Matthew 22

Och Jesus begynte åter tala till dem i liknelser och sade:

Og Jesus tok atter til orde og talte til dem i lignelser og sa:

»Med himmelriket är det, såsom när en konung gjorde bröllop åt sin son.

Himlenes rike er å ligne med en konge som gjorde bryllup for sin sønn.

Han sände ut sina tjänare för att kalla till bröllopet dem som voro bjudna; men de ville icke komma.

Og han sendte sine tjenere ut for å be de innbudne komme til bryllupet; men de vilde ikke komme.

Åter sände han ut andra tjänare och befallde dem att säga till dem som voro bjudna: 'Jag har nu tillrett min måltid, mina oxar och min gödboskap äro slaktade, och allt är redo; kommen till bröllopet.'

Atter sendte han andre tjenere ut og sa: Si til de innbudne: Se, jeg har gjort i stand mitt måltid: mine okser og mitt gjø-fe er slaktet, og alt er ferdig; kom til bryllupet!

Men de aktade icke därpå, utan gingo bort, den ene till sitt jordagods, den andre till sin köpenskap.

Men de brydde sig ikke om det og gikk sin vei, den ene til sin aker, den annen til sitt kjøbmannskap;

Och de övriga grepo hans tjänare och misshandlade och dräpte dem.

og de andre tok fatt på hans tjenere, hånte dem og slo dem ihjel.

Då blev konungen vred och sände ut sitt krigsfolk och förgjorde dråparna och brände upp deras stad.

Men kongen blev harm, og sendte sine krigshærer ut og drepte disse manndrapere og satte ild på deres by.

Därefter sade han till sina tjänare: 'Bröllopet är tillrett, men de som voro bjudna voro icke värdiga.

Derefter sier han til sine tjenere: Bryllupet er vel ferdig, men de innbudne var det ikke verd;

Gån därför ut till vägskälen och bjuden till bröllopet alla som I träffen på.'

gå derfor ut på veiskjellene og be til bryllups så mange I finner!

Och tjänarna gingo ut på vägarna och samlade tillhopa alla som de träffade på, både onda och goda, och bröllopssalen blev full av bordsgäster.

Så gikk da disse tjenere ut på veiene og fikk sammen alle dem de fant, både onde og gode, og bryllupshuset blev fullt av gjester.

Men när konungen nu kom in för att se på gästerna, fick han där se en man som icke var klädd i bröllopskläder.

Da nu kongen gikk inn for å se på dem som satt til bords, så han der en mann som ikke hadde bryllupsklædning på.

Då sade han till honom: 'Min vän, huru har du kommit hitin, då du icke bär bröllopskläder?' Och han kunde intet svara.

Og han sa til ham: Min venn! hvorledes er du kommet inn her og har ikke bryllupsklædning på! Men han tidde.

Då sade konungen till tjänarna: 'Gripen honom vid händer och fötter, och kasten honom ut i mörkret härutanför.' Där skall vara gråt och tandagnisslan.

Da sa kongen til tjenerne: Bind hender og føtter på ham og kast ham ut i mørket utenfor! Der skal være gråt og tenners gnidsel.

Ty många äro kallade, men få utvalda.»

For mange er kalt, men få er utvalgt.

Därefter gingo fariséerna bort och fattade det beslutet att de skulle söka snärja honom genom något hans ord.

Da gikk fariseerne bort og holdt råd om hvorledes de kunde fange ham i ord.

Och de sände till honom sina lärjungar, tillika med herodianerna, och läto dem säga: »Mästare, vi veta att du är sannfärdig och lär om Guds väg vad sant är, utan att fråga efter någon; ty du ser icke till personen.

Og de sendte sine disipler avsted til ham sammen med herodianerne og lot dem si: Mester! vi vet at du er sanndru og lærer Guds vei i sannhet, og ikke bryr dig om nogen, for du gjør ikke forskjell på folk;

Så säg oss då: Vad synes dig? Är det lovligt att giva kejsaren skatt, eller är det icke lovligt?»

Si oss da: Hvad tykkes dig? er det tillatt å gi keiseren skatt, eller ikke?

Men Jesus märkte deras ondska och sade: »Varför söken I att snärja mig, I skrymtare?

Men Jesus merket deres ondskap og sa: Hvorfor frister I mig, hyklere?

Låten mig se skattepenningen.» Då lämnade de fram till honom en penning.

Vis mig skattens mynt! De rakte ham da en penning.

Därefter frågade han dem: »Vems bild och överskrift är detta?»

Og han sier til dem: Hvis billede og påskrift er dette?

De svarade: »Kejsarens.» Då sade han till dem: »Så given då kejsaren vad kejsaren tillhör, och Gud vad Gud tillhör.»

De sier til ham: Keiserens. Da sier han til dem: Gi da keiseren hvad keiserens er, og Gud hvad Guds er!

När de hörde detta, förundrade de sig. Och de lämnade honom och gingo sin väg.

Og da de hørte det, undret de sig, og forlot ham og gikk bort.

Samma dag trädde några sadducéer fram till honom och ville påstå att det icke gives någon uppståndelse; de frågade honom

Samme dag kom nogen sadduseere til ham, de som sier at det ikke er nogen opstandelse, og de spurte ham og sa:

och sade: »Mästare, Moses har sagt: 'Om någon dör barnlös, så skall hans broder i hans ställe äkta hans hustru och skaffa avkomma åt sin broder.'

Mester! Moses har sagt: Når en mann dør og ikke har barn, da skal hans bror gifte sig med hans hustru og opreise sin bror avkom.

Nu voro hos oss sju bröder. Den förste tog sig hustru och dog, och eftersom han icke hade någon avkomma, lämnade han sin hustru efter sig åt sin broder.

Nu var det hos oss syv brødre; og den første giftet sig og døde, og da han ikke hadde avkom, efterlot han sin hustru til broren.

Sammalunda ock den andre och den tredje, allt intill den sjunde.

Likeså den annen og den tredje, like til den syvende.

Sist av alla dog hustrun.

Men sist av alle døde kvinnen.

Vilken av de sju skall då vid uppståndelsen få henne till hustru? De hade ju alla äktat henne.»

Men i opstandelsen, hvem av de syv skal da få henne til hustru? for de har jo hatt henne alle sammen.

Jesus svarade och sade till dem: »I faren vilse, ty I förstån icke skrifterna, ej heller Guds kraft.

Men Jesus svarte og sa til dem: I farer vill fordi I ikke kjenner skriftene og heller ikke Guds kraft.

Vid uppståndelsen taga män sig icke hustrur, ej heller givas hustrur åt män, utan de äro då såsom änglarna i himmelen.

For i opstandelsen hverken tar de til ekte eller gis de til ekte, men de er som Guds engler i himmelen.

Men vad nu angår de dödas uppståndelse, haven I icke läst vad eder är sagt av Gud:

Men om de dødes opstandelse, har I da ikke lest hvad som er sagt eder om den av Gud, som sier:

'Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud'? Han är en Gud icke för döda, utan för levande.»

Jeg er Abrahams Gud og Isaks Gud og Jakobs Gud? Han er ikke de dødes Gud, men de levendes.

När folket hörde detta, häpnade de över hans undervisning.

Og da folket hørte det, var de slått av forundring over hans lære.

Men när fariséerna fingo höra att han hade stoppat munnen till på sadducéerna, samlade de sig tillhopa;

Men da fariseerne hørte at han hadde stoppet munnen på sadduseerne, kom de sammen;

och en av dem, som var lagklok, ville snärja honom och frågade:

og en av dem, en lovkyndig, spurte for å friste ham:

»Mästare, vilket är det yppersta budet i lagen?»

Mester! hvilket bud er det største i loven?

Då svarade han honom: »'Du skall älska HERREN, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av allt ditt förstånd.'

Han sa til ham: Du skal elske Herren din Gud av alt ditt hjerte og av all din sjel og av all din hu.

Detta är det yppersta och förnämsta budet.

Dette er det største og første bud.

Därnäst kommer ett som är detta likt: 'Du skall älska din nästa såsom dig själv.'

Men det er et annet som er like så stort: Du skal elske din næste som dig selv.

På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna.»

På disse to bud hviler hele loven og profetene.

Men då nu fariséerna voro församlade, frågade Jesus dem

Men mens fariseerne var samlet, spurte Jesus dem:

och sade: »Vad synes eder om Messias, vems son är han?» De svarade honom: »Davids.»

Hvad tykkes eder om Messias? hvis sønn er han? De sier til ham: Davids.

Då sade han till dem: »Huru kan då David, genom andeingivelse, kalla honom 'herre'? Han säger ju:

Han sier til dem: Hvorledes kan da David i Ånden kalle ham herre, når han sier:

 'Herren sade till min herre:  Sätt dig på min högra sida,  till dess jag har lagt dina fiender  under dina fötter.'

Herren sa til min herre: Sett dig ved min høire hånd, til jeg får lagt dine fiender under dine føtter!

Om nu David kallar honom 'herre', huru kan han då vara hans son?»

Kaller nu David ham herre, hvorledes kan han da være hans sønn?

Och ingen förmådde svara honom ett ord. Ej heller dristade sig någon från den dagen att vidare ställa någon fråga till honom.

Og ingen kunde svare ham et ord, og heller ikke vågde nogen å spørre ham mere fra den dag.