Psalms 18

För sångmästaren; av HERRENS tjänare David, som talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och ur Sauls våld.

Pou chèf sanba yo. Se chante sa a David, sèvitè Seyè a, te chante pou Bondye lè Bondye te delivre l' anba Sayil ansanm ak tout lòt lènmi l' yo.

Han sade:  Hjärtligen kär har jag dig, HERRE, min starkhet,

Ala renmen mwen renmen ou, Seyè! Se ou menm ki tout fòs mwen.

 HERRE, mitt bergfäste, min borg och min räddare,  min Gud, min klippa, till vilken jag tager min tillflykt,  min sköld och min frälsnings horn, mitt värn.

Se ou menm ki twou wòch kote m' kache a. Se ou menm ki sèvi m' ranpa. Se ou menm ki delivre m'. Ou se Bondye mwen, se ou menm ki pwoteje m'. Se nan ou mwen mete tout konfyans mwen. Se ou ki tout defans mwen. Se fòs ou k'ap sove m'. Se anba zèl ou mwen jwenn kote pou m' kache.

 HERREN, den högtlovade, åkallar jag,  och från mina fiender bliver jag frälst.

Mwen rele Seyè a: Li delivre m' anba lènmi m' yo. Lwanj pou Seyè a!

 Dödens band omvärvde mig,  och fördärvets strömmar förskräckte mig.

Lanmò te fin vlope m'. Mwen te pè lè m' wè tout malè sa yo tonbe sou mwen.

 Dödsrikets band omslöto mig,  dödens snaror föllo över mig.

Privye lanmò te tonbe sou mwen yon sèl kou. Kote m' vire, mwen wè lanmò devan m'.

 Men jag åkallade HERREN i min nöd  och ropade till min Gud.  Han hörde från sin himmelska boning min röst,  och mitt rop inför honom kom till hans öron.

Nan mizè mwen te ye a, mwen rele nan pye Seyè a. Mwen mande Bondye m' lan sekou. Kote l' chita lakay li a, li tande vwa mwen, rèl mwen rive jouk nan zòrèy li.

 Då skalv jorden och bävade,  och bergens grundvalar darrade;  de skakades, ty hans vrede var upptänd.

Lè sa a, latè pran tranble, li souke. Mòn yo pran tranble jouk nan rasin yo. Yon sèl frison pran yo, paske Bondye te ankòlè!

 Rök steg upp från hans näsa  och förtärande eld från hans mun;  eldsglöd ljungade från honom.

Lafimen t'ap soti nan twou nen li. Yon gwo flanm dife ak moso chabon tou limen t'ap soti nan bouch li.

 Och han sänkte himmelen och for ned,  och töcken var under hans fötter.

Li bese syèl la, li desann avè yon gwo nwaj nwa anba pye li.

 Han for på keruben och flög,  han svävade på vindens vingar.

Li moute sou do yon zanj cheriben, li t'ap vole. Yon kouran van t'ap pouse l' ale.

 Han gjorde mörker till sitt täckelse,  till en hydda som omslöt honom;  mörka vatten, tjocka moln.

Li te kache kò l' nan fènwa. Yon gwo nwaj pwès, plen dlo, te vlope l' toupatou.

 Av glansen framför honom veko molnen undan;  hagel föll, och eldsglöd for ned.

Anpil lagrèl ak anpil chabon dife t'ap soti nan gwo limyè ki t'ap klere devan l' lan.

 Och HERREN dundrade i himmelen,  den Högste lät höra sin röst;  hagel föll, och eldsglöd for ned.

Seyè a pran gwonde nan syèl la. Bondye ki anwo nan syèl la fè tout moun tande vwa li.

 Han sköt sina pilar och förskingrade dem,  ljungeldar i mängd och förvirrade dem.

Li voye flèch li yo, li gaye tout lènmi m' yo. Li fè yo tout kouri ak kout zèklè.

 Vattnens bäddar kommo i dagen,  och jordens grundvalar blottades,  för din näpst, o HERRE,  för din vredes stormvind.

Lè ou ankòlè, Seyè, van yo soti ak fòs nan twou nen ou. Lè konsa moun wè fon lanmè a, fondasyon tè a parèt aklè.

 Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig,  han drog mig upp ur de stora vattnen.

Seyè a rete nan syèl la, li lonje men l', li pran m'. Li rale m' soti nan gwo dlo yo kote m' te ye a.

 Han räddade mig från min starke fiende  och från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.

Li delivre m' anba gwo lènmi m' yo, anba tout moun sa yo ki te rayi m' epi ki te pi fò pase m'.

 De överföllo mig på min olyckas dag,  men HERREN blev mitt stöd.

Lè m' te nan tray, yo pwofite atake m'. Men, Seyè a te soutni m'.

 Han förde mig ut på rymlig plats;  han räddade mig, ty han hade behag till mig.

Li wete m' nan move pa a. Li delivre m' paske li renmen mwen.

 HERREN lönar mig efter min rättfärdighet;  efter mina händers renhet vedergäller han mig.

Seyè a ban m' rekonpans mwen, paske li wè m' mache dwat devan li. Li ban m' benediksyon, paske li wè mwen inonsan.

 Ty jag höll mig på HERRENS vägar  och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;

Mwen te obeyi lalwa Seyè a, mwen pa vire do bay Bondye m' lan pou m' fè sa ki mal.

 nej, alla hans rätter hade jag för ögonen,  och hans stadgar lät jag icke vika ifrån mig.

Mwen fè tou sa ki nan lalwa li, mwen pa janm dezobeyi kòmandman li yo.

 Så var jag ostrafflig inför honom  och tog mig till vara för missgärning.

Li konnen mwen pa antò. Mwen kenbe kò m' pou m' pa fè sa ki mal.

 Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet,  efter mina händers renhet inför hans ögon.

Se konsa li ban m' rekonpans mwen, paske mwen mache dwat devan li, paske li wè mwen inonsan.

 Mot den fromme bevisar du dig from,  mot en ostrafflig man bevisar du dig ostrafflig.

Ou menm, Seyè, ou kenbe pawòl ou ak moun ki kenbe pawòl yo. Ou bon ak moun ki bon.

 Mot den rene bevisar du dig ren,  men mot den vrånge bevisar du dig avog.

Ou pa fè ipokrit ak moun ki pa fè ipokrit avè ou, men ou malen ak moun ki malen.

 Ty du frälsar ett betryckt folk,  men stolta ögon ödmjukar du.

Ou delivre moun ki soumèt devan ou, men ou desann moun ki konprann yo pa kanmarad pesonn.

 Ja, du låter min lampa brinna klart;  HERREN, min Gud, gör mitt mörker ljuset.

Seyè, ou se limyè mwen, ou se Bondye mwen. Se ou ki wete m' nan fènwa kote m' te ye a.

 Ja, med dig kan jag nedslå härskaror,  och med min Gud stormar jag murar.

Avè ou, mwen fonse sou bann lènmi m' yo ki ame jouk nan dan. Avèk ou, mwen eskalade miray ki sèvi yo defans.

 Guds väg är ostrafflig;  HERRENS tal är luttrat.  En sköld är han för alla      som taga sin tillflykt till honom.

Bondye oo! Tou sa ou fè bon nèt ale. Ou toujou kenbe pawòl ou. Ou pwoteje tout moun ki chache pwoteksyon anba zèl ou.

 Ty vem är Gud förutom HERREN,  och vem är en klippa utom vår Gud?

Ki moun ki Bondye si se pa Seyè a? Ki moun ki pran defans nou si se pa Bondye nou an?

 Gud, du som omgjordade mig med kraft  och lät min väg vara lyckosam,

Se Bondye ki ban m' fòs, li fè m' mennen yon vi san repwòch.

 du som gjorde mina fötter såsom hindens  och ställde mig på mina höjder,

Li asire pye m' tankou pye kabrit. Li fè m' mache sou mòn yo, san m' pa tonbe.

 du som lärde mina händer att strida  och mina armar att spänna kopparbågen!

Li moutre m' jan pou m' goumen. Li ban m' fòs pou m' sèvi ak pi gwo banza ki genyen.

 Du gav mig din frälsnings sköld,  och din högra hand stödde mig,      och ditt saktmod gjorde mig stor;

Se ou menm, Seyè, ki pwoteje m'. Se ou ki delivre m'. Si m' kapab leve kanpe, se paske ou renmen m'. Pouvwa ou pa kite m' tonbe.

 du skaffade rum för mina steg, där jag gick,  och mina fötter vacklade icke.

Ou pa kite yo bare wout mwen. Mwen pa janm pèdi pye.

 Jag förföljde mina fiender och hann upp dem;  jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.

Mwen kouri dèyè lènmi m' yo, mwen jwenn yo. Mwen pa tounen jouk tan mwen pa fin kraze yo nèt.

 Jag slog dem, så att de icke mer kunde resa sig;  de föllo under mina fötter.

Mwen jete yo atè, yo pa ka leve. Yo tonbe, mwen mete pye m' sou kou yo.

 Du omgjordade mig med kraft till striden,  du böjde mina motståndare under mig.

Ou ban m' kont fòs pou batay la. Ou fè lènmi m' yo mande m' padon.

 Mina fiender drev du på flykten för mig,  och dem som hatade mig förgjorde jag.

Ou fè lènmi m' yo kouri devan m'. Mwen disparèt tout moun ki rayi m' yo.

 De ropade, men det fanns ingen som frälste;  till HERREN, men han svarade dem icke.

Y'ap rele, y'ap mande sekou. Men, pa gen moun ki ka delivre yo! Y'ap rele Seyè a, men li pa reponn yo.

 Och jag stötte dem sönder till stoft för vinden,  jag kastade ut dem såsom orenlighet på gatan.

Mwen kraze yo, yo tout tounen pousyè van pote yo ale. Mwen mache sou yo tankou sou labou nan lari.

 Du räddade mig ur folkets strider,  du satte mig till ett huvud över hedningar;  folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.

Ou delivre m' anba pèp rebèl sa a. Ou mete m' chèf pou m' gouvènen sou tout nasyon yo. Pèp mwen pa t' janm konnen, se yo menm k'ap sèvi m'.

 Vid blotta ryktet hörsammade de mig;  främlingar visade mig underdånighet.

Moun lòt peyi yo ap flate m'. Kou yo tande vwa m', yo obeyi:

 Ja, främlingarnas mod vissnade bort;  med bävan övergåvo de sina borgar.

Yo pèdi tout kouraj yo. Yo soti kote yo te kache a, y'ap tranble kou fèy bwa.

 HERREN lever!  Lovad vare min klippa,  och upphöjd vare min frälsnings Gud!

Viv Seyè a! Lwanj pou moun ki pran defans mwen an! Se Bondye ki delivre mwen! Ann fè konnen jan li gen pouvwa!

 Gud, som har givit mig hämnd  och tvingat folken under mig;

Se Bondye ki pran revanj mwen. Se li ki mete pèp yo anba pye mwen.

 du som har befriat mig från mina fiender  och upphöjt mig över mina motståndare,  räddat mig från våldets man!

Li sove m' anba lènmi m' yo. Li wete m' anba men moun ki t'ap konbat mwen yo. Ou delivre m' anba ansasen yo.

 Fördenskull vill jag tacka dig      bland hedningarna, HERRE,  och lovsjunga ditt namn. [ (Psalms 18:51)  Ty du giver din konung stor seger  och gör nåd mot din smorde,  mot David och hans säd till evig tid. ]

Se poutèt sa, Seyè, m'a fè moun lòt nasyon yo konnen ki moun ou ye. M'a chante pou fè lwanj ou. Bondye delivre wa li a anpil fwa. Li moutre jan li pa janm sispann renmen David, moun li te chwazi a, ansanm ak pitit pitit li yo pou tout tan.