Luke 2

І трапилося тими днями, вийшов наказ царя Августа переписати всю землю.
Och det hände sig vid den tiden att från kejsar Augustus utgick ett påbud att hela världen skulle skattskrivas.
Цей перепис перший відбувся тоді, коли владу над Сирією мав Квіріній.
Detta var den första skattskrivningen, och den hölls, när Kvirinius var landshövding över Syrien.
І всі йшли записатися, кожен у місто своє.
Då färdades alla var och en till sin stad, för att låta skattskriva sig.
Пішов теж і Йосип із Галілеї, із міста Назарету, до Юдеї, до міста Давидового, що зветься Віфлеєм, бо походив із дому та з роду Давидового,
Så gjorde ock Josef; och eftersom han var av Davids hus och släkt, for han från staden Nasaret i Galileen upp till Davids stad, som heter Betlehem, i Judeen,
щоб йому записатись із Марією, із ним зарученою, що була вагітна.
för att låta skattskriva sig jämte Maria, sin trolovade, som var havande.
І сталось, як були вони там, то настав їй день породити.
Medan de voro där, hände sig att tiden var inne, då hon skulle föda.
І породила вона свого Первенця Сина, і Його сповила, і до ясел поклала Його, бо в заїзді місця не стало для них...
Och hon födde sin förstfödde son och lindade honom och lade honom i en krubba, ty det fanns icke rum för dem i härbärget.
А в тій стороні були пастухи, які пильнували на полі, і нічної пори вартували отару свою.
I samma nejd voro då några herdar ute på marken och höllo vakt om natten över sin hjord.
Аж ось Ангол Господній з'явивсь коло них, і слава Господня осяяла їх. І вони перестрашились страхом великим...
Då stod en Herrens ängel framför dem, och Herrens härlighet kringstrålade dem; och de blevo mycket förskräckta.
Та Ангол промовив до них: Не лякайтесь, бо я ось благовіщу вам радість велику, що станеться людям усім.
Men ängeln sade till dem: »Varen icke förskräckta. Se, jag bådar eder en stor glädje, som skall vederfaras allt folket.
Бо сьогодні в Давидовім місті народився для вас Спаситель, Який є Христос Господь.
Ty i dag har en Frälsare blivit född åt eder i Davids stad, och han är Messias, Herren.
А ось вам ознака: Дитину сповиту ви знайдете, що в яслах лежатиме.
Och detta skall för eder vara tecknet: I skolen finna ett nyfött barn, som ligger lindat i en krubba.»
І ось раптом з'явилася з Анголом сила велика небесного війська, що Бога хвалили й казали:
I detsamma sågs där jämte ängeln en stor hop av den himmelska härskaran, och de lovade Gud och sade:
Слава Богу на висоті, і на землі мир, у людях добра воля!
 »Ära vare Gud i höjden,  och frid på jorden,  bland människor till vilka han har behag!»
І сталось, коли Анголи відійшли від них в небо, пастухи зачали говорити один одному: Ходім до Віфлеєму й побачмо, що сталося там, про що сповістив нас Господь.
När så änglarna hade farit ifrån herdarna upp i himmelen, sade dessa till varandra: »Låt oss nu gå till Betlehem och se det som där har skett, och som Herren har kungjort för oss.»
І прийшли, поспішаючи, і знайшли там Марію та Йосипа, та Дитинку, що в яслах лежала.
Och de skyndade åstad dit och funno Maria och Josef, och barnet som låg i krubban.
А побачивши, розповіли про все те, що про Цю Дитину було їм звіщено.
Och när de hade sett det, omtalade de vad som hade blivit sagt till dem om detta barn.
І всі, хто почув, дивувались тому, що їм пастухи говорили...
Och alla som hörde det förundrade sig över vad herdarna berättade för dem.
А Марія оці всі слова зберігала, розважаючи, у серці своїм.
Men Maria gömde och begrundade allt detta i sitt hjärta.
Пастухи ж повернулись, прославляючи й хвалячи Бога за все, що почули й побачили, так як їм було сказано.
Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för allt vad de hade fått höra och se, alldeles såsom det blivit dem sagt.
Коли ж виповнились вісім день, щоб обрізати Його, то Ісусом назвали Його, як був Ангол назвав, перше ніж Він в утробі зачався.
När sedan åtta dagar hade gått till ända och han skulle omskäras, gavs honom namnet Jesus, det namn som hade blivit nämnt av ängeln, förrän han blev avlad i sin moders liv.
А коли за Законом Мойсея минулися дні їхнього очищення, то до Єрусалиму принесли Його, щоб поставити Його перед Господом,
Och när deras reningsdagar hade gått till ända, de som voro föreskrivna i Moses' lag, förde de honom upp till Jerusalem för att bära honom fram inför Herren,
як у Законі Господнім написано: Кожне дитя чоловічої статі, що розкриває утробу, має бути посвячене Господу,
enligt den föreskriften i Herrens lag, att »allt mankön som öppnar moderlivet skall räknas såsom helgat åt Herren»,
і щоб жертву скласти, як у Законі Господньому сказано, пару горличат або двоє голубенят.
så ock för att offra »ett par duvor eller två unga turturduvor», såsom stadgat var i Herrens lag.
І ото був в Єрусалимі один чоловік, йому ймення Семен, людина праведна та благочестива, що потіхи чекав для Ізраїля. І Святий Дух був на ньому.
I Jerusalem levde då en man, vid namn Simeon, en rättfärdig och from man, som väntade på Israels tröst; och helig ande var över honom.
І від Духа Святого йому було звіщено смерти не бачити, перше ніж побачить Христа Господнього.
Och av den helige Ande hade han fått den uppenbarelsen att han icke skulle se döden, förrän han hade fått se Herrens Smorde.
І Дух у храм припровадив його. І як внесли Дитину Ісуса батьки, щоб за Нього вчинити звичаєм законним,
Han kom nu genom Andens tillskyndelse till helgedomen. Och när föräldrarna buro in barnet Jesus, för att så göra med honom som sed var efter lagen,
тоді взяв він на руки Його, хвалу Богу віддав та й промовив:
då tog också han honom i sin famn och lovade Gud och sade:
Нині відпускаєш раба Свого, Владико, за словом Твоїм із миром,
 »Herre, nu låter du din tjänare fara hädan  i frid, efter ditt ord,
бо побачили очі мої Спасіння Твоє,
 ty mina ögon hava sett din frälsning,
яке Ти приготував перед всіма народами,
 vilken du har berett till att skådas av alla folk:
Світло на просвіту поганам і на славу народу Твого Ізраїля!
 ett ljus som skall uppenbaras för hedningarna,  och en härlighet som skall givas åt ditt folk Israel.»
І дивувалися батько Його й мати тим, що про Нього було розповіджене.
Och hans fader och moder förundrade sig över det som sades om honom.
А Семен їх поблагословив та й прорік до Марії, Його матері: Ось призначений Цей багатьом на падіння й уставання в Ізраїлі, і на знак сперечання,
Och Simeon välsignade dem och sade till Maria, hans moder: »Se, denne är satt till fall eller upprättelse för många i Israel, och till ett tecken som skall bliva motsagt.
і меч душу прошиє самій же тобі, щоб відкрились думки сердець багатьох!
Ja, också genom din själ skall ett svärd gå. Så skola många hjärtans tankar bliva uppenbara.»
Була й Анна пророчиця, дочка Фануїлова з племени Асирового, вона дожила до глибокої старости, живши з мужем сім років від свого дівування,
Där fanns ock en profetissa, Hanna, Fanuels dotter, av Asers stam. Hon var kommen till hög ålder; i sju år hade hon levat med sin man, från den tid då hon var jungfru,
удова років вісімдесяти й чотирьох, що не відлучалась від храму, служачи Богові вдень і вночі постами й молитвами.
och hon var nu änka, åttiofyra år gammal. Och hon lämnade aldrig helgedomen, utan tjänade där Gud med fastor och böner, natt och dag.
І години тієї вона надійшла, Бога славила та говорила про Нього всім, хто визволення Єрусалиму чекав.
Hon kom också i samma stund tillstädes och prisade Gud och talade om honom till alla dem som väntade på förlossning för Jerusalem.
А як виконали за Законом Господнім усе, то вернулись вони в Галілею, до міста свого Назарету.
Och när de hade fullgjort allt som var stadgat i Herrens lag, vände de tillbaka till sin stad, Nasaret i Galileen.
А Дитина росла та зміцнялася духом, набираючись мудрости. І благодать Божа на Ній пробувала.
Men barnet växte upp och blev allt starkare och uppfylldes av vishet; och Guds nåd var över honom.
А батьки Його щорічно ходили до Єрусалиму на свято Пасхи.
Nu plägade hans föräldrar årligen vid påskhögtiden begiva sig till Jerusalem.
І коли мав Він дванадцять років, вони за звичаєм на свято пішли.
När han var tolv år gammal, gingo de också dit upp, såsom sed var vid högtiden.
Як дні ж свята скінчились були, і вертались вони, молодий Ісус в Єрусалимі лишився, а Йосип та мати Його не знали того.
Men när de hade varit med om alla högtidsdagarna och vände hem igen, stannade gossen Jesus kvar i Jerusalem, utan att hans föräldrar lade märke därtill.
Вони думали, що Він із подорожніми йде; пройшли день дороги, та й стали шукати Його поміж родичами та знайомими.
De menade att han var med i ressällskapet och vandrade så en dagsled och sökte efter honom bland fränder och vänner.
Але, не знайшовши, вернулися в Єрусалим, та й шукали Його.
När de då icke funno honom, vände de tillbaka till Jerusalem och sökte efter honom.
І сталось, що третього дня відшукали у храмі Його, як сидів серед учителів, і вислухував їх, і запитував їх.
Och efter tre dagar funno de honom i helgedomen, där han satt mitt ibland lärarna och hörde på dem och frågade dem;
Усі ж, хто слухав Його, дивувалися розумові та Його відповідям.
och alla som hörde honom blevo uppfyllda av häpnad över hans förstånd och hans svar.
І як вони Його вгледіли, то здивувались, а мати сказала до Нього: Дитино, чому так Ти зробив нам? Ось Твій батько та я із журбою шукали Тебе...
När de nu fingo se honom där, förundrade de sig högeligen; och hans moder sade till honom: »Min son, varför gjorde du oss detta? Se, din fader och jag hava sökt efter dig med stor oro.»
А Він їм відказав: Чого ж ви шукали Мене? Хіба ви не знали, що повинно Мені бути в тому, що належить Моєму Отцеві?
Då sade han till dem: »Varför behövden I söka efter mig? Vissten I då icke att jag bör vara där min Fader bor?»
Та не зрозуміли вони того слова, що Він їм говорив.
Men de förstodo icke det som han talade till dem.
І пішов Він із ними, і прибув у Назарет, і був їм слухняний. А мати Його зберігала оці всі слова в своїм серці.
Så följde han med dem och kom ned till Nasaret; och han var dem underdånig. Och hans moder gömde allt detta i sitt hjärta.
А Ісус зростав мудрістю, і віком та благодаттю, у Бога й людей.
Och Jesus växte till i ålder och vishet och nåd inför Gud och människor.