Matthew 22

Och Jesus begynte åter tala till dem i liknelser och sade:

Og Jesus tog til Orde og talte atter i Lignelser til dem og sagde:

»Med himmelriket är det, såsom när en konung gjorde bröllop åt sin son.

"Himmeriges Rige lignes ved en Konge, som gjorde Bryllup for sin Søn.

Han sände ut sina tjänare för att kalla till bröllopet dem som voro bjudna; men de ville icke komma.

Og han udsendte sine Tjenere for at kalde de budne til Brylluppet; og de vilde ikke komme.

Åter sände han ut andra tjänare och befallde dem att säga till dem som voro bjudna: 'Jag har nu tillrett min måltid, mina oxar och min gödboskap äro slaktade, och allt är redo; kommen till bröllopet.'

Han udsendte atter andre Tjenere og sagde: Siger til de budne: Se, jeg har beredt mit Måltid, mine Okser og Fedekvæget er slagtet, og alting er rede; kommer til Brylluppet!

Men de aktade icke därpå, utan gingo bort, den ene till sitt jordagods, den andre till sin köpenskap.

Men de brøde sig ikke derom og gik hen, den ene på sin Mark, den anden til sit Købmandsskab;

Och de övriga grepo hans tjänare och misshandlade och dräpte dem.

og de øvrige grebe hans Tjenere, forhånede og ihjelsloge dem.

Då blev konungen vred och sände ut sitt krigsfolk och förgjorde dråparna och brände upp deras stad.

Men Kongen blev vred og sendte sine Hære ud og slog disse Manddrabere ihjel og satte Ild på deres Stad.

Därefter sade han till sina tjänare: 'Bröllopet är tillrett, men de som voro bjudna voro icke värdiga.

Da siger han til sine Tjenere: Brylluppet er beredt, men de budne vare det ikke værd.

Gån därför ut till vägskälen och bjuden till bröllopet alla som I träffen på.'

Går derfor ud på Skillevejene og byder til Brylluppet så mange, som I finde!

Och tjänarna gingo ut på vägarna och samlade tillhopa alla som de träffade på, både onda och goda, och bröllopssalen blev full av bordsgäster.

Og de Tjenere gik ud på Vejene og samlede alle dem, de fandt, både onde og gode; og Bryllupshuset blev fuldt af Gæster.

Men när konungen nu kom in för att se på gästerna, fick han där se en man som icke var klädd i bröllopskläder.

Da nu Kongen gik ind for at se Gæsterne, så han der et Menneske, som ikke var iført Bryllupsklædning.

Då sade han till honom: 'Min vän, huru har du kommit hitin, då du icke bär bröllopskläder?' Och han kunde intet svara.

Og han siger til ham: Ven! hvorledes er du kommen herind og har ingen Bryllupsklædning på? Men han tav.

Då sade konungen till tjänarna: 'Gripen honom vid händer och fötter, och kasten honom ut i mörkret härutanför.' Där skall vara gråt och tandagnisslan.

Da sagde Kongen til Tjenerne: Binder Fødder og Hænder på ham, og kaster ham ud i Mørket udenfor; der skal der være Gråd og Tænders Gnidsel.

Ty många äro kallade, men få utvalda.»

Thi mange ere kaldede, men få ere udvalgte."

Därefter gingo fariséerna bort och fattade det beslutet att de skulle söka snärja honom genom något hans ord.

Da gik Farisæerne hen og holdt Råd om, hvorledes de kunde fange ham i Ord.

Och de sände till honom sina lärjungar, tillika med herodianerna, och läto dem säga: »Mästare, vi veta att du är sannfärdig och lär om Guds väg vad sant är, utan att fråga efter någon; ty du ser icke till personen.

Og de sende deres Disciple til ham tillige med Herodianerne og sige: "Mester! vi vide, at du er sanddru og lærer Guds Vej i Sandhed og ikke bryder dig om nogen; thi du ser ikke på Menneskers Person.

Så säg oss då: Vad synes dig? Är det lovligt att giva kejsaren skatt, eller är det icke lovligt?»

Sig os derfor: Hvad tykkes dig? Er det tilladt at give Kejseren Skat eller ej?"

Men Jesus märkte deras ondska och sade: »Varför söken I att snärja mig, I skrymtare?

Men da Jesus mærkede deres Ondskab, sagde han: "I Hyklere, hvorfor friste I mig?

Låten mig se skattepenningen.» Då lämnade de fram till honom en penning.

Viser mig Skattens Mønt!" Og de bragte ham en Denar".

Därefter frågade han dem: »Vems bild och överskrift är detta?»

Og han siger til dem: "Hvis Billede og Overskrift er dette?"

De svarade: »Kejsarens.» Då sade han till dem: »Så given då kejsaren vad kejsaren tillhör, och Gud vad Gud tillhör.»

De sige til ham: "Kejserens." Da siger han til dem: "Så giver Kejseren, hvad Kejserens er, og Gud, hvad Guds er!"

När de hörde detta, förundrade de sig. Och de lämnade honom och gingo sin väg.

Og da de hørte det,undrede de sig, og de forlode ham og gik bort.

Samma dag trädde några sadducéer fram till honom och ville påstå att det icke gives någon uppståndelse; de frågade honom

Samme Dag kom der Saddukæere til ham, hvilke sige, at der ingen Opstandelse er, og de spurgte ham og, sagde:

och sade: »Mästare, Moses har sagt: 'Om någon dör barnlös, så skall hans broder i hans ställe äkta hans hustru och skaffa avkomma åt sin broder.'

"Mester! Moses har sagt: Når nogen dør og ikke har Børn, skal hans Broder for Svogerskabets Skyld tage hans Hustru til Ægte og oprejse sin Broder Afkom.

Nu voro hos oss sju bröder. Den förste tog sig hustru och dog, och eftersom han icke hade någon avkomma, lämnade han sin hustru efter sig åt sin broder.

Men nu var der hos os syv Brødre; og den første giftede sig og døde; og efterdi han ikke havde Afkom, efterlod han sin Hustru til sin Broder.

Sammalunda ock den andre och den tredje, allt intill den sjunde.

Ligeså også den anden og den tredje, indtil den syvende;

Sist av alla dog hustrun.

men sidst af alle døde Hustruen.

Vilken av de sju skall då vid uppståndelsen få henne till hustru? De hade ju alla äktat henne.»

Hvem af disse syv skal nu have hende til Hustru i Opstandelsen? thi de have alle haft hende."

Jesus svarade och sade till dem: »I faren vilse, ty I förstån icke skrifterna, ej heller Guds kraft.

Men Jesus svarede og sagde til dem: "I fare vild, idet I ikke kende Skrifterne, ej heller Guds Kraft.

Vid uppståndelsen taga män sig icke hustrur, ej heller givas hustrur åt män, utan de äro då såsom änglarna i himmelen.

Thi i Opstandelsen tage de hverken til Ægte eller bortgiftes, men de ere ligesom Guds Engle i Himmelen.

Men vad nu angår de dödas uppståndelse, haven I icke läst vad eder är sagt av Gud:

Men hvad de dødes Opstandelse angår, have I da ikke læst, hvad der er talt til eder af Gud, når han siger:

'Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud'? Han är en Gud icke för döda, utan för levande.»

Jeg er Abrahams Gud og Isaks Gud og Jakobs Gud. Han er ikke dødes, men levendes Gud."

När folket hörde detta, häpnade de över hans undervisning.

Og da Skarerne hørte dette, bleve de slagne af Forundring over hans Lære.

Men när fariséerna fingo höra att han hade stoppat munnen till på sadducéerna, samlade de sig tillhopa;

Men da Farisæerne hørte, at han havde stoppet Munden på Saddukæerne, forsamlede de sig.

och en av dem, som var lagklok, ville snärja honom och frågade:

Og en af dem, en lovkyndig, spurgte og fristede ham og sagde:

»Mästare, vilket är det yppersta budet i lagen?»

"Mester, hvilket er det store Bud i Loven?"

Då svarade han honom: »'Du skall älska HERREN, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av allt ditt förstånd.'

Men han sagde til ham: "Du skal elske Herren din Gud med hele dit Hjerte og med hele din Sjæl og med hele dit Sind.

Detta är det yppersta och förnämsta budet.

Dette er det store og første Bud.

Därnäst kommer ett som är detta likt: 'Du skall älska din nästa såsom dig själv.'

Men et andet er dette ligt: Du skal elske din Næste som dig selv.

På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna.»

Af disse to Bud afhænger hele Loven og Profeterne."

Men då nu fariséerna voro församlade, frågade Jesus dem

Men da Farisæerne vare forsamlede, spurgte Jesus dem og sagde:

och sade: »Vad synes eder om Messias, vems son är han?» De svarade honom: »Davids.»

"Hvad tykkes eder om Kristus? Hvis Søn er han?" De sige til ham: "Davids."

Då sade han till dem: »Huru kan då David, genom andeingivelse, kalla honom 'herre'? Han säger ju:

Han siger til dem: "Hvorledes kan da David i Ånden kalde ham Herre, idet han siger:

 'Herren sade till min herre:  Sätt dig på min högra sida,  till dess jag har lagt dina fiender  under dina fötter.'

Herren sagde til min Herre: Sæt dig ved min højre Hånd, indtil jeg får lagt dine Fjender under dine Fødder.

Om nu David kallar honom 'herre', huru kan han då vara hans son?»

Når nu David kalder ham Herre, hvorledes er han da hans Søn?"

Och ingen förmådde svara honom ett ord. Ej heller dristade sig någon från den dagen att vidare ställa någon fråga till honom.

Og ingen kunde svare ham et Ord, og ingen vovede mere at rette Spørgsmål til ham efter den Dag.