Job 14

Čovjek koga je žena rodila kratka je vijeka i pun nevolja.

 Människan, av kvinna född,  lever en liten tid och mättas av oro;

K'o cvijet je nikao i vene već, poput sjene bježi ne zastajuć'.

 lik ett blomster växer hon upp och vissnar bort,  hon flyr undan såsom skuggan och har intet bestånd.

Na takva, zar, ti oči otvaraš i preda se na sud ga izvodiš?

 Och till att vakta på en sådan upplåter du dina ögon,  ja, du drager mig till doms inför dig.

Tko će čisto izvuć' iz nečista? Nitko!

 Som om en ren skulle kunna framgå av en oren!  Sådant kan ju aldrig ske.

Pa kad su njegovi dani odbrojeni, kad mu broj mjeseci o tebi ovisi, kad mu granicu stavljaš neprijelaznu,

 Äro nu människans dagar oryggligt bestämda,  hennes månaders antal fastställt av dig,  har du utstakat en gräns som hon ej kan överskrida,

skini s njega pogled da počinut' može, poput najamnika da svoj dan uživa.

 vänd då din blick ifrån henne och unna henne ro,  låt henne njuta en dagakarls glädje av sin dag.

TÓa ni drvu nije nada sva propala, posječeno, ono opet prozeleni i mladice nove iz njega izbiju.

 För ett träd finnes ju kvar något hopp;  hugges det än ned, kan det åter skjuta skott,  och telningar behöva ej fattas därpå.

Ako mu korijen i ostari u zemlji, ako mu se panj i sasuši u prahu,

 Om än dess rot tynar hän i jorden  och dess stubbe dör bort i mullen,

oćutjevši vodu, ono će propupat' i pustiti grane kao stablo novo.

 så kan det grönska upp genom vattnets ångor  och skjuta grenar lik ett nyplantat träd.

Al' kad čovjek umre, ostaje pokošen, kad smrtnik izdahne, gdje li je on tada?

 Men om en man dör, så ligger han där slagen;  om en människa har givit upp andan, var finnes hon då mer?

Može sva voda iz mora ispariti i presahnut' rijeke, isušit posvema',

 Såsom när vattnet har förrunnit ur en sjö,  och såsom när en flod har sinat bort och uttorkat,

al' čovjek kad legne, ne ustaje više, dok nebesa bude, neće se podići, od sna se svojega probuditi neće.

 så ligger mannen där och står ej mer upp,  han vaknar icke åter, så länge himmelen varar;  aldrig väckes han upp ur sin sömn.

O, kad bi me htio skriti u Šeolu, zakloniti me dok srdžba ti ne mine, dÓati mi rok kad ćeš me se spomenuti,

 Ack, att du ville gömma mig i dödsriket,  fördölja mig, till dess din vrede hade upphört,  staka ut för mig en tidsgräns och sedan tänka på mig --

- jer, kad umre čovjek, zar uskrsnut' može? - čekao bih te sve dane vojske svoje dok ne bi došao da mi smjenu dadeš.

 fastän ju ingen kan få liv, när han en gång är död!  Då skulle jag hålla min stridstid ut,  ända till dess att min avlösning komme.

Zvao bi me, a ja bih se odazvao: zaželio si se djela svojih ruku.

 Du skulle då ropa på mig,  och jag skulle svara dig;  efter dina händers verk skulle du längta;

A sad nad svakim mojim vrebaš korakom, nijednog mi grijeha nećeš oprostiti,

 ja, du skulle då räkna mina steg,  du skulle ej akta på min synd.

u vreći si prijestup moj zapečatio i krivicu moju svu si zapisao.

 I en förseglad pung låge då min överträdelse,  och du överskylde min missgärning.

Vaj! K'o što se jednom uruši planina, k'o što se hridina s mjesta svog odvali,

 Men såsom själva berget faller och förvittrar,  och såsom klippan flyttas ifrån sin plats,

k'o što voda kamen s vremenom istroši, a pljusak bujicom zemlju svu sapere, tako uništavaš nadu u čovjeku.

 såsom stenar nötas sönder genom vattnet,  och såsom mullen sköljes bort av dess flöden,  så gör du ock människans hopp om intet.

Oborio si ga - on ode za svagda, nagrđena lica, otjeran, odbačen.

 Du slår henne ned för alltid, och hon far hädan;  du förvandlar hennes ansikte och driver henne bort.

Djecu mu poštuju - o tom ništa ne zna; ako su prezrena - o tom ne razmišlja.

 Om hennes barn komma till ära, så känner hon det icke;  om de sjunka ned till ringhet, så aktar hon dock ej på dem.

On jedino pati zbog svojega tijela, on jedino tuži zbog svojeg života."

 Hennes kropp känner blott sin egen plåga,  hennes själ blott den sorg hon själv får förnimma.