Matthew 22

А Ісус, відповідаючи, знов почав говорити їм притчами, кажучи:
Och Jesus begynte åter tala till dem i liknelser och sade:
Царство Небесне подібне одному цареві, що весілля справляв був для сина свого.
»Med himmelriket är det, såsom när en konung gjorde bröllop åt sin son.
І послав він своїх рабів покликати тих, хто був на весілля запрошений, та ті не хотіли прийти.
Han sände ut sina tjänare för att kalla till bröllopet dem som voro bjudna; men de ville icke komma.
Знову послав він інших рабів, наказуючи: Скажіть запрошеним: Ось я приготував обід свій, закололи бики й відгодоване, і все готове. Ідіть на весілля!
Åter sände han ut andra tjänare och befallde dem att säga till dem som voro bjudna: 'Jag har nu tillrett min måltid, mina oxar och min gödboskap äro slaktade, och allt är redo; kommen till bröllopet.'
Та вони злегковажили та порозходились, той на поле своє, а той на свій торг.
Men de aktade icke därpå, utan gingo bort, den ene till sitt jordagods, den andre till sin köpenskap.
А останні, похапавши рабів його, знущалися, та й повбивали їх.
Och de övriga grepo hans tjänare och misshandlade och dräpte dem.
І розгнівався цар, і послав своє військо, і вигубив тих убійників, а їхнє місто спалив.
Då blev konungen vred och sände ut sitt krigsfolk och förgjorde dråparna och brände upp deras stad.
Тоді каже рабам своїм: Весілля готове, але недостойні були ті покликані.
Därefter sade han till sina tjänare: 'Bröllopet är tillrett, men de som voro bjudna voro icke värdiga.
Тож підіть на роздоріжжя, і кого тільки спіткаєте, кличте їх на весілля.
Gån därför ut till vägskälen och bjuden till bröllopet alla som I träffen på.'
І вийшовши раби ті на роздоріжжя, зібрали всіх, кого тільки спіткали, злих і добрих. І весільна кімната гістьми переповнилась.
Och tjänarna gingo ut på vägarna och samlade tillhopa alla som de träffade på, både onda och goda, och bröllopssalen blev full av bordsgäster.
Як прийшов же той цар на гостей подивитись, побачив там чоловіка, в одежу весільну не вбраного,
Men när konungen nu kom in för att se på gästerna, fick han där se en man som icke var klädd i bröllopskläder.
та й каже йому: Як ти, друже, ввійшов сюди, не мавши одежі весільної? Той же мовчав.
Då sade han till honom: 'Min vän, huru har du kommit hitin, då du icke bär bröllopskläder?' Och han kunde intet svara.
Тоді цар сказав своїм слугам: Зв'яжіть йому ноги та руки, та й киньте до зовнішньої темряви, буде плач там і скрегіт зубів...
Då sade konungen till tjänarna: 'Gripen honom vid händer och fötter, och kasten honom ut i mörkret härutanför.' Där skall vara gråt och tandagnisslan.
Бо багато покликаних, та вибраних мало.
Ty många äro kallade, men få utvalda.»
Тоді фарисеї пішли й умовлялись, як зловити на слові Його.
Därefter gingo fariséerna bort och fattade det beslutet att de skulle söka snärja honom genom något hans ord.
І посилають до Нього своїх учнів із іродіянами, і кажуть: Учителю, знаємо ми, що Ти справедливий, і наставляєш на Божу дорогу правдиво, і не зважаєш ні на кого, бо на людське обличчя не дивишся Ти.
Och de sände till honom sina lärjungar, tillika med herodianerna, och läto dem säga: »Mästare, vi veta att du är sannfärdig och lär om Guds väg vad sant är, utan att fråga efter någon; ty du ser icke till personen.
Скажи ж нам, як здається Тобі: чи годиться давати податок для кесаря, чи ні?
Så säg oss då: Vad synes dig? Är det lovligt att giva kejsaren skatt, eller är det icke lovligt?»
А Ісус, знавши їхнє лукавство, сказав: Чого ви, лицеміри, Мене випробовуєте?
Men Jesus märkte deras ondska och sade: »Varför söken I att snärja mig, I skrymtare?
Покажіть Мені гріш податковий. І принесли динарія Йому.
Låten mig se skattepenningen.» Då lämnade de fram till honom en penning.
А Він каже до них: Чий це образ і напис?
Därefter frågade han dem: »Vems bild och överskrift är detta?»
Ті відказують: Кесарів. Тоді каже Він їм: Тож віддайте кесареве кесареві, а Богові Боже.
De svarade: »Kejsarens.» Då sade han till dem: »Så given då kejsaren vad kejsaren tillhör, och Gud vad Gud tillhör.»
А почувши таке, вони диву далися. І, лишивши Його, відійшли.
När de hörde detta, förundrade de sig. Och de lämnade honom och gingo sin väg.
Того дня приступили до Нього саддукеї, що твердять, ніби нема воскресення, і запитали Його,
Samma dag trädde några sadducéer fram till honom och ville påstå att det icke gives någon uppståndelse; de frågade honom
та й сказали: Учителю, Мойсей наказав: Коли хто помре, не мавши дітей, то нехай його брат візьме вдову його, і відновить насіння для брата свого.
och sade: »Mästare, Moses har sagt: 'Om någon dör barnlös, så skall hans broder i hans ställe äkta hans hustru och skaffa avkomma åt sin broder.'
Було ж у нас сім братів. І перший, одружившись, умер, і, не мавши насіння, зоставив дружину свою братові своєму.
Nu voro hos oss sju bröder. Den förste tog sig hustru och dog, och eftersom han icke hade någon avkomma, lämnade han sin hustru efter sig åt sin broder.
Так само і другий, і третій, аж до сьомого.
Sammalunda ock den andre och den tredje, allt intill den sjunde.
А по всіх вмерла й жінка.
Sist av alla dog hustrun.
Отож, у воскресенні котрому з сімох вона дружиною буде? Бо всі мали її.
Vilken av de sju skall då vid uppståndelsen få henne till hustru? De hade ju alla äktat henne.»
Ісус же промовив у відповідь їм: Помиляєтесь ви, не знавши писання, ні Божої сили.
Jesus svarade och sade till dem: »I faren vilse, ty I förstån icke skrifterna, ej heller Guds kraft.
Бо в воскресенні ні женяться, ані заміж виходять, але як Анголи ті на небі.
Vid uppståndelsen taga män sig icke hustrur, ej heller givas hustrur åt män, utan de äro då såsom änglarna i himmelen.
А про воскресення померлих хіба не читали прореченого вам від Бога, що каже:
Men vad nu angår de dödas uppståndelse, haven I icke läst vad eder är sagt av Gud:
Я Бог Авраамів, і Бог Ісаків, і Бог Яковів; Бог не є Богом мертвих, а живих.
'Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud'? Han är en Gud icke för döda, utan för levande.»
А народ, чувши це, дивувався науці Його.
När folket hörde detta, häpnade de över hans undervisning.
Фарисеї ж, почувши, що Він уста замкнув саддукеям, зібралися разом.
Men när fariséerna fingo höra att han hade stoppat munnen till på sadducéerna, samlade de sig tillhopa;
І спитався один із них, учитель Закону, Його випробовуючи й кажучи:
och en av dem, som var lagklok, ville snärja honom och frågade:
Учителю, котра заповідь найбільша в Законі?
»Mästare, vilket är det yppersta budet i lagen?»
Він же промовив йому: Люби Господа Бога свого всім серцем своїм, і всією душею своєю, і всією своєю думкою.
Då svarade han honom: »'Du skall älska HERREN, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av allt ditt förstånd.'
Це найбільша й найперша заповідь.
Detta är det yppersta och förnämsta budet.
А друга однакова з нею: Люби свого ближнього, як самого себе.
Därnäst kommer ett som är detta likt: 'Du skall älska din nästa såsom dig själv.'
На двох оцих заповідях увесь Закон і Пророки стоять.
På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna.»
Коли ж фарисеї зібрались, Ісус їх запитав,
Men då nu fariséerna voro församlade, frågade Jesus dem
і сказав: Що ви думаєте про Христа? Чий Він син? Вони Йому кажуть: Давидів.
och sade: »Vad synes eder om Messias, vems son är han?» De svarade honom: »Davids.»
Він до них промовляє: Як же то силою Духа Давид Його Господом зве, коли каже:
Då sade han till dem: »Huru kan då David, genom andeingivelse, kalla honom 'herre'? Han säger ju:
Промовив Господь Господеві моєму: сядь праворуч Мене, доки не покладу Я Твоїх ворогів підніжком ногам Твоїм.
 'Herren sade till min herre:  Sätt dig på min högra sida,  till dess jag har lagt dina fiender  under dina fötter.'
Тож, коли Давид зве Його Господом, як же Він йому син?
Om nu David kallar honom 'herre', huru kan han då vara hans son?»
І ніхто не спромігся відповісти Йому ані слова... І ніхто з того дня не наважувався більш питати Його.
Och ingen förmådde svara honom ett ord. Ej heller dristade sig någon från den dagen att vidare ställa någon fråga till honom.