Job 15

Elifaz Temanac progovori tad i reče:

Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:

"Zar šupljom naukom odgovara mudrac i vjetrom istočnim trbuh napuhuje?

 Skall en vis man tala så i vädret  och fylla upp sitt bröst med östanvind?

Zar on sebe brani riječima ispraznim, besjedama koje ničem ne koriste?

 Skall han försvara sin sak med haltlöst tal,  med ord som ingenting bevisa?

Još više ti činiš: ništiš strah od Boga, pred njegovim licem pribranost ukidaš.

 Än mer, du gör gudsfruktan om intet  och kommer med klagolåt inför Gud.

Tvoje riječi krivicu tvoju odaju, poslužio si se jezikom lukavih,

 Ty din ondska lägger dig orden i munnen,  och ditt behag står till illfundigt tal.

vlastita te usta osuđuju, ne ja, protiv tebe same ti usne svjedoče.

 Så dömes du nu skyldig av din mun, ej av mig,  dina egna läppar vittna emot dig.

Zar si prvi čovjek koji se rodio? Zar si na svijet prije bregova došao?

 Var du den första människa som föddes,  och fick du liv, förrän höjderna funnos?

Zar si tajne Božje ti prisluškivao i mudrost čitavu za se prisvojio?

 Blev du åhörare i Guds hemliga råd  och fick så visheten i ditt våld?

Što ti znadeš, a da i mi ne znamo, što ti razumiješ, a da to ne shvaćamo?

 Vad vet du då, som vi icke veta?  Vad förstår du, som ej är oss kunnigt?

Ima među nama i sijedih i starih kojima je više ljeta no tvom ocu.

 Gråhårsman och åldring finnes också bland oss,  ja, en som övergår din fader i ålder.

Zar su ti utjehe Božje premalene i blage riječi upućene tebi?

 Försmår du den tröst som Gud har att bjuda,  och det ord som i saktmod talas med dig?

Što te srce tvoje tako slijepo goni i što tako divlje prevrćeš očima

 Vart föres du hän av ditt sinne,  och varför välva dina ögon så,

kad proti Bogu jarost svoju okrećeš, a iz usta takve riječi ti izlaze!

 i det du vänder ditt raseri mot Gud  och öser ut ord ur din mun?

Što je čovjek da bi čist mogao biti? Zar je itko rođen od žene pravedan?

 Vad är en människa, att hon skulle vara ren?  Vad en av kvinna född, att han skulle vara rättfärdig?

Gle, ni u svece se On ne pouzdava, oku njegovu ni nebesa čista nisu,

 Se, ej ens på sina heliga kan han förlita sig,  och himlarna äro icke rena inför hans ögon;

a kamoli to biće gadno i buntovno, čovjek što k'o vodu pije opačinu!

 huru mycket mindre då den som är ond och fördärvad,  den man som läskar sig med orättfärdighet såsom med vatten!

Mene sad poslušaj, poučit' te hoću, što god sam vidjeh, ispričat' ti želim,

 Jag vill kungöra dig något, så hör nu mig;  det som jag har skådat vill jag förtälja,

i ono što naučavahu mudraci ne tajeć' što su primili od pređa

 vad visa män hava gjort kunnigt,  lagt fram såsom ett arv ifrån sina fäder,

kojima je zemlja ova bila dana kamo tuđin nije nikada stupio.

 ifrån dem som allena fingo landet till gåva,  och bland vilka ingen främling ännu hade trängt in:

Zlikovac se muči cijelog svoga vijeka, nasilniku već su ljeta odbrojena.

 Den ogudaktige har ångest i alla sina dagar,  under de år, helt få, som beskäras en våldsverkare.

Krik strave svagda mu u ušima ječi, dok miruje, na njeg baca se razbojnik.

 Skräckröster ljuda i hans öron;  när han är som tryggast, kommer förhärjaren över honom.

Ne nada se da će izbjeći tminama i znade dobro da je maču namijenjen,

 Han har intet hopp om räddning ur mörkret,  ty svärdet lurar på honom.

strvinaru da je kao plijen obećan. On znade da mu se dan propasti bliži.

 Såsom flykting söker han sitt bröd: var är det?  Han förnimmer att mörkrets dag är för handen.

Nemir i tjeskoba na njeg navaljuju, k'o kralj spreman na boj na nj se obaraju.

 Ångest och trångmål förskräcka honom,  han nedslås av dem såsom av en stridsrustad konung.

On je protiv Boga podizao ruku, usuđivao se prkosit' Svesilnom

 Ty mot Gud räckte han ut sin hand,  och mot den Allsmäktige förhävde han sig;

Ohola je čela na njega srljao, iza štita debela dobro zaklonjen.

 han stormade mot honom med trotsig hals,  med sina sköldars ryggar i sluten hop;

Lice mu bijaše obloženo salom a bokovi pretilinom otežali.

 han höljde sitt ansikte med fetma  och samlade hull på sin länd;

Razrušene je zaposjeo gradove i kućišta nastanio napuštena. Srušit će se ono što za sebe sazda;

 han bosatte sig i städer, dömda till förstöring,  i hus som ej fingo bebos,  ty till stenhopar voro de bestämda.

cvasti mu neće, već rasuti se blago, sjena mu se neće po zemlji širiti.

 Därför bliver han ej rik, och hans gods består ej,  hans skördar luta ej tunga mot jorden.

On se tami više izmaknuti neće, opržit će oganj njegove mladice, u dahu plamenih usta nestat će ga.

 Han kan icke undslippa mörkret;  hans telningar skola förtorka av hetta,  och själv skall han förgås genom Guds muns anda.

U taštinu svoju neka se ne uzda, jer će mu ispraznost biti svom nagradom.

 I sin förvillelse må han ej lita på vad fåfängligt är,  ty fåfänglighet måste bliva hans lön.

Prije vremena će svenut' mu mladice, grane mu se nikad neće zazelenjet'.

 I förtid skall hans mått varda fyllt,  och hans krona skall ej grönska mer.

Kao loza, grozd će stresat' svoj nezreo, poput masline pobacit će cvatove.

 Han bliver lik ett vinträd som i förtid mister sina druvor,  lik ett olivträd som fäller sina blommor.

Da, bezbožničko je jalovo koljeno, i vatra proždire šator podmitljivca.

 Ty den gudlöses hus förbliver ofruktsamt,  såsom eld förtär hyddor där mutor tagas.

Koji zlom zanesu, rađaju nesreću i prijevaru nose u utrobi svojoj."

 Man går havande med olycka och föder fördärv;  den livsfrukt man alstrar är ett sviket hopp.