Matthew 22

Och Jesus begynte åter tala till dem i liknelser och sade:

I odpovídaje Ježíš, mluvil jim opět v podobenstvích, řka:

»Med himmelriket är det, såsom när en konung gjorde bröllop åt sin son.

Podobno jest království nebeské člověku králi, kterýž učinil svadbu synu svému.

Han sände ut sina tjänare för att kalla till bröllopet dem som voro bjudna; men de ville icke komma.

I poslal služebníky své, aby povolali pozvaných na svadbu; a oni nechtěli přijíti.

Åter sände han ut andra tjänare och befallde dem att säga till dem som voro bjudna: 'Jag har nu tillrett min måltid, mina oxar och min gödboskap äro slaktade, och allt är redo; kommen till bröllopet.'

Opět poslal jiné služebníky, řka: Povězte pozvaným: Aj, oběd můj připravil jsem, volové moji a krmný dobytek zbit jest, a všecko hotovo. Pojďtež na svadbu.

Men de aktade icke därpå, utan gingo bort, den ene till sitt jordagods, den andre till sin köpenskap.

Ale oni nedbavše na to, odešli, jiný do vsi své a jiný po kupectví svém.

Och de övriga grepo hans tjänare och misshandlade och dräpte dem.

Jiní pak zjímavše služebníky jeho a posměch jim učinivše, zmordovali.

Då blev konungen vred och sände ut sitt krigsfolk och förgjorde dråparna och brände upp deras stad.

A uslyšav to král, rozhněval se; a poslav vojska svá, zhubil vražedníky ty a město jejich zapálil.

Därefter sade han till sina tjänare: 'Bröllopet är tillrett, men de som voro bjudna voro icke värdiga.

Tedy řekl služebníkům svým: Svadba zajisté hotova jest, ale ti, kteříž pozváni byli, nebyli hodni.

Gån därför ut till vägskälen och bjuden till bröllopet alla som I träffen på.'

Protož jděte na rozcestí, a kteréžkoli naleznete, zovtež na svadbu.

Och tjänarna gingo ut på vägarna och samlade tillhopa alla som de träffade på, både onda och goda, och bröllopssalen blev full av bordsgäster.

I vyšedše služebníci ti na cesty, shromáždili všecky, kteréžkoli nalezli, zlé i dobré. A naplněna jest svadba hodovníky.

Men när konungen nu kom in för att se på gästerna, fick han där se en man som icke var klädd i bröllopskläder.

Tedy všed král, aby pohleděl na hodovníky, uzřel tam člověka neoděného rouchem svadebním.

Då sade han till honom: 'Min vän, huru har du kommit hitin, då du icke bär bröllopskläder?' Och han kunde intet svara.

I řekl jemu: Příteli, kteraks ty sem všel, nemaje roucha svadebního? A on oněměl.

Då sade konungen till tjänarna: 'Gripen honom vid händer och fötter, och kasten honom ut i mörkret härutanför.' Där skall vara gråt och tandagnisslan.

Tedy řekl král služebníkům: Svížíce ruce jeho i nohy, vezměte ho, a uvrztež jej do temností zevnitřních. Tamť bude pláč a škřipení zubů.

Ty många äro kallade, men få utvalda.»

Nebo mnoho jest povolaných, ale málo vyvolených.

Därefter gingo fariséerna bort och fattade det beslutet att de skulle söka snärja honom genom något hans ord.

Tedy odšedše farizeové, radili se, jak by polapili jej v řeči.

Och de sände till honom sina lärjungar, tillika med herodianerna, och läto dem säga: »Mästare, vi veta att du är sannfärdig och lär om Guds väg vad sant är, utan att fråga efter någon; ty du ser icke till personen.

I poslali k němu učedlníky své s herodiány, řkouce: Mistře, víme, že pravdomluvný jsi a cestě Boží v pravdě učíš a nedbáš na žádného; nebo nepatříš na osobu lidskou.

Så säg oss då: Vad synes dig? Är det lovligt att giva kejsaren skatt, eller är det icke lovligt?»

Protož pověz nám, co se tobě zdá: Sluší-li daň dáti císaři, čili nic?

Men Jesus märkte deras ondska och sade: »Varför söken I att snärja mig, I skrymtare?

Znaje pak Ježíš zlost jejich, řekl: Co mne pokoušíte, pokrytci?

Låten mig se skattepenningen.» Då lämnade de fram till honom en penning.

Ukažte mi peníz daně. A oni podali mu peníze.

Därefter frågade han dem: »Vems bild och överskrift är detta?»

I řekl jim: Čí jest tento obraz a svrchu napsání?

De svarade: »Kejsarens.» Då sade han till dem: »Så given då kejsaren vad kejsaren tillhör, och Gud vad Gud tillhör.»

Řekli mu: Císařův. Tedy dí jim: Dejtež, co jest císařova, císaři, a co jest Božího, Bohu.

När de hörde detta, förundrade de sig. Och de lämnade honom och gingo sin väg.

To uslyšavše, divili se, a opustivše jej, odešli.

Samma dag trädde några sadducéer fram till honom och ville påstå att det icke gives någon uppståndelse; de frågade honom

V ten den přišli k němu saduceové, kteříž praví, že není z mrtvých vstání. I otázali se ho,

och sade: »Mästare, Moses har sagt: 'Om någon dör barnlös, så skall hans broder i hans ställe äkta hans hustru och skaffa avkomma åt sin broder.'

Řkouce: Mistře, Mojžíš pověděl: Umřel-li by kdo, nemaje dětí, aby bratr jeho právem švagrovství pojal ženu jeho a vzbudil símě bratru svému.

Nu voro hos oss sju bröder. Den förste tog sig hustru och dog, och eftersom han icke hade någon avkomma, lämnade han sin hustru efter sig åt sin broder.

I bylo u nás sedm bratrů. První pojav ženu, umřel, a nemaje semene, zůstavil ženu svou bratru svému.

Sammalunda ock den andre och den tredje, allt intill den sjunde.

Takž podobně i druhý, i třetí, až do sedmého.

Sist av alla dog hustrun.

Nejposléze pak po všech umřela i žena.

Vilken av de sju skall då vid uppståndelsen få henne till hustru? De hade ju alla äktat henne.»

Protož při vzkříšení kterého z těch sedmi bude žena? Nebo všickni ji měli.

Jesus svarade och sade till dem: »I faren vilse, ty I förstån icke skrifterna, ej heller Guds kraft.

I odpověděv Ježíš, řekl jim: Bloudíte, neznajíce Písem ani moci Boží.

Vid uppståndelsen taga män sig icke hustrur, ej heller givas hustrur åt män, utan de äro då såsom änglarna i himmelen.

Však při vzkříšení ani se nebudou ženiti ani vdávati, ale budou jako andělé Boží v nebi.

Men vad nu angår de dödas uppståndelse, haven I icke läst vad eder är sagt av Gud:

O vzkříšení pak mrtvých zdaliž jste nečtli, co jest vám povědíno od Boha, kterýž takto dí:

'Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud'? Han är en Gud icke för döda, utan för levande.»

Já jsem Bůh Abrahamův a Bůh Izákův a Bůh Jákobův; a Bůhť není Bůh mrtvých, ale živých.

När folket hörde detta, häpnade de över hans undervisning.

A slyševše to zástupové, divili se učení jeho.

Men när fariséerna fingo höra att han hade stoppat munnen till på sadducéerna, samlade de sig tillhopa;

Farizeové pak uslyšavše, že by k mlčení přivedl saducejské, sešli se v jedno.

och en av dem, som var lagklok, ville snärja honom och frågade:

I otázal se ho jeden z nich zákoník nějaký, pokoušeje ho, a řka:

»Mästare, vilket är det yppersta budet i lagen?»

Mistře, které jest přikázání veliké v Zákoně?

Då svarade han honom: »'Du skall älska HERREN, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av allt ditt förstånd.'

I řekl mu Ježíš: Milovati budeš Pána Boha svého z celého srdce svého a ze vší duše své a ze vší mysli své.

Detta är det yppersta och förnämsta budet.

To jest přední a veliké přikázání.

Därnäst kommer ett som är detta likt: 'Du skall älska din nästa såsom dig själv.'

Druhé pak jest podobné tomu: Milovati budeš bližního svého jako sebe samého.

På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna.»

Na těch dvou přikázáních všecken Zákon záleží i Proroci.

Men då nu fariséerna voro församlade, frågade Jesus dem

A když se sešli farizeové, otázal se jich Ježíš,

och sade: »Vad synes eder om Messias, vems son är han?» De svarade honom: »Davids.»

Řka: Co se vám zdá o Kristu? Čí jest syn? Řkou jemu: Davidův.

Då sade han till dem: »Huru kan då David, genom andeingivelse, kalla honom 'herre'? Han säger ju:

Dí jim: Kterakž pak David v Duchu nazývá ho Pánem, řka:

 'Herren sade till min herre:  Sätt dig på min högra sida,  till dess jag har lagt dina fiender  under dina fötter.'

Řekl Pán Pánu mému: Seď na pravici mé, dokavadž nepodložím nepřátel tvých, aby byli za podnože noh tvých?

Om nu David kallar honom 'herre', huru kan han då vara hans son?»

Poněvadž tedy David Pánem ho nazývá, i kterakž syn jeho jest?

Och ingen förmådde svara honom ett ord. Ej heller dristade sig någon från den dagen att vidare ställa någon fråga till honom.

A nižádný nemohl jemu odpovědíti slova, aniž se odvážil kdo více od toho dne jeho se nač tázati.