Matthew 22

Och Jesus begynte åter tala till dem i liknelser och sade:
А Ісус, відповідаючи, знов почав говорити їм притчами, кажучи:
»Med himmelriket är det, såsom när en konung gjorde bröllop åt sin son.
Царство Небесне подібне одному цареві, що весілля справляв був для сина свого.
Han sände ut sina tjänare för att kalla till bröllopet dem som voro bjudna; men de ville icke komma.
І послав він своїх рабів покликати тих, хто був на весілля запрошений, та ті не хотіли прийти.
Åter sände han ut andra tjänare och befallde dem att säga till dem som voro bjudna: 'Jag har nu tillrett min måltid, mina oxar och min gödboskap äro slaktade, och allt är redo; kommen till bröllopet.'
Знову послав він інших рабів, наказуючи: Скажіть запрошеним: Ось я приготував обід свій, закололи бики й відгодоване, і все готове. Ідіть на весілля!
Men de aktade icke därpå, utan gingo bort, den ene till sitt jordagods, den andre till sin köpenskap.
Та вони злегковажили та порозходились, той на поле своє, а той на свій торг.
Och de övriga grepo hans tjänare och misshandlade och dräpte dem.
А останні, похапавши рабів його, знущалися, та й повбивали їх.
Då blev konungen vred och sände ut sitt krigsfolk och förgjorde dråparna och brände upp deras stad.
І розгнівався цар, і послав своє військо, і вигубив тих убійників, а їхнє місто спалив.
Därefter sade han till sina tjänare: 'Bröllopet är tillrett, men de som voro bjudna voro icke värdiga.
Тоді каже рабам своїм: Весілля готове, але недостойні були ті покликані.
Gån därför ut till vägskälen och bjuden till bröllopet alla som I träffen på.'
Тож підіть на роздоріжжя, і кого тільки спіткаєте, кличте їх на весілля.
Och tjänarna gingo ut på vägarna och samlade tillhopa alla som de träffade på, både onda och goda, och bröllopssalen blev full av bordsgäster.
І вийшовши раби ті на роздоріжжя, зібрали всіх, кого тільки спіткали, злих і добрих. І весільна кімната гістьми переповнилась.
Men när konungen nu kom in för att se på gästerna, fick han där se en man som icke var klädd i bröllopskläder.
Як прийшов же той цар на гостей подивитись, побачив там чоловіка, в одежу весільну не вбраного,
Då sade han till honom: 'Min vän, huru har du kommit hitin, då du icke bär bröllopskläder?' Och han kunde intet svara.
та й каже йому: Як ти, друже, ввійшов сюди, не мавши одежі весільної? Той же мовчав.
Då sade konungen till tjänarna: 'Gripen honom vid händer och fötter, och kasten honom ut i mörkret härutanför.' Där skall vara gråt och tandagnisslan.
Тоді цар сказав своїм слугам: Зв'яжіть йому ноги та руки, та й киньте до зовнішньої темряви, буде плач там і скрегіт зубів...
Ty många äro kallade, men få utvalda.»
Бо багато покликаних, та вибраних мало.
Därefter gingo fariséerna bort och fattade det beslutet att de skulle söka snärja honom genom något hans ord.
Тоді фарисеї пішли й умовлялись, як зловити на слові Його.
Och de sände till honom sina lärjungar, tillika med herodianerna, och läto dem säga: »Mästare, vi veta att du är sannfärdig och lär om Guds väg vad sant är, utan att fråga efter någon; ty du ser icke till personen.
І посилають до Нього своїх учнів із іродіянами, і кажуть: Учителю, знаємо ми, що Ти справедливий, і наставляєш на Божу дорогу правдиво, і не зважаєш ні на кого, бо на людське обличчя не дивишся Ти.
Så säg oss då: Vad synes dig? Är det lovligt att giva kejsaren skatt, eller är det icke lovligt?»
Скажи ж нам, як здається Тобі: чи годиться давати податок для кесаря, чи ні?
Men Jesus märkte deras ondska och sade: »Varför söken I att snärja mig, I skrymtare?
А Ісус, знавши їхнє лукавство, сказав: Чого ви, лицеміри, Мене випробовуєте?
Låten mig se skattepenningen.» Då lämnade de fram till honom en penning.
Покажіть Мені гріш податковий. І принесли динарія Йому.
Därefter frågade han dem: »Vems bild och överskrift är detta?»
А Він каже до них: Чий це образ і напис?
De svarade: »Kejsarens.» Då sade han till dem: »Så given då kejsaren vad kejsaren tillhör, och Gud vad Gud tillhör.»
Ті відказують: Кесарів. Тоді каже Він їм: Тож віддайте кесареве кесареві, а Богові Боже.
När de hörde detta, förundrade de sig. Och de lämnade honom och gingo sin väg.
А почувши таке, вони диву далися. І, лишивши Його, відійшли.
Samma dag trädde några sadducéer fram till honom och ville påstå att det icke gives någon uppståndelse; de frågade honom
Того дня приступили до Нього саддукеї, що твердять, ніби нема воскресення, і запитали Його,
och sade: »Mästare, Moses har sagt: 'Om någon dör barnlös, så skall hans broder i hans ställe äkta hans hustru och skaffa avkomma åt sin broder.'
та й сказали: Учителю, Мойсей наказав: Коли хто помре, не мавши дітей, то нехай його брат візьме вдову його, і відновить насіння для брата свого.
Nu voro hos oss sju bröder. Den förste tog sig hustru och dog, och eftersom han icke hade någon avkomma, lämnade han sin hustru efter sig åt sin broder.
Було ж у нас сім братів. І перший, одружившись, умер, і, не мавши насіння, зоставив дружину свою братові своєму.
Sammalunda ock den andre och den tredje, allt intill den sjunde.
Так само і другий, і третій, аж до сьомого.
Sist av alla dog hustrun.
А по всіх вмерла й жінка.
Vilken av de sju skall då vid uppståndelsen få henne till hustru? De hade ju alla äktat henne.»
Отож, у воскресенні котрому з сімох вона дружиною буде? Бо всі мали її.
Jesus svarade och sade till dem: »I faren vilse, ty I förstån icke skrifterna, ej heller Guds kraft.
Ісус же промовив у відповідь їм: Помиляєтесь ви, не знавши писання, ні Божої сили.
Vid uppståndelsen taga män sig icke hustrur, ej heller givas hustrur åt män, utan de äro då såsom änglarna i himmelen.
Бо в воскресенні ні женяться, ані заміж виходять, але як Анголи ті на небі.
Men vad nu angår de dödas uppståndelse, haven I icke läst vad eder är sagt av Gud:
А про воскресення померлих хіба не читали прореченого вам від Бога, що каже:
'Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud'? Han är en Gud icke för döda, utan för levande.»
Я Бог Авраамів, і Бог Ісаків, і Бог Яковів; Бог не є Богом мертвих, а живих.
När folket hörde detta, häpnade de över hans undervisning.
А народ, чувши це, дивувався науці Його.
Men när fariséerna fingo höra att han hade stoppat munnen till på sadducéerna, samlade de sig tillhopa;
Фарисеї ж, почувши, що Він уста замкнув саддукеям, зібралися разом.
och en av dem, som var lagklok, ville snärja honom och frågade:
І спитався один із них, учитель Закону, Його випробовуючи й кажучи:
»Mästare, vilket är det yppersta budet i lagen?»
Учителю, котра заповідь найбільша в Законі?
Då svarade han honom: »'Du skall älska HERREN, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av allt ditt förstånd.'
Він же промовив йому: Люби Господа Бога свого всім серцем своїм, і всією душею своєю, і всією своєю думкою.
Detta är det yppersta och förnämsta budet.
Це найбільша й найперша заповідь.
Därnäst kommer ett som är detta likt: 'Du skall älska din nästa såsom dig själv.'
А друга однакова з нею: Люби свого ближнього, як самого себе.
På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna.»
На двох оцих заповідях увесь Закон і Пророки стоять.
Men då nu fariséerna voro församlade, frågade Jesus dem
Коли ж фарисеї зібрались, Ісус їх запитав,
och sade: »Vad synes eder om Messias, vems son är han?» De svarade honom: »Davids.»
і сказав: Що ви думаєте про Христа? Чий Він син? Вони Йому кажуть: Давидів.
Då sade han till dem: »Huru kan då David, genom andeingivelse, kalla honom 'herre'? Han säger ju:
Він до них промовляє: Як же то силою Духа Давид Його Господом зве, коли каже:
 'Herren sade till min herre:  Sätt dig på min högra sida,  till dess jag har lagt dina fiender  under dina fötter.'
Промовив Господь Господеві моєму: сядь праворуч Мене, доки не покладу Я Твоїх ворогів підніжком ногам Твоїм.
Om nu David kallar honom 'herre', huru kan han då vara hans son?»
Тож, коли Давид зве Його Господом, як же Він йому син?
Och ingen förmådde svara honom ett ord. Ej heller dristade sig någon från den dagen att vidare ställa någon fråga till honom.
І ніхто не спромігся відповісти Йому ані слова... І ніхто з того дня не наважувався більш питати Його.