I Corinthians 15

Звіщаю ж вам, браття, Євангелію, яку я вам благовістив, і яку прийняли ви, в якій і стоїте,

Mina bröder, jag vill påminna eder om det evangelium som jag förkunnade för eder, som I jämväl togen emot, och som I ännu stån kvar i,

Якою й спасаєтесь, коли пам'ятаєте, яким словом я благовістив вам, якщо тільки ви ввірували не наосліп.

genom vilket I ock bliven frälsta; jag vill påminna eder om huru jag förkunnade det för eder, såframt I eljest hållen fast därvid -- om nu icke så är att I förgäves haven kommit till tro.

Бо я передав вам найперш, що й прийняв, що Христос був умер ради наших гріхів за Писанням,

Jag meddelade eder ju såsom ett huvudstycke vad jag själv hade undfått: att Kristus dog för våra synder, enligt skrifterna,

і що Він був похований, і що третього дня Він воскрес за Писанням,

och att han blev begraven, och att han har uppstått på tredje dagen, enligt skrifterna,

і що з'явився Він Кифі, потім Дванадцятьом.

och att han visade sig för Cefas och sedan för de tolv.

А потім з'явився нараз більше як п'ятистам браттям, що більшість із них живе й досі, а дехто й спочили.

Därefter visade han sig för mer än fem hundra bröder på en gång, av vilka de flesta ännu leva kvar, medan några äro avsomnade.

Потому з'явився Він Якову, опісля усім апостолам.

Därefter visade han sig för Jakob och sedan för alla apostlarna.

А по всіх Він з'явився й мені, мов якому недородкові.

Allra sist visade han sig också för mig, som är att likna vid ett ofullgånget foster.

Я бо найменший з апостолів, що негідний зватись апостолом, бо я переслідував був Божу Церкву.

Ty jag är den ringaste bland apostlarna, ja, icke ens värdig att kallas apostel, jag som har förföljt Guds församling.

Та благодаттю Божою я те, що є, і благодать Його, що в мені, не даремна була, але я працював більше всіх їх, правда не я, але Божа благодать, що зо мною вона.

Men genom Guds nåd är jag vad jag är, och hans nåd mot mig har icke varit fåfäng, utan jag har arbetat mer än de alla -- dock icke jag, utan Guds nåd, som har varit med mig.

Тож чи я, чи вони, ми так проповідуємо, і так ви ввірували.

Det må nu vara jag eller de andra, så är det på det sättet vi predika, och på det sättet I haven kommit till tro.

Коли ж про Христа проповідується, що воскрес Він із мертвих, як же дехто між вами говорять, що немає воскресення мертвих?

Om det nu predikas om Kristus att han har uppstått från de döda, huru kunna då somliga bland eder säga att det icke finnes någon uppståndelse från de döda?

Як немає ж воскресення мертвих, то й Христос не воскрес!

Om det åter icke finnes någon uppståndelse från de döda, då har icke heller Kristus uppstått.

оли ж бо Христос не воскрес, то проповідь наша даремна, даремна також віра ваша!

Men om Kristus icke har uppstått, då är ju vår predikan fåfäng, då är ock eder tro fåfäng;

Ми знайшлися б тоді неправдивими свідками Божими, бо про Бога ми свідчили, що воскресив Він Христа, Якого Він не воскресив, якщо не воскресають померлі.

då befinnas vi ock vara falska Guds vittnen, eftersom vi hava vittnat mot Gud att han har uppväckt Kristus, som han icke har uppväckt, om det är sant att döda icke uppstå.

Бо як мертві не воскресають, то й Христос не воскрес!

Ja, om döda icke uppstå, så har ej heller Kristus uppstått.

Коли ж бо Христос не воскрес, тоді віра ваша даремна, ви в своїх ще гріхах,

Men om Kristus icke har uppstått, så är eder tro förgäves; I ären då ännu kvar i edra synder.

тоді то загинули й ті, що в Христі упокоїлись!

Då hava ju ock de gått förlorade, som hava avsomnat i Kristus.

Коли ми надіємося на Христа тільки в цьому житті, то ми найнещасніші від усіх людей!

Om vi i detta livet hava i Kristus haft vårt hopp, och därav intet bliver, då äro vi de mest ömkansvärda av alla människor.

Та нині Христос воскрес із мертвих, первісток серед покійних.

Men nu har Kristus uppstått från de döda, såsom förstlingen av de avsomnade.

Смерть бо через людину, і через Людину воскресення мертвих.

Ty eftersom döden kom genom en människa, så kom ock genom en människa de dödas uppståndelse.

Бо так, як в Адамі вмирають усі, так само в Христі всі оживуть,

Och såsom i Adam alla dö, så skola ock i Kristus alla göras levande.

кожен у своєму порядку: первісток Христос, потім ті, що Христові, під час Його приходу.

Men var och en i sin ordning: Kristus såsom förstlingen, därnäst, vid Kristi tillkommelse, de som höra honom till.

А потому кінець, коли Він передасть царство Богові й Отцеві, коли Він зруйнує всякий уряд, і владу всяку та силу.

Därefter kommer änden, då när han överlämnar riket åt Gud och Fadern, sedan han från andevärldens alla furstar och alla väldigheter och makter har tagit all deras makt.

Бо належить Йому царювати, аж доки Він не покладе всіх Своїх ворогів під ногами Своїми!

Ty han måste regera  »till dess han har lagt alla sina fiender  under sina fötter».

Як ворог останній смерть знищиться,

Sist bland hans fiender bliver ock döden berövad all sin makt;

бо під ноги Його Він усе впокорив. Коли ж каже, що впокорено все, то ясно, що все, окрім Того, Хто впокорив Йому все.

ty  »allt har han lagt under hans fötter». Men när det heter att »allt är honom underlagt», då är uppenbarligen den undantagen, som har lagt allt under honom.

А коли Йому все Він упокорить, тоді й Сам Син упокориться Тому, Хто все впокорив Йому, щоб Бог був у всьому все.

Och sedan allt har blivit Sonen underlagt, då skall ock Sonen själv giva sig under den som har lagt allt under honom. Och så skall Gud bliva allt i alla.

Бо що зроблять ті, хто христяться ради мертвих? Коли мертві не воскресають зовсім, то нащо вони ради мертвих і христяться?

Vad kunna annars de som låta döpa sig för de dödas skull vinna därmed? Om så är att döda alls icke uppstå, varför låter man då döpa sig för deras skull?

Для чого й ми повсякчас наражаємось на небезпеки?

Och varför undsätta vi oss själva var stund för faror?

Я щодень умираю. Так свідчу, браття, вашою хвалою, що маю її в Христі Ісусі, Господі нашім.

Ty -- så sant jag i Kristus Jesus, vår Herre, kan berömma mig av eder, mina bröder -- jag lider döden dag efter dag.

Коли я зо звірами боровся в Ефесі, яка мені по-людському користь, коли мертві не воскресають? Будем їсти та пити, бо ми взавтра вмрем!...

Om jag hade tänkt såsom människor pläga tänka, när jag i Efesus kämpade mot vilddjuren, vad gagnade mig då det jag gjorde? Om döda icke uppstå -- »låtom oss då äta och dricka, ty i morgon måste vi dö».

Не дайте себе звести, товариство лихе псує добрі звичаї!

Faren icke vilse:  »För goda seder dåligt sällskap är fördärv.»

Протверезіться правдиво, та й не грішіть, бо деякі Бога не знають, говорю вам на сором!

Vaknen upp till rätt nykterhet, och synden icke. Somliga finnas ju, som leva i okunnighet om Gud; eder till blygd säger jag detta.

Але дехто скаже: Як мертві воскреснуть? І в якім тілі прийдуть?

Nu torde någon fråga: »På vad sätt uppstå då de döda, och med hurudan kropp skola de träda fram?»

Нерозумний, що ти сієш, те не оживе, як не вмре.

Du oförståndige! Det frö du sår, det får ju icke liv, om det icke först har dött.

І коли сієш, то сієш не тіло майбутнє, але голе зерно, яке трапиться, пшениці або чого іншого,

Och när du sår, då är det du sår icke den växt som en gång skall komma upp, utan ett naket korn, kanhända ett vetekorn, kanhända något annat.

і Бог йому тіло дає, як захоче, і кожному зерняті тіло його.

Men Gud giver det en kropp, en sådan som han vill, och åt vart frö dess särskilda kropp.

Не кожне тіло однакове тіло, але ж інше в людей, та інше тіло в скотини, та інше тіло в пташок, та інше у риб.

Icke allt kött är av samma slag, utan människors har sin art, boskapsdjurs kött en annan art, fåglars kött åter en annan, fiskars återigen en annan.

Є небесні тіла й тіла земні, але ж інша слава небесним, а інша земним.

Så finnas ock både himmelska kroppar och jordiska kroppar, men de himmelska kropparnas härlighet är av ett slag, de jordiska kropparnas av ett annat slag.

Інша слава для сонця, та інша слава для місяця, та інша слава для зір, бо зоря від зорі відрізняється славою!

En härlighet har solen, en annan härlighet har månen, åter en annan härlighet hava stjärnorna; ja, den ena stjärnan är icke lik den andra i härlighet. --

Так само й воскресення мертвих: сіється в тління, в нетління встає,

Så är det ock med de dödas uppståndelse: vad som bliver sått förgängligt, det uppstår oförgängligt;

сіється в неславу, у славі встає, сіється в немочі, у силі встає,

vad som bliver sått i ringhet, det uppstår i härlighet; vad som bliver sått i svaghet, det uppstår i kraft;

сіється тіло звичайне, встає тіло духовне. Є тіло звичайне, є й тіло духовне.

här sås en »själisk» kropp, där uppstår en andlig kropp. Så visst som det finnes en »själisk» kropp, så visst finnes det ock en andlig.

Так і написано: Перша людина Адам став душею живою, а останній Адам то дух оживляючий.

Så är ock skrivet: »Den första människan, Adam, blev en levande varelse med själ.» Den siste Adam åter blev en levandegörande ande.

Та не перше духовне, але звичайне, а потім духовне.

Men icke det andliga är det första, utan det »själiska»; sedan kommer det andliga.

Перша людина з землі, земна, друга Людина із неба Господь.

Den första människan var av jorden och jordisk, den andra människan är av himmelen.

Який земний, такі й земні, і Який небесний, такі й небесні.

Sådan som den jordiska var, sådana äro ock de jordiska; och sådan som den himmelska är, sådana äro ock de himmelska.

І, як носили ми образ земного, так і образ небесного будемо носити.

Och såsom vi hava burit den jordiskas gestalt, så skola vi ock bära den himmelskas gestalt.

І це скажу, браття, що тіло й кров посісти Божого Царства не можуть, ані тління нетління не посяде.

Mina bröder, vad jag nu vill säga är detta, att kött och blod icke kunna få Guds rike till arvedel; ej heller får förgängligheten oförgängligheten till arvedel.

Ось кажу я вам таємницю: не всі ми заснемо, та всі перемінимось,

Se, jag säger eder en hemlighet: Vi skola icke alla avsomna, men alla skola vi bliva förvandlade,

раптом, як оком змигнути, при останній сурмі: бо засурмить вона і мертві воскреснуть, а ми перемінимось!...

och det i ett nu, i ett ögonblick, vid den sista basunens ljud. Ty basunen skall ljuda, och de döda skola uppstå till oförgänglighet, och då skola vi bliva förvandlade.

Мусить бо тлінне оце зодягнутись в нетління, а смертне оце зодягтися в безсмертя.

Ty detta förgängliga måste ikläda sig oförgänglighet, och detta dödliga ikläda sig odödlighet.

А коли оце тлінне в нетління зодягнеться, і оце смертне в безсмертя зодягнеться, тоді збудеться слово написане: Поглинута смерть перемогою!

Men när detta förgängliga har iklätt sig oförgänglighet, och detta dödliga har iklätt sig odödlighet, då skall det ord fullbordas, som står skrivet: »Döden är uppslukad och seger vunnen.»

Де, смерте, твоя перемога? Де твоє, смерте, жало?

Du död, var är din seger? Du död, var är din udd?

Жало ж смерти то гріх, а сила гріха то Закон.

Dödens udd är synden, och syndens makt kommer av lagen.

А Богові дяка, що Він Господом нашим Ісусом Христом перемогу нам дав.

Men Gud vare tack, som giver oss segern genom vår Herre Jesus Kristus!

Отож, брати любі мої, будьте міцні, непохитні, збагачуйтесь завжди в Господньому ділі, знаючи, що ваша праця не марнотна у Господі!

Alltså, mina älskade bröder, varen fasta, orubbliga, alltid överflödande i Herrens verk, eftersom I veten att edert arbete icke är fåfängt i Herren.