Psalms 73

En psalm av Asaf.  Sannerligen, Gud är god mot Israel,  mot dem som hava rena hjärtan.
Salmo di Asaf. Certo, Iddio è buono verso Israele, verso quelli che son puri di cuore.
 Men jag hade så när stapplat med mina fötter,  mina steg voro nära att slinta;
Ma, quant’è a me, quasi inciamparono i miei piedi; poco mancò che i miei passi non sdrucciolassero.
 ty jag upptändes av avund mot de övermodiga,  när jag såg att det gick dem väl i deras ogudaktighet.
Poiché io portavo invidia agli orgogliosi, vedendo la prosperità degli empi.
 Ty fria ifrån vedermödor äro de till sin död,  och deras hull är frodigt.
Poiché per loro non vi son dolori, il loro corpo è sano e pingue.
 De komma icke i olycka såsom andra dödliga  och varda icke plågade såsom andra människor.
Non sono travagliati come gli altri mortali, né son colpiti come gli altri uomini.
 Därför är högmod deras halsprydnad,  våld den klädnad som höljer dem.
Perciò la superbia li cinge a guisa di collana, la violenza li cuopre a guisa di vestito.
 Ur fetma skåda deras ögon fram,  deras hjärtans inbillningar hava intet mått.
Dal loro cuore insensibile esce l’iniquità; le immaginazioni del cuor loro traboccano.
 De håna och tala förtryck i sin ondska;  med höga åthävor tala de.
Sbeffeggiano e malvagiamente ragionan d’opprimere; parlano altezzosamente.
 Med sin mun stiga de upp i himmelen,  och deras tunga far fram på jorden;
Metton la loro bocca nel cielo, e la loro lingua passeggia per la terra.
 därför vänder sig deras folk till dem  och super så in vattnet i fulla drag.
Perciò il popolo si volge dalla loro parte, e beve copiosamente alla loro sorgente,
 Och de säga: »Huru skulle Gud kunna veta det?  Skulle sådan kunskap finnas hos den Högste?»
e dice: Com’è possibile che Dio sappia ogni cosa, che vi sia conoscenza nell’Altissimo?
 Ja, så är det med de ogudaktiga;  det går dem alltid väl, och de växa i makt.
Ecco, costoro sono empi: eppure, tranquilli sempre, essi accrescono i loro averi.
 Sannerligen, förgäves bevarade jag mitt hjärta rent  och tvådde mina händer i oskuld;
Invano dunque ho purificato il mio cuore, e ho lavato le mie mani nell’innocenza!
 jag vart dock plågad hela dagen,  och var morgon kom tuktan över mig.
Poiché son percosso ogni giorno, e il mio castigo si rinnova ogni mattina.
 Om jag hade sagt: »Så vill jag lära»,  då hade jag svikit dina barns släkte.
Se avessi detto: Parlerò a quel modo, ecco, sarei stato infedele alla schiatta de’ tuoi figliuoli.
 När jag nu tänkte efter för att begripa detta,  syntes det mig alltför svårt,
Ho voluto riflettere per intender questo, ma la cosa mi è parsa molto ardua,
 till dess jag trängde in i Guds heliga rådslut  och aktade på dess ände.
finché non sono entrato nel santuario di Dio, e non ho considerata la fine di costoro.
 Sannerligen, på slipprig mark ställer du dem,  du störtar dem ned i fördärv.
Certo, tu li metti in luoghi sdrucciolevoli, tu li fai cadere in rovina.
 Huru varda de ej till intet i ett ögonblick!  De förgås och få en ände med förskräckelse.
Come sono stati distrutti in un momento, portati via, consumati per casi spaventevoli!
 Såsom det är med en dröm, när man vaknar, o Herre,  så aktar du dem för intet, såsom skuggbilder, när du vaknar.
Come avviene d’un sogno quand’uno si sveglia, così tu, o Signore, quando ti desterai, sprezzerai la loro vana apparenza.
 När mitt hjärta förbittrades  och jag kände styng i mitt inre,
Quando il mio cuore s’inacerbiva ed io mi sentivo trafitto internamente,
 då var jag oförnuftig och förstod intet;  såsom ett oskäligt djur var jag inför dig.
ero insensato e senza conoscimento; io ero verso di te come una bestia.
 Dock förbliver jag städse hos dig;  du håller mig vid min högra hand.
Ma pure, io resto del continuo con te; tu m’hai preso per la man destra;
 Du skall leda mig efter ditt råd  och sedan upptaga mig med ära.
tu mi condurrai col tuo consiglio, e poi mi riceverai in gloria.
 Vem har jag i himmelen utom dig!  Och när jag har dig, då frågar jag efter intet på jorden.
Chi ho io in cielo fuori di te? E sulla terra non desidero che te.
 Om än min kropp och min själ försmäkta,  så är dock Gud mitt hjärtas klippa  och min del evinnerligen.
La mia carne e il mio cuore posson venir meno, ma Dio è la ròcca del mio cuore e la mia parte in eterno.
 Ty se, de som hava vikit bort ifrån dig skola förgås;  du förgör var och en som trolöst avfaller från dig.
Poiché, ecco, quelli che s’allontanan da te periranno; tu distruggi chiunque, fornicando, ti abbandona.
 Men jag har min glädje i att hålla mig intill Gud;  jag söker min tillflykt hos Herren, HERREN,  för att kunna förtälja alla dina gärningar.
Ma quanto a me, il mio bene è d’accostarmi a Dio; io ho fatto del Signore, dell’Eterno, il mio rifugio, per raccontare, o Dio, tutte le opere tue.