Psalms 73

מזמור לאסף אך טוב לישראל אלהים לברי לבב׃

En psalm av Asaf.  Sannerligen, Gud är god mot Israel,  mot dem som hava rena hjärtan.

ואני כמעט נטוי רגלי כאין שפכה אשרי׃

 Men jag hade så när stapplat med mina fötter,  mina steg voro nära att slinta;

כי קנאתי בהוללים שלום רשעים אראה׃

 ty jag upptändes av avund mot de övermodiga,  när jag såg att det gick dem väl i deras ogudaktighet.

כי אין חרצבות למותם ובריא אולם׃

 Ty fria ifrån vedermödor äro de till sin död,  och deras hull är frodigt.

בעמל אנוש אינמו ועם אדם לא ינגעו׃

 De komma icke i olycka såsom andra dödliga  och varda icke plågade såsom andra människor.

לכן ענקתמו גאוה יעטף שית חמס למו׃

 Därför är högmod deras halsprydnad,  våld den klädnad som höljer dem.

יצא מחלב עינמו עברו משכיות לבב׃

 Ur fetma skåda deras ögon fram,  deras hjärtans inbillningar hava intet mått.

ימיקו וידברו ברע עשק ממרום ידברו׃

 De håna och tala förtryck i sin ondska;  med höga åthävor tala de.

שתו בשמים פיהם ולשונם תהלך בארץ׃

 Med sin mun stiga de upp i himmelen,  och deras tunga far fram på jorden;

לכן ישיב עמו הלם ומי מלא ימצו למו׃

 därför vänder sig deras folk till dem  och super så in vattnet i fulla drag.

ואמרו איכה ידע אל ויש דעה בעליון׃

 Och de säga: »Huru skulle Gud kunna veta det?  Skulle sådan kunskap finnas hos den Högste?»

הנה אלה רשעים ושלוי עולם השגו חיל׃

 Ja, så är det med de ogudaktiga;  det går dem alltid väl, och de växa i makt.

אך ריק זכיתי לבבי וארחץ בנקיון כפי׃

 Sannerligen, förgäves bevarade jag mitt hjärta rent  och tvådde mina händer i oskuld;

ואהי נגוע כל היום ותוכחתי לבקרים׃

 jag vart dock plågad hela dagen,  och var morgon kom tuktan över mig.

אם אמרתי אספרה כמו הנה דור בניך בגדתי׃

 Om jag hade sagt: »Så vill jag lära»,  då hade jag svikit dina barns släkte.

ואחשבה לדעת זאת עמל היא בעיני׃

 När jag nu tänkte efter för att begripa detta,  syntes det mig alltför svårt,

עד אבוא אל מקדשי אל אבינה לאחריתם׃

 till dess jag trängde in i Guds heliga rådslut  och aktade på dess ände.

אך בחלקות תשית למו הפלתם למשואות׃

 Sannerligen, på slipprig mark ställer du dem,  du störtar dem ned i fördärv.

איך היו לשמה כרגע ספו תמו מן בלהות׃

 Huru varda de ej till intet i ett ögonblick!  De förgås och få en ände med förskräckelse.

כחלום מהקיץ אדני בעיר צלמם תבזה׃

 Såsom det är med en dröm, när man vaknar, o Herre,  så aktar du dem för intet, såsom skuggbilder, när du vaknar.

כי יתחמץ לבבי וכליותי אשתונן׃

 När mitt hjärta förbittrades  och jag kände styng i mitt inre,

ואני בער ולא אדע בהמות הייתי עמך׃

 då var jag oförnuftig och förstod intet;  såsom ett oskäligt djur var jag inför dig.

ואני תמיד עמך אחזת ביד ימיני׃

 Dock förbliver jag städse hos dig;  du håller mig vid min högra hand.

בעצתך תנחני ואחר כבוד תקחני׃

 Du skall leda mig efter ditt råd  och sedan upptaga mig med ära.

מי לי בשמים ועמך לא חפצתי בארץ׃

 Vem har jag i himmelen utom dig!  Och när jag har dig, då frågar jag efter intet på jorden.

כלה שארי ולבבי צור לבבי וחלקי אלהים לעולם׃

 Om än min kropp och min själ försmäkta,  så är dock Gud mitt hjärtas klippa  och min del evinnerligen.

כי הנה רחקיך יאבדו הצמתה כל זונה ממך׃

 Ty se, de som hava vikit bort ifrån dig skola förgås;  du förgör var och en som trolöst avfaller från dig.

ואני קרבת אלהים לי טוב שתי באדני יהוה מחסי לספר כל מלאכותיך׃

 Men jag har min glädje i att hålla mig intill Gud;  jag söker min tillflykt hos Herren, HERREN,  för att kunna förtälja alla dina gärningar.