Job 15

Y RESPONDIÓ Eliphaz Temanita, y dijo:

Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:

¿Si proferirá el sabio vana sabiduría, Y henchirá su vientre de viento solano?

 Skall en vis man tala så i vädret  och fylla upp sitt bröst med östanvind?

¿Disputará con palabras inútiles, Y con razones sin provecho?

 Skall han försvara sin sak med haltlöst tal,  med ord som ingenting bevisa?

Tú también disipas el temor, Y menoscabas la oración delante de Dios.

 Än mer, du gör gudsfruktan om intet  och kommer med klagolåt inför Gud.

Porque tu boca declaró tu iniquidad, Pues has escogido el hablar de los astutos.

 Ty din ondska lägger dig orden i munnen,  och ditt behag står till illfundigt tal.

Tu boca te condenará, y no yo; Y tus labios testificarán contra ti.

 Så dömes du nu skyldig av din mun, ej av mig,  dina egna läppar vittna emot dig.

¿Naciste tú primero que Adam? ¿Ó fuiste formado antes que los collados?

 Var du den första människa som föddes,  och fick du liv, förrän höjderna funnos?

¿Oíste tú el secreto de Dios, Que detienes en ti solo la sabiduría?

 Blev du åhörare i Guds hemliga råd  och fick så visheten i ditt våld?

¿Qué sabes tú que no sepamos? ¿Qué entiendes que no se halle en nosotros?

 Vad vet du då, som vi icke veta?  Vad förstår du, som ej är oss kunnigt?

Entre nosotros también hay cano, también hay viejo Mucho mayor en días que tu padre.

 Gråhårsman och åldring finnes också bland oss,  ja, en som övergår din fader i ålder.

¿En tan poco tienes las consolaciones de Dios? ¿Tienes acaso alguna cosa oculta cerca de ti?

 Försmår du den tröst som Gud har att bjuda,  och det ord som i saktmod talas med dig?

¿Por qué te enajena tu corazón, Y por qué guiñan tus ojos,

 Vart föres du hän av ditt sinne,  och varför välva dina ögon så,

Pues haces frente á Dios con tu espíritu, Y sacas tales palabras de tu boca?

 i det du vänder ditt raseri mot Gud  och öser ut ord ur din mun?

¿Qué cosa es el hombre para que sea limpio, Y que se justifique el nacido de mujer?

 Vad är en människa, att hon skulle vara ren?  Vad en av kvinna född, att han skulle vara rättfärdig?

He aquí que en sus santos no confía, Y ni los cielos son limpios delante de sus ojos:

 Se, ej ens på sina heliga kan han förlita sig,  och himlarna äro icke rena inför hans ögon;

¿Cuánto menos el hombre abominable y vil, Que bebe la iniquidad como agua?

 huru mycket mindre då den som är ond och fördärvad,  den man som läskar sig med orättfärdighet såsom med vatten!

Escúchame; yo te mostraré Y te contaré lo que he visto:

 Jag vill kungöra dig något, så hör nu mig;  det som jag har skådat vill jag förtälja,

(Lo que los sabios nos contaron De sus padres, y no lo encubrieron;

 vad visa män hava gjort kunnigt,  lagt fram såsom ett arv ifrån sina fäder,

Á los cuales solos fué dada la tierra, Y no pasó extraño por medio de ellos:)

 ifrån dem som allena fingo landet till gåva,  och bland vilka ingen främling ännu hade trängt in:

Todos los días del impío, él es atormentado de dolor, Y el número de años es escondido al violento.

 Den ogudaktige har ångest i alla sina dagar,  under de år, helt få, som beskäras en våldsverkare.

Estruendos espantosos hay en sus oídos; En la paz le vendrá quien lo asuele.

 Skräckröster ljuda i hans öron;  när han är som tryggast, kommer förhärjaren över honom.

Él no creerá que ha de volver de las tinieblas, Y está mirando al cuchillo.

 Han har intet hopp om räddning ur mörkret,  ty svärdet lurar på honom.

Desasosegado á comer siempre, Sabe que le está aparejado día de tinieblas.

 Såsom flykting söker han sitt bröd: var är det?  Han förnimmer att mörkrets dag är för handen.

Tribulación y angustia le asombrarán, Y esforzaránse contra él como un rey apercibido para la batalla.

 Ångest och trångmål förskräcka honom,  han nedslås av dem såsom av en stridsrustad konung.

Por cuanto él extendió su mano contra Dios, Y se esforzó contra el Todopoderoso,

 Ty mot Gud räckte han ut sin hand,  och mot den Allsmäktige förhävde han sig;

Él le acometerá en la cerviz, En lo grueso de las hombreras de sus escudos:

 han stormade mot honom med trotsig hals,  med sina sköldars ryggar i sluten hop;

Porque cubrió su rostro con su gordura, É hizo pliegues sobre los ijares;

 han höljde sitt ansikte med fetma  och samlade hull på sin länd;

Y habitó las ciudades asoladas, Las casas inhabitadas, Que estaban puestas en montones.

 han bosatte sig i städer, dömda till förstöring,  i hus som ej fingo bebos,  ty till stenhopar voro de bestämda.

No enriquecerá, ni será firme su potencia, Ni extenderá por la tierra su hermosura.

 Därför bliver han ej rik, och hans gods består ej,  hans skördar luta ej tunga mot jorden.

No se escapará de las tinieblas: La llama secará sus ramos, Y con el aliento de su boca perecerá.

 Han kan icke undslippa mörkret;  hans telningar skola förtorka av hetta,  och själv skall han förgås genom Guds muns anda.

No confíe el iluso en la vanidad; Porque ella será su recompensa.

 I sin förvillelse må han ej lita på vad fåfängligt är,  ty fåfänglighet måste bliva hans lön.

Él será cortado antes de su tiempo, Y sus renuevos no reverdecerán.

 I förtid skall hans mått varda fyllt,  och hans krona skall ej grönska mer.

Él perderá su agraz como la vid, Y derramará su flor como la oliva.

 Han bliver lik ett vinträd som i förtid mister sina druvor,  lik ett olivträd som fäller sina blommor.

Porque la sociedad de los hipócritas será asolada, Y fuego consumirá las tiendas de soborno.

 Ty den gudlöses hus förbliver ofruktsamt,  såsom eld förtär hyddor där mutor tagas.

Concibieron dolor, y parieron iniquidad; Y las entradas de ellos meditan engaño.

 Man går havande med olycka och föder fördärv;  den livsfrukt man alstrar är ett sviket hopp.