Job 26

respondens autem Iob dixit
Därefter tog Job till orda och sade:
cuius adiutor es numquid inbecilli et sustentas brachium eius qui non est fortis
 Vilken hjälp har du ej skänkt den vanmäktige,  huru har du ej stärkt den maktlöses arm!
cui dedisti consilium forsitan illi qui non habet sapientiam et prudentiam tuam ostendisti plurimam
 Vilka råd har du ej givit den ovise,  och vilket överflöd av klokhet har du ej lagt i dagen!
quem docere voluisti nonne eum qui fecit spiramen tuum
 Vem gav dig kraft att tala sådana ord,  och vems ande var det som kom till orda ur dig?
ecce gigantes gemunt sub aquis et qui habitant cum eis
 Dödsrikets skuggor gripas av ångest,  djupets vatten och de som bo däri.
nudus est inferus coram illo et nullum est operimentum perditioni
 Dödsriket ligger blottat för honom,  och avgrunden har intet täckelse.
qui extendit aquilonem super vacuum et adpendit terram super nihili
 Han spänner ut nordanrymden över det tomma  och hänger upp jorden på intet.
qui ligat aquas in nubibus suis ut non erumpant pariter deorsum
 Han samlar vatten i sina moln såsom i ett knyte,  och skyarna brista icke under bördan.
qui tenet vultum solii sui et expandit super illud nebulam suam
 Han gömmer sin tron för vår åsyn,  han omhöljer den med sina skyar.
terminum circumdedit aquis usque dum finiantur lux et tenebrae
 En rundel har han välvt såsom gräns för vattnen,  där varest ljus ändas i mörker.
columnae caeli contremescunt et pavent ad nutum eius
 Himmelens pelare skälva,  de gripas av förfäran vid hans näpst.
in fortitudine illius repente maria congregata sunt et prudentia eius percussit superbum
 Med sin kraft förskräckte han havet,  och genom sitt förstånd sönderkrossade han Rahab.
spiritus eius ornavit caelos et obsetricante manu eius eductus est coluber tortuosus
 Blott han andades, blev himmelen klar;  hans hand genomborrade den snabba ormen.
ecce haec ex parte dicta sunt viarum eius et cum vix parvam stillam sermonis eius audierimus quis poterit tonitruum magnitudinis illius intueri
 Se, detta är allenast utkanterna av hans verk;  en sakta viskning är allt vad vi förnimma därom.  Hans allmakts dunder, vem skulle kunna fatta det?