Psalms 18

För sångmästaren; av HERRENS tjänare David, som talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och ur Sauls våld.
Au chef des chantres. Du serviteur de l'Eternel, de David, qui adressa à l'Eternel les paroles de ce cantique, lorsque l'Eternel l'eut délivré de la main de tous ses ennemis et de la main de Saül. Il dit: Je t'aime, ô Eternel, ma force!
Han sade:  Hjärtligen kär har jag dig, HERRE, min starkhet,
Eternel, mon rocher, ma forteresse, mon libérateur! Mon Dieu, mon rocher, où je trouve un abri! Mon bouclier, la force qui me sauve, ma haute retraite!
 HERRE, mitt bergfäste, min borg och min räddare,  min Gud, min klippa, till vilken jag tager min tillflykt,  min sköld och min frälsnings horn, mitt värn.
Je m'écrie: Loué soit l'Eternel! Et je suis délivré de mes ennemis.
 HERREN, den högtlovade, åkallar jag,  och från mina fiender bliver jag frälst.
Les liens de la mort m'avaient environné, Et les torrents de la destruction m'avaient épouvanté;
 Dödens band omvärvde mig,  och fördärvets strömmar förskräckte mig.
Les liens du sépulcre m'avaient entouré, Les filets de la mort m'avaient surpris.
 Dödsrikets band omslöto mig,  dödens snaror föllo över mig.
Dans ma détresse, j'ai invoqué l'Eternel, J'ai crié à mon Dieu; De son palais, il a entendu ma voix, Et mon cri est parvenu devant lui à ses oreilles.
 Men jag åkallade HERREN i min nöd  och ropade till min Gud.  Han hörde från sin himmelska boning min röst,  och mitt rop inför honom kom till hans öron.
La terre fut ébranlée et trembla, Les fondements des montagnes frémirent, Et ils furent ébranlés, parce qu'il était irrité.
 Då skalv jorden och bävade,  och bergens grundvalar darrade;  de skakades, ty hans vrede var upptänd.
Il s'élevait de la fumée dans ses narines, Et un feu dévorant sortait de sa bouche: Il en jaillissait des charbons embrasés.
 Rök steg upp från hans näsa  och förtärande eld från hans mun;  eldsglöd ljungade från honom.
Il abaissa les cieux, et il descendit: Il y avait une épaisse nuée sous ses pieds.
 Och han sänkte himmelen och for ned,  och töcken var under hans fötter.
Il était monté sur un chérubin, et il volait, Il planait sur les ailes du vent.
 Han for på keruben och flög,  han svävade på vindens vingar.
Il faisait des ténèbres sa retraite, sa tente autour de lui, Il était enveloppé des eaux obscures et de sombres nuages.
 Han gjorde mörker till sitt täckelse,  till en hydda som omslöt honom;  mörka vatten, tjocka moln.
De la splendeur qui le précédait s'échappaient les nuées, Lançant de la grêle et des charbons de feu.
 Av glansen framför honom veko molnen undan;  hagel föll, och eldsglöd for ned.
L'Eternel tonna dans les cieux, Le Très-Haut fit retentir sa voix, Avec la grêle et les charbons de feu.
 Och HERREN dundrade i himmelen,  den Högste lät höra sin röst;  hagel föll, och eldsglöd for ned.
Il lança ses flèches et dispersa mes ennemis, Il multiplia les coups de la foudre et les mit en déroute.
 Han sköt sina pilar och förskingrade dem,  ljungeldar i mängd och förvirrade dem.
Le lit des eaux apparut, Les fondements du monde furent découverts, Par ta menace, ô Eternel! Par le bruit du souffle de tes narines.
 Vattnens bäddar kommo i dagen,  och jordens grundvalar blottades,  för din näpst, o HERRE,  för din vredes stormvind.
Il étendit sa main d'en haut, il me saisit, Il me retira des grandes eaux;
 Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig,  han drog mig upp ur de stora vattnen.
Il me délivra de mon adversaire puissant, De mes ennemis qui étaient plus forts que moi.
 Han räddade mig från min starke fiende  och från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.
Ils m'avaient surpris au jour de ma détresse; Mais l'Eternel fut mon appui.
 De överföllo mig på min olyckas dag,  men HERREN blev mitt stöd.
Il m'a mis au large, Il m'a sauvé, parce qu'il m'aime.
 Han förde mig ut på rymlig plats;  han räddade mig, ty han hade behag till mig.
L'Eternel m'a traité selon ma droiture, Il m'a rendu selon la pureté de mes mains;
 HERREN lönar mig efter min rättfärdighet;  efter mina händers renhet vedergäller han mig.
Car j'ai observé les voies de l'Eternel, Et je n'ai point été coupable envers mon Dieu.
 Ty jag höll mig på HERRENS vägar  och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;
Toutes ses ordonnances ont été devant moi, Et je ne me suis point écarté de ses lois.
 nej, alla hans rätter hade jag för ögonen,  och hans stadgar lät jag icke vika ifrån mig.
J'ai été sans reproche envers lui, Et je me suis tenu en garde contre mon iniquité.
 Så var jag ostrafflig inför honom  och tog mig till vara för missgärning.
Aussi l'Eternel m'a rendu selon ma droiture, Selon la pureté de mes mains devant ses yeux.
 Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet,  efter mina händers renhet inför hans ögon.
Avec celui qui est bon tu te montres bon, Avec l'homme droit tu agis selon la droiture,
 Mot den fromme bevisar du dig from,  mot en ostrafflig man bevisar du dig ostrafflig.
Avec celui qui est pur tu te montres pur, Et avec le pervers tu agis selon sa perversité.
 Mot den rene bevisar du dig ren,  men mot den vrånge bevisar du dig avog.
Tu sauves le peuple qui s'humilie, Et tu abaisses les regards hautains.
 Ty du frälsar ett betryckt folk,  men stolta ögon ödmjukar du.
Oui, tu fais briller ma lumière; L'Eternel, mon Dieu, éclaire mes ténèbres.
 Ja, du låter min lampa brinna klart;  HERREN, min Gud, gör mitt mörker ljuset.
Avec toi je me précipite sur une troupe en armes, Avec mon Dieu je franchis une muraille.
 Ja, med dig kan jag nedslå härskaror,  och med min Gud stormar jag murar.
Les voies de Dieu sont parfaites, La parole de l'Eternel est éprouvée; Il est un bouclier pour tous ceux qui se confient en lui.
 Guds väg är ostrafflig;  HERRENS tal är luttrat.  En sköld är han för alla      som taga sin tillflykt till honom.
Car qui est Dieu, si ce n'est l'Eternel; Et qui est un rocher, si ce n'est notre Dieu?
 Ty vem är Gud förutom HERREN,  och vem är en klippa utom vår Gud?
C'est Dieu qui me ceint de force, Et qui me conduit dans la voie droite.
 Gud, du som omgjordade mig med kraft  och lät min väg vara lyckosam,
Il rend mes pieds semblables à ceux des biches, Et il me place sur mes lieux élevés.
 du som gjorde mina fötter såsom hindens  och ställde mig på mina höjder,
Il exerce mes mains au combat, Et mes bras tendent l'arc d'airain.
 du som lärde mina händer att strida  och mina armar att spänna kopparbågen!
Tu me donnes le bouclier de ton salut, Ta droite me soutient, Et je deviens grand par ta bonté.
 Du gav mig din frälsnings sköld,  och din högra hand stödde mig,      och ditt saktmod gjorde mig stor;
Tu élargis le chemin sous mes pas, Et mes pieds ne chancellent point.
 du skaffade rum för mina steg, där jag gick,  och mina fötter vacklade icke.
Je poursuis mes ennemis, je les atteins, Et je ne reviens pas avant de les avoir anéantis.
 Jag förföljde mina fiender och hann upp dem;  jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.
Je les brise, et ils ne peuvent se relever; Ils tombent sous mes pieds.
 Jag slog dem, så att de icke mer kunde resa sig;  de föllo under mina fötter.
Tu me ceins de force pour le combat, Tu fais plier sous moi mes adversaires.
 Du omgjordade mig med kraft till striden,  du böjde mina motståndare under mig.
Tu fais tourner le dos à mes ennemis devant moi, Et j'extermine ceux qui me haïssent.
 Mina fiender drev du på flykten för mig,  och dem som hatade mig förgjorde jag.
Ils crient, et personne pour les sauver! Ils crient à l'Eternel, et il ne leur répond pas!
 De ropade, men det fanns ingen som frälste;  till HERREN, men han svarade dem icke.
Je les broie comme la poussière qu'emporte le vent, Je les foule comme la boue des rues.
 Och jag stötte dem sönder till stoft för vinden,  jag kastade ut dem såsom orenlighet på gatan.
Tu me délivres des dissensions du peuple; Tu me mets à la tête des nations; Un peuple que je ne connaissais pas m'est asservi.
 Du räddade mig ur folkets strider,  du satte mig till ett huvud över hedningar;  folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.
Ils m'obéissent au premier ordre, Les fils de l'étranger me flattent;
 Vid blotta ryktet hörsammade de mig;  främlingar visade mig underdånighet.
Les fils de l'étranger sont en défaillance, Ils tremblent hors de leurs forteresses.
 Ja, främlingarnas mod vissnade bort;  med bävan övergåvo de sina borgar.
Vive l'Eternel, et béni soit mon rocher! Que le Dieu de mon salut soit exalté,
 HERREN lever!  Lovad vare min klippa,  och upphöjd vare min frälsnings Gud!
Le Dieu qui est mon vengeur, Qui m'assujettit les peuples,
 Gud, som har givit mig hämnd  och tvingat folken under mig;
Qui me délivre de mes ennemis! Tu m'élèves au-dessus de mes adversaires, Tu me sauves de l'homme violent.
 du som har befriat mig från mina fiender  och upphöjt mig över mina motståndare,  räddat mig från våldets man!
C'est pourquoi je te louerai parmi les nations, ô Eternel! Et je chanterai à la gloire de ton nom.
 Fördenskull vill jag tacka dig      bland hedningarna, HERRE,  och lovsjunga ditt namn. [ (Psalms 18:51)  Ty du giver din konung stor seger  och gör nåd mot din smorde,  mot David och hans säd till evig tid. ]
Il accorde de grandes délivrances à son roi, Et il fait miséricorde à son oint, A David, et à sa postérité, pour toujours.