERREN;  mitt ibland många vill jag lova honom.

Ka tino whakawhetai toku mangai ki a Ihowa, ae ra, ka whakamoemiti ahau ki a ia i waenganui o te mano.

 Ty han står på den fattiges högra sida  för att frälsa honom från dem som fördöma hans själ.

E tu hoki ia ki te ringa matau o te rawakore, hei whakaora i a ia i te hunga e whakahe ana i tona wairua.