Psalms 107

 Tacken HERREN, ty han är god,  ty hans nåd varar evinnerligen.

Halleluja! Lov Herren, thi han er god, thi hans Miskundhed varer evindelig!

 Så säge HERRENS förlossade,  de som han har förlossat ur nöden,

Så skal HERRENs genløste sige, de, han løste af Fjendens Hånd

 de som han har församlat ifrån länderna,  från öster och från väster,  från norr och från havssidan.

og samlede ind fra Landene, fra Øst og Vest, fra Nord og fra Havet.

 De irrade omkring i öknen på öde stigar,  de funno ingen stad där de kunde bo;

I den øde Ørk for de vild, fandt ikke Vej til beboet By,

 de hungrade och törstade,  deras själ försmäktade i dem.

de led både Sult og Tørst, deres Sjæl var ved at vansmægte;

 Men de ropade till HERREN i sin nöd,  och han räddade dem ur deras trångmål.

men de råbte til HERREN i Nøden, han frelste dem at deres Trængsler

 Och han ledde dem på en rätt väg,  så att de kommo till en stad där de kunde bo.

og førte dem ad rette Vej, så de kom til beboet By.

 De må tacka HERREN för hans nåd  och för hans under med människors barn,

Lad dem takke HERREN for hans Miskundhed, for hans Underværker mod Menneskens Børn.

 att han mättade den försmäktande själen  och uppfyllde den hungrande själen med sitt goda.

Thi han mættede den vansmægtende Sjæl og fyldte den sultne med godt.

 De sutto i mörker och dödsskugga,  fångna i elände och järnbojor,

De sad i Mulm og Mørke, bundne i pine og Jern,

 därför att de hade varit gensträviga mot Guds ord  och hade föraktat den Högstes råd.

fordi de havde stået Guds Ord imod og ringeagtet den Højestes Råd.

 Han kuvade deras hjärtan med olycka;  de kommo på fall och hade ingen hjälpare.

Deres Hjerte var knuget af Kummer, de faldt, der var ingen, som hjalp;

 Men de ropade till HERREN i sin nöd,  och han frälste dem ur deras trångmål;

men de råbte til HERREN i Nøden, han frelste dem af deres Trængsler,

 han förde dem ut ur mörkret och dödsskuggan,  och deras bojor slet han sönder.

førte dem ud af Mørket og Mulmet og sønderrev deres Bånd.

 De må tacka HERREN för hans nåd  och för hans under med människors barn,

Lad dem takke HERREN for hans Miskundhed, for hans Underværker mod Menneskens Børn.

 att han krossade kopparportarna  och bröt sönder järnbommarna.

Thi han sprængte Døre af Kobber og sønderslog Slåer af Jern.

 De voro oförnuftiga, ty de vandrade i överträdelse,  och blevo nu plågade för sina missgärningars skull;

De sygnede hen for Synd og led for Brødes Skyld,

 deras själ vämjdes vid all mat,  och de voro nära dödens portar.

de væmmedes ved al Slags Mad, de kom Dødens Porte nær

 Men de ropade till HERREN i sin nöd,  och han frälste dem ur deras trångmål.

men de råbte til Herren i Nøden, han frelste dem af deres Trængsler,

 Han sände sitt ord och botade dem  och räddade dem från graven.

sendte sit Ord og lægede dem og frelste deres Liv fra Graven.

 De må tacka HERREN för hans nåd  och för hans under med människors barn;

Lad dem takke HERREN for hans Miskundhed, for hans Underværker mod Menneskens Børn

 de må offra lovets offer  och förtälja hans verk med jubel.

og ofre Lovprisningsofre og med Jubel forkynnde hans Gerninger.

 De foro på havet med skepp  och drevo sin handel på stora vatten;

De for ud på Havet i Skibe, drev Handel på vældige Vande,

 där fingo de se HERRENS gärningar  och hans under på havsdjupet.

blev Vidne til HERRENs Gerninger, hans Underværker i Dybet;

 Med sitt ord uppväckte han stormvinden,  så att den hävde upp dess böljor.

han bød, og et Stormvejr rejste sig, Bølgerne tårnedes op;

 De foro upp mot himmelen, ned i djupen;  deras själ upplöstes av ångest.

mod Himlen steg de, i Dybet sank de, i Ulykken svandt deres Mod;

 De raglade och stapplade såsom druckna,  och all deras vishet blev till intet.

de tumled og raved som drukne, borte var al deres Visdom;

 Men de ropade till HERREN i sin nöd,  och han förde dem ut ur deras trångmål.

men de råbte til HERREN i Nøden, han frelste dem af deres Trængsler,

 Han förbytte stormen i lugn,  så att böljorna omkring dem tystnade.

skiftede Stormen til Stille, så Havets Bølger tav;

 Och de blevo glada att det vart stilla,  och han förde dem till den hamn dit de ville.

og glade blev de, fordi det stilned; han førte dem til Havnen, de søgte.

 De må tacka HERREN för hans nåd  och för hans under med människors barn;

Lad dem takke HERREN for hans Miskundhed, for hans Underværker mod Menneskens Børn,

 de må upphöja honom i folkets församling  och lova honom där de äldste sitta.

ophøje ham i Folkets Forsamling og prise ham i de Ældstes Kreds!

 Han gjorde strömmar till öken,  källsprång till torr mark,

Floder gør han til Ørken og Kilder til øde Land,

 bördigt land till salthed,  för dess inbyggares ondskas skull.

til Saltsteppe frugtbart Land for Ondskabens Skyld hos dem, som - bor der.

 Han gjorde öknen till en vattenrik sjö  och torrt land till källsprång.

Ørken gør han til Vanddrag, det tørre Land til Kilder;

 Och han lät de hungrande bo där,  och de byggde en stad där de kunde bo.

der lader han sultne bo, så de grunder en By at bo i,

 De besådde åkrar och planterade vingårdar,  som gåvo dem sin frukt i avkastning.

tilsår Marker og planter Vin og høster Afgrødens Frugt.

 Han välsignade dem, och de förökades storligen,  och deras boskapshjordar lät han icke förminskas.

Han velsigner dem, de bliver mange, han lader det ikke skorte på Kvæg.

 Väl blevo de sedan ringa och nedböjda,  i det olycka och bedrövelse tryckte dem,

De bliver få og segner under Modgangs og Kummers Tryk,

 men han som utgjuter förakt över furstar  och låter dem irra omkring i väglösa ödemarker,

han udøser Hån over Fyrster og lader dem rave i vejløst Øde.

 han upphöjde då den fattige ur eländet  och lät släkterna växa till såsom fårhjordar.

Men han løfter den fattige op af hans Nød og gør deres Slægter som Hjorde;

 De redliga se det och glädja sig,  och all orättfärdighet måste tillsluta sin mun.

de oprigtige ser det og glædes, men al Ondskab lukker sin Mund.

 Den som är vis, han akte härpå  och besinne HERRENS nådegärningar.

Hvo som er viis, han mærke sig det og lægge sig HERRENs Nåde på Sinde!