Proverbs 15

 Ett mjukt svar stillar vrede,  men ett hårt ord kommer harm åstad.1 Sam. 25,23 f. Ords. 25,15.

Suloinen vastaus hillitse vihan, mutta kova sana saattaa mielen karvaaksi.

 De visas tunga meddelar god kunskap,  men dårars mun flödar över av oförnuft.Ords. 13,16.

Viisasten kieli saattaa opetuksen suloiseksi, vaan tyhmäin suu aina hulluuta sylkee.

 HERRENS ögon äro överallt;  de giva akt på både onda och goda.Job 31,4. 34,21 f. Ords. 5,21.

Herran silmät katselevat joka paikassa, sekä pahat että hyvät.

 En saktmodig tunga är ett livets träd,  men en vrång tunga giver hjärtesår.

Terveellinen kieli on elämän puu: vaan valhettelevainen saattaa sydämen kivun.

 Den oförnuftige föraktar sin faders tuktan,  men den som tager vara på tillrättavisning, han varder klok.Ords. 12,1. 13,1,18.

Tyhmä laittaa isänsä kurituksen; vaan joka rangaistuksen ottaa, hän tulee taitavaksi.

 Den rättfärdiges hus gömmer stor rikedom,  men i de ogudaktigas vinning är olycka.Ords. 3,33.

Vanhurskaan huoneessa on yltäkyllä; vaan jumalattoman saalis on hävintö.

 De visas läppar strö ut kunskap,  men dårars hjärtan äro icke såsom sig bör.

Viisasten huulet jakavat neuvoa; vaan tyhmäin sydän ei ole niin.

 De ogudaktigas offer är en styggelse för HERREN,  men de redligas bön behagar honom väl.Ords. 21,27. Jes. 1,11. Syr. 34,21 f.

Jumalattoman uhri on Herralle kauhistus; vaan jumalisten rukous on hänelle otollinen.

 En styggelse för HERREN är den ogudaktiges väg,  men den som far efter rättfärdighet, honom älskar han.Ords. 11,20.

Jumalattoman tie on Herralle kauhistus; vaan joka vanhursjautta noudattaa, on hänelle rakas.

 Svår tuktan drabbar den som övergiver vägen;  den som hatar tillrättavisning, han måste dö.

Kuritus on sille paha, joka hylkää tiensä: ja joka rangaistusta vihaa, hänen pitää kuoleman.

 Dödsriket och avgrunden ligga uppenbara inför HERREN;  huru mycket mer då människornas hjärtan!Job 26.6. Hebr. 4,13.

Helvetti ja kadotus on Herran edessä: kunka paljon enemmin ihmisten lasten sydämet.

 Bespottaren finner ej behag i tillrättavisning;  till dem som äro visa går han icke.Ords. 9,7 f.

Ei pilkkaaja rakasta sitä, joka häntä rankaisee, ja ei hän mene viisasten tykö.

 Ett glatt hjärta gör ansiktet ljust,  men vid hjärtesorg är modet brutet.Ords. 17,22. 18,14.

Iloinen sydän tekee iloiset kasvot; vaan koska sydän on surullinen, niin rohkeus raukee.

 Den förståndiges hjärta söker kunskap,  men dårars mun far med oförnuft.

Ymmärtäväinen sydän etsii viisautta; vaan tyhmäin suu tyhmyydellä ravitaan.

 Den betryckte har aldrig en glad dag,  men ett gott mod är ett ständigt gästabud.

Surullisella ihmisellä ei ole koskaan hyvää päivää; vaan jolla hyvä sydän on, hänellä on joka päivä vieraspito.

 Bättre är något litet med HERRENS fruktan  än en stor skatt med oro.Ps. 37,16. 39,7. Ords. 16,8. 17,1. Pred. 4,6. 5,11.

Parempi on vähä Herran pelvossa, kuin suuri tavara ilman lepoa.

 Bättre är ett fat kål med kärlek  än en gödd oxe med hat.Ords. 17,1.

Parempi on ateria kaalia rakkaudessa, kuin syötetty härkä vihassa.

 En snarsticken man uppväcker träta,  men en tålmodig man stillar kiv.Ords. 10,12. 26,21. 29,22.

Vihainen mies saattaa toran matkaan; mutta kärsivällinen asettaa riidan.

 Den lates stig är såsom iad av törne,  men de redliga hava en banad stig.

Laiskan tie on orjantappurainen; vaan hurskasten tie on tasainen.

 En vis son gör sin fader glädje,  och en dåraktig människa är den som föraktar sin moder.Ords. 10,1. 17,21, 25. 19,13. 29,3.

Viisas poika iloittaa isänsä, ja hullu ihminen häpäisee äitinsä.

 I oförnuft har den vettlöse sin glädje,  men en förståndig man går sin väg rätt fram.Ords 10,23.

Hulluulle on tyhmyys iloksi; vaan toimellinen mies pysyy oikialla tiellä.

 Där rådplägning fattas varda planerna om intet,  men beståndande bliva de, där de rådvisa äro många.Ords 11,14. 24,6.

Aivoitus raukee ilman neuvoaa; vaan jossa monta neuvonantajaa on, se on vahva.

 En man gläder sig, när hans mun kan giva svar;  ja, ett ord i sinom tid, det är gott.Ords. 25,11.

Se on ihmisen ilo, että hän toimella vastata taitaa, ja aikanansa sanottu sana on otollinen.

 Den förståndige vandrar livets väg uppåt,  Då att han undviker dödsriket därnere.

Elämän tie johdattaa viisaan ylöspäin, välttämään helvettiä, joka alhaalla on.

 Den högmodiges hus rycker HERREN bort,  men änkans råmärke låter han stå fast.Luk. 1,51 f. 1 Petr. 5,6.

Herra ylpeiden huoneet kukistaa, ja vahvistaa lesken rajat.

 För HERREN äro ondskans anslag en styggelse,  men milda ord rena.

Ilkiäin aivoitukset ovat Herralle kauhistukseksi; vaan toimellinen puhe on otollinen.

 Den som söker orätt vinning drager olycka över sitt hus,  men den som hatar mutor, han får leva.Pred. 7,8. Hab. 2,9.

Ahneudella voitetut kukistavat oman huoneensa; vaan joka lahjoja vihaa, saa elää.

 Den rättfärdiges hjärta betänker vad svaras bör,  men de ogudaktigas mun flödar över av onda ord.

Vanhurskaan sydän ajattelee vastausta; vaan jumalattoman suu ammuntaa pahaa.

 HERREN är fjärran ifrån de ogudaktiga,  men de rättfärdigas bön hör han.Joh. 9,31.

Herra on kaukana jumalattomista; vaan hän kuulee vanhurskasten rukoukset.

 En mild blick gör hjärtat glatt,  ett gott budskap giver märg åt benen.

Suloinen kasvo iloittaa sydämen: hyvä sanoma tekee luut lihaviksi.

 Den vilkens öra hör på hälsosam tillrättavisning,  han skall få dväljas i de vises krets.

Korva, joka kuulee elämän rangaistusta, on asuva viisasten seassa.

 Den som ej vill veta av tuktan frågar icke efter sitt liv,  men den som hör på tillrättavisning, han förvärvar förstånd.Job 9,21. Ords. 8,35 f.

Joka ei itsiänsä salli kurittaa, se katsoo ylön sielunsa; vaan joka rangaistusta kuulee, hän tulee viisaaksi.

 HERRENS fruktan är en tuktan till vishet,  och ödmjukhet går före ära.Ords. 16,18. 18,12. 22,4. 29,23. Apg. 14,22. 1 Petr. 1,6.

Herran pelko on kuritus viisauteen, ja kunnian edellä käy nöyryys.