Job 27

addidit quoque Iob adsumens parabolam suam et dixit

Åter hov Job upp sin röst och kvad:

vivit Deus qui abstulit iudicium meum et Omnipotens qui ad amaritudinem adduxit animam meam

 Så sant Gud lever, han som har förhållit mig min rätt,  den Allsmäktige, som har vållat min själs bedrövelse:

quia donec superest halitus in me et spiritus Dei in naribus meis

 aldrig, så länge ännu min ande är i mig  och Guds livsfläkt är kvar i min näsa,

non loquentur labia mea iniquitatem nec lingua mea meditabitur mendacium

 aldrig skola mina läppar tala vad orättfärdigt är,  och min tunga bära fram oärligt tal.

absit a me ut iustos vos esse iudicem donec deficiam non recedam ab innocentia mea

 Bort det, att jag skulle giva eder rätt!  Intill min död låter jag min ostrafflighet ej tagas ifrån mig.

iustificationem meam quam coepi tenere non deseram nec enim reprehendit me cor meum in omni vita mea

 Vid min rättfärdighet håller jag fast och släpper den icke,  mitt hjärta förebrår mig ej för någon av mina dagar.

sit ut impius inimicus meus et adversarius meus quasi iniquus

 Nej, såsom ogudaktig må min fiende stå där  och min motståndare såsom orättfärdig.

quae enim spes est hypocritae si avare rapiat et non liberet Deus animam eius

 Ty vad hopp har den gudlöse när hans liv avskäres,  när hans själ ryckes bort av Gud?

numquid clamorem eius Deus audiet cum venerit super illum angustia

 Månne Gud skall höra hans rop,  när nöden kommer över honom?

aut poterit in Omnipotente delectari et invocare Deum in omni tempore

 Eller kan en sådan hava sin lust i den Allsmäktige,  kan han åkalla Gud alltid?

docebo vos per manum Dei quae Omnipotens habeat nec abscondam

 Jag vill undervisa eder om huru Gud går till väga;  huru den Allsmäktige tänker, vill jag icke fördölja.

ecce vos omnes nostis et quid sine causa vana loquimini

 Dock, I haven ju själva allasammans skådat det;  huru kunnen I då hängiva eder åt så fåfängliga tankar?

haec est pars hominis impii apud Deum et hereditas violentorum quam ab Omnipotente suscipient

 Hören vad den ogudaktiges lott bliver hos Gud,  vilken arvedel våldsverkaren får av den Allsmäktige:

si multiplicati fuerint filii eius in gladio erunt et nepotes eius non saturabuntur pane

 Om hans barn bliva många, så är vinningen svärdets;  hans avkomlingar få ej bröd att mätta sig med.

qui reliqui fuerint ex eo sepelientur in interitu et viduae illius non plorabunt

 De som slippa undan läggas i graven genom pest,  och hans änkor kunna icke hålla sin klagogråt.

si conportaverit quasi terram argentum et sicut lutum praeparaverit vestimenta

 Om han ock hopar silver såsom stoft  och lägger kläder på hög såsom lera,

praeparabit quidem sed iustus vestietur illis et argentum innocens dividet

 så är det den rättfärdige som får kläda sig i vad han lägger på hög,  och den skuldlöse kommer att utskifta silvret.

aedificavit sicut tinea domum suam et sicut custos fecit umbraculum

 Det hus han bygger bliver så förgängligt som malen,  det skall likna skjulet som vaktaren gör sig.

dives cum dormierit nihil secum auferet aperit oculos suos et nihil inveniet

 Rik lägger han sig och menar att intet skall tagas bort;  men när han öppnar sina ögon, är ingenting kvar.

adprehendit eum quasi aqua inopia nocte opprimet eum tempestas

 Såsom vattenfloder taga förskräckelser honom fatt,  om natten rövas han bort av stormen.

tollet eum ventus urens et auferet et velut turbo rapiet eum de loco suo

 Östanvinden griper honom, så att han far sin kos,  den rycker honom undan från hans plats.

et mittet super eum et non parcet de manu eius fugiens fugiet

 Utan förskoning skjuter Gud sina pilar mot honom;  för hans hand måste han flykta med hast.

stringet super eum manus suas et sibilabit super illum intuens locum eius

 Då slår man ihop händerna, honom till hån;  man visslar åt honom på platsen där han var.