Psalms 108

En sång, en psalm av David.

Píseň a žalm Davidův.

 Mitt hjärta är frimodigt, o Gud,  jag vill sjunga och lova; ja, så vill min ära.

Hotovo jest srdce mé, Bože, zpívati a oslavovati tě budu, také i sláva má.

 Vakna upp, psaltare och harpa;      jag vill väcka morgonrodnaden.

Probuď se loutno a harfo, když v svitání povstávám.

 Jag vill tacka dig bland folken, HERREN,      och lovsjunga dig bland folkslagen.

Slaviti tě budu mezi lidmi, Hospodine, a tobě žalmy prozpěvovati mezi národy.

 Ty din nåd är stor ända uppöver himmelen,      och din trofasthet allt upp till skyarna.

Nebo nad nebesa větší jest milosrdenství tvé, a až k nejvyšším oblakům pravda tvá.

 Upphöjd vare du, Gud, över himmelen,      och över hela jorden sträcke sig din ära.

Vyvyšiž se nad nebesa, ó Bože, a nade všecku zemi sláva tvá.

 På det att dina vänner må varda räddade,  må du giva seger med din högra hand och bönhöra mig.

Ať jsou vysvobozeni milí tvoji, zachovávejž je pravicí svou, a vyslyš mne.

 Gud har talat i sin helgedom:  »Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem  och skall avmäta Suckots dal.

Bůh mluvil skrze svatost svou; veseliti se budu, že budu děliti Sichem, a údolí Sochot že rozměřím.

 Mitt är Gilead, mitt är Manasse,  Efraim är mitt huvuds värn,

Můjť jest Galád, můj i Manasses, a Efraim síla hlavy mé, Juda učitel můj.

 Juda min härskarstav;  Moab är mitt tvagningskärl,  på Edom kastar jag min sko;  över filistéernas land höjer jag jubelrop.»

Moáb medenice k umývání mému, na Edoma uvrhu obuv svou, proti Palestině troubiti budu.

 Vem skall föra mig till den fasta staden,  vem leder mig till Edom?

Kdo mne uvede do města hrazeného? Kdo mne zprovodí až do Idumejské země?

 Har icke du, o Gud, förkastat oss,  så att du ej drager ut med våra härar, o Gud?

Zdali ne ty, ó Bože, kterýž jsi nás byl zavrhl, a nevycházels, ó Bože, s vojsky našimi?

 Giv oss hjälp mot ovännen;  ty människors hjälp är fåfänglighet. [ (Psalms 108:14)  Med Gud kunna vi göra mäktiga ting;  han skall förtrampa våra ovänner. ]

Uděliž nám pomoci proti nepříteli, nebo marná jest pomoc lidská. [ (Psalms 108:14) V Bohu udatně sobě počínati budeme, a on pošlapá nepřátely naše. ]