Job 27

Åter hov Job upp sin röst och kvad:

Potom dále Job vedl řeč svou a řekl:

 Så sant Gud lever, han som har förhållit mig min rätt,  den Allsmäktige, som har vållat min själs bedrövelse:

Živť jest Bůh silný, kterýž zavrhl při mou, a Všemohoucí, kterýž hořkostí naplnil duši mou,

 aldrig, så länge ännu min ande är i mig  och Guds livsfläkt är kvar i min näsa,

Že nikoli, dokudž duše má ve mně bude a duch Boží v chřípích mých,

 aldrig skola mina läppar tala vad orättfärdigt är,  och min tunga bära fram oärligt tal.

Nebudou mluviti rtové moji nepravosti, a jazyk můj vynášeti lsti.

 Bort det, att jag skulle giva eder rätt!  Intill min död låter jag min ostrafflighet ej tagas ifrån mig.

Odstup ode mne, abych vás za spravedlivé vysvědčil; dokudž dýchati budu, neodložím upřímosti své od sebe.

 Vid min rättfärdighet håller jag fast och släpper den icke,  mitt hjärta förebrår mig ej för någon av mina dagar.

Spravedlnosti své držím se, aniž se jí pustím; nezahanbíť mne srdce mé nikdy.

 Nej, såsom ogudaktig må min fiende stå där  och min motståndare såsom orättfärdig.

Bude jako bezbožník nepřítel můj, a povstávající proti mně jako nešlechetník.

 Ty vad hopp har den gudlöse när hans liv avskäres,  när hans själ ryckes bort av Gud?

Nebo jaká jest naděje pokrytce, by pak lakoměl, když Bůh vytrhne duši jeho?

 Månne Gud skall höra hans rop,  när nöden kommer över honom?

Zdaliž volání jeho vyslyší Bůh silný, když na něj přijde ssoužení?

 Eller kan en sådan hava sin lust i den Allsmäktige,  kan han åkalla Gud alltid?

Zdaliž v Všemohoucím kochati se bude? Bude-liž vzývati Boha každého času?

 Jag vill undervisa eder om huru Gud går till väga;  huru den Allsmäktige tänker, vill jag icke fördölja.

Ale já učím vás, v kázni Boha silného jsa, a jak se mám k Všemohoucímu, netajím.

 Dock, I haven ju själva allasammans skådat det;  huru kunnen I då hängiva eder åt så fåfängliga tankar?

Aj, vy všickni to vidíte, pročež vždy tedy takovou marnost vynášíte?

 Hören vad den ogudaktiges lott bliver hos Gud,  vilken arvedel våldsverkaren får av den Allsmäktige:

Ten má podíl člověk bezbožný u Boha silného, a to dědictví ukrutníci od Všemohoucího přijímají:

 Om hans barn bliva många, så är vinningen svärdets;  hans avkomlingar få ej bröd att mätta sig med.

Rozmnoží-li se synové jeho, rozmnoží se pod meč, a rodina jeho nenasytí se chlebem.

 De som slippa undan läggas i graven genom pest,  och hans änkor kunna icke hålla sin klagogråt.

Pozůstalí po něm v smrti pohřbeni budou, a vdovy jeho nebudou ho plakati.

 Om han ock hopar silver såsom stoft  och lägger kläder på hög såsom lera,

Nashromáždí-li jako prachu stříbra, a jako bláta najedná-li šatů:

 så är det den rättfärdige som får kläda sig i vad han lägger på hög,  och den skuldlöse kommer att utskifta silvret.

Co najedná, to spravedlivý obleče, a stříbro nevinný rozdělí.

 Det hus han bygger bliver så förgängligt som malen,  det skall likna skjulet som vaktaren gör sig.

Vystaví-li jako Arktura dům svůj, bude však jako bouda, kterouž udělal strážný.

 Rik lägger han sig och menar att intet skall tagas bort;  men när han öppnar sina ögon, är ingenting kvar.

Bohatý když umře, nebude pochován; pohledí někdo, anť ho není.

 Såsom vattenfloder taga förskräckelser honom fatt,  om natten rövas han bort av stormen.

Postihnou jej hrůzy jako vody, v noci kradmo zachvátí ho vicher.

 Östanvinden griper honom, så att han far sin kos,  den rycker honom undan från hans plats.

Pochytí jej východní vítr, a odejde, nebo vichřicí uchvátí jej z místa jeho.

 Utan förskoning skjuter Gud sina pilar mot honom;  för hans hand måste han flykta med hast.

Takové věci na něj dopustí Bůh bez lítosti, ačkoli před rukou jeho prudce utíkati bude.

 Då slår man ihop händerna, honom till hån;  man visslar åt honom på platsen där han var.

Tleskne nad ním každý rukama svýma, a ckáti bude z místa svého.