Psalms 107

 Tacken HERREN, ty han är god,  ty hans nåd varar evinnerligen.

Oslavujte Hospodina, nebo jest dobrý, nebo na věky milosrdenství jeho.

 Så säge HERRENS förlossade,  de som han har förlossat ur nöden,

Nechť o tom vypravují ti, kteříž jsou vykoupeni skrze Hospodina, jak je on vykoupil z ruky těch, kteříž je ssužovali,

 de som han har församlat ifrån länderna,  från öster och från väster,  från norr och från havssidan.

A shromáždil je z zemí, od východu a od západu, od půlnoci i od moře.

 De irrade omkring i öknen på öde stigar,  de funno ingen stad där de kunde bo;

Bloudili po poušti, po cestách pustých, města k přebývání nenacházejíce.

 de hungrade och törstade,  deras själ försmäktade i dem.

Hladovití a žízniví byli, až v nich svadla duše jejich.

 Men de ropade till HERREN i sin nöd,  och han räddade dem ur deras trångmål.

Když volali k Hospodinu v ssoužení svém, z úzkostí jejich vytrhl je,

 Och han ledde dem på en rätt väg,  så att de kommo till en stad där de kunde bo.

A vedl je po cestě přímé, aby přišli do města k bydlení.

 De må tacka HERREN för hans nåd  och för hans under med människors barn,

Nechať oslavují před Hospodinem milosrdenství jeho, a divné skutky jeho před syny lidskými,

 att han mättade den försmäktande själen  och uppfyllde den hungrande själen med sitt goda.

Poněvadž napájí duši žíznivou, a duši hladovitou naplňuje dobrými věcmi.

 De sutto i mörker och dödsskugga,  fångna i elände och järnbojor,

Kteříž sedí ve tmě a v stínu smrti, sevříni jsouce bídou i železy,

 därför att de hade varit gensträviga mot Guds ord  och hade föraktat den Högstes råd.

Protože odporni byli řečem Boha silného, a radou Nejvyššího pohrdli.

 Han kuvade deras hjärtan med olycka;  de kommo på fall och hade ingen hjälpare.

Pročež ponížil bídou srdce jejich, padli, a nebylo pomocníka.

 Men de ropade till HERREN i sin nöd,  och han frälste dem ur deras trångmål;

Když volají k Hospodinu v ssoužení svém, z úzkostí je vysvobozuje.

 han förde dem ut ur mörkret och dödsskuggan,  och deras bojor slet han sönder.

Vyvodí je z temností a stínu smrti, a svazky jejich trhá.

 De må tacka HERREN för hans nåd  och för hans under med människors barn,

Nechať oslavují před Hospodinem milosrdenství jeho, a divné skutky jeho před syny lidskými,

 att han krossade kopparportarna  och bröt sönder järnbommarna.

Poněvadž láme brány měděné, a závory železné posekává.

 De voro oförnuftiga, ty de vandrade i överträdelse,  och blevo nu plågade för sina missgärningars skull;

Blázni pro cestu převrácenosti své, a pro nepravosti své v trápení bývají.

 deras själ vämjdes vid all mat,  och de voro nära dödens portar.

Oškliví se jim všeliký pokrm, až se i k branám smrti přibližují.

 Men de ropade till HERREN i sin nöd,  och han frälste dem ur deras trångmål.

Když volají k Hospodinu v ssoužení svém, z úzkostí jejich je vysvobozuje.

 Han sände sitt ord och botade dem  och räddade dem från graven.

Posílá slovo své, a uzdravuje je, a vysvobozuje je z hrobu.

 De må tacka HERREN för hans nåd  och för hans under med människors barn;

Nechať oslavují před Hospodinem milosrdenství jeho, a divné skutky jeho před syny lidskými,

 de må offra lovets offer  och förtälja hans verk med jubel.

A obětujíce oběti chvály, ať vypravují skutky jeho s prozpěvováním.

 De foro på havet med skepp  och drevo sin handel på stora vatten;

Kteří se plaví po moři na lodech, pracujíce na velikých vodách,

 där fingo de se HERRENS gärningar  och hans under på havsdjupet.

Tiť vídají skutky Hospodinovy, a divy jeho v hlubokosti.

 Med sitt ord uppväckte han stormvinden,  så att den hävde upp dess böljor.

Jakž jen dí, hned se strhne vítr bouřlivý, a dme vlny mořské.

 De foro upp mot himmelen, ned i djupen;  deras själ upplöstes av ångest.

Vznášejí se k nebi, sstupují do propasti, duše jejich v nebezpečenství rozplývá se.

 De raglade och stapplade såsom druckna,  och all deras vishet blev till intet.

Motají se a nakloňují jako opilý, a všecko umění jejich mizí.

 Men de ropade till HERREN i sin nöd,  och han förde dem ut ur deras trångmål.

Když volají k Hospodinu v ssoužení svém, z úzkostí jejich je vysvobozuje.

 Han förbytte stormen i lugn,  så att böljorna omkring dem tystnade.

Proměňuje bouři v utišení, tak že umlkne vlnobití jejich.

 Och de blevo glada att det vart stilla,  och han förde dem till den hamn dit de ville.

I veselí se, že utichlo; a tak přivodí je k břehu žádostivému.

 De må tacka HERREN för hans nåd  och för hans under med människors barn;

Nechať oslavují před Hospodinem milosrdenství jeho, a divné skutky jeho před syny lidskými.

 de må upphöja honom i folkets församling  och lova honom där de äldste sitta.

Nechť ho vyvyšují v shromáždění lidu, a v radě starců chválí jej.

 Han gjorde strömmar till öken,  källsprång till torr mark,

Obrací řeky v poušť, a prameny vod v suchost,

 bördigt land till salthed,  för dess inbyggares ondskas skull.

Zemi úrodnou v slatinnou, pro zlost obyvatelů jejích.

 Han gjorde öknen till en vattenrik sjö  och torrt land till källsprång.

Pustiny obrací v jezera, a zemi vyprahlou v prameny vod.

 Och han lät de hungrande bo där,  och de byggde en stad där de kunde bo.

I osazuje na ní hladovité, aby stavěli města k bydlení.

 De besådde åkrar och planterade vingårdar,  som gåvo dem sin frukt i avkastning.

Kteříž osívají pole, a dělají vinice, a shromažďují sobě užitek úrody.

 Han välsignade dem, och de förökades storligen,  och deras boskapshjordar lät han icke förminskas.

Takť on jim žehná, že se rozmnožují velmi, a dobytka jejich neumenšuje.

 Väl blevo de sedan ringa och nedböjda,  i det olycka och bedrövelse tryckte dem,

A někdy pak umenšeni a sníženi bývají ukrutenstvím, bídou a truchlostí,

 men han som utgjuter förakt över furstar  och låter dem irra omkring i väglösa ödemarker,

Když vylévá pohrdání na knížata, dopouštěje, aby bloudili po poušti bezcestné.

 han upphöjde då den fattige ur eländet  och lät släkterna växa till såsom fårhjordar.

Onť vyzdvihuje nuzného z trápení, a rozmnožuje rodinu jako stádo.

 De redliga se det och glädja sig,  och all orättfärdighet måste tillsluta sin mun.

Nechť to spatřují upřímí, a rozveselí se, ale všeliká nepravost ať zacpá ústa svá.

 Den som är vis, han akte härpå  och besinne HERRENS nådegärningar.

Ale kdo jest tak moudrý, aby toho šetřil, a vyrozumíval mnohému milosrdenství Hospodinovu?