Mark 3

І Він знову до синагоги ввійшов. І був там один чоловік, який мав суху руку.

Och han gick åter in i en synagoga. Där var då en man som hade en förvissnad hand.

І, щоб обвинуватити Його, наглядали за Ним, чи Він у суботу того не вздоровить.

Och de vaktade på honom, för att se om han skulle bota denne på sabbaten; de ville nämligen få något att anklaga honom för.

І говорить Він до чоловіка з сухою рукою: Стань посередині!

Då sade han till mannen som hade den förvissnade handen: »Stå upp, och kom fram.»

А до них промовляє: У суботу годиться робити добре, чи робити лихе, життя зберегти, чи погубити? Вони ж мовчали.

Sedan sade han till dem: »Vilketdera är lovligt på sabbaten: att göra vad gott är, eller att göra vad ont är, att rädda någons liv, eller att döda?» Men de tego.

І споглянув Він із гнівом на них, засмучений закам'янілістю їхніх сердець, і сказав чоловікові: Простягни свою руку! І той простяг, і рука йому стала здорова!

Då såg han sig omkring på dem med vrede, bedrövad över deras hjärtans förstockelse, och sade till mannen: »Räck ut din hand.» Och han räckte ut den; och hans hand blev frisk igen. --

Фарисеї ж негайно пішли та з іродіянами раду зробили на Нього, як Його погубити.

Då gingo fariséerna bort och fattade strax, tillsammans med herodianerna, det beslutet att de skulle förgöra honom.

А Ісус із Своїми учнями вийшов над море. І натовп великий ішов вслід за Ним із Галілеї й з Юдеї,

Och Jesus drog sig med sina lärjungar undan till sjön, och en stor hop folk följde honom från Galileen.

і з Єрусалиму, і з Ідумеї, і з-за Йордання, і з Тиру й Сидону. Натовп великий, прочувши, як багато чинив Він, зібрався до Нього.

Och från Judeen och Jerusalem och Idumeen och från landet på andra sidan Jordan och från trakterna omkring Tyrus och Sidon kom en stor hop folk till honom, när de fingo höra huru stora ting han gjorde.

І сказав Він до учнів Своїх наготовити човна Йому, через натовп, щоб до Нього не тиснулись.

Och han tillsade sina lärjungar att en båt skulle hållas tillreds åt honom, för folkets skull, för att de icke skulle tränga sig inpå honom.

Бо Він багатьох уздоровив, так що хто тільки немочі мав, то тислись до Нього, щоб Його доторкнутись.

Ty han botade många och blev därför överlupen av alla som hade någon plåga och fördenskull ville röra vid honom.

І духи нечисті, як тільки вбачали Його, то падали ницьма перед Ним, і кричали й казали: Ти Син Божий!

Och när de orena andarna sågo honom, föllo de ned för honom och och ropade och sade: »Du är Guds Son.»

А Він їм суворо наказував, щоб вони Його не виявляли.

Men han förbjöd dem strängeligen, åter och åter, att röja honom.

І Він вийшов на гору, і покликав, кого Сам хотів; вони ж приступили до Нього.

Och han gick upp på berget och kallade till sig några som han själv utsåg; och de kommo till honom.

І визначив Дванадцятьох, щоб із Ним перебували, і щоб послати на проповідь їх,

Så förordnade han tolv som skulle följa honom, och som han ville sända ut till att predika,

і щоб мали вони владу вздоровляти недуги й вигонити демонів.

och de skulle hava makt att bota sjuka och driva ut onda andar.

І визначив Він оцих Дванадцятьох: Симона, і дав йому ймення Петро,

Han förordnade alltså dessa tolv: Simon, åt vilken han gav tillnamnet Petrus;

і Якова Зеведеєвого, і Івана, брата Якова, і дав їм імена Воанергес, цебто сини громові,

vidare Jakob, Sebedeus' son, och Johannes, Jakobs broder, åt vilka han gav tillnamnet Boanerges (det betyder tordönsmän);

і Андрія, і Пилипа, і Варфоломія, і Матвія, і Хому, і Якова Алфієвого, і Тадея, і Симона Кананіта

vidare Andreas och Filippus och Bartolomeus och Matteus och Tomas och Jakob, Alfeus' son, och Taddeus och Simon ivraren

та Юду Іскаріотського, що й видав Його.

och Judas Iskariot, densamme som förrådde honom.

І приходять до дому вони. І знову зібралось народу, що вони не могли навіть хліба з'їсти.

Och när han kom hem, församlade sig folket åter, så att de icke ens fingo tillfälle att äta.

І коли Його ближчі почули, то вийшли, щоб узяти Його, бо говорено, ніби Він несамовитий.

Då nu hans närmaste fingo höra härom, gingo de åstad för att taga vara på honom; ty de menade att han var från sina sinnen.

А книжники, що поприходили з Єрусалиму, казали: Має Він Вельзевула, і виганяє демонів силою князя демонів.

Och de skriftlärde som hade kommit ned från Jerusalem sade att han var besatt av Beelsebul, och att det var med de onda andarnas furste som han drev ut de onda andarna.

І, закликавши їх, Він у притчах до них промовляв: Як може сатана сатану виганяти?

Då kallade han dem till sig och sade till dem i liknelser: »Huru skulle Satan kunna driva ut Satan?

І коли царство поділиться супроти себе, не може встояти те царство.

Om ett rike har kommit i strid med sig självt, så kan det riket ju icke hava bestånd;

І коли дім поділиться супроти себе, не може встояти той дім.

och om ett hus har kommit i strid med sig självt, så skall icke heller det huset kunna äga bestånd.

І коли б сатана сам на себе повстав і поділився, то не зможе встояти він, але згине.

Om alltså Satan har satt sig upp mot sig själv och kommit i strid med sig själv, så kan han icke äga bestånd, utan det är då ute med honom. --

Ніхто бо не може вдертись у дім дужого, та й пограбувати добро його, якщо перше не зв'яже дужого, і аж тоді пограбує господу його.

Nej, ingen kan gå in i en stark mans hus och plundra honom på hans bohag, såframt han icke förut har bundit den starke. Först därefter kan han plundra hans hus.

Поправді кажу вам, що простяться людським синам усі прогріхи та богозневаги, хоч би як вони богозневажали.

Sannerligen säger jag eder: Alla andra synder skola bliva människors barn förlåtna, ja ock alla andra hädelser, huru hädiskt de än må tala;

Але, хто богозневажить Духа Святого, повіки йому не відпуститься, але гріху вічному він підпадає.

men den som hädar den helige Ande, han får icke någonsin förlåtelse, utan är skyldig till evig synd.»

Бож казали вони: Він духа нечистого має.

De hade ju nämligen sagt att han var besatt av en oren ande.

І поприходили мати Його та брати Його, і, осторонь ставши, послали до Нього і Його викликали.

Så kommo nu hans moder och hans bröder; och de stannade därutanför och sände bud in till honom för att kalla honom ut.

А народ кругом Нього сидів. І сказали Йому: Ото мати Твоя, і брати Твої, і сестри Твої он про Тебе питаються осторонь.

Och mycket folk satt där omkring honom; och man sade till honom: »Se, din moder och dina bröder stå härutanför och fråga efter dig.»

А Він їм відповів і сказав: Хто Моя мати й брати?

Då svarade han dem och sade: Vilken är min moder, och vilka äro mina bröder?»

І поглянув на тих, що круг Нього сиділи, і промовив: Ось мати Моя та браття Мої!

Och han såg sig omkring på dem som sutto där runt omkring honom, och han sade: »Se här är min moder, och här äro mina bröder!

Бо хто Божу волю чинитиме, той Мені брат, і сестра, і мати.

Den som gör Guds vilja, den är min broder och min syster och min moder.»