Psalms 107

اِحْمَدُوا الرَّبَّ لأَنَّهُ صَالِحٌ، لأَنَّ إِلَى الأَبَدِ رَحْمَتَهُ.

 Tacken HERREN, ty han är god,  ty hans nåd varar evinnerligen.

لِيَقُلْ مَفْدِيُّو الرَّبِّ، الَّذِينَ فَدَاهُمْ مِنْ يَدِ الْعَدُوِّ،

 Så säge HERRENS förlossade,  de som han har förlossat ur nöden,

وَمِنَ الْبُلْدَانِ جَمَعَهُمْ، مِنَ الْمَشْرِقِ وَمِنَ الْمَغْرِبِ، مِنَ الشِّمَالِ وَمِنَ الْبَحْرِ.

 de som han har församlat ifrån länderna,  från öster och från väster,  från norr och från havssidan.

تَاهُوا فِي الْبَرِّيَّةِ فِي قَفْرٍ بِلاَ طَرِيق. لَمْ يَجِدُوا مَدِينَةَ سَكَنٍ.

 De irrade omkring i öknen på öde stigar,  de funno ingen stad där de kunde bo;

جِيَاعٌ عِطَاشٌ أَيْضًا أَعْيَتْ أَنْفُسُهُمْ فِيهِمْ.

 de hungrade och törstade,  deras själ försmäktade i dem.

فَصَرَخُوا إِلَى الرَّبِّ فِي ضِيقِهِمْ، فَأَنْقَذَهُمْ مِنْ شَدَائِدِهِمْ،

 Men de ropade till HERREN i sin nöd,  och han räddade dem ur deras trångmål.

وَهَدَاهُمْ طَرِيقًا مُسْتَقِيمًا لِيَذْهَبُوا إِلَى مَدِينَةِ سَكَنٍ.

 Och han ledde dem på en rätt väg,  så att de kommo till en stad där de kunde bo.

فَلْيَحْمَدُوا الرَّبَّ عَلَى رَحْمَتِهِ وَعَجَائِبِهِ لِبَنِي آدَمَ.

 De må tacka HERREN för hans nåd  och för hans under med människors barn,

لأَنَّهُ أَشْبَعَ نَفْسًا مُشْتَهِيَةً وَمَلأَ نَفْسًا جَائِعَةً خُبْزًا،

 att han mättade den försmäktande själen  och uppfyllde den hungrande själen med sitt goda.

الْجُلُوسَ فِي الظُّلْمَةِ وَظِلاَلِ الْمَوْتِ، مُوثَقِينَ بِالذُّلِّ وَالْحَدِيدِ.

 De sutto i mörker och dödsskugga,  fångna i elände och järnbojor,

لأَنَّهُمْ عَصَوْا كَلاَمَ اللهِ، وَأَهَانُوا مَشُورَةَ الْعَلِيِّ.

 därför att de hade varit gensträviga mot Guds ord  och hade föraktat den Högstes råd.

فَأَذَلَّ قُلُوبَهُمْ بِتَعَبٍ. عَثَرُوا وَلاَ مَعِينَ.

 Han kuvade deras hjärtan med olycka;  de kommo på fall och hade ingen hjälpare.

ثُمَّ صَرَخُوا إِلَى الرَّبِّ فِي ضِيقِهِمْ، فَخَلَّصَهُمْ مِنْ شَدَائِدِهِمْ.

 Men de ropade till HERREN i sin nöd,  och han frälste dem ur deras trångmål;

أَخْرَجَهُمْ مِنَ الظُّلْمَةِ وَظِلاَلِ الْمَوْتِ، وَقَطَّعَ قُيُودَهُمْ.

 han förde dem ut ur mörkret och dödsskuggan,  och deras bojor slet han sönder.

فَلْيَحْمَدُوا الرَّبَّ عَلَى رَحْمَتِهِ وَعَجَائِبِهِ لِبَنِي آدَمَ.

 De må tacka HERREN för hans nåd  och för hans under med människors barn,

لأَنَّهُ كَسَّرَ مَصَارِيعَ نُحَاسٍ، وَقَطَّعَ عَوَارِضَ حَدِيدٍ.

 att han krossade kopparportarna  och bröt sönder järnbommarna.

وَالْجُهَّالُ مِنْ طَرِيقِ مَعْصِيَتِهِمْ، وَمِنْ آثامِهِمْ يُذَلُّونَ.

 De voro oförnuftiga, ty de vandrade i överträdelse,  och blevo nu plågade för sina missgärningars skull;

كَرِهَتْ أَنْفُسُهُمْ كُلَّ طَعَامٍ، وَاقْتَرَبُوا إِلَى أَبْوَابِ الْمَوْتِ.

 deras själ vämjdes vid all mat,  och de voro nära dödens portar.

فَصَرَخُوا إِلَى الرَّبِّ فِي ضِيقِهِمْ، فَخَلَّصَهُمْ مِنْ شَدَائِدِهِمْ.

 Men de ropade till HERREN i sin nöd,  och han frälste dem ur deras trångmål.

أَرْسَلَ كَلِمَتَهُ فَشَفَاهُمْ، وَنَجَّاهُمْ مِنْ تَهْلُكَاتِهِمْ.

 Han sände sitt ord och botade dem  och räddade dem från graven.

فَلْيَحْمَدُوا الرَّبَّ عَلَى رَحْمَتِهِ وَعَجَائِبِهِ لِبَنِي آدَمَ.

 De må tacka HERREN för hans nåd  och för hans under med människors barn;

وَلْيَذْبَحُوا لَهُ ذَبَائِحَ الْحَمْدِ، وَلْيَعُدُّوا أَعْمَالَهُ بِتَرَنُّمٍ.

 de må offra lovets offer  och förtälja hans verk med jubel.

اَلنَّازِلُونَ إِلَى الْبَحْرِ فِي السُّفُنِ، الْعَامِلُونَ عَمَلاً فِي الْمِيَاهِ الْكَثِيرَةِ،

 De foro på havet med skepp  och drevo sin handel på stora vatten;

هُمْ رَأَوْا أَعْمَالَ الرَّبِّ وَعَجَائِبَهُ فِي الْعُمْقِ.

 där fingo de se HERRENS gärningar  och hans under på havsdjupet.

أَمَرَ فَأَهَاجَ رِيحًا عَاصِفَةً فَرَفَعَتْ أَمْوَاجَهُ.

 Med sitt ord uppväckte han stormvinden,  så att den hävde upp dess böljor.

يَصْعَدُونَ إِلَى السَّمَاوَاتِ، يَهْبِطُونَ إِلَى الأَعْمَاقِ. ذَابَتْ أَنْفُسُهُمْ بِالشَّقَاءِ.

 De foro upp mot himmelen, ned i djupen;  deras själ upplöstes av ångest.

يَتَمَايَلُونَ وَيَتَرَنَّحُونَ مِثْلَ السَّكْرَانِ، وَكُلُّ حِكْمَتِهِمِ ابْتُلِعَتْ.

 De raglade och stapplade såsom druckna,  och all deras vishet blev till intet.

فَيَصْرُخُونَ إِلَى الرَّبِّ فِي ضِيقِهِمْ، وَمِنْ شَدَائِدِهِمْ يُخَلِّصُهُمْ.

 Men de ropade till HERREN i sin nöd,  och han förde dem ut ur deras trångmål.

يُهْدِئُ الْعَاصِفَةَ فَتَسْكُنُ، وَتَسْكُتُ أَمْوَاجُهَا.

 Han förbytte stormen i lugn,  så att böljorna omkring dem tystnade.

فَيَفْرَحُونَ لأَنَّهُمْ هَدَأُوا، فَيَهْدِيهِمْ إِلَى الْمَرْفَإِ الَّذِي يُرِيدُونَهُ.

 Och de blevo glada att det vart stilla,  och han förde dem till den hamn dit de ville.

فَلْيَحْمَدُوا الرَّبَّ عَلَى رَحْمَتِهِ وَعَجَائِبِهِ لِبَنِي آدَمَ.

 De må tacka HERREN för hans nåd  och för hans under med människors barn;

وَلْيَرْفَعُوهُ فِي مَجْمَعِ الشَّعْبِ، وَلْيُسَبِّحُوهُ فِي مَجْلِسِ الْمَشَايِخِ.

 de må upphöja honom i folkets församling  och lova honom där de äldste sitta.

يَجْعَلُ الأَنْهَارَ قِفَارًا، وَمَجَارِيَ الْمِيَاهِ مَعْطَشَةً،

 Han gjorde strömmar till öken,  källsprång till torr mark,

وَالأَرْضَ الْمُثْمِرَةَ سَبِخَةً مِنْ شَرِّ السَّاكِنِينَ فِيهَا.

 bördigt land till salthed,  för dess inbyggares ondskas skull.

يَجْعَلُ الْقَفْرَ غَدِيرَ مِيَاهٍ، وَأَرْضًا يَبَسًا يَنَابِيعَ مِيَاهٍ.

 Han gjorde öknen till en vattenrik sjö  och torrt land till källsprång.

وَيُسْكِنُ هُنَاكَ الْجِيَاعَ فَيُهَيِّئُونَ مَدِينَةَ سَكَنٍ.

 Och han lät de hungrande bo där,  och de byggde en stad där de kunde bo.

وَيَزْرَعُونَ حُقُولاً وَيَغْرِسُونَ كُرُومًا، فَتَصْنَعُ ثَمَرَ غَلَّةٍ.

 De besådde åkrar och planterade vingårdar,  som gåvo dem sin frukt i avkastning.

وَيُبَارِكُهُمْ فَيَكْثُرُونَ جِدًّا، وَلاَ يُقَلِّلُ بَهَائِمَهُمْ.

 Han välsignade dem, och de förökades storligen,  och deras boskapshjordar lät han icke förminskas.

ثُمَّ يَقِلُّونَ وَيَنْحَنُونَ مِنْ ضَغْطِ الشَّرِّ وَالْحُزْنِ.

 Väl blevo de sedan ringa och nedböjda,  i det olycka och bedrövelse tryckte dem,

يَسْكُبُ هَوَانًا عَلَى رُؤَسَاءَ، وَيُضِلُّهُمْ فِي تِيهٍ بِلاَ طَرِيق،

 men han som utgjuter förakt över furstar  och låter dem irra omkring i väglösa ödemarker,

وَيُعَلِّي الْمِسْكِينَ مِنَ الذُّلِّ، وَيَجْعَلُ الْقَبَائِلَ مِثْلَ قُطْعَانِ الْغَنَمِ.

 han upphöjde då den fattige ur eländet  och lät släkterna växa till såsom fårhjordar.

يَرَى ذلِكَ الْمُسْتَقِيمُونَ فَيَفْرَحُونَ، وَكُلُّ إِثْمٍ يَسُدُّ فَاهُ.

 De redliga se det och glädja sig,  och all orättfärdighet måste tillsluta sin mun.

مَنْ كَانَ حَكِيمًا يَحْفَظُ هذَا، وَيَتَعَقَّلُ مَرَاحِمَ الرَّبِّ.

 Den som är vis, han akte härpå  och besinne HERRENS nådegärningar.